En måste klaga lite också…

Ett inlägg om exponerade kroppsdelar, oönskade kontakter och en dålig app.

---

 

Inte moget, men syns endast hemma.

När nu förra inlägget var så rosaskimrande och glatt måste jag givetvis kompensera med ett svartare och ilsket. Maj månad kan vara så härlig, så lagom varm och det är den nu. Värmen kom bara lite plötsligt. Med den upptäckte jag också att mina gamla hyresgäster talgoxarna har återintagit sin bebislya. Inget fel med det heller! Det enda som är fel med sköna maj just nu är alla nakna kroppsdelar som okända människor helt ogenerat visar upp vid de mest opassande tillfällen och platser.

Men skärp er! Shorts och linne är OK hemma, badkläder är OK på badstranden! Vuxna människor i kortbyxor känns inte… moget. Oskönt!

 

Några som aldrig tycks skärpa sig är dess förskräckliga telefonförsäljare. Jag orkar inte med dem, vill inte ha nån kontakt med dem. Därför har jag NIXat båda mina telefoner. Men ändå slinker samtal som det från Assistansbolaget för ett tag sen igenom.

Hur kan det komma sig? Kollar ni inte NIX-registret innan ni ringer?

frågar jag alltid. Från Assistansbolagets säljare fick jag sedvanligt svar:

Nä vi kollar inget register, vi får bara listor med nummer vi ska ringa.

Jag glömde fråga varifrån/från vem dessa listor kommer, men jag glömde inte att berätta att jag anmäler alla företag som okynnesringer mig till DM-nämnden. Dessvärre blev jag i fallet ovan synnerligen besviken på DM-nämndens mejlsvar som kom i lördags. Så här skriver Axel Tandberg till mig, kursiveringen och rödmarkeringen är dock min:

Bäste Ulrika H,

DM-nämnden har mottagit din anmälan mot Assistansbolaget.

DM-nämnden har, i enlighet med SWEDMAs och Föreningen Kontaktas (f.d. SCCF) branschöverenskommelse, en fastställd praxis att det som huvudregel inte är tillåtet att i försäljnings-, marknadsförings- eller insamlingssyfte ringa till privatpersoner som har låtit registrera sitt fasta telefonnummer i spärregistret NIX-Telefon. Det finns dock undantag från huvudregeln. Dessa undantag är när

· det föreligger ett etablerat kundförhållande (ingånget avtal) mellan marknadsföraren och konsumenten och samtalet avser erbjudanden om samma typ av varor eller tjänster

· samtalet genomförs inom ett år efter det att avtalsförpliktelserna fullgjorts, då anses kundförhållandet bestå.

· konsumenten lämnat sitt uttryckliga medgivande till att bli kontaktad.

Vi kommer nu att informera företaget om det inträffade samt om reglernas innehåll samt be dem att kontakta dig via e-post för att informera dig om varför samtalet ringdes.

Med vänlig hälsning

Axel Tandberg
Jur.kand.
Sekreterare i DM-nämnden

Men hallå! Jag vill inte ha nån kontakt med Assistansbolaget! Det var ju därför jag liksom anmälde dem. Lika lite som jag vill ha telefonsamtal från dem vill jag ha mejl. Därför svarade jag:

Tack för ditt svar! Men att be företaget ifråga MEJLA mig är jag inte alls nöjd med. Jag vill INTE ha någon kontakt med företaget, jag vill inte ha oönskad reklam. Det är skälet till att jag har NIX på båda mina telefoner. Vidare har jag heller aldrig varit kund hos företaget och jag har inte gett något medgivande till att de får kontakta mig. Detta gäller även att DM-Nämnden inte får be företaget kontakta mig. ABSOLUT INTE!

//Ulrika H, arg

Som grädde på det ilskna moset  kan jag slutligen inte låta bli att nämna ICA:s app. När den först kom var den OK, men ganska snart började den strula. Den var seg och ibland ville den inte starta. På senare tid har den börjat skicka dubbla notiser av erbjudanden till mig också, men bara det ena går att ladda ner på mitt kort. Det andra ligger kvar som oläst. Irriterande! Efter den senaste uppdateringen hoppades jag att den buggen var löst. Icke! Besviken blev jag också att bara vissa ICA-användare – med konto i ICA-banken, står det – kan logga in med mobilt bank-ID. Alltså jag har ett plastkort, ett betalkort, som är knutet till ett konto till vilket jag varje månad har en automatisk överföring av en matpeng. Varför anser ICA att detta inte är nåt konto? Dåligt, dumt och fel!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lyssnande, hjälpande och gott från naturen

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon inte är så bra på att lyssna, alla gånger, men att hon gärna vill hjälpa om hon kan.

---

 

Det är inte alltid jag lyssnar, mina stora elefantöron till trots…

Det är inte alla förunnat att känna sig behövd. För egen del försöker jag ta alla chanser till det, eftersom jag har begränsade sociala aktiviteter bortom cyberspace, det vi kallar In Real Life. Sen vill jag gärna hjälpa om jag kan. På intet sätt är jag emellertid nån expert på att lyssna även om jag försöker mig på det. Idag hade jag ett uppdrag hos L och Annas snälla mamma på eftermiddagen. Men det var ett par saker jag skulle fixa först under förmiddagen. Bland annat skulle jag slänga in lokalblaskan till Lucille & co. Inte hade jag tid att lyssna då, inte. Jag blev bara irriterad på att deras lås var så knäppt. Sen insåg jag att de redan hade kommit hem… Sååå pinsamt – även om det faktiskt var Lucille som hade sagt att de skulle komma hem först i kväll… Vi fick en kort pratstund medan jag förberedde min avfärd. Utan att gå in på närmare detaljer kan jag bara hålla med om att vissa sjukdomar är hemskare än andra för närstående.

En Samsung försökte jag få lite bättre fart på idag.

Hos L och Annas snälla mamma var det lite teknikstrul och ”städning” som behövdes. Jag tipsade om en del tricks och förenklingar samt gjorde några smärre ingrepp. Inte vet jag om deras dator piggnade till, men jag tror det. Medan den jobbade på enligt mina kommandon intog vi kaffe på en inglasad balle*. Det kom naturligtvis en insikt till mig att så skulle jag också vilja ha. Inglasat, alltså. Men… det är ju det där med att kunna betala…Drömmar är gratis, fast tänk så man skulle kunna förlänga utesittarsäsongen både framåt och bakåt. Sen grejade jag lite till med en mobiltelefon som vägrade ringa upp andra telefoner. Dessvärre fick jag ge upp. Detta i sin tur gör nog att ägaren blev mer motiverad att inhandla en smartphone. Det tror jag blir jättebra.

Sin familj och sina vänner hjälper en för att en vill. Betalt tar man inte. Men jag såg i ögonvrån hur Annas snälla mamma kom med en grön påse när det drog ihop sig för avfärd för min del…

En grön påse…

På hemvägen köpte jag fisk till middag. Inte kunde jag motstå att inhandla ett paket frysta, röda godingar heller. Och HEPP! så försvann en tiondel av månadens matpeng. Men det skiter jag i. Ska inte jag få äta kräftor bara för att jag är arbetslös?

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

Vid garaget hemma i New Village träffade jag en granne som alltid har varit väldigt vänlig. Vi brukar småprata lite när vi ses vid våra bilar eller på affären, men idag tog vi sällskap en bit. En del av ett livsöde fick jag höra. Det gjorde att jag inte kunde låta bli att lämna mitt visitkort och ärligt säga

Ring om du behöver hjälp! Så länge jag är arbetslös har jag för det mesta tid.

Sen gick jag hem och strök kläder och funderade lite på vad jag ska packa. Jag bestämde mig också för att inte satsa på att stressa fram nästa bokrecension, utan den får göras när vi har kommit hem igen. I kväll vill jag vara lat och se en Kommissarie Banks som jag spelade in från SvT på DVD-hårddisken igår kväll. Först blir det emellertid middag. Till firren kokar jag färskpotatis (hoppas att dillen lever!) och serverar romsås.

Och nu undrar du väl vad det var i den gröna påsen??? En burk och fyra askar plockade jag upp…

En burk och fyra askar med gott från naturen!

Det var en burk svartvinbärssylt, två askar med bär (blåbär och hallon) och en ask med kantareller. Varifrån den svampen kom har jag en viss aning om. Hoppas det svider riktigt ordentligt för den så kallade ägaren som inte riktigt har koll på gränser och allemansrätt…

*inglasad balle = inglasad balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vi BÄR med oss en FRUKTstund

Ett fruktvärt inlägg.

---

 

När man är sjuk ska man få lite bonus, tycker jag. Jag ärtade hasade iväg till Tokerian tidigare. Det tog två timmar att förbereda mig för det, en halvtimme att handla och två timmar att vila efteråt, ungefär. Den sista matpengen från mamma la jag på sånt som jag tycker att vi behöver nu när vi hela tiden mår illa och har svårt att få i oss nåt. Till exempel… hallon…

Meh… vänta nu! De här är ju till en viss ANNAN dag! Låt bli!

Ja det fick bli hallonkvarg som passar diabetikern – utan tillsatt socker men med mycket protein och lågt kolhydratinnehåll.

Jorå, jag tog en liten slick också och det smakade… strävt. Men hallon och gott!

När det gäller den vårdande delen är Den Som är Mest Sjuk idag ju familjens utbildade. Blodsockret får hon kolla själv, jag kan möjligen bistå med att hämta apparaten (den ligger alltid i fel rum) och smeka feberhet panna, för jag har nålskräck och svimmar av blod. Sen kan jag i stället skiva ett gigantiskt, saftigt äpple i stavar som är lättare att tugga när käkmusklerna också är drabbade av infektionen.

Äppelstavarna fick plats i min lilla äppleskål.

Detta gav mig tillfälle att inredningsstajla också genom att lägga de tre ytterligare inhandlade äpplena i min STORA äppleskål som jag fyndade för 30 kronor för nån månad sen på Erikshjälpen.

Även min matchande STORA äppelskål kom fram.

Till mig själv då? Ja jag hittade en ask röda vindruvor på extrapris. Nu tänker jag inte vräka i mig alla på en gång, men en och annan blir det.

På extrapris till mig själv.

Fast jag är inte helst säker på att denna FRUKTstund har nån större BÄRighet. En del är ju bara oförbätterligt sjuka…

Sicko.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det höst…

Ett höstlikt inlägg.

---

 

Det blåser i björken idag och regnet vräker ner. Äntligen är det höst!

Plötsligt ersattes värmen och solen av regn, blåst och rusk. Men jag klagar inte, jag älskar ju hösten. Det är då man får tillåtelse – även från sitt stränga jag – att kura inomhus med en god bok eller nåt annat trevligt. Och regnet söver mig så gott på kvällarna att jag slipper somna till ljudet av sovrums-TV:n.

Men i natt hade jag lite svårt att komma till ro. Klockan var cirka tio minuter i ett när jag försökte skicka in mitt tvåveckors kassakort till a-kassan. Det gick inte. Hos a-kassan var det fortfarande vecka 38. I morse vid sjutiden gjorde jag ett nytt försök. Då gick det bättre. Därefter sökte jag ett par jobb och så ringde jag a-kassan. På den senaste specifikationen står det nämligen att jag har deltidsarbetat 8,5 dagar. Jag undrade helt enkelt om a-kassan kunde berätta för mig vilket deltidsarbete jag har. 

Hum nja. En tålmodig och trevlig kvinna (kors i taket, ett undantag på a-kassan!) försökte förklara. Och jag tror att jag fattar fast jag tycker att det är idiotiskt. Det har alltså dragits 8,5 deltidsdagar från de 75 som jag har rätt till eftersom jag dels blev arbetslös en tisdag och dels utförde två skrivjobb vecka 36. Skrivjobben tog vardera 20 minuter, men jag är alltid tvungen att sätta upp minst en timme per skrivjobb. Hade jag bara jobbat en timme, det vill säga 20 minuter i verkligheten, så hade varken dagar eller ersättning dragits från min a-kassa. Men nu var det två. Och då är det, enligt bestämmelserna ett deltidsarbete. Kontentan är alltså att det är farligt och dumt att försöka jobba lite grann där man kan eller försöka jobba och skaffa sig aktuella arbetsprover och nåt nytt att sätta upp på sitt CV och LinkedIn. Man förlorar ersättningsdagar på detta.

Att avsluta en heltids visstidsanställning en måndag är inte heller bra. En sån vecka anses du ha jobbat deltid, nämligen, eftersom du i samma vecka som du har jobbat din sista dag också har ansökt om ersättning från a-kassan de fyra andra arbetslösa dagarna den veckan. (Enligt a-kassan är en vecka fem dagar lång. Det är i alla fall max antal dagar du kan få ersättning.) Så om du ska sluta din visstidsanställning, se till att du slutar en fredag. Eller allra helst en söndag. 

Man får inte vara idiot om man ska förstå a-kassereglerna… Jag är mer än normalbegåvad enligt tester – och ändå fattar jag ingenting…

Man får inte vara idiot om man ska fatta det här med a-kassereglerna. Jag blir förbannad, för det handlar om skitsummor. Men att dagar försvinner känns inte alls bra och rätt. Nu är reglerna som de är och det är bara att foga sig. Det går ju inte att leva på a-kassan i alla fall, så jag fattar inte varför jag blir så upprörd. Jo, än så länge kan jag betala mina räkningar, men jag kan inte göra nåt mer. Allting utöver det får jag ställa åt sidan – såsom medicin, kontaktlinser, presenter till familjemedlemmar som fyller år. Den 30 september kommer månadens matpeng in på mitt ICA-kort. Till dess ska 120 kronor i kontanter, 170 kronor på ICA-kortet och två bonuskuponger à 25 kronor på ICA räcka till mat. Och det kommer det att göra, det är ju en förmögenhet. Och ja. Jag har kredit på både ICA-kortet och mitt bankkort. Det utnyttjar jag bara i krislägen och nu är det ett sånt – mina linser är slut och mina glasögon funkar typ hemma, men är för svaga.

Och ja just det! Det är ju tur att jag redan har kreditkort! För som arbetssökande får du ju inte ansöka om några nya sådana. Det är du helt utestängd ifrån – vilket ju är korrekt. Hur ska du kunna betala tillbaka det du ”lånar” om du inte har nån inkomst?

Nej, nu är det slut på dagens gnäll. Jag ska utföra lite hushållssysslor och därefter grotta ner mig i tre månader av mitt liv, det vill säga skriva bok. Avslutningsvis blir det dusch och hårtvätt, för nu är vattentrycket bättre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När vi handlar…

När vi handlar på ICA Solen brukar Fästmön ha en lååång lapp. Sen tar hon en varuvagn och jag får inte köra den. Jag tramsar mest med och försöker roa mig på egen hand. Fotar varor eller roliga skyltar. Anna brukar bli irriterad och om hon får lågt blodsocker bör jag passa mig.

Idag fotade jag fina habaneros.

Men idag blev vi inte osams en endaste gång. Inte ett hårt ord flög mellan oss, bara de där minimala förändringarna i ansiktet som gör att de andra kollapsar av skratt på grund av nåt den ena har sett.

Medan Anna lastade vagnen full av mat och nyttigheter fick jag köpa en brännvinsost eftersom jag inte äter grevéost som jag tycker smakar bebis. Och så är det ju lördag, så jag plockade en påse godis. Det var svårt eftersom två personal stod och trampade oss i bakhasorna och ville fylla på godisburkarna. En tredje körde varor på en vagn så hiskeligt fort att jag var nära att förlora båda fötterna. Två gånger.

Nej, saaaatte… jag köpte en bok för en stor del av min månatliga matpeng. Så länge jag får lön tycker jag att jag kan unna mig det. Och sen när vi landade i Himlen passade jag på att låna en rejäl hög av Anna, bland annat tre Björn Hellberg-böcker. Jag är inne i en riktig läsperiod just nu!

Mari Jungstedts Den sista akten var den som fick följa med mig hem från ICA Solen. Resten av böckerna har jag lånat av Anna.

Det jag ville säga med det här inlägget egentligen var att medan Anna köper nyttigheter och nödtorft av det ätliga eller hygieniska slaget, inhandlar jag böcker. Precis som jag alltid har gjort.

Read Full Post »

Shopping och diverse förtret

Nä, som sagt, jag brukar inte laga mat när jag är ensam, men nyss gick jag med bestämda steg över till Tokerian i rondellen för att inhandla söndagsmiddag. Eftersom det var en skittråkig dag tänkte jag mig en liten shoppingrunda. I rondellen finns nämligen, förutom Tokerian med apotek tre andra affärer: en bildelsaffär, en djuraffär och Järnia. Bildelsaffären var stängd, djuraffären var jag inte intresserad av så valet föll på Järnia.

