Stormen före lugnet…

Ett söndags-inlägg.

---

 

Skyddsängeln från IZ.

Rubriken är ett citat från en av mina vänner (jag avslöjar inte vem) och avser tillvaron före mammas avfärd idag på förmiddagen. Mamma var så orolig att hon inte skulle vakna och komma upp i tid, men jag lovade att väcka henne två timmar innan riksfärdtjänstens taxi skulle anlända. När jag klev upp lite tidigare än så för att göra mina egna morgonbestyr rumsterade mamma om för fullt. Klarvaken. Och hade säkert så varit större delen av natten…

 

Bilen kom nästan exakt på avtalat klockslag. Nu väntar en eftermiddag med lite dotterlig oro innan lilla mamma har kommit hem. Men det var bra väglag och inte mycket trafik, enligt chauffören, så det går nog bra. Jag får krama den lilla skyddsängeln jag fick i julklapp av vännen IZ till dess att mamma ringer hemifrån sig. Förresten vet jag inte om den lilla ängeln hör till det fina bokmärket som jag också fick av IZ eller om det är en bonusskyddsängel. Jag tar det som det senare!

Mamma gillar också att läsa. Här är det en julklappsbok. Bilden tog jag i smyg, men jag ville visa att vi faktiskt är boktokar i vår familj!

Det blir med ens väldigt tyst och lugnt här, men också väldigt tomt. Jag började röja så snart mamma hade kommit iväg. Gästsängen är renbäddad (jag får ju så många gäster som övernattar…), toa och badrum skurade, ett snabbt varv med dammsugaren är avklarat och maskin nummer två med tvätt jobbar just nu. Till skillnad från somliga i huset tvättar jag inte före klockan elva på sön- och helgdagar och inte heller på nätterna. När jag tänker efter var det förresten otroligt länge sen – typ aldrig – som jag spikade tjugo i tio en nyårsdag… Jag har varit ute med sopor, matat husdjur och tagit in post reklam och lokalblaska hos L, men höll nästan inte på att komma in för nyckeln krånglade. Eller låset, snarare. Jag provade nämligen nyckeln i förrådslåset och där fungerade den perfekt.

En kopp senapsmugg kaffe har det blivit medan jag har skrivit detta. Nu ska jag fortsätta och bädda rent i min egen säng också. Till middag har jag tagit fram två laxfiler ur frysen, för jag tänkte inviga min grillpanna. Till firren kokar jag nog potatis och så försöker jag få ihop nån sås av filmjölk, rom och gul lök – en tager vad en haver en dag som denna. En tager kanske till och med ett glas vitt till maten.

Två julklappar på bilden – det fina bokmärket från IZ och Färjan från Jerry.

I afton ska jag se den andra delen av dokumentären om Leffe, men mest av allt ska jag nog läsa i tystnad. Färjan börjar bli riktigt läskig och påminner mycket om John Ajvide Lindqvists obehagliga romaner (obehaglig i positiv bemärkelse, skräckroman) snarare än Stephen King, som jag har sett nånstans att Färjans författare Mats Strandberg har läst mycket av.

Det blir tidig sänggång i kväll. Jag tillhör ju de lyckligt lottade som har ett arbete att åka till i morgon, måndag. Men där är jag bara i morgon och halva tisdag – sen är jag ledig till på torsdag.

Vad händer hos DIG denna gråa söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 29 december 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Medan några grannar uppenbarligen redan har startat sitt nyårsfirande som det låter ska jag försöka sova eftersom jag ska upp och jobba i morgon. Jag hade tänkte skriva nåt inlägg om min dag, men jag är för trött helt enkelt och önskar bara att det blev tyst i huset. Men grannarna kan inte stava till hänsyn, så innan jag gör ett seriöst försök att sova – eller går och klagar – bjuder jag dig på ett citat. Det är Ingrid Nordmarks dedikation i sin doktorsavhandling samt ett citat ur Lille prinsen. Läs och begrunda:

Citatet på franska betyder ungefär, fritt översatt av mig:

Adjö, sa räven. Här är min hemlighet. Den är mycket enkel: man ser tydligt bara med hjärtat. Det väsentliga är osynligt för ögonen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lyssnande, hjälpande och gott från naturen

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon inte är så bra på att lyssna, alla gånger, men att hon gärna vill hjälpa om hon kan.

---

 

Det är inte alltid jag lyssnar, mina stora elefantöron till trots…

Det är inte alla förunnat att känna sig behövd. För egen del försöker jag ta alla chanser till det, eftersom jag har begränsade sociala aktiviteter bortom cyberspace, det vi kallar In Real Life. Sen vill jag gärna hjälpa om jag kan. På intet sätt är jag emellertid nån expert på att lyssna även om jag försöker mig på det. Idag hade jag ett uppdrag hos L och Annas snälla mamma på eftermiddagen. Men det var ett par saker jag skulle fixa först under förmiddagen. Bland annat skulle jag slänga in lokalblaskan till Lucille & co. Inte hade jag tid att lyssna då, inte. Jag blev bara irriterad på att deras lås var så knäppt. Sen insåg jag att de redan hade kommit hem… Sååå pinsamt – även om det faktiskt var Lucille som hade sagt att de skulle komma hem först i kväll… Vi fick en kort pratstund medan jag förberedde min avfärd. Utan att gå in på närmare detaljer kan jag bara hålla med om att vissa sjukdomar är hemskare än andra för närstående.

En Samsung försökte jag få lite bättre fart på idag.

Hos L och Annas snälla mamma var det lite teknikstrul och ”städning” som behövdes. Jag tipsade om en del tricks och förenklingar samt gjorde några smärre ingrepp. Inte vet jag om deras dator piggnade till, men jag tror det. Medan den jobbade på enligt mina kommandon intog vi kaffe på en inglasad balle*. Det kom naturligtvis en insikt till mig att så skulle jag också vilja ha. Inglasat, alltså. Men… det är ju det där med att kunna betala…Drömmar är gratis, fast tänk så man skulle kunna förlänga utesittarsäsongen både framåt och bakåt. Sen grejade jag lite till med en mobiltelefon som vägrade ringa upp andra telefoner. Dessvärre fick jag ge upp. Detta i sin tur gör nog att ägaren blev mer motiverad att inhandla en smartphone. Det tror jag blir jättebra.

Sin familj och sina vänner hjälper en för att en vill. Betalt tar man inte. Men jag såg i ögonvrån hur Annas snälla mamma kom med en grön påse när det drog ihop sig för avfärd för min del…

En grön påse…

På hemvägen köpte jag fisk till middag. Inte kunde jag motstå att inhandla ett paket frysta, röda godingar heller. Och HEPP! så försvann en tiondel av månadens matpeng. Men det skiter jag i. Ska inte jag få äta kräftor bara för att jag är arbetslös?

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

Vid garaget hemma i New Village träffade jag en granne som alltid har varit väldigt vänlig. Vi brukar småprata lite när vi ses vid våra bilar eller på affären, men idag tog vi sällskap en bit. En del av ett livsöde fick jag höra. Det gjorde att jag inte kunde låta bli att lämna mitt visitkort och ärligt säga

Ring om du behöver hjälp! Så länge jag är arbetslös har jag för det mesta tid.

Sen gick jag hem och strök kläder och funderade lite på vad jag ska packa. Jag bestämde mig också för att inte satsa på att stressa fram nästa bokrecension, utan den får göras när vi har kommit hem igen. I kväll vill jag vara lat och se en Kommissarie Banks som jag spelade in från SvT på DVD-hårddisken igår kväll. Först blir det emellertid middag. Till firren kokar jag färskpotatis (hoppas att dillen lever!) och serverar romsås.

Och nu undrar du väl vad det var i den gröna påsen??? En burk och fyra askar plockade jag upp…

En burk och fyra askar med gott från naturen!

Det var en burk svartvinbärssylt, två askar med bär (blåbär och hallon) och en ask med kantareller. Varifrån den svampen kom har jag en viss aning om. Hoppas det svider riktigt ordentligt för den så kallade ägaren som inte riktigt har koll på gränser och allemansrätt…

*inglasad balle = inglasad balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Semestertyper vi ogillar – mänskliga sommarplågor

Ett inlägg om sommarens mänskliga plågor.

---

 

OBS! Det här inlägget är kategoriserat som trams och ironi. Ta därför nedanstående för vad det är. Eller, om du är humorlös, läs inte!

 

Så snart värmen, sommaren och semestern kommer dyker de upp. En masse! Jag talar om mänskliga sommarplågor. Semestertyper, det vill säga personer som, enligt Metro, skiftar personlighet och blir outhärdliga att umgås med. 

Precis som regniga dar dyker de upp, de mänskliga sommarplågorna. Enligt Metro finns det fyra typer som vi älskar att hata. Läs och gör din egen bedömning! Mina åsikter och spontana reaktioner finns förstås med!

1. Strandskrålaren
   Strandskrålarens högsta dröm är att vara huvudattraktionen på en musikfestival. Men h*n är inte så musikalisk och får nöja sig med ett begränsat område, som till exempel en strand. Där plockar h*n fram en gitarr eller en musikanläggning.
   Min åsikt: Otroligt störande typ! Helt i klass med människor som skriker privata dialoger i sin mobil.
   Min spontana reaktion: Jag vill inte höra!
2. Gnällspiken
   Personen hatar sommaren och värmen och semestrar helst i november. Håller sig gärna undan, men råkar du träffa på typen kan du förvänta dig en tirad om vädret (”det var mycket bättre förr”). Strandhäng och öl på uteserveringen är inget för typen.
   Min åsikt: Rätt vettig människa!
   Min spontana reaktion: Rain rules! Fast öl kan man dricka jämt, oavsett väder!
3. Sportfånen
   Sportfånen passar in sin semester helt och hållet efter VM, EM, OS och allt vad det nu heter. Att umgås med typen innebär alltid nån form av sport.
   Min åsikt: Inte min typ!
   Min spontana reaktion: Uschaaan! På ren östgötska.
4. Grillkungen
   Denna typ känns igen på lukt och rök som sprider sig i hans kvarter. H*n lagar inte mat i vanliga fall, men under sommaren blir h*n plötsligt expert på allt som har med grillning att göra. Det enda du kan göra är att hoppas på en regnig sommar…
   Min åsikt: Besserwissrar och skrytpell*r, har jag insett att grillkungar är.
   Min spontana reaktion: Regndans.

Så… Är DU nån av typerna och vilken typ tycker DU mest illa om??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

En grillkung in action.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tusen gram fil, bottenmyndigheter och visstidsanställningar

Ett inlägg om mindre bra saker i tillvaron.

---

 

Mindre mängd fil, men bättre förpackningar.

Nä, det här med att tusen gram fil inte är en liter utan nio deciliter tycker jag inte är så mycket att hänga upp sig på. Man behövde inte vara matematiker för att räkna ut att mängden var mindre när förpackningarna gjordes om med skruvkork. Skruvkork i sig kanske inte är så miljövänlig, men den är så mycket mer praktisk! Filpaketen är numera lätta att öppna – även för den som har svårt att använda händerna och för yngre förmågor. Dessutom kan filen förvaras liggande i kylen. Så jag betalar gärna lika mycket för nio deciliter som för en liter! (Kanske ska äta filmjölk till middag idag..?)

Då tycker jag att det är betydligt värre med de myndigheter som har fått bottenbetyg av allmänheten. De tre bottenmyndigheterna, enligt svenska folket, är Arbetsförmedlingen, Migrationsverket och Försäkringskassan. Både Arbetsförmedlingen och Migrationsverket hamnar till och med på nivån

extremt dåligt.

Förvånad är jag inte, men vi får inte glömma bort att dessa myndigheter faktiskt får sina uppdrag av våra folkvalda politiker. Så egentligen är det ju vi väljare som genom våra val har sett till att det har blivit så här. Fast ärligt… Igår var jag hos en av dessa myndigheter, Arbetsförmedlingen, på ett informations-möte. EN person hade en dålig power pointdragning, EN annan person stod också framför åhörarna, men hade oklar roll. Dessutom presenterades fyra (4) närvarande personer som administratörer. Fyra pers… Som gjorde vadå??? Ja, det vimlar av anställda på Arbetsförmedlingen, men jag har svårt att tycka att de gör rätt saker. Förmedlar jobb gör de definitivt inte, inte heller kan man få kontakt med dem och föra dialog och de kopplar heller inte ihop företag och jobbsökande. De har inte tid med sånt. Ja, du läste rätt: de har inte tid att göra sitt jobb. Så ja, jag förstår bottenbetyget på sätt och vis…

 

Spadarvet (efter min pappa) skulle kunna ha använts till att gräva i sossarnas förslag om begränsningar av visstidsanställningar…

Men åter till de politiker vi har valt (jag valde ett annat parti än de partier som sitter i regeringen). Sossarnas senaste utspel är att begränsa visstidsanställningarna. På sätt och vis tycker jag att det är bra, för många av oss jobbar år ut och år in på tillfälliga och osäkra anställningar. När vi är nära att bli LAS:ade varslas vi. Det är inte OK, det är väldigt jobbigt att inte kunna planera sitt liv längre fram än kanske två, tre månader, knappt det. Samtidigt… jag föredrar ju att jobba, även om det är korta jobb, just för att få arbeta och få lön för det jag gör. Så det är inget enkelt problem som har nån enkel lösning. Därför tycker jag att det hade varit bättre om sossarna hade tagit itu med det egentliga problemet – arbetslösheten – i stället för att göra ett försök till en mindre quick fix.

Men hur själva begränsningen ser ut har jag inte riktigt fått kläm på i skrivande stund. Det verkar som om media inte är särskilt intresserad av frågan. Men många journalister jobbar ju själva på korta jobb. Kanske är det rentav så illa att ingen av dem vågar ta initiativ till att gräva lite mer i förslaget för att de är… visstidsanställda..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tar bloggarna över bokhyllorna?

Ett bokligt blogginlägg.

---

 

Pennan som jag ska signera min första bok med fick jag i slutet av juni förra året. Den är oanvänd.

Bloggare är unga, vana att bygga sina egna universum och nu är de på väg att ta över bokhyllorna. Det hävdar Catharina Hansson i Akademibokhandelns aprilnummer av LÄS! Enligt skribenten har förlagen länge suktat efter bloggare och nu värvar man för fullt bloggare som har miljonpublik.

Eh… har förlagen missat min blogg? Troligen inte. För det handlar om bloggare som skriver om livsstil och mat, hälsa och träning för det mesta. Samtidigt betyder inte en miljon läsare på bloggen lika många sålda böcker, enligt förläggaren Cecilia Nilsson i artikeln. Fast en välkänd och välbesökt blogg ger ju marknadsföring på köpet, inser även hon.

Men många bloggare som debuterat som författare är onekligen unga eller vänder sig till en ung publik. De exempel som nämns i artikeln är Sandra Beijer vars debutroman Det handlar om dig (2014) har samma målgrupp som hennes blogg – tjejer 15 år och äldre. Elin Lucasi är en annan ung bloggare vars debut sker i år med seriealbumet Jag är den som är den. Elin Lucassi säger i artikeln att hon genom bloggen har skapat sig en egen plattform där hon kan göra som hon vill. Hon klämmer dessutom till med…

[…] Att blogga är att vara envåldshärskare i ett universum man själv har skapat. […]

Och så menar hon att de unga bloggarna är en maktfaktor för de är inte bara utseendefixerade. De har massor av makt, även ekonomiskt. Blondinbella nämns som exempel på ett bloggimperium som omsatte tio miljoner kronor förra året.

Sanna Lundell, en annan känd bloggare och författare till Djävulsdansen (kommer ut i maj i år), anser att bloggen har oändliga möjligheter för en författare. Hon köper inte heller etablissemangets förakt för bloggar och bloggare, för en blogg är inget sämre litterärt verktyg än en roman. Föraktet kommer från det faktum att bloggar mest skrivs och läses av tjejer, tror hon. Men bloggen kan vara mer än ett litterärt verktyg, den kan ju vara ett sätt att skapa sitt eget varumärke och göra PR för sig själv.

De två litteraturvetarna Boel Hackman och Maria Wahlström har undersökt såväl skapandet som självskapandet i dagbokslitteraturen och genrer besläktade med den. Senare i år ger de ut antologin Jag är den jag är: från bekännelser till bloggar. Genom att skriva i dagboksform presenterar man sig själv trots att texten egentligen inte är tänkt att bli läst av nån annan än en själv. Genom att blogga icensätter man inte bara sig själv utan man gör det inför publik, menar de. Man gestaltar sig själv – även den man vill vara.

Intressant, tycker jag, och viftar med manus framför förlagens näsor. Dessvärre kan jag inte dra av några år på min ålder.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Effektiviseringsförsök

Ett hyfsat effektivt inlägg.

---

 

Som vanligt vaknade jag klockan sju. Trött och eländig, men klev upp ändå. Det är så man gör i Sverige. Det är så jag gör. I mitt Twitterflöde nåddes jag av den upplyftande nyheten att arbetslöshet ligger bakom många självmord. Det är forskare i Zürich som har kollat statistik i 63 länder under åren 2000 till 2011. Under dessa år var risken för självmord 20 – 30 procent bland folk som hade blivit av med sina jobb. Dessutom visade resultaten att självmordsrisken är högre i länder där det är ovanligt att vara utan arbete. Det gör ont att läsa såna saker. Det är därför vi måste bry oss om varandra och faktiskt våga fråga hur det är. Vi kan ”offra” en halvtimme av våra liv genom att lyssna. Kan vi inte hjälpa kanske vi alltid kan hänvisa vidare till hjälp.

Effektiv fälla.

Några som tar livet av sig hemma hos mig är småflugorna. Men de har inte här att göra och jag har gillrat en fälla som uppenbarligen är effektiv. Ett och annat flygfä surrar emellertid fortfarande, särskilt när jag vattnar mina krukväxter. Det är inte bananflugor, utan en uppmärksam läsare berättade för mig att det är flugor som trivs i fuktig jord. Och mina stackars krukväxter måste ju få vatten ibland… Den effektiva fällan jag har gillrat består av…

• rödvinsvinäger
• vatten
• strösocker
• diskmedel (ett par droppar, bara)

Det som händer är att flugorna dras till det söta och blanka och sen drunknar de. Elakt av mig, men det är ju inte vänliga veckan jämt…

Morgonens första timmar har jag annars ägnat åt sedvanlig administration. Detta omfattade ett visst mått av operativt arbete (byte av toner i skrivaren). Som belöning – för denna arbetsinsats kräver frökenfingrar och inte toffliga prinskorvsdito vilket framkallar blodvite, svordomar och irritation – har jag skickat in en beställning till Bokus på böcker från bokrean. Det blev tre till mig och en till Fästmön. Hon har nämligen inte riktigt uppdaterat sin önskelista, därför blev det 3 – 1. Böckerna levereras först vecka 9, men då är förhoppningsvis Anna hos mig, så det blir perfekt.

Strykdags igen. Här går det undan!

Det är dags att fortsätta den här dagen med frukost och hushållsarbete. Två maskiner ren tvätt hänger eller ligger i gästrummet och väntar på strykbrädan och järnet. Eftersom det bara är jag här är det också bara upp till mig att försöka vara effektiv. Högarna försvinner ju liksom inte annars…

I övrigt ska jag försvinna en stund eftersom jag ska delta i ett födelsedagsfirande i familjen. Jag bespetsar mig på en hembakad hallongrotta eller två.

Så särskilt vänlig har jag inte hunnit vara än idag – om man inte räknar den där boken som jag beställde åt Anna. Jag får väl passa på att vara dum och elak nu så länge jag är ensam, så kanske jag kan bli översvallande vänlig senare idag när jag beblandar mig med Andra Människor. Eller också är jag bara mig själv. Det brukar vara bäst.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 31: Pride och Prejudice

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Torsdag är det och dags att redovisa den Tofflianska veckans hiss (Pride) respektive diss (Prejudice). Det blir så här, det:

Pride

• Stockholm Pride (Idag åker vi dit!)
• Perido (Ett bemanningsföretag som erkänner när man gör fel och kompenserar för det.)
• En man som heter Toff… Ove (Läs den om du inte har gjort det! Det var den bästa av alla böcker jag fick till födelsedagen. Tack, Anna!)
• Min pappa (Jag saknar honom, världens bästa pappa!)
• Blekingegatan 32 (Åter en kanonbra födelsedagsbok!)

Prejudice

• Människor som blir små barn när man ber dem vänligt att om möjligt sluta orsaka problem (Varför blir man tjurig? Är inte rak kommunikation det bästa?)
• Rök (Det känns som glas i mina luftrör.)
• Konstigheter på Food Courten i Gamlis (Man avbryter inte kunder! Sen kan man ta lite mindre betalt, också, för en inplastad matlåda, tycker jag…)
• Arbetsförmedlingen (Som denna gång ger olika besked om hur lång tid man har på sig att inställa sig till ett jobb, en intervju eller liknande.)
• Stopp för alla skrytbyggen.  (Ja, jag håller med ledarskribenten i Expressen om att det är nog nu. Det är vi skattebetalare som får pröjsa. Lägg pengarna på vård och omsorg i stället, till exempel. Och bra skolor med kompetent personal. Så slipper såna som min yngsta bonusdotter hamna felaktigt i särskola hela grundskolan.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den där förfärliga…

Ett svart på vitt inlägg.

---

 

Nu har jag själv läst det. I en bok. I Steglitsan av Donna Tartt. Jag är… förfärlig! Läs själv:

För jag är en tjej. En hon. Inte en hen som en sur kappvändare kallade mig en gång. Hur som helst – förfärlig är jag. Det har Donna Tartt skrivit, så det måste vara sant i alla fall. Nu ska jag läsa lite till i boken. Vem vet vilka fler sanningar jag hittar…

PS Fast det där med åldern blev inte riktigt rätt. Jag tackar dock för avdraget!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Så tyst det blev

Ett inlägg om tystnad, sömn och värk.

Tänk så otroligt tyst det har blivit i huset! Det är en fantastisk känsla. Jag börjar tro att jag har fått dålig hörsel. Men det som råder här är nåt jag har saknat länge: tystnad. Tysta nätter, tysta morgnar och tysta kvällar. Jag njuter. Särskilt som jag mådde skit igår kväll.

Jag mådde faktiskt så dåligt att jag gick och la mig klockan 21. Och somnade nästan bums. Sen tyckte kroppen att jag hade sovit färdigt klockan 2.30. Det hade jag inte, men tack och lov var både huvudvärk och illamående borta. Jag somnade om en stund och sov mellan klockan fyra och sex. Nu har jag dessvärre tagit den allra sista tabletten mot illamående och nåt nytt recept har jag inte. Till husläkarmottagningen är det ingen idé att höra av sig, för då måste man ansluta sig till nåt system som jag inte vill vara en del av. Jag vill att det ska vara som förut, inte sämre. Då kunde jag mejla till min doktor och jag fick svar, vanligen inom 24 timmar.

Det var lättare att få kontakt med doktorn förr.

Det är snart dags att ge sig iväg igen. Till stället som får allting att snurra. Idag ska jag titta hur många semesterdagar jag har innestående och ansöka om dem. Det skulle innebära att jag slutar jobba. Snart. Tyvärr. Men det är som det är. Jag vill inte att det ska bli som på föregående ställe, att jag går och väntar på besked om eventuell fortsättning hela tiden. Och sen, när den berömda LAS nästan ska slå till och ge mig en tillsvidareanställning, är det tack och hej, leverpastej. Nån stolthet finns det kvar i mig.

Livet är kort.

Read Full Post »