Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förläggare’

Ett repeterande inlägg om böcker och moms. Idag är det sista dan att ta ställning via kampanjen!



Ja till sänkt moms på digitala böckerDen som läser min blogg
vet att jag gillar att läsa böcker. Jag älskar känslan av att hålla i en bok, att stoppa näsan i den och dra in dess doft i näsborrarna, att prasslande vända blad etc. Jag har aldrig läst böcker på annat sätt än det vanliga. Men i mitt jobb bland synskadade insåg jag vilken betydelse talböcker och ljudböcker har. Att kunna lyssna på en bok när man inte kan se att läsa.

Sen dess har e-böcker, digitala böcker, gjort sin entré. Böcker med lika villkor. E-böcker som vi alla kan läsa, var och en på sitt sätt (synskadade och personer som har svårt av andra skäl eller bara föredrar att läsa audiellt via talsyntes och andra hjälpmedel; andra läser på vanligt sätt) via datorer, paddor och till och med mobiler.

Fast det jag inte visste var det här med momsen. För fysiska böcker är momsen sex procent. För digitala böcker är den 25 procent. WHAT??? Jaa, du läste rätt. Inga lika villkor här, inte.

Pin Ja till lika villkor för alla böckerDärför stödjer jag kampanjen #bokvalet. Olika moms för exakt samma innehåll är inte lika villkor. Jag är med och kräver att alla böcker, oavsett format, ska ha samma låga moms.

Vill du också ha lika villkor för alla böcker? Gå in på #bokvalets kampanjsida och klicka i ett ja! 

På kampanjsidan kan du också se vilka författare som stödjer #bokvalet. I kampanjen medverkar också förläggare, inläsare, skådespelare och andra kulturpersonligