Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Diagnos: Kortisolsvikt’

Inlägget uppdaterades cirka klockan 00.00.


Det här inlägget uppdateras då och då under dan när det händer nåt i min lilla värld. Jag vet att det finns många där ute som sitter ensamma idag och kan jag på nåt sätt roa dig med glimtar från Toffellivet så var så god! Men den som stör sig på det jag skriver behöver ju inte läsa, jag tvingar ingen.


 

 Bokuppslag

Fötterna upp och en bok i knäet är vad som händer idag. Det är inte nån tomte som gömmer sig bakom boken utan min fot.

Juldagen 2015 inleddes med en skön sovmorgon. Det blev två timmars längre sömn än när jag ska upp och jobba. Sen låg jag kvar i sängen och surfade lite, skrev några rader och läste. Jag skickade in mitt svar på Crimetime Gotlands julquiz också. Njöt av tystnaden, lite grann. Det är ovant att ha nån omkring sig som pratar konstant. Men jag förstår att mamma vill prata nu när hon har nån som lyssnar. Jag klev upp så småningom och fick då höra om mammas alla krämpor och alla kroppsdelar hon hade ont i medan hon låg kvar i sin säng i gästrummet och jag grejade i köket. (Ursäkta om nån stör sig på att jag har en sån stor lägenhet. Sluta läs min blogg, så slipper du irritera dig.)

Tanken var att mamma och jag skulle ta en promenad idag.  Solen sken lite grann, men blåsten satte stopp för mammapromenad. Jag blåste ut ensam och då bara till soprummet. Fast jag höll på att gå till garaget – ville väl åka till mitt härliga jobb!

Jag slog en pling till Annas snälla mamma för att tacka för den fina julklappen. Klappen var alldeles för generös, men presentkortet på Hambergs fisk blev jag naturligtvis extra glad för – jag älskar ju att äta god mat, men inte att laga den. Restaurangens webbplats tycks ligga nere just nu, men den finns med i White Guide som listar Sveriges bästa restauranger och kaféer och det är inte dåligt, det!

Nån större nytta har jag inte gjort hittills idag mer än att jag har vikt tvätt från igår och serverat en lätt frukost. Vi sitter och läser. Igår berättade jag för mamma om boken jag fick av Lotta Modin som handlade om mammas sjukdom, Addison. Den blev hon så nyfiken på att hon hade läst i den till halv fyra i morse… Nu sitter hon och läser den igen. Det går inte så fort, för mamma ser lite dåligt, men hon läser med stort intresse.

 Stänkt i stället för stängt

Det är inte bra när översättaren stavar så illa att ett ord får en annan betydelse.

Själv är jag halvvägs i min bok på gång. Jag har ett och annat att säga om översättningen… När översättaren gör det så dåligt att hon använder ord som betyder en helt annan sak än de borde för handlingens skull har jag svårt att förstå att hon fick betalt… Boken är en thriller, en sorts spionroman. Den kom ut vid millennieskiftet nån gång, men känns betydligt äldre. Mina tankar far till både James Bond och det kalla kriget.

Det händer inte så mycket hos oss idag, men jag uppdaterar det här inlägget lite då och då när jag får tid och lust. Du är inte ensam, jag och min blogg finns fortfarande, även om jag gör mitt bästa för att få slut på utrymmet. I kväll dukar vi upp julbordet igen, men något senare än igår. Jag vill nämligen se Walt Disney’s Snövit som visas på SvT 1 klockan 16.40. Tänk att de gjorde denna fantastiska film – som jag bara sett en kort snutt ur på julafton – redan 1937! Vi har sen tre timmar på oss med maten innan vi på nytt bänkar oss för att se säsongsstarten av Fröken Frimans krig, även den på SvT 1, klockan 21.

Medan jag fortsätter att läsa en stund får du se en bild på mina julklappsböcker IGEN, bara för att jag är så glad över dem!

 Julklappsböcker

Vilka fina julklappar!!! TACK till alla givare!



Joråsaatte… 
Det är inte helt lätt när en vill läsa och en annan läser och pratar simultant. Jag har problem med ljud och prat gör det inte lättare. Men… vi läste av och till. Och jag förfasade mig över Colin Forbes fördomar mot män med fluga. Allra helst som jag sett ett bild på ett urgulligt brödapar i vita skjortor och flugor på julafton…

Misstro mot män i fluga

Misstro mot män i fluga – va???


Sen blev det då filmtajm 
och godistajm. Fast när jag skulle smaka Fästmöns knäck och kola var de slut. Nån annan hade visst hunnit före… Hmpfff… Nåja, Snövit var en välgjord film och lite sorglig och vissa frågor fick aldrig några svar. Som typ… Var var Snövits pappa?  ‘

Detta bildspel kräver JavaScript.



Efter filmen var det matdags 
och allt vad det innebär. Kvällens tomtar öl blev Nisse och Julöl. Ganska enkla med goda. Och som igår var silltallriken bäst – näst efter mammas kycklingköttbullar…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Ljuskronan tänd

Ljuskronan över matsalsbordet tändes för första gången sen 1999, eller nåt.

Nåt som var nytt för i år var att vi tände takkronan. Den har nog inte varit tänd sen… 1999, eller nåt. Året jag skilde mig från mitt livs största misstag. Visare blir en med åren, men därmed också mer ensam. Samtidigt är det nog tur att det inte kommer några barn efter mig. Stackars dem, i såna fall, att ha haft mig som förälder. Nåja, vi föds ensamma och vi dör ensamma.

Kvällen innebar Fröken Friman, som tidigare nämnts, bok, också som tidigare nämnts samt Wordfeud, främst med kollegan E. Jag har visst mitt sociala liv online, verkligheten känns mer och mer torftig. Men jag är glad att jag har mamma hos mig, så att ingen av oss hade fått vara ensam.

Innan jag lägger huvudet på kudden och drar täcket över mig ska jag ta en titt på mina räkningar. Roligt att pyssla med på juldagen, tycker du säkert. Jag vet att det är nödvändigt. I morgon är en annan dag. Vi ses då – om Gud vill!

Wordfeudmatch med e

Wordfeudmatch med kollegan E. Jag ledde ett tag i alla fall.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok om en ovanlig sjukdom.


 

Diagnos kortisolsviktMin mamma har Addisons sjukdom. Hon är inte ensam om Addison, men det är bara ungefär 1 500 personer i Sverige som har den. Min mamma har varit sjuk nästan hela mitt liv. När jag var nio år blev hon jättesjuk. Mamma vägde 35 kilo när hon var som sjukast. Det var inte mycket för en kvinna i 35-årsåldern som var 171 centimeter lång. Det tog över ett år innan hon fick diagnosen. Min mamma höll på att dö. Jag vet inte om jag riktigt förstod det då, det hade varit lite mycket sjukdom och död i vår familj just då. Och jag var ju bara ett barn som mamma inte riktigt orkade med – hon var ju så sjuk. Var hon inte på sjukhus så låg hon hemma och var dålig. Jag lärde mig tidigt att leka tysta lekar och att inte ta hem kompisar. Självklart har det genom åren dykt upp många frågor kring mammas sjukdom. Tack vare den vänliga Krönikören, Lotta Modin, har jag nu fått svar på en del av frågorna. Lotta sände mig nämligen boken Diagnos: Kortisolsvikt. Boken består av av 17 berättelser av lika många sjuklingar. Redaktörerna för boken, Eva Rafner och Linda Skugge, har själva kortisolsvikt.

Det som slår mig och som är lika för alla de 17 personerna i boken är att de alla blev misstrodda av vården. Det var likadant för mamma. Hon fick höra att hon var deprimerad, psykiskt sjuk, anorektiker. Och hon såg ju inte sjuk ut först – hon var ju så brun. Jag har ett minne av mamma när hon var som sjukast. Då, när hon kräktes upp allt hon åt och drack. Ett benrangel på 35 kilo, iförd en blå, kinesisk sidenmorgonrock. Till sist kom hon i alla fall iväg till Karolinska och professor Luft. Det var där hon fick diagnosen Addisons sjukdom.

Jag får kanske inte alla svaren i den här boken. Nåt jag fortfarande undrar över varför just min mamma fick sjukdomen. Men hon fick den och nu vet jag mer om den och hur den funkar – och inte funkar. Tack Lotta!

Vill du veta mer om sjukdomen eller kanske träffa andra som har sjukdomen? Kanske vill du bara stödja… Svenska Addisonföreningen välkomnar såväl medlemmar som stödmedlemmar och hjälper till att göra sjukdomen mer känd.

Toffelomdömet för boken blir det högsta. Den behövs.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en konstig dag.


 

Domkyrkotornen foto från St Eriks källa

Plötsligt var jag nere på stan idag.

Idag är det lill-lördag. Eller onsdag, dårå, som en vanligen benämner dan. För min del blev det bara en konstig dag. Plötsligt fann jag mig vara nervös. Jag tog bilen till ett spännande möte. Det blev en stund över nere på stan före mötet och jag passade på att prata en stund med en före detta chef från Den Bästa Arbetsplatsen. Jag tog det som ett gott tecken, gick in i mötet, levererade mitt bästa och åkte sen tillbaka till jobbet – relativt utmattad.

Men var lugn, jag har jobbat idag också! Det är främst två produkter jag har ägnat min uppmärksamhet, men jag har även tagit kontakt med författarna bakom dessa två. För en tredje och fjärde blev det en spontan kontakt i morse. Jag kan bara säga att personliga möten är bra. De ger så mycket bonus att inget överträffar dem i vissa sammanhang. Sen gillar jag att träffa nya människor också – och framför allt att se personerna bakom verken.

Från sjuklingen och personer i dess närhet kommer rapporter om framsteg. Det lugnar mig. Jag har känt mig lite för lite delaktig, men vill samtidigt varken trampa på tår eller störa. Och så har jag ju varit tvungen att jobba över lite varje dag den här veckan för att kompensera den timme mitt möte idag tog. (Min chef på plats har varit väldigt tillmötesgående.) Kanske hinner jag titta in på sjuksalen under morgondagen, efter jobbet.

Lågt handtag på chefens dörr

För vem eller vad är det lilla handtaget till vänster i bild? Dörren går in till min chef på plats.

På tal om min chef på plats spekulerar vi hej vilt om ett mysko handtag som sitter på dörren till chefens kontor. Handtaget är väldigt litet och sitter mycket långt ner på dörren. Jag har svårt att tänka mig att en rullstolsburen skulle kunna använda det. Så frågan är för vem och för vad… Har DU några förslag får du gärna lämna dem i en kommentar nedan!

Det blir allt mörkare om dagarna – både på morgonarna och kvällarna. Idag var det lite blött också. Jag går sällan ut om vardagskvällarna. Den här veckan har jag laddat en del för dagens möte, men också läst ganska mycket. Jag parallelläser ju två böcker av vitt skilda karaktärer – den ena boken handlar om August Strindbergs första fru, den andra om en sjukdom. Det är spännande och ett annorlunda sätt att läsa. Jag trodde att det skulle bli knepigt, men icke!

Ägg i kastrull

Uppäggande toffelmiddag i kväll.

Jag har överraskat mig själv genom att laga mat när jag kom hem och ska strax inta min lilla middag. Men jag kan inte låta bli att fundera över att SvT vann ett mål kring sociala medier och en anställd. En anställd hade uttryckt personliga åsikter på Facebook i frågor som h*n bevakade som reporter och programledare. SvT gav då den anställde nya arbetsuppgifter varpå den anställdes fack gick till arbetsdomstolen. Domstolen fann att SvT inte hade brutit mot kollektivavtal eller mot nåt annat avtal och gav SvT rätt. Som tur är betalar facket och inte den anställde rättegångskostnaderna på 250 000 kronor. Men frågan är om domslutet är rätt eller fel? Jag har nog dubbla känslor kring det hela. Vad tycker DU??? Skriv några rader i en kommentar och tyck till!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höstigt inlägg med inslag av oro, hopp, bus och selfies.


 

Gatlykta och höstträd

Hösten är mörk, men dess färger är fantastiska. Och så är årstiden så underbart kravlös!

Idag var det första gången sen jag började jobba som jag fick tända lampor när jag kom hem. Fast i och för sig jobbade jag över en liten stund. Inte för att jag blev tvingad, utan på grund av mötet jag ska på på onsdag. Då måste jag ta lite ledigt och vi har kommit överens om att jag kan jobba in den tid det handlar om.

Dagarna mörkna… står det i rubriken och det är ett citat ur Tove Janssons och Erna Tauros Höstvisa. Jag gillar mörkret och jag älskar hösten. Hösten har så fantastiska färger, men den är också så underbart kravlös. I alla fall tills en blir påmind om vinterns storhelger… Då kommer lilla mamma hit i ett par veckor om inget oförutsett inträffar. Jag måste jobba alla mellandagar, för nån betald semester har jag inte tjänat ihop till ännu. Men det är OK, jag gillar fortfarande att jobba.

Det var en ganska orolig förmiddag, så jag var glad att jag fick nya arbetsuppgifter – översätta webbtexter från svenska till engelska – att sätta tänderna i i stället för att oroa mig för mycket. Efter lunch fick jag besked om att allt hade gått bra, men att det förstås var smärtsamt. För det förra är jag förstås jätteglad, för det andra hoppas jag att det finns åtgärder att sätta in.

Till lunch fick jag besök av en före detta kollega och äntligen fick jag bjuda på lunch nere i restaurangen. Tiden gick snabbt, men vi avhandlade såväl jobb som privatsaker innan vi skildes åt. Min före detta kollega är en sån person som jag verkligen vill hålla kontakten med – och har lyckats göra det hittills, trots att det är över två år sen vi jobbade på samma arbetsplats.

Augustpriset

Vilka får August 2015?

Medan min verklighet pågick utsågs årets nominerade till Augustpriset. Jag noterar med glädje flera författare med Uppsalaanknytning och författare som Maja Hagerman, Karin Johannisson, Carola Hansson och John Ajvide Lindqvist (alla är inte nominerade i samma klass, tack och lov!). Det blir nog minst lika värdiga vinnare i år som förra året.

Även det litterära har en egen värld i mitt liv. Just nu läser jag två böcker parallellt. Den ena är skönlitterär och handlar om August Strindbergs första hustru Siri von Essen. Hon fick väl Augustpriset om nån, kan en säga. Fast jag tror inte att det blev så… bra. Den andra boken handlar om Addisons sjukdom och får mig att förstå och acceptera saker och ting och människors sätt att vara. Det är bra.

Det är min pappas födelsedag idag. Därför tänder jag ett ljus vid min kvällsmacka och funderar på om pappa tittar in här ibland och busar lite. Det handlar om allt ifrån krukväxter som fladdrar i ett osynligt luftdrag till en radio som plötsligt sätter igång att spela. Inte gör det mig rädd alls, jag tar det för vad det troligen är – tillfälligheter. Eller också är det pappa som är i farten. Vi närmar oss ju både Allhelgona och halloween och då kan en ju få vissa besök. Som synes tränar jag för det senare. Eller… jag satte bara på mig luvan på min tröja… Inte ens när jag försöker se normal ut lyckas jag – blicken är stirrig (jag vet inte riktigt var jag ska fästa den när jag tar selfies).

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om snälla människor och godsaker, sånt jag är tacksam för.


 

Värdekuponger Eckerölinjen

Vi får en dagskryssning på Ålands hav framöver!

Egentligen började det där fredagsgoda redan igår kväll. Fast först ringde en sosse på dörren och jag sprang och öppnade utan att glo i tittögat i tron att det var vännen jag väntade på. Att sossarna plingar på hos mig och säger att de raggar medlemmar är… inte smart. Eftersom jag är född i Metropolen Byhålan blir jag aldrig sosse. Tack, Britt-Marie Citron, för övrigt! Nån timme senare plingade Lucille på. Vi fick en lång och bra pratstund. Ibland behöver vi prata av oss. Och jag fick en present till mig och Fästmön – två värdekuponger på en tripp med Eckerölinjen. Vi har tre månader på oss att utnyttja kupongerna. Tack, Lucille!

Selfie fuck google ask me

Jag, som kan och vet allt, är inkallad till ett spännande möte på onsdag. Notera även den stoppljuslysande finnen på hakan.

På jobbet var det fredag hela dan, så jag behöver inte orda mer om det. Lite trist för min del är det att närmaste kollegan har semester hela nästa vecka, men det h*n ska göra unnar jag h*n verkligen – en trevlig resa, lite längre än med Eckerölinjen. Fast ensamt blir det ju… Men… även jag ska göra… ”roliga saker” nästa vecka! Strax före lunch fick jag ett spännande samtal, så på onsdag ska jag in till stan på ett möte. Märkligt så det händer saker… Kan det bero på att nån tipsade om t-shirten jag hade på mig idag? Jag kom på försent att det kanske inte var det mest seriösa klädesplagg jag valt, så det var tur att jag hade en tröja ovanpå…

På fredagar är det gofika på jobbet. Vår trevliga restaurang bjuder kaffe med nåt gott till. För min del blir det numera veckans enda fikabröd – med undantag för födelsedagsfikor, såsom i lördags. Idag bjöds det på rulltårta. Jag tog chokladvarianten med smörkräm i. En riktigt tjock skiva som jag njöt av…

Chokladrulltårta

Chokladrulltårta var dagens – och veckans! – gofika.


På hemvägen handlade jag 
lite mat till helgen. Jag var inte ensam på Tokerian, så tack och lov att det finns scanner! I postboxen låg det post idag igen. Jag blev så nervös av kuvertet till vänster i bild att min kamerahand skälvde så bilden blev suddig.

Brev fr akassan o brunt kuvert

Brevet till vänster i bild gjorde mig nervös, det bruna kuvertet gjorde mig förväntansfull.


Det bruna kuvertet
innehöll en bok. Boken är utgiven av Svenska Addisonföreningen och består av 17 personliga berättelser om personer som har samma sjukdom som min mamma, Addisons sjukdom. Jag tänkte läsa den först och sen ge den till mamma. Den som tänkte på oss två var vänliga Krönikören. TACK!

Bok Diagnos kortisolsvikt

Boken Diagnos: Kortisolsvikt är utgiven av Svenska Addisonföreningen. Jag och mamma fick den av vänliga Krönikören.


Nu ska jag hänga 
kvällens första maskin tvätt. Sen värmer jag en låda hemlagad Toffelmat, kycklingfärs och spaghetti. I kväll tar jag ett glas rött till.

Ha en riktigt skön helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »