Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘goddag yxskaft’

Ett litterärt inlägg.


 

BrittMarie var här

Britt-Marie var den enda som fick följa med mig hem idag.

I år har jag faktiskt varit på bokrean. Rent fysiskt. Alldeles nyss. Jag och min smutsgris till man Clark Kent* tuffade iväg till Stormarknaden. Där finns en ovanligt välsorterad smärre Akademibokhandel. Och jag visste ju att en hett eftertraktad bok såldes för endast 59 kronor – men bara idag!

Jag strosade runt en stund bland människor som antingen var ett par decennier äldre än jag eller lika många år yngre. Det är nåt visst, ändå, att just strosa i en bokhandel. Att kunna titta på böcker, ta upp dem, läsa lite, känna doften av nytt tryck… Men jag föll inte alltför mycket för min last. Den enda som fick följa med mig hem var Britt-Marie och det var ett halvt om halvt planerat inköp.

Bokrean på nätet har jag också besökt, men jag vill även gynna de fysiska bokaffärer som fortfarande existerar – därav dagens tripp. För ett tag sen gjorde jag en Bokus-beställning på fyra stycken reaböcker. Igår fick jag mejl om att paketet var skickat och anländer om ett par dar (läs: typ torsdag eller fredag) hos ett ombud nära mig. Hoppas jag! Somliga får ju åka tåg till sina ombud…

Den största fördelen med att nätshoppa böcker är priserna, förstås. Bokus, som ju är en del av Coop precis som Akademibokhandeln, har dessutom ett bra sortiment. Handlar man över 99 spänn är det fraktfritt. Är paketet litet hamnar det i din brevlåda/postbox, men är det stort får du gå eller åka och hämta det. Då är det praktiskt om Bokus webbplats är uppdaterad med korrekt information om var ombuden finns. Så var det INTE i julas, alltså… Och Bokus kundservice kommunicerar som goddag yxskaft. Därför är det helt underbart att då och då gå in i en fysisk bokhandel och prata med verkliga människor som arbetar där och som kan nåt om böcker.

Senare i veckan har jag tänkt besöka Myrorna centrala Uppsala där äldste bonussonen jobbar som ansvarig för bokavdelningen. Där är det nämligen halva priset på alla böcker februari månad ut. Ja inte bara där, samtliga Myrorna-butiker som har böcker säljer dem för halva priset till och med den 1 mars (det vill säga söndag).

Och eftersom jag höll hårt om plånkan inne på bokhandeln idag, blev det lite över till påfyllning av vinskåpet. Litteratur och fina viner, gärna i kombination, är två av mina intressen/passioner! (Passioner låter bättre än laster och nej, jag BORDE inte ha köpt vinerna, men nu gjorde jag det.)

Fyra röda viner

Fyra röda viner, varav två Amarone till hyfsade priser, har fått ett nytt hem i mitt vinskåp.


Och nu vill jag förstås veta om DU har köpt nåt/ska köpa nåt på bokrean!!! Eller vad har DU för passioner i livet??? Skriv några rader och berätta!

 

PS Ingen av böckerna jag skrev om i förra inlägget finns på bokrean. När det gäller en av dem tycker jag att det är bra.


*Clark Kent = min egen Plåtniklas till bil

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett förbipratande inlägg.


 

Ibland är avstånden stora mellan mun och öra – även hemma. Idag på förmiddagen hade jag dukat fram frukost. Jag ropade på Fästmön och satte mig vid min plats i kökssoffan. Anna svarade nånstans ifrån och det lät ungefär så här i mina öron:

Humdum mutter mummel hum.

Jag svarade:

Jag hör inte vad du säger, jag är i ett annat rum.

Då öppnade Anna dörren till rummet där hon befann sig och sa med tydlig röst:

Det var ju precis det jag sa: Jag hör inte vad du säger, jag är i ett annat rum.

Varpå vi naturligtvis bröt ihop i ett gemensamt asgarv. Två tanter (nåja, den i kökssoffan är väl mer tant än den andra) med knäck i lurarna i en alldeles för stor lägenhet? Eller kan vi bara återigen konstatera att kommunikation är svårt..?


