Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gästblogga’

Ett gästbloggande inlägg.


 

Att åka på loppis är kul. Helst ska man åka på flera samma dag. Vi klarade av 4 stycken idag, Tofflan och jag. Det jag var ute efter i första hand var naturligtvis böcker. Mitt stora intresse, mitt gift. Nästintill ett missbruk. Böcker hittade jag, både till mig själv och till sambon. Säkert 10 stycken. Jag hade min lista och fyndade ett par stycken från den. Resten är Tofflans fel.

Den här är skitbra, den har jag läst.

säger hon.

Okej!

säger jag och stoppar ner den i korgen. Efter en stund kommer hon med en till.

Han skriver jättebra. Har du läst den?

Nä!

säger jag och stoppar ner den också i korgen. Så där håller vi på ett tag. Då blir det många böcker. En och annan liten skål blev det också. Samt ett kuddfodral med tofsar.

FEM på Alfa

Jag är lika stor boktok som Tofflan. Här är jag på Alfa antikvariat i Stockholm.


Men den stora behållningen
var Läsfåtöljen med stort L! Sambon och jag har skaffat oss varsin, men hans gick sönder efter ett tag. Sen dess har den stått och varit trasig och ingen har orkat ta tag i lagningen, eller kasserandet, eller vad som. Nu stod den ”nya” där, på loppisen och bara väntade på att bli köpt. Först när jag fick se den så var det nån annan dam som provsatt den och gungade och hade sig. Jag gick förbi och Tofflan sa att det var den fåtöljen som Anna hade tittat på innan.

Det är en likadan som jag har,

sa hon.

Är det?!

sa jag och sen blev det fart på gumfläsket. Damen hade försvunnit och jag skyndade fram och provsatt och tittade på priset. Vi småsprang fram till kassan och frågade om man fick bärhjälp ut till bilen och det fick man. Damen som hade tittat på den före mig hade hämtat nån bekant av nåt slag, som var med. Hon pekade åt vårt håll och de såg oss när vi provsatt och dividerade, så de gick iväg igen. Hon hade nog tänkt sig att handla hon också, men det blev inget av med det. Vi fick hjälp av en snäll farbror som baxade ut den till bilen och lastade in den. Under tiden betalade jag. När jag kom ut till bilen så hade Tofflan gjort sig illa i handen och det rann blod och hon höll på att svimma. Nåt vasst hade kommit fram undertill när hon skulle hjälpa till att lyfta. Hon fick plåster på det och vi åkte sen iväg till nästa ställe, och sen till nästa och så vidare.

Så här sitter nu en mycket nöjd FEM med en fåtölj hon har roffat åt sig och en himla massa böcker, införskaffade på loppis idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite filosoferande inlägg. Och ganska litterärt.


 

Rödrutig dörr med hänglås på gult hus

I natt låser jag ytterdörren!!! Dörren på bilden är dock inte min. 

Nog kan jag tycka att det är bra att hålla alla dörrar öppna i vissa sammanhang – en del sammanhang bättre än andra. Men att sova en hel natt med öppen ytterdörr, det är inte OK, det är slarvigt och ren och skär glömska. Jag var ute i mitt lägenhetsförråd igår kväll och letade efter lite teknikprylar. Förrådet låste jag sen så fint, men inte ytterdörren. Tack och lov ligger både plånbok och bilnycklar kvar på sina ställen. Inte i hallen, förstås, även om en presumtiv nattlig besökare säkerligen hade hittat dem. Det känns gott att veta att ingen sån kom till mitt sovrum. Jag är för ful för att antastas. I natt ska jag se till att ytterdörren är ordentligt låst, för då har jag ju FEM på besök i gästrummet – vilket är närmare till ytterdörren än mitt sovrum. Och inte vill jag att FEM ska bli antastad! Det har vi inte tid med, denna kommande helg vars program* börjar bli späckat…

Sol grå himmel del av tak

Så här såg det ut när jag kom hem från gårdagens shoppingtur på Tokerian

När man ska besöka en vän norrut, såsom FEM ska göra, är det svårt att packa rätt kläder. Väderleken här har verkligen betoningen på sista delen i ordet – leken. Gårdagen omfattade alla sorters väder och årstider. Sol och regn varvades och det gillar jag. Men det är svårt det där med kläder. Och man vill inte precis bli överraskad av ett skyfall när man stiger utanför porten…

Helgens program, ja… Gissningsvis anländer FEM nån gång idag på eftermiddagen. Hon har avslöjat att hon ska medföra en påse ost. Jag möter upp på vanligt ställe. Innan kvällen är slut ska vi ha fikat och ätit MASSOR av Ballerinakex, kollat in inställningarna på skrivbordsstolen jag fick av A och J, besökt Återbruket, köpt mat på ChopChop. Bland annat. Jag gissar att vi lär babbla en hel del också. Läsa brukar vi göra när vi ses, men nu har det hänt så mycket sen sist att böckerna får vänta en stund.

Mina bokhyllor

Iiiiiiiiiiiiiii! Oreda bland böckerna!

I morgon väntar en lååång loppisrunda. FEM har avslöjat att hon ska ta STORA bilen med sig. Så vem vet, jag kanske passar på att mer aktivt titta efter en eller ett par bokhyllor – jag fick ju en födelsedagspeng av mamma. För läget bland mina litterära verk börjar bli smått akut – se själv… Det råder totalt kaos och fullständig oreda i mitt en gång så välorganiserade bibliotek där böcker stod i landsordning och bokstavsordning, inte nån jävla färgordning (trams, tycker jag!).

Nu tänker du säkert som jag att nog går det att klämma in ytterligare en och annan bok. Men betänk då att böckerna som ligger i mina att läsa-högar inte är få och också ska få plats… Och ett paket från Bokus med Tomte-Åsas julklappsböcker är även på ingång…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jaa du FEM… 
Om du tror att du ska få ta det lugnt här… På söndag ska vi ju också till ett ställe med nya och oanvända prylar för att införskaffa nån liten uppmuntrande sak till en person som har gjort sig förtjänt av det. Själv ska jag inte alls shoppa så mycket i helgen – mer än möjligen nån bokhylla eller nån enstaka bok på som finns uppsatt på min inköpslista på second hand. I övrigt råder köpstopp. Men igår var jag tvungen att inhandla förbrukningsmaterial för mitt administrativa arbete – och som bonus för det skulle jag få en liten present! DET var inte dåligt, inkClub!

Jag får alltså besök i helgen och jag tänker dessutom tvinga min gäst att gästblogga här! Men vad har DU för dig??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!!!


*program = min pappas mostrar gjorde alltid späckade PROGRAM när man besökte dem i Helsingfors. Och de förväntade sig lika späckade program när de besökte oss. En gång, efter en riktig partynatt, hittade jag dem sittande i köket i min studentkorridor… Partyt hade varit i mitt rum och där var det inte röjt – jag hade tillbringat natten annorstädes… Men DET är en annan historia…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: Vi skulle ha kunnat döpa vårt projekt till bok-stav. Men riktigt så vitsiga och fyndiga var vi inte.


Nä.
Man kan inte ha nån bokcirkel när man är två. I alla fall inte på vanligt vis. Därför har vännen FEM och jag bestämt oss för att ha… tadaaaaaa…

bokrektangel

Vi kör ett pilotprojekt, som det heter i byråkratiska kretsar, och kollar om det funkar. Känns det rätt och bra kanske det blir fler bokrektanglar, med andra titlar eller andra vänner.

Skälet till att vi kör en bokrektangel är egentligen inte att vi bor på olika håll i Sverige – med tanke på dagens möjligheter att mötas i cyberspace. Problemet ligger snarare i att en av oss jobbar heltid (FEM) och en av oss är arbetssökande (jag). Det betyder att den senare har mer tid att läsa än den förra.

Allt jag önskar migFEM och jag läser inte alltid samma litterära genrer. Jag har ju, som bekant, en stark dragning åt deckargenren, medan FEM drar åt andra håll. Men i somras upptäckte vi att vi hade köpt samma bok, Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt. Det är en liten bok; min pocketupplaga har ett omfång om cirka 190 sidor.

När man glor på bokomslaget kan man tro att vi har en fäbless för syslöjd. Det har inte jag, i alla fall. Däremot minns jag att FEM var väldigt duktig på att sticka tröjor tidigt. Den här boken handlar emellertid inte om varken syslöjd eller stickning utan om ett liv, som inte blev riktigt som det var tänkt, en bloggare och en storvinst.

Vi börjar vår läsning så snart vi båda har läst ut vår nuvarande bok på gång. När vi har läst ut Allt jag önskar mig kan du läsa om våra tankar kring boken här på bloggen! FEM ska alltså gästblogga lite igen. Sist skrev hon ju om husrenovering och om vänskap

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med anledning av en krönika om Metropolen Byhålan.


När jag gick på gymnasiet
i Metropolen Byhålan hade jag understundom en lärarvikarie som hette Per. Han var egentligen inte utbildad lärare, tror jag, inte då, i alla fall, utan moderat kommunalpolitiker, om jag inte missminner mig. Men hur som helst, under mitt andra läsår föddes Pers son Claes. Jag tror att det är hans son, vill säga. Claes de Faire, idag chefredaktör på Resumé, gubevars!

Claes de Faire är alltså lite kändis i mediekretsar. Och vad passar väl bättre än att låta en sån gästblogga på Framtidens Motala? Fast lite jobbigt blir det allt när titeln på Claes blogginlägg är

Ingen bryr sig om en svensk småstad idag

Eh… där satte nog en och annan motalian morgonkaffet/eftermiddagskaffet/kvällskaffet i vrångstrupen i onsdags. För Claes är inte nådig gentemot sin födelsestad… Den stad han lämnade för 15 år sen och för tio år sen slutade kalla hemma. Han säger att han ser på stan med en viss ömhet, men sen talar han om att han minsann noterar hur mycket sämre allt har blivit.

Inte är stan besöksanpassad heller. Han skriver bland annat (notera att stad egentligen är singular, men att Claes gör plural av Motala):

[…] Ibland får jag känslan av att ni är en stad som är glada för att Motala inte mer besöksanpassat, att det finns en stolthet i att staden inte är mer företagsvänlig eller att invånare inte ska kunna bo närmare vattnet än de gör. Hur ska man annars kunna förklara att Varamobaden är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter och som har ett totalt omodernt och rent av undermåligt erbjudande till besökande? Eller att företag efter företag lämnar Motala och att kustremsan kring kommunen inte är mer bebyggd? […]

Claes de Faire fortsätter att vara rasande rak på sak när han i nästa stycke skriver att ingen saknar Varamobaden, att ingen oroar sig för om det finns jobb i stan eller inte och att ingen rikspolitiker bryr sig.

Hoppla, hoppla! Detta hade man nog inte förväntat sig att få läsa på Framtidens Motalas webbplats… Men Claes de Faire väjer inte, han brakar vidare i den snåriga terrängen (är det månne den obebyggda kustremsan kring kommunen?) och talar om för ansvarig(a) att det baske mig är dennes/deras (motalianernas? kommunalpolitikernas?) förbannade skyldighet att göra stan så attraktiv som möjligt. Fast misslyckandet är ju ett faktum och därför fortsätter Claes de Faire med att droppa ett antal goda råd.

Det må jag säga! Och vi som är födda och uppfostrade i stan som fick lära oss att inte tro att vi är nånting!  Motala = Jante, typ.

Men ytterligare ett faktum är att Claes de Faires råd inte är så tokiga alls. Så mitt råd till dig som bor där är att du ska läsa dem. Och se till att nån omsätter dem i praktiken!

