Service, ingen service och en riktig soppa

Ett trumpet inlägg, men glatt i änden.

---

 

Min föresats var att skriva ett positivt inlägg nu på eftermiddagen. Men det kan man ju ge sig den på att det inte blir. Fast lite ändå. Mot slutet. Ett antal ärenden skulle avverkas i city. Bland annat tog jag en tripp till Arbetsförmedlingen för att fixa biljetter till fredagens evenemang. Jag hade tur idag, för jag fick bra service – även om jag undrade hur arbetsförmedlaren kunde förväxla ett datum för ett klockslag… Nåja, för mycket ska man väl inte förvänta sig, man kan bli glatt överraskad.

Värre var det för kvinnan före mig i nummerlappskön. Hon var fem (5) minuter sen till sitt möte. Genomsvettig bad hon om ursäkt och på stapplande svenska försökte hon förklara att bussen hade varit försenad. Ingen nåd. Ingen nåd! Hon fick inte träffa sin handläggare. I stället fick hon köa för att få en ny tid – om två veckor, först, råkade jag höra. Empati, hört talas om det? Vad hände med den akademiska kvarten som annars är så vanligt förekommande här i universitetsstan? Och hur hade handläggaren på fem minuter lyckats både boka och ta emot en ny kund? Man undrar…

På väg till nästa ärende passerade jag Pensionsmyndighetens servicekontor. Jag tänkte att jag åtminstone skulle hinna boka en tid för ett möte. Det var dessutom så fiffigt att Pensionsmyndigheten, Försäkringskassan och Skatteverket hade detta kontor tillsammans. Jag tänkte att det var ju toppen, man kanske har frågor som tangerar alla tre myndigheter. Vilken bra idé och vilken toppenservice! Tänkte jag, som sagt.

När jag köat en liten stund kom jag fram till en kvinna bakom en disk. Jag sa:

Jag skulle vilja boka en tid för ett personligt möte.

Du skulle nog aldrig ha kunnat gissa att jag faktiskt fick det här svaret, som gjorde att alla mina tankar kring toppen och service kraschade:

Det går inte, för dom vill helst inte det.

Min haka föll ner på bröstet.

[…] dom vill helst inte det…

Eh… Ett servicekontor som inte vill ge service – vad är det för mening med det??? 

Jag förblev stum och kvinnan stirrade på min haka. Antagligen blev hon nervös för att jag var tyst för hon la till:

Men en videokonferens går bra.

Då fann jag mig och svarade, medan jag vände kvinnan ryggen och stegade ut:

Tack så mycket. Tack så mycket för ingenting.

Sen gick jag till kyrkan för att mina svarta tankar skulle bli lite ljusare.

Det är bra att Gud är kärlek när jag är arg.

Några tankar och böner samt ett toalettbesök senare fann jag mig inhandla ett par böcker för tillsammans en guldpeng. Ja, för jag hade dessutom hunnit träffa en föreföredetta kollega, morsat och blivit avsnäst (h*n hade bråttom, så h*n är förlåten). Nån tröst skulle jag väl ha!  En av böckerna ska ha Uppsalaanknytning, den andra är en debutroman.

Syndafallet av Ruth Rendell och Älskade du av Barbara Voors.

Strax därpå fick jag en hård kram och trevligt sällskap under en timme. Människor lever så spännande liv, tycker jag som för det mesta sitter här hemma och ugglar! Till orden intog jag en helt ljuvlig tomatsoppa. Inte nån burksoppa, utan hemgjord, och så två brödskivor, Bregott, vatten, kaffe och liten chokladbit – för 60 kronor. Dessutom kom personal med brickan till bordet. Där snackar vi service! Och var i stan får man en lunch för det priset??? Svar: Ingenstans – mig veterligen!

Dagens lunch för 60 kronor.

Ytterligare några ärenden och ett möte senare anlände jag till hemmets trygga vrå. Helt slut av dagens alla intryck, upptäckte jag ett kuvert i min postbox. Fylld av bävan tog jag upp det till lägenheten. Skulle det innehålla nåt dödsfarligt virus? Eller avföring, kanske? Det skulle ju passa bra till den här skitbloggaren, eller hur..?

Vad kunde det vara i kuvertet?

Jag klämde och kände lite på kuvertet. Det var bulligt och lite mjukt. Med all säkerhet bajs, alltså. Men nej! Det var godaste vännen Rippe som fyllde på mitt förråd med nånting jag nyligen har försnillat! Tusen, tusen tack – inklusive för bonusprylen!!!

Och jag som gick och väntade på ytterligare en bok för recension får kanske rolig post i morgon också tack vare detta! All well that ends well. Men se Pensionsmyndigheten, den står inte högt i mina tankar längre. Varför ha servicekontor som inte ger service??? Beats me…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Blanketter och otrevligt på a-kassan

Ett icke förvånat inlägg.

---

 

Så småningom fattade jag varför jag var så arg idag. Det handlar inte bara om att jag har sovit för lite de senaste nätterna. Undermedvetet hade jag bestämt mig för att ta tag i lite… byråkrati idag. Om man inte redan är arg, så blir man. Därför tog jag det säkra före det osäkra och var arg en stund på förmiddagen.

Och ja, jag ägnade mig åt byråkrati på arbetstid. Skälet är mycket enkelt: min a-kassa använder blanketter på webben som man bara kan fylla i om man använder webbläsaren Explorer. Den webbläsaren använder jag inte hemma.

Det var två blanketter jag tänkte förbereda. Dels var det anmälan till a-kassan, dels en blankett som en av mina arbetsgivare ska fylla i egentligen och skriva under. Eftersom det handlar om en arbetsgivare som jag jobbar åt högst åtta timmar om året (!) ringde jag, min idiot, till a-kassan för att höra om jag möjligen  kunde slippa att fixa den här blanketten. Det går nämligen åt ganska mycket tid att fylla i den här blanketten på två sidor. Jag brukar fylla i så mycket jag kan av denna blankett åt just den här arbetsgivaren. Arbetsgivaren granskar sen de timmar jag har angett och skriver under – om allt är korrekt ifyllt, förstås. Annars skriver h*n om blanketten. Mycket tid, en del postgång, ett och annat telefonsamtal, alltså. För att redovisa åtta timmar om året, ungefär.

Men nej. Personen på a-kassan förstod inte ens vad jag menade när jag sa att deras blanketter inte fungerar att fylla i med alla vanliga webbläsare. H*n svarade:

Fast din arbetsgivare har ju fyllt i den här förut.

Jaa, visserligen. Och det var samma problem då. Därför fyllde jag då också i den på arbetstid, när jag jobbade hos min förra arbetsgivare.

Sen bad jag förstås att slippa fylla i och skicka in blanketten och undrade om jag i stället kunde ange detta arbete på den andra blanketten, den där jag ansöker om a-kassa. Förutom att jag som vanligt anger arbete i tid på kassakorten sen. Ha ha ha! Fick då ytterligare ett goddag yxskaft-svar:

Om din arbetsgivare inte fyller i blanketten måste du fylla i en blankett att du är företagare.

Men jag är liksom ingen företagare, jag har aldrig varit och kommer troligen aldrig att bli, vilket jag också sa. Fick då bara sura fnysningar i luren till svar.

Annat var det med min arbetsgivare som ger mig de cirka åtta timmarnas arbete om året! H*n var väldigt vänlig och tillmötesgående och kom till och med ihåg mig… Inte för de skrivppdrag h*n ger mig utan för att jag då och då återkommer med såna här byråkratiska och idiotiska blanketter som a-kassan kräver att jag fyller i, misstänker jag. Detta till trots var h*n artig i luren – till skillnad från personen på a-kassan. För övrigt vill jag ha till protokollet att jag själv var trevlig mot båda. Men när jag sen blev avsnäst av a-kassan glömde jag bort den andra frågan jag skulle ställa…

Som vanligt när jag pratar med a-kassan bemöts jag med misstro. Det är som om man förutsätter att jag ska lura a-kassan på ersättning. Jag kan ärligt säga att den lilla sketna ersättningen a-kassan ger inte är något att försöka lura till sig – det är alldeles för lite pengar det handlar om. För övrigt har jag, som jag har skrivit här många gånger tidigare, under hela mitt yrkesverksamma liv, betalat min a-kasseavgift. Varje månad. Varför ska jag, som KUND, då behöva känna mig skuldbelagd när jag vill ta del av den försäkring som det faktiskt är?

Det hela blir mycket ironiskt när det på min a-kassas webbplats står följande:

[…] Värdet av att vara med
Vi vet att det är tufft att helt plötsligt stå utan jobb och inkomst. I det läget är det viktigt att du tryggar din inkomst tills du får en ny anställning. Genom att vara medlem hos oss försäkrar du din inkomst om du skulle förlora ditt arbete. Då kan du få pengar under en övergångsperiod tills du hittar ett nytt.
Du får god service […]

Jag har tre kvinnonamn, men inget mansnamn.

För övrigt, om vi ska fortsätta prata ironi, är det ännu mer ironiskt att växeln på jobbet tror att jag är min chef i första hand och i andra hand innehar tjänsten jag sökte, men inte fick. Jag har informerat hundra tre gånger om att jag varken innehar nån av tjänsterna eller heter Mansnamn eller Mansnamn.