PS Den här dialogen är lite omskriven av integritetsskäl.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frossande och samtidigt magknipande inlägg.


 

Anna på räkfrossa på min balle

Anna på räkfrossa på min balle. Allt ska dokumenteras också. Nu stör jag uppenbarligen mästerfotografen – det syns på hennes blick.

Det är en underdrift att säga att det var lite varmt igår. Men jag klagar inte, det är härligt! Vi hade turen att få vistas en stund i Slottsträdgården. Och så har vi ju ballen*. Den är oerhört het på eftermiddagen och fram till klockan 20. Fästmön och jag inledde därför med var sin liten Ginger Joe och en skål salta nötter. Lite senare, vid 19-tiden, syntes två tämligen lättklädda damer tanter tjejer kladda och smaska med räkor.

Vi hade laddat med ett kilo räkor som jag hade köpt på extrapris häromdan. Räkorna la vi på vanlig formfranska med vallmofrön (fanns i min frys) som vi rostade. Ett par kokta, skivade ägg  och några salladsblad från Slottsträdgården las på mackorna. Lyxartiklarna var limeaioli, saltgurka, dill och citron som toppade det hela. Det var helt perfekt den här heta dan, jag lovar! Se själv…

Räkmacka med dill

Räkor och massor av dill på min macka!

 

 Wildboar's rock

Wildboar’s rock – vildsvinsvin.

Till mackorna intog vi ett tyskt rieslingvin, Wildboar’s rock, som skulle passa till både fisk och skaldjur. Jag tyckte mest att vinet hade en rolig etikett. Det var främsta anledningen till köpet. När det gäller vita viner är jag tämligen kass. Röda viner, däremot, där är jag en fena på att hitta rätt och gott. Amaroneviner och italienska viner överhuvudtaget är mina favoriter. Men till räkor kan man inte dricka rött. Just detta vin fick förresten både mig och Anna att tänka på en viss familjemedlem som en gång var jagad av ett djur såsom det på etiketten… Nu så här efteråt kan man ju skratta gott åt det, men under själva jakten var det nog inte så roligt…

Vildsvinsvinet kostade endast 65 kronor. Det var torrt och lättdrucket. Dessutom kom det i en PET-flaska – som ju går att panta i vilken livsmedelsbutik som helst! Vin i PET-flaska och skruvkork är ju för övrigt perfekt att ha med sig på picknick – inget spill (om man skruvar åt korken ordentligt) och ingen risk för glaskross.

Vi satt på ballen igår kväll tills det var så mörkt att det inte gick att läsa. Då gick vi in och la oss. Jag somnade samma sekund jag la huvudet på kudden. I morse tog till och med jag sovmorgon. Tyckte att jag var lite värd det efter veckans alla tidiga morgnar med jobbsökeri.

Frukost är nu intagen – på ballen, förstås – och jag satte mig vid datorn en stund innan den ska packas ner för avfärd till Himlen. Jag hade fått ett mejl om att jag hade olästa meddelanden på Mina sidor hos a-kassan, så jag blev tvungen att dra fram sladd, dosa och plastkort för att e-legitimera mig in och läsa. Det första meddelandet var ett goddag yxskaft-meddelande igen. Där efterfrågades mitt senaste arbetsgivarintyg. Det som jag alltså postade till a-kassan den 1 juli och som trevliga Lisa igår mycket riktigt hittade, undanstoppat i en mapp (hennes ord, undanstoppat). Det andra meddelandet var en specifikation. Jag får nämligen ersättning för nio dagar utbetald på torsdag i nästa vecka. Det var blev lite mer än vad jag beräknat, hela 4 455 kronor. Men inte heller det räcker till min hyra som ligger på 4 797 kronor. Tur att jag har pengar kvar från junilönen och att jag hoppas få pengar från min förra arbetsgivare för mina innestående semesterdagar nästa eller nästnästa vecka!

Specifikationen skulle gå att spara som PDF, enligt Lisa. Det gick inte. Jag fick göra en skärmdump. Denna ska jag sen skicka in till Bliwa så att jag får ut några extra kronor på inkomstförsäkringen. Men jag ska ringa Bliwa nästa vecka för att höra om det är nåt mer jag behöver skicka in och om jag behöver skicka in nån ny ansökan. Det är säkrast så, jag vill inte att det ska bli fel.