Sen kan jag emellertid inte låta bli att tala om för Claes de Faire att när han blir lika gammal som jag kommer hans syn på Metropolen att mildras. Han kommer att se på stan genom softade brillor och understundom till och med sakna ställen där som barn han lekte. För precis som jag lär han upptäcka att när fan blir gammal blir han religiös…

En riktigt bra krönika, dock! Läs den här ifall du missade att klicka på länken ovan!


Livet är kort.

Read Full Post »

Fy te rackarns vilken intensiiiv dag! Jag började redan i morse med en bunt webbsidor om en av institutionens stora forskningsprojekt. Gjorde sen avbrott för webinar och mackor framför datorn vid lunch samt fortsatte med projekten efter detta (och lite konsultande däremellan hann jag med). Ingen rast på eftermiddagen gjorde att jag kunde dra 15.45, vilket var nödvändigt och tvunget. Jag hade klipptid klockan 17, men skulle hem och lämna bilen först för att ta bussen in till stan.

Webinaret var synnerligen intressant. Det handlade om webbtroll på Fejan, men man kan ju fundera över fenomenet även inom andra sociala medier. Jag lärde mig bland annat att det finns olika slags webbtroll, skalan är ganska bred. Men deras syfte är nästan det samma: att förstöra och sabba.

En sak jag tror att jag ska ta mig för att ta fram tydliga regler för kommentering på min blogg. Och så ska jag lägga reglerna synligt. Detta för att besökare ska förstå att kommentering inte egentligen är en yttrandefrihetsfråga på min blogg utan en rättighet – som jag har rätten att dra in. Om jag vill. Det är jag som bestämmer, för det är ju min blogg, som sagt.

Webbtroll av olika sorter finns det, har jag lärt mig idag.


Det var onekligen skönt
att lägga sitt för tredje dan värkande huvud i frissan M:s händer och få håret tvättat, klippt och fixat. Hon tog ytterligare lite mer baktill med tanke på att jag kanske ska befinna mig i horisontalläge framöver och vill slippa se tufsig ut.

Så blev det dags att traska över till Katalin. Egentligen gillar jag inte Katalin så där jättemycket, för jag tycker att personalen är i snorkigaste laget. Men stället är häftigt och jag skulle kunna tillbringa åtskilliga timmar där bara för att fota. Vad gäller snorkigheten idag var det väl sisådär. Jag kände mig tämligen tillrättavisad när jag gick in till baren för att köpa en öl, men se mat fick jag inte beställa där utan jag var tvungen att sätta mig och invänta servitör med meny. När jag skulle betala innan hemgång gick jag in eftersom servitören aldrig kom ut. Han satt vid ett bord och höll på med nånting och jag bad honom om notan. kunde jag betala i baren. Trams!

Mysigt ställe, men rätt snorkig personal.


Men skit samma,
jag gick inte till Katalin för att reta upp mig på personalen, jag gick dit för att träffa Lisa för första gången. Lisa, som har läst min blogg ett bra tag – ända sen jag gästbloggade för lokalblaskans Skrivrummet hösten 2010. Lisa har för övrigt också bloggat för lokalblaskan, från en stadsdel.

Salt, peppar och var sin öl.


Eftersom jag bara hade ätit mackor till lunch,
tog jag M-frissan på orden och köpte chèvrerullar med rödbetor och en massa grönt. Det var inte så lätt att äta och prata samtidigt, så jag försökte få Lisa att hålla låda. För rätt ska väl vara rätt – hon vet så mycket om mig genom bloggen, nu var det min tur att få lite info!

Det blev ett givande samtal om högt och lågt. Jag gillar Lisas svarta humor och hennes sätt att se på tillvaron, med just den svarta lilla glimten i ögat. En del av våra erfarenheter påminner om varandra, medan andra var helt olika. Lisa är snart färdig med sin utbildning till IT-lärare och jag hoppas att nåt vettigt studieförbund läser detta och erbjuder henne jobb på studs! Jag tror att hon skulle vara en alldeles utmärkt lärare!

Sen kom vi in på böcker och läsning och författare, förstås. Och när Lisa undrade vilken min favoritförfattare är, visste hon redan svaret: August Strindberg, förstås! Men så nämnde jag av bara farten några nutida författare som jag också gillar, till exempel Mons Kallentoft, Johan Theorin, Anna Jansson och Åsa Larsson, för att nämna några av deckarfavoriterna.

Lisa var ju duktig och lyckades klara en bildgåta hos mig. Priset var att bjuda mig på en öl. Ett skämt, naturligtvis, men hon fick faktiskt bjuda mig på öl nummer två. (Vilket påminner mig om att Inna vann en jääädra massa ölbjudningar förra året, priser som inte är utverkade än…)

Tack, Lisa, för ölen!


Så småningom sjönk solen
bakom trädtopparna och Lisa virade in sig i filtar. Jag är ju viking, så jag frös inte ett dugg. Förrän jag gick från bussen hem. Men jag var nog lite trött också. Och väldigt kissnödig…

En lång dag går mot sitt slut och jag vill tacka alla inblandade. Utan er hade min dag inte varit mycket till dag.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Torsdagsmorgon och som alltid presenterar jag en lista över veckans höjdpunkter (Juli) respektive lågvattenmärken (Februari). Så här är det enligt mig:

Juli


Februari

Read Full Post »

Nu är återseendet på gång! FEM ringde strax efter halv åtta och jag åkte och mötte på avtalad plats. Resan hade gått bra, men jag såg nog att hon var trött. Vi beställde pizza som vi hämtade på vägen hem.

”Skål på dig, din gamla gam!”


Närå, FEM är inte alls blyg,
men just som jag knäppte kortet höjde hon vinglaset. Du ska emellertid inte vara orolig – det är en dag i morgon också och jag ska se till att mobilen är laddad så jag kan fota MYCKET. FEM är förvarnad om att det blir på det viset.

Vi satt och babblade i ett par timmar efter maten. Sen såg jag att nån var väldigt trött och vi beslutade oss för att säga god natt. FEM hade varit uppe sen just fem och jag sen före sex, så då får man vara lite trött på kvällen. Nu läses det i mitt gästrum och själv både bloggar och läser jag. Ungefär.

I morgon blir det en tur in till stan. FEM har kollat några affärer på nätet som hon vill kika på. Själv tänkte jag ta mig till Musikens Hus som är ett av stans två ticnet-ombud. Tycker att det är skitdåligt att här bara finns två ombud och ångrar mig som 17 att jag inte valde ATG-ombud i stället. Ja just det. Det är biljetter jag ska hämta. Biljetter till Stockholm Pride! 😛

Mamma hade skickat med 200 kronor till fika tillsammans med en bok hon har lånat och ett kort till min namnsdag. Vi har ju liksom alltid firat namnsdagar i vår lilla familj. Nu tycker jag att det är roligt att bara få ett kort, men om jag känner mamma rätt har det här kortet ett innehåll.

FEM har lovat att ta svängen förbi mamma när hon kommer hem med ett Mors Dags-paket. Ja, för det är ju Mors Dag nästa helg också. Jag har inte inhandlat nånting än, men funderar på att köpa ett satinlakanset till mamma. De var både fina och sköna och kvaliteten känns toppen! Vi får se vad det blir. Men det ska inhandlas i morgon.

I morgon ska FEM gästblogga på en blogg nära dig. Hon har bestämt redan ett manus, avslöjade hon och inlägget ska handla om renovering. Jag har fått se härliga bilder från FEMs övre veranda i huset. Riktigt kanonställe för läsning eller bara kontemplation om kvällarna…

Det känns konstigt att inte träffa Fästmön i helgen, men kanske kan det vara skönt för både ungarna och henne att slippa ha mig hängande där. Fast jag längtar ju förstås redan efter min älskling!..

Read Full Post »

Older Posts »