På Järnia var det som vanligt inga kunder och två uttråkade människor som tjänstgjorde. Den ena blev emellertid så där irriterande skuttigt glad framåt 16-tiden när h*n upplyste mig om att affären stängde om typ tre minuter. Då hade jag irrat runt i en kvart och letat efter packningar till kranarna över handfatet på toa. Det var den shoppingturen.

På Tokerian såg jag snart ett bekant ansikte, M från mitt snart före detta arbete var där med en av döttrarna. Annars var där bara kufar som vanligt. En unge såg inte klok ut, stackarn. Pappan, gissningsvis, hade tryckt på ungen en blå monstermössa och det var sååå nära att jag bad att få fota eländet. Fast då hade jag väl fått en smäll på käften. Men va fan, ungen var ful ändå, glasögonorm, och såna blir retade. Tro mig, jag vet! Kunde inte pappan ha tänkt lite???

Jag kom i stället för ett foto på ett troligt mobboffer ut med en kasse söndagsmiddag – två kycklingklubbor och en potatisgratäng med paprika och ost. Tack mamma, som lämnade 2 000 kronor i matpeng!

Min söndagsmiddag består idag inte av mackor och chokladbitar utan av detta!

Jag fick inte tag i min kompis M per telefon, men i stället träffade jag Fästmöns kompis med samma namn på vägen ut från Tokerian. Tyvärr pratade hon i mobilen, annars hade jag stannat och kacklat en stund.

På parkeringen… nej, nu ljuger jag! INTE på nån parkeringsplats utan utanför djuraffären stod en bil och blockerade. Varför är det så jävla svårt att använda parkeringsplatserna? Det fanns massor av lediga såna. Jag tror knappast att det var hunden som satt i förarstolen som hade kört fram bilen… Men den var söt och den tänkte jag också fota. Tyvärr var ljuset för dåligt.

Nu står gratängen i ugnen och jag inser att jag har glömt att rapportera att Anna hittade den första förtretliga tomten. Den satt på ett värmeljusfat i bokhyllan i köket. (Hade säkert krupit dit för att lyssna på Magnus Carlsson med mig.)

Ett stycke förtretlig tomte upphittades av Anna och ska snart förpassas till jullådan i förrådet.

Själv har jag bara hittat granbarr – precis som plastgransivrerskan L sa till mig när jag kämpade med gröngölingen och Barry. Men det är OK. Det var en fin gran och det blev en ganska fin jul, trots allt…

 

Read Full Post »

Du gamla, du fria

Jag offrade en del av januari månads matpeng för Liza Marklunds senaste Annika Bengtzon-bok Du gamla, du fria. Frågan är om boken var värd de 159 pix jag betalade för den på ICA Solen…

Var den värd att offra en del av matpengen på?

Annika Bengtzon är tillbaka på Kvällspressen efter att jobbat i USA i tre år. Hon och maken Thomas har lappat ihop sitt äktenskap igen. Thomas reser till Kenya för att delta i en konferens medan Annika ska skriva om några mord. Men så småningom sker en riktig katastrof – och den sker inte i Stockholm utan i Kenya. Thomas och hans kollegor i delegationen kidnappas. Kidnapparna begär massor av pengar. Och gisslangruppens antal minskar…

Att säga att det här är en kriminalroman är fel. Att säga att Liza Marklund har ett samhällspatos känns inte heller… riktigt. Men det är vad hennes förlag skriver om boken och dess författare. Oavsett detta är denna Annika Bengtzon-bok helt annorlunda från de tidigare. Till exempel står Thomas mer i centrum, åtminstone i handlingen.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta. Jag hade förväntat mig en sedvanlig, lättsam deckare med viss verklighetsanknytning. Du gamla, du fria är varken lättsam eller nån deckare. Den är… annorlunda. Som vanligt skriver Liza Marklund bra och lättläst, men jag retar mig på de många ställena där hon använder uttrycket

både […] och […]

och så räknar hon upp flera företeelser/saker än två. Det stör mig att journalisten Marklund faller i denna språkliga fälla.

Men… boken är svår att lägga ifrån sig och man vill verkligen veta hur det går för Thomas, framför allt, för Liza… jag menar Bengtzon, också.

Det får bli medelbetyg, för boken motsvarade ändå inte riktigt mina förväntningar.

Read Full Post »

Kallt var det här!

Ja jisses, nu är vintern här! Åtta grader kallt har det blivit fast det känns som 800 grader – man fryser arslet av sig, liksom, om man inte klär sig i dun. Tänkte på min kära och erbjöd mig att hämta henne från jobbet och skjutsa hem henne och det blev hon väldigt glad för. Samtidigt som Anna handlade middagsmat på ICA Solen – och kanske nåt gott till kvällen – passade jag på att köpa var sin påse lördagsgodis till mig och mamma… eh… och en bok. För januari månads matpeng. Det blev en bok vars författare jag väl inte är så förtjust i, men böckerna om Annika Bengtzon gillar jag, så…

Jag är väl inte överdrivet förtjust i författaren efter hennes rejäla Gömda-tabbe, men jag gillar Annika Bengtzon. Förlåt… 😳

Nu står maten – pommes och korv (till det räksallad, inlagd gurka och färska tomater) – i ugnen. Desserten står framdukad – ost och kex (ost ska inte serveras kylskåpskall!). Vi ska snart äta. Mitt humör har stigit rejält och är på väg upp!

Efter maten blir det TV med Stjärnorna på Slottet och Morden i Midsomer. Och lördagsgodis till…

Read Full Post »

Blöt Lucia

Ja, nu ska vi inte tolka rubriken snuskigt! Med blöt menar jag här regnig. Det regnar och regnar och regnar och jag önskar att jag hade köpt en regnjacka i stället för en dunjacka. Den hade säkert blivit billigare än de 499 pix med alla rabatter jag fick ge.

Sur-Tofflan surar över vädret och jackinköp.

                                                                                                                                                     Fästmön var gullig och fixade mat – tortellini med ostsås –  när jag kom hem från jobbet. Det ska inte vara så, det ska vara så att jag gör maten när hon är här så hon får slippa. Men för tillfället har jag tappat lusten till det mesta. Dock inte till Anna, hon får mig fortfarande att skratta när jag gråter och det är inte illa pinkat!

Det här med maten är ett kapitel för sig. Jag är inte så hungrig nu för tiden, så idag hade jag med mig två mackor till lunch. Men sen när jag såg hur god mat en av mina kollegor satte fram till sig kunde jag inte låta bli att undslippa

Å va gott det ser ut!..

Varpå Lisbeth, min kollega som egentligen heter nånting helt annat, förbarmade sig över mig och bjöd mig kycklingsallad med currydressing som stod i kylen. Gott och tack!

Men sen behövde jag äta lite igen i kväll, alltså. Det blev mycket mat kvar, åtminstone en rejäl matlåda till lunch! Och medan Anna och jag satt där och smaskade föreslog jag (!) en tur till Stormarknaden. Jag behövde nämligen börja handla julmat och Anna behövde handla julklappar.

Sex julöl på Systemet, blev det, samt fyra kassar julmat. Men först fick vi forcera en gigantisk klunga folk som hade placerat sig mitt i köpcentrumet. För att glo på… ja, gissa vad!

När vi kommit hem igen och släpat in alla kassar hade vi aparmar båda två. Nu återstår bara några få saker som skinka och lite sånt. Jag tänkte att mamma får se ut en, jag äter ju inte gris. Matpengen som återstår för december månad är nu cirka 109 kronor. Tjolahopp, liksom!

Anna hade varit på diverse ärenden i och runt stan idag och den sötnosen hade inhandlat luciafika. Det passade perfekt att inta efter den gruvliga och utmattade shoppingen – som naturligtvis avslutades med en liten avstämning. Varför blir det alltid avstämning när man storhandlar???

Tomtepepparkakorna var lika söta som de ser ut!

                                                                                                                                                              Vi kollade på inspelningen av gårdagens Den som dräper. Tack och lov att det finns inspelningsbara DVD-apparater! Jag kan inte titta på program på TV4, jag blir galen på all reklam som avbryter upplevelsen hela tiden.

Regnet tilltar och jag gissar att vi lär somna till smatter på taket i natt. Anna sov dåligt natten som var, jag sover numera som en sten. Tror jag hoppas på att inte vakna mer. Lite ironiskt fick jag en olycksfallsförsäkring för fritid att betala idag. En olycka skulle lösa många problem, för flera personer. Ingen nämnd, ingen glömd, så att säga.

Regnet tilltar. Inte en gnutta snö på marken utanför, bara lerig gräsmatta och en julgran.

                                                                                                                                                                 I morgon ska jag avsluta dan med att intervjua fru Chef1. Det blir en upplevelse, för hon har en av de vassaste hjärnor jag har haft närkontakt med!

Read Full Post »

En tur på To… nej, ICA Kvantum!

Idag bar det av till ICA Kvantum, mitt nygamla mathandlarställe. Ja, Tokerian är dissad nu sen man inte längre saluför chilibågar. Dessutom skulle jag till Systemet och nåt sånt finns inte på Tokerian, bara apotek, zooaffär och järnhandel. Visserligen är ju Systemet en järnaffär, men det jag ville köpa var i kryddad och drickbar form.

Sånt här järn skulle jag ha och det finns inte på Järnia.

                                                                                                                                                                   ICA Kvantum ligger i Gränby centrum, här ofta benämnd Stormarknaden. Och stor är den,  Stormarknaden. Uj uj uj! Den byggs ut hela tiden och nästa vecka på torsdag öppnar 20 (tjugo) nya butiker och andra ställen i den senaste tillbyggnaden. Alltså jag lär gå vilse!..

En av fördelarna med att inte ha nåt jobb är att man kan gå/åka och handla när det kanske är mindre folk att trängas med. Jag trodde att en fredag förmiddag var ett utmärkt valt tillfälle att slippa armbågas fram, med sin stridsvagn varuvagn som nån sorts på framsidan av kroppen apterad missil. Det var inte nåt bättre val än, låt oss säga, torsdag eftermiddag. Eller onsdag lunch. Där kryllade av folk med samma mål som jag: att fylla varuvagnen med godsaker till helgen och snabbt dra därifrån. (Efter betalning, förstås, man är väl inte kriminell?!)

Det är inte heller fel att säga att jag var, så att säga, yngst i klassen idag. Men det gör mig inte så mycket, bara det att jag har lite synpunkter på dessa gubbar. Tanter är effektiva och målmedvetna, men se gubbar de vet inte vad de ska ta sig för i en matvarubutik. Och eftersom där inte finns stolar att sitta och vänta på placerar sig gubbarna helst stående i mitten av de mest trafikerade gångarna. Gärna står de med händerna på ryggen och visslar. Nej, snälla tanter, lämna gubbarna hemma eller i bilen! De funkar bara som trafikstopp på affärer som ICA Kvantum.

Gula gubben och andra gubbar bör lämnas hemma vid matinköp.

                                                                                                                                                                 Sen finns det dessa väldigt små och söta tanter som rollar sig fram alldeles ensamma – och har svårt att ta sig fram till de varor de vill ha. De är helt enkelt alldeles för försynta. Och små. Når inte upp. Idag hjälpte jag en jättesöt och snäll tant med några varor som stod för högt för hennI*. Hon var så glad och tacksam att hennes vänliga leende och

Tack snälla du!

gjorde att jag kom ut ur affären med vettet i behåll. Eller i alla fall något sånär i behåll. Vissa redan skadade delar kan man ju inte göra nåt åt…

Nu har jag handlat ett sånt stort lass att min matpeng för augusti är slut. Fiffigt när det är typ två veckor kvar… Men nåja, man får se det som en bantningkur som man inte undkommer. De brukar vara effektiva som bantningskurer, matkontobankrutterna. Mer effektiva än en riktig rejäl magsjuka, skulle jag vilja säga.

Strunt samma, i morgon får vi våra kräftor med Östgöta sädes till och starköl. Och Fästmön får göra västerbottenpaj på tex mex-ost, nu ska vi visa hur multikulti vi är! Så det så!

Vad jag ska göra? Äh jag är ju mannen i huset (internt skämt) och ska tappa upp merlotvinet på flaskor! Sånt som riktiga män gör – när de inte blockerar framfarten för Tofflor och små tanter i mataffärerna…

                                                                                                                                                         *hennI = småländska för henne

Read Full Post »