Meddelandena från a-kassan gav mig magknip – det är standard. För på specifikationen stod det att jag har använt fyra deltidsdagar, vilket jag inte har. Jag har använt åtta timmar de senaste åtta månaderna åt att skriva på uppdrag. Åtta timmar… Det är INTE fyra deltidsdagar, det tycker varken jag eller Lisa på a-kassan. Men uppenbarligen systemet. Och det går ju inte precis snabbt att ändra i det. Vi telefonerade ju igår, Lisa och jag, så nästa gång hoppas jag att detta är ändrat. Hoppas kan jag ju alltid. Men magknip får jag definitivt när jag får mejl, meddelanden eller brev från a-kassan. Alltid.

 

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett icke förvånat inlägg.


 

blanketterSå småningom fattade jag varför jag var så arg idag. Det handlar inte bara om att jag har sovit för lite de senaste nätterna. Undermedvetet hade jag bestämt mig för att ta tag i lite… byråkrati idag. Om man inte redan är arg, så blir man. Därför tog jag det säkra före det osäkra och var arg en stund på förmiddagen.

Och ja, jag ägnade mig åt byråkrati på arbetstid. Skälet är mycket enkelt: min a-kassa använder blanketter på webben som man bara kan fylla i om man använder webbläsaren Explorer. Den webbläsaren använder jag inte hemma.

Det var två blanketter jag tänkte förbereda. Dels var det anmälan till a-kassan, dels en blankett som en av mina arbetsgivare ska fylla i egentligen och skriva under. Eftersom det handlar om en arbetsgivare som jag jobbar åt högst åtta timmar om året (!) ringde jag, min idiot, till a-kassan för att höra om jag möjligen  kunde slippa att fixa den här blanketten. Det går nämligen åt ganska mycket tid att fylla i den här blanketten på två sidor. Jag brukar fylla i så mycket jag kan av denna blankett åt just den här arbetsgivaren. Arbetsgivaren granskar sen de timmar jag har angett och skriver under – om allt är korrekt ifyllt, förstås. Annars skriver h*n om blanketten. Mycket tid, en del postgång, ett och annat telefonsamtal, alltså. För att redovisa åtta timmar om året, ungefär.

Men nej. Personen på a-kassan förstod inte ens vad jag menade när jag sa att deras blanketter inte fungerar att fylla i med alla vanliga webbläsare. H*n svarade:

Fast din arbetsgivare har ju fyllt i den här förut.

Jaa, visserligen. Och det var samma problem då. Därför fyllde jag då också i den på arbetstid, när jag jobbade hos min förra arbetsgivare.

Sen bad jag förstås att slippa fylla i och skicka in blanketten och undrade om jag i stället kunde ange detta arbete på den andra blanketten, den där jag ansöker om a-kassa. Förutom att jag som vanligt anger arbete i tid på kassakorten sen. Ha ha ha! Fick då ytterligare ett goddag yxskaft-svar:

Om din arbetsgivare inte fyller i blanketten måste du fylla i en blankett att du är företagare.

blanketterMen jag är liksom ingen företagare, jag har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli, vilket jag också sa. Fick då bara sura fnysningar i luren till svar.

Annat var det med min arbetsgivare som ger mig de cirka åtta timmarnas arbete om året! H*n var väldigt vänlig och tillmötesgående och kom till och med ihåg mig… Inte för de skrivppdrag h*n ger mig utan för att jag då och då återkommer med såna här byråkratiska och idiotiska blanketter som a-kassan kräver att jag fyller i, misstänker jag. Detta till trots var h*n artig i luren – till skillnad från personen på a-kassan. För övrigt vill jag ha till protokollet att jag själv var trevlig mot båda. Men när jag sen blev avsnäst av a-kassan glömde jag bort den andra frågan jag skulle ställa…

Som vanligt när jag pratar med a-kassan bemöts jag med misstro. Det är som om man förutsätter att jag ska lura a-kassan på ersättning. Jag kan ärligt säga att den lilla sketna ersättningen a-kassan ger inte är något att försöka lura till sig – det är alldeles för lite pengar det handlar om. För övrigt har jag, som jag har skrivit här många gånger tidigare, under hela mitt yrkesverksamma liv, betalat min a-kasseavgift. Varje månad. Varför ska jag, som KUND, då behöva känna mig skuldbelagd när jag vill ta del av den försäkring som det faktiskt är?

Det hela blir mycket ironiskt när det på min a-kassas webbplats står följande:

[…] Värdet av att vara med
Vi vet att det är tufft att helt plötsligt stå utan jobb och inkomst. I det läget är det viktigt att du tryggar din inkomst tills du får en ny anställning. Genom att vara medlem hos oss försäkrar du din inkomst om du skulle förlora ditt arbete. Då kan du få pengar under en övergångsperiod tills du hittar ett nytt.
Du får god service […]

Tofflan Stekmössa

Jag har tre kvinnonamn, men inget mansnamn.

För övrigt, om vi ska fortsätta prata ironi, är det ännu mer ironiskt att växeln på jobbet tror att jag är min chef i första hand och i andra hand innehar tjänsten jag sökte, men inte fick. Jag har informerat hundra tre gånger om att jag varken innehar nån av tjänsterna eller heter Mansnamn eller Mansnamn.


PS Och ännu mer ironiskt
 (jaa, faktiskt!) blir det när det på a-kassans webbplats också står följande (Mina sidor är ett ställe där man kan rapportera in sina arbetslösa/arbetade timmar/dagar via internet):

[…] Mina sidor fungerar inte i IE10 eller 11. Versionerna går att köra i kompatibilitetsläget. Vi rekommenderar dock att du byter webbläsare till Firefox eller Chrome. Du kan ladda ner dem gratis. […]

Eh… man undrar ju om man måste ha flera webbläsare för att kunna jobba mot A-kassan Visions webbplats och de blanketter som tillhandahålls där… För Firefox och Chrome kan man inte använda när man ska fylla i kassans blanketter…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans senaste vecka.


Torsdag och som vanligt
dags för den Tofflianska gångna veckans höjdpunkter (Tjohej) respektive dalar (Nej). Och det, kära läsare, är inte svårare än så här:

Tjohej 

Nej


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som jag kanske borde lösenskydda. Men det handlar om byråkrati och så här kan vi faktiskt inte ha det i Sverige.


Jag blir bara så ledsen
på byråkrat-Sverige idag! Trodde att vi hade kommit förbi gråtvånget och vidare, men icke. Lite förvånande, dock, att yngre personer är så otroligt genomsyrade av sjukdomen

byråkrati.

På onsdag i nästa vecka jobbar jag min sista dag. På torsdag måste jag gå till Arbetsförnedringen för att skriva in mig och anmäla mig som arbetssökande. Annars har jag inte ens chans att få a-kassa. A-kassa är inte heller nånting som bara ”ges” till den som skriver in sig hos Arbetsförnedringen. Nej, man måste ansöka om det. Det är ju en försäkring och alla vet vi ju att försäkringar är bra att ha. Men… de kommer ju alltid med förbehåll. Det som också suger en del med a-kassa är att den har karensdagar. Och hela tiden hotas du med att få den indragen. För det förutsätts att du försöker luras och tillskansa dig pengar utan att ha rätt till det. (Alltså, a-kassan idag är så låg att en ensamstående har svårt att klara sig ekonomiskt på den. Det handlar liksom inte om att försöka få miljoner, bara det jag tycker att man har rätt till när man står utan jobb. Man måste till exempel kunna betala sin hyra, för nånstans måste man ju bo.)

Guldpengar

Chokladpengar betalar inte hyran.


För att överhuvudtaget
kunna ansöka om a-kassa måste du ha ett arbetsgivarintyg. Detta ska skrivas på en särskild blankett från a-kassan, det går inte med ett vanligt intyg från arbetsgivaren. Du ska ha med dig intyget den första arbetslösa dan, den dan du måste anmäla dig hos Arbetsförnedringen för att överhuvudtaget kunna komma ifråga för a-kassa, då.

Men det går inte! Skälet är att personalavdelningen på mitt jobb vägrar skriva ut intyget före den 31 juli, och då först efter arbetsdagens slut. Sen ska det skickas med snigelpost hem till mig. Gissningsvis dyker det upp i min postbox runt onsdag eller torsdag veckan därpå. Det håller inte! Inte nog med att det är karensdagar för a-kassa, ett intyg ska försena en utbetalning ytterligare. Två veckors bortslösad tid. Sen ska man dag för dag pricka i sitt a-kassekort. I fyra veckor, om jag inte minns fel. Tidigast om sex veckor, snarare om två månader, skulle det KANSKE komma nån sorts inkomst till mig. Det håller INTE!

En person, vi kan kalla personen S, på personalavdelningen mejlade mig igår om mitt intyg, det jag bad om för fyra veckor sen, samma dag jag blev varslad. S skrev att h*n inte kan skicka intyget med post förrän tidigast den 1 augusti, alltså samma dag jag behöver ha intyget med mig till Arbetsförnedringen. Jag svarade då, via min tjänstemobil, och förklarade läget. I morse hittar jag ett nytt mejl, där S skriver att det bästa S i dagsläget kan erbjuda är ett arbetsgivarintyg till och med juni månad. Ifall jag sjukskriver mig nu. IFALL JAG SJUKSKRIVER MIG…  Det har jag ingen som helst tanke på! Jag är frisk och min intention är att jobba måndag, tisdag och onsdag nästa vecka, när min semester är slut.

Från sjuksängen 1

Nej, sjukare än så här tänker jag inte vara mina tre sista arbetsdagar.


Det är ganska omöjligt
att föra en vettig diskussion via e-post, särskilt när man som jag använder iPhonens minimala tangentbord. Så jag gjorde som förr i tiden – jag ringde! Och, hör och häpna, S svarade i sin telefon! Samtalet tog tre minuter. Det jag nu har lyckats utverka är att jag får komma och hämta mitt intyg, strax före klockan 16 på onsdag, den sista dan jag jobbar. Detta innebär att jag måste jobba över den dan. Ja, du läste rätt. Jag måste jobba över min sista arbetsdag!!! Varför? Jo, för att jag inte kan lämna ifrån mig mobil och dator innan jag har fått mitt intyg eftersom jag måste kunna nå S om nåt händer. Mitt passerkort måste jag lämna in före dess och då kommer jag inte in nånstans och kan ringa.

Datorn ska jag lämna i ett hus bredvid där S jobbar. Hoppas jag! Det jag hoppas är att det finns nån där som tar emot min dator. Jag har mejlat flera jag känner i huset, men alla är ju på semester. Datorn tillhör en av fakulteterna i huset, jag har alltså fått låna den sen den 1 februari 2012. Eftersom jag kanske, kanske ska jobba för sagda fakultet i framtiden, vill jag inte att nån ska försnilla min dator, som ju är inställd etc efter mina behov, så att säga.

Men igår blev jag riktigt, riktigt ledsen på ett annat mejl som jag läste via min tjänstemobil. (Vad är det för fel med att ringa?) Det var från min chef som undrade var pappret jag skulle skriva på och återsända till honom var. Det papper han skickat mig i ett rekommenderat brev den 24 juni. Jorå, jag fick brevet den 27 juni – jag var och hämtade det på postutlämningsstället direkt. Jag hade med mig ett kuvert, jag köpte frimärken, jag skrev min namnteckning på pappret, stoppade pappret i kuvertet, adresserade det till personalavdelningen (för det var det det stod att man skulle göra på pappret) och postade det. Torsdagen den 27 juni 2013. Kanske kunde chefen ha kollat lite med Personalavdelningen först, innan jag får ett insinuant mejl? Kanske hade samme chef kunnat varsla mig en annan dag än dagen före midsommarafton? Kanske… Nej, empati är en egenskap som inte alla människor har.

tårar

Jag blir så ledsen.


Ovanpå detta
har jag försökt hjälpa mamma på distans med en blankett från Pensionsmyndigheten. Men det gick inte att öppna blanketten i min webbläsare. Omkring detta pågår nu en mejlväxling mellan myndigheten och mig. Jag tycker att man ska skriva på webbplatsen att den enda webbläsare som funkar för den här sortens blanketter är Explorer – för så är det! Det är det enda jag vill. På myndigheten vill man att jag ska beskriva mitt problem etc etc. Som om jag inte vore datakunnig. Jag, som för höge farao har byggt liknande webbplatser själv!!! Jag, som dessutom har tyckt att just Premiepensionsmyndigheten har en bra och användarvänlig webbplats!.. Nu skickar myndigheten inte bara konstiga frågor, utan varje gång jag svarar kommer ett nytt mejl med ett ärendenummer… Det är så goddag yxskaft att jag kreverar nästintill!

ARG

Nej, jag är inte mindre arg idag. Men jag är ledsen också. Alla människor vill nämligen inte luras.


Och allt detta, kära läsare,
hamnar på ett eller annat sätt i min kommande bok! Så här kan vi nämligen inte ha det i Sverige. Jag vill för övrigt inte ägna mina dagar åt såna här skitsaker, jag vill arbeta.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan klämmer i med lite nytt från omvärlden.


Igår var det röd dag och papperstidningslös dag
. Idag är det fredag och klämdag. Då passar det alldeles utmärkt att klämma in lite nyheter från omvärlden. Häng med på den farofyllda (?) resan!

MåsFängslad mås befriad av polis. Det är gott att läsa att Farbror Blå är djurvän. En mås hade lyckats fastna i grillen på en bil och kom inte ut. Jonas Ström passerade med barnvagn och berättar:

Jag gick och talade i telefon då jag fick se hur ett fågelhuvud stack ut från fronten på bilen. Först trodde jag att det var något från Hobbex men jag pekade i alla fall på grillen och kvinnan i bilen vinkade tillbaka åt mig.

Eh, det låter som goddag yxskaft för mig. Men hur det nu än var kom polisen så småningom och lyckades få loss måsen. Den flaxade, om än lite tilltufsad, upp mot himlen, på självaste Kristi Flax…

Ny plug-in blockerar spoliers på Twitter. Tack! TACK Jennie Lamere, bara 17 år, som har utvecklat denna plug-in som gör att man kan blockera att få handlingen i till exempel TV-serier avslöjad på Twitter! Jag blir fullkomligt galen på alla som sitter och twittrar kommentarer om ett visst program de just tittar på. Snacka om spoilers… Hur intressant är det för mig om jag inte tittar eller hade tänkt titta senare?! Twivo är nånting jag definitivt ska titta närmare på! Inte sen utan nu!

pengarTre bankkontor i veckan slutar hantera kontanter. När jag var ung undrade jag ofta vad de gör på banken efter klockan 15. Det var nämligen då alla banker brukade stänga för dagen. Idag undrar jag vad de gör på bankkontoren överhuvudtaget. De hanterar i vart fall inte kontanter. Så många som tre bankkontor i veckan slutar med det. Men det finns ett undantag: Tack Handelsbanken, en del av oss använder fortfarande kontanter!!!

Mobil för fyraåringar. Maj gadd! 1stFone, lanserad som

Dumtelefonen för smarta föräldrar

är utvecklad för fyraåringar. Är detta verkligen en nödvändig pryl??? 

tatuerad manTårarna blev svarta. Nej, jag är inte överförtjust i tatueringar. Tatueringar som inte går att dölja, till exempel i ansiktet, på halsen eller på händerna, kompletterat med nosringar och annan metall, är fulast av allt, tycker jag. Och hur kan man ens komma på idén att tatuera sina ögon? Till och med tårarna har fått färg. Nej, usch och fy! Ingen är så ful att den behöver dölja sitt skinn – eller sina ögon, dårå –  med tatueringar!

Konst i offentliga rum. Konst är… ofta konstigt. Men en tanke med konst är att väcka känslor. Kulturprojektet Konkrement – den blå katedralen är ett samarbete mellan Svenska kyrkan, Uppsala kommun, Uppsala universitet och Sensus. På måndag är det ett seminarium i Gustavianum om tillfällig konst. Just konstverket som tillfälligt står mellan Helga Trefaldighet och Domkyrkan har onekligen en viss likhet med detta, dock permanenta och dessutom i metall, konstverk.


Livet är kort.

Read Full Post »