PS Och ännu mer ironiskt (jaa, faktiskt!) blir det när det på a-kassans webbplats också står följande (Mina sidor är ett ställe där man kan rapportera in sina arbetslösa/arbetade timmar/dagar via internet):

[…] Mina sidor fungerar inte i IE10 eller 11. Versionerna går att köra i kompatibilitetsläget. Vi rekommenderar dock att du byter webbläsare till Firefox eller Chrome. Du kan ladda ner dem gratis. […]

Eh… man undrar ju om man måste ha flera webbläsare för att kunna jobba mot A-kassan Visions webbplats och de blanketter som tillhandahålls där… För Firefox och Chrome kan man inte använda när man ska fylla i kassans blanketter…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

A-kassan ger och a-kassan tar, som sagt…

Idag har jag haft ett svart moln som sällskap över huvet. Jag har varit skitarg hela dan. Och inte blev det bättre av att jag fick en betalningspåminnelse (!) från min a-kassa. Alltså det handlar om att a-kassan ger med ena handen – och tar tillbaka med den andra.

Jag har bloggat om det här förut. Att a-kassan ger och tar och inte kan skicka rätt summa på sina räkningar till mig. För som arbetslös ska jag betala 21 kronor mindre i månaden. Det har jag nu gjort sen jag upptäckte det hela. Fast nu har jag inte varit arbetslös. Bara största delen av tiden, men inte 4 x 40 timmar = 160 timmar i månaden. Vissa månader har jag bara varit arbetslös 159 timmar.

Gissa om jag gick i taket när jag hittade påminnelsen i min postbox i eftermiddags. Där stod, i mer eller mindre hotfulla ordalag, att om jag inte betalade SKTF:s a-kassa de 18 (!) kronor jag är skyldig dem kan jag bli utesluten! Hu så hemskt! (Det är nästan så jag önskar det…)

Naturligtvis ringde jag upp a-kassan så snart jag kunde. Efter en kvart fick jag kontakt. Jag förklarade ärendet och personen på a-kassan började söka efter min ”skuld”.

Det står ju här att det gäller juni månad,

sa jag och blev omedelbart avsnäst:

Om du lyssnar på vad jag säger, så kan det handla om vilken månad som helst.

Eh? Jag fattar inget! Hur kan det handla om vilken månad som helst när SKTF:s a-kassa i brevet till mig har angett att det handlar om juni månad???

Jag var ganska förbannad vid det här laget. Och inte blev jag gladare när jag fick höra att jag skulle betala ordinarie avgift till a-kassan eftersom jag hade jobbat i juni. Va? Jobbat? Ja, jag har under sex månader skrivit sex (6) blogginlägg mot betalning. Detta har jag nogsamt angett på mitt a-kassekort innan jag skickat in det. En följd blev att a-kassan då begärde in arbetsgivarintyg från Blogvertiser, som jag skrivet på uppdrag av. Jag har alltså inte mörkat nånting. Men nu får a-kassan det till att eftersom jag faktiskt har jobbat lite varje månad så är jag plötsligt inte skyldig dem enbart 18 kronor utan 147 kronor. Kom människan på a-kassan fram till under vårt samtal.

I efterhand har jag försökt klura ut hur hon har räknat, men inte lyckats. För det är ju inte så att jag har jobbat VARJE månad under sex månaders tid utan ibland två timmar en månad och ingen timme en annan. Hur blir avgiften till a-kassan då?

Att sen människan har mage att tala om för mig att SKTF har en av de lägsta a-kasseavgifterna hjälper ju inte mig ett smack. Skulle detta göra mig gladare eller vad trodde hon?

Nu varken orkar eller tänker jag bråka mer om det här utan i morgon ska jag sätta mig och betala in 147 kronor till SKTF:s a-kassa. Jag har varit ärlig och angett de sex (6) timmar jag har arbetat, men det är tydligen bara myglare och fifflare och bidragsfuskare som klarar sig. Den som är ärlig får betala till a-kassan trots att man får ersättning därifrån. Var finns logiken?

Till SKTF:s a-kassa kan jag bara säga att dessa 147 kronor svider som f*n. Nån a-kassa på 80 procent av min inkomst har jag aldrig fått, brutto från er har varit mindre än 50 procent, netto mindre än 30 procent av min förra lön. Tack så hemskt mycket! Så snart jag har möjlighet ska jag byta fackförbund.

Jag har hört flera personer klaga på just SKTF:s a-kassa – såväl medlemmar som anställda på Arbetsförmedlingen. Man har sagt att

[…] SKTF:s a-kassa är en av två väldigt osmidiga a-kassor. Det är alltid krångel och problem där. […]

Att ni inte skäms att skinna era arbetslösa medlemmar, som betalat till er varje månad i över 20 år, på dessa kronor.

Ni verkar inte vilja att vi arbetslösa ska jobba. Om jag hade jobbat flera timmar än sex (6) på ett halvår hade jag givetvis funnit mig i att betala full a-kasseavgift samt att få reducerad ersättning från er. Nu tänker jag överväga huruvida jag ska fortsätta vara ärlig eller inte. För, SKTF:s a-kassa, jag kan inte överleva på den ersättning jag får från er.

Read Full Post »