Interpoolande med polare

Ett inlägg lite på sniskan.

---

 

Jag tar att jag vaknade med huvudvärk och protesterande mage. Värt efter några timmars umgänge med några före detta kollegor. NK* och jag strålade samman lite tidigare. Det blev en härlig pratstund. En sån stund som jag har saknat oerhört de här senaste två veckorna. En stund när vi uppdaterade varandra om… ”allt”. Så ja. Värt. Värt att vakna med huvudvärk och en mage som kämpar med att försöka bryta ner cole slaw och halloumiburgare… Det var så oerhört skönt att få vara… lite på sniskan en stund igår kväll…

Lite på sniskan på väg hem…

Det var en annorlunda konstellation i övrigt som strålade samman igår. Sex män och två kvinnor som mest samtalade på engelska och åt och drack på Interpool vid gågatan i Uppsala. Det är alltid så spännande med… udda blandningar av människor. Jag kände igen alla, men jag hade inte mer än hälsat på somliga…

När NK och jag anlände var det fortfarande ljust ute. Stället var stort och ganska tomt, men fylldes snart upp av after workande arbetskamrater. Vi höll på att missa kollegorna där vi satt vid biljardborden. Kollegorna hade bänkat sig vid middagsbord i andra änden av lokalen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag sänkte fyra Eriksberg, det vill säga två liter öl. Halloumiburgaren med tillbehör såsom cole slaw var underbart god och portionen stor – liksom priset. Men det var helt OK. Servicen var på topp, personalen trevlig och tillmötesgående och stämningen på stället trivsam och avslappnad. Hit ska jag gå igen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag lämnade byggnaden med ett minne och ett visitkort rikare. Uppsala by night kändes nästan… spöklikt… Jag tog några bilder, men varken fotograf eller mobilkamera förmådde skapa storverk. Har du möjlighet kolla i stället in @renlerphotography på Instagram! Tack Olga för ett bra initiativ och en fin kväll!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kaffe på sängen och lite läsning för att få tillbaka färgerna.

Min lördag har börjat med sedvanligt kaffe på sängen och en stunds läsning, allt för att försöka få tillbaka färgerna. Jag förstår inte hur jag kan vara så lugn som jag är, för en timme innan jag skulle åka ner på stan igår fick jag ett telefonsamtal som rörde upp massor av känslor. Och även om jag inte ska ta ut nåt i förskott hoppas –HOPPAS – jag att den där flaskan Gula änkan har legat tillräckligt länge på kylning. Det vore inte helt fel att få öppna den snart. Idag blir det emellertid inte. Jag nöjer mig bra med Fästmöns sällskap, grillad kalkon och ett svindyrt Amarone.

Ha en fin fortsättning på helgen!

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen fritt wi-fi i centrala Uppsala

Ett hurrande inlägg.

---

 

Äntligen har det blivit fritt att surfa trådlöst inne i centrala Uppsala! Det är Uppsala Citysamverkan som åtminstone testar att erbjuda detta just nu, enligt lokalblaskan. I hela stan finns det inte wi-fi, utan det är vid Stora torget, gågatan, Svartbäcksgatan och Gamla torget som det går att surfa trådlöst och gratis upp mot 300 Mbit/sekunden sen i torsdags.

För att använda gratisnätet i centrum behöver man ingen kod eller så. Man söker helt enkelt

!Uppsala WiFi

och ansluter sig enkelt genom att godkänna användarvillkoren. Ett tips är förstås att LÄSA dessa villkor först… Man kan också ansluta sig via Uppsala wifiportalen. (Där finns instruktioner på engelska, svenska är visst inte förstaspråket när IP Only och Wermeland lanserar gratis surf i Uppsala.)

Syftet med det hela är förstås att handeln ska öka. För Uppsala Citysamverkan består ju av representanter från handeln och fastighetsägare. Uppsala kommun är med på ett hörn också. (Synd att man inte ordnade lite fler parkeringsplatser strax utanför stadskärnan när man ändå höll på att förbättra saker inne i stan. Jag åker nämligen fortfarande helst bil till stan, men försöker ta bussen ibland när jag kan. Och det kostar mig 25 spänn eller mer i timmen att parkera bilen på vissa ställen.)

Nåja, man kan inte få allt på sin önskelista. Gratis surf på vissa ställen i centrala Uppsala är en bra början, även om det är en Betaversion. Jag har ett ärende inne i stan i morgon, tisdag, och tänker testa funktionaliteten då!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Skymning öfver Upsala

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dejt bland konst och thaimat

Ett inlägg om en dejt.

Idag ordnade jag till det så att jag fick en liten dejt på eftermiddagen i stan. Och för att du ska sluta undra vem jag dejtade får du här facit:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det primära syftet var att gå och kika på Kitty Lindstens utställning på Galleri Upsala 1810 på Svartbäcksgatan. Men först skulle jag bussa mig in till stan. Det är inte nåt jag gillar. Jag blev snabbt åksjuk, det vill säga illamående och yr. Och förbannad! Jag såg nämligen inte mindre än tre VUXNA personer som satt med fötterna – och skorna på, förstås! – upp på sätet mitt emot! Hur jävla kul är det att får er skit på kläderna? Inte gör ni väl så hemma? Skärpning, idioter! En av dem satt dessutom och pratade om att h*n skulle hämta sina barn. Gör h*n så i barnens sällskap också ger jag inte mycket för den vuxliga förebilden. Skäms!

Fin förebild den här vuxna är för sina barn.

Fästmön hade redan anlänt till vår mötesplats och stod och väntade på mig. Inte nog med att de här jävla Uppsalabussarna gör mig sjuk, det här med sommartidtabeller gör mig galen också – av irritation. Annas buss, till exempel, gick det bara en i timmen av ett tag på dan.

Men på galleriet var den lilla Kitty-fågeln utflugen. Vi hittade Hortellskan där och det var inte fy skam det heller. Fast sen dök konstnären själv upp, lika färgrik som alltid! Jag känner mig alltid så tråk-svart bredvid Kitty…

Konstnären Kitty Lindsten är alltid så färgrik! Här står hon bland några av sina utställda verk på Galleri Upsala 1810.

Jag kunde inte låta bli att fråga hur det hade gått, underförstått om hon hade fått sälja något. Och det hade hon! Men inte till några

främlingar

utan mest till bekanta och bekantas bekanta, typ. Tillräckligt i alla fall för att det har blivit en vinst. Det gladde mig!!!

Några verk var ännu inte sålda.

Innan vi gick blev det förstås en gruppbild, om än en lite suddig sådan. Jag skyller på min yrsel, som faktiskt fortfarande sitter i.

Hortellskan var gallerivakt medan Anna presumtiv kund som konverseras av konstnären Kitty.

Vi strosade gågatan framåt och jag passade på att hoppa in till Teliabutiken i en av gränderna för att kolla mobiler. Men där var så mycket folk att jag inte orkade vara kvar. Mobilshopping får det bli en annan dag.

Vi tog oss i stället till Thai Village där vi åt en väldigt god buffé. Godast var nog den heta kycklinggrytan med gul curry. Och sesambollarna!

Min första portion samt en Singhaöl till.

Det friterade undvek jag i det längsta. Det blev bara en friterad kycklingbit och en liten friterad banan med glass och frukt till dessert. Sen tackade vi gudomen för maten!

Tack, buddhistiska gudom, för maten!

Vi följdes åt ner till centralen, men sen blev det ett hastigt farväl eftersom min buss stod inne. Vi ses redan på fredag igen, fast det hjälper inte när man redan längtar och saknar…

Livet är kort.

Read Full Post »

Honey, I’m home

Ett inlägg om det faktum att hemma är bäst, eller..?

Jorå. Till somligas förtret och andras glädje är jag hemma igen. (Ja, alla älskar mig inte, men några.) Det gick bra att köra idag. Naturligtvis var det många sommarbilar ute på vägarna, men de flesta som var ute och rattade idag kunde köra. Utom en idiot, förstås, som envisades med att lägga sig precis i bakarslet på först mig, sen bilen framför mig – som det inte gick att köra om eftersom det framför den fanns en långtradare. Ibland är folk så jävla irriterande bara.

Jag fick stanna vid Skoftesta, för då var jag lite trött och så behövde jag gå på toa. Skoftesta ligger rätt bra på vägen, ungefär halvvägs hem. Det blev en Dumleglass och en pappmugg kaffe också innan jag körde vidare.

Behövde fylla på med såväl socker som koffein.

Mitt sällskap i bilen var Mikael Niemi. Jag har förstås läst hans roman Populärmusik från Vittula, men det är egentligen det enda jag känner till om karl’n. Jag upptäckte direkt att han var en duktig berättare. Tack, Sommar i P1, för bra program! Jag visste inte i förväg vem som skulle prata idag och hoppades på att ingen skulle tala om det för mig heller – jag ville bli överraskad! Det brukar jag bli på ett positivt sätt av sommarpratarna!

Rullade in i New Village strax efter klockan 16. Fick med mig alla grejor in från bilen i garaget. På så vis slapp jag köra in på gården. Där är så många små barn ute och leker så här års, så jag är verkligen glad att jag inte behövde köra där. Men jisses så fullastad jag var!

Försökte ringa mamma i en halvtimme, men det var bara upptaget. På så vis hann jag packa upp allt innan jag kom fram! Strax började min lur ladda ur, så det blev bara ett kort samtal. Just nu laddar båda lurarna så att jag ska få lite batteritid att prata med min älsklingskicka!

Hemma var allt sig likt. Samma trista och uttråkade röster hördes, uppblandade med unga, pockande och pigga. Lika tråkigt som vanligt att lyssna till. Kan inte för mitt liv begripa hur människor kan låta just så förfärligt uttråkade, torra… Mina växter var också väldigt torra. Ändå vet jag att Anna var här igår och vattnade. En del växter tar sig nog, men ampeln tror jag nog har gjort sitt, eller..?

Rätt död, va..?

Vad händer i veckan då? Jo, jag går in på min tredje semestervecka, men för den skull är jag inte sysslolös. Jag ska ringa griftegårdsförvaltningen om årsskötsel och jag ska ringa och boka in en intervju med en riktig stjärna här i stan. Intervjun blir förstås en artikel till Uppsalanyheter.se!

Vidare ska jag ta en en fika med en nybliven 50-åring. Och som alla semesteråtervändare behöver jag tvätta. Lägenheten behöver städas också, tyvärr, men det sparar jag till en regnig dag. Ska ner på stan också vid tillfälle och kolla in mobiler. En ny sådan måste inhandlas om jag nu ska vara kontaktbar. Tänk om a-kassan kunde betala den… Nehej, inte det, inte… Ändå krävs det att jag ska vara tillgänglig.

Ska strax ringa Anna och kolla läget. Hennes förkylning har brutit ut så hon är väl inte så jättepigg. Jobbigt i denna hetta! Jag hoppas att vi ändå kan gå och titta på Kitty Lindstens utställning nån gång den här veckan. Kitty ställer ut sen den 6 och till och med den 13 juli i Galleri Uppsala 1810 på Svartbäcksgatan 21. Hon öppnar varje dag klockan 12 och stänger lite som hon tycker. Vore kul att se hennes alster och höra om hon har gjort några bra affärer!

Kvällens middag intar jag nog lite senare. Det blir… prästostbågar och en kall bira. Det har jag förtjänat!

Livet är kort.

Read Full Post »

Första semesterDAGEN

Två viktiga ärenden hade jag idag på stan. Och som vanligt tvingade jag med Fästmön, annars pallar jag inte stan. Faktum är jag bara blev skitarg två gånger och irriterad en gång, nej, två gånger.

Arg som ett bi blev jag av GodEls säljare som kastar sig på en och avbryter en mitt i en dialog. Så gör inte ens barn så ofta nu för tiden. Två gånger hände detta och jag såg rött båda gångerna. Idioter! Jag vill kunna gå på stan med Anna utan att bli antastad av gatuförsäljare! Byt namn till IrriteraEnHelDel, tycker jag. Blev tvungen att coola ner med en liten glass.

Var sin liten glass.

Vi intog glassen vid floden under tak. Och det var tur det, för det kom ju förstås en skur. Började frysa som 17. En synnerligen irriterande unge sprang fram och tillbaka och hoppade nästan i ån, utan att hans pappa med kompis ägnade honom ens en blick. I samma stund kom också första jobbsamtalet. Det var till Anna, så nu måste vi ta en tur till hennes jobb i morgon.

Det viktigaste ärendet var att köpa en födelsdagspresent till mamma. Och det gick hur bra som helst på Hallbergs guld. Där träffade jag för övrigt duktiga C som jag tror är deras bästa säljare nånsin UTAN ATT VARA PÅFLUGEN!.. Hoppas hon kom ihåg att hälsa hem till mamma E och pappa T!

Till mamma.

Vi kikade på klockor och böcker, men de senare var för dyra. Det blev i stället en bok för 50 pix på antikavariat samt fyra pocketar-betala-för-tre. Pocketböckerna delade vi på och tog två var. Så allt som allt hamnade dess böcker i min rygga:

Två turkosa böcker och en grön. Strindbergs stjärna, längst till höger, gav jag bara 50 spänn för på antikvariat.

För att jag skulle orka med att få håret klippt tog vi sen en fika. Det blev Broströms som fick den äran att bjuda oss på cappuccino, bullar och en kaka.

Fiiika.

Anna var så söt så hon skippade kakan och gick direkt på kanelbullen.

Söt flicka i solen.

Så blev det dags för mig att lämna Anna för en stund. Jag gick till frissan för att få bakhuvet och sidorna rakade. Skämt åsido, håret skulle klippas och det skulle bli extra kort eftersom jag ju snart ska ligga i en sjuksäng och gnussa bakhuvud. Och kort blev det… Jag är nöjd!

Anna tyckte att jag dröjde länge så hon kom och hämtade mig. Solen dröjde också sig kvar ovanligt länge, så vi beslöt att besöka tant Katalin och ta en kall öl. Vi hittade underbara rökfria bord på uteserveringen. TACK, Katalin!

Rökfria bord på uteserveringen. Skönt!

Jag skrattar alltid elakt för mig själv och berättar för alla som gitter höra på anekdoten om en viss mycket liten man som försökte boka bord hos Katalin via mejl. När han aldrig fick nån bekräftelse gjorde han som vi vanliga människor gör, ringer. På frågan varför de inte hade svarat på hans mejl svarade kvinnan, troligen Katalin själv:

Det här är en restaurang, inget kontor.

Vi tog var sin kupa Staropramen. Härligt i solen…

Två kupor öl satt fint i julisolen.

Jag tittade på mina inköp och kände mig mycket nöjd samt signerade en bok.

Jag signerade en bok.

Så började det dra sig mot middagsdags. Vi hade pratat om Kinamat, men kände inte för att hoppa in i mörkret. Frissan hade tipsat om ett ställe på Svartbäcksgatan. Tyvärr satte min onda häl stopp för så mycket promenerande, så det blev en pizza på Lucullus. Minst hundra år sen jag åt där!

Anna åt också pizza på ”Luckan”. 

Vi satte oss inomhus och det var tur för alldeles strax började det… ösregna…

Min pizza var god och mycket ostig.

Vi väntade på bussen hem ganska länge, ihopträngda i en busskur. Jag vägrade ta på mig jackan och blev synnerligen irriterad på en kille som pratade med megafonröst i sin mobil. Snälla sluta!

Jag är inte intresserad av att höra
att din flickväns mamma måste sätta in 300 spänn
på kontot för att ni annars inte kan gå på bio i kväll!

Hemma i New Village blev jag mitt ordentliga jag igen och startade en maskin jeanstvätt och betalade fyra räkningar.

Vår första semesterdag är snart till ända, men vi rundar nog av med nån film eller nåt på TV, kanske…

I morgon åker vi till Himlen och på onsdag blir det utflykt till en butik på landet.

Read Full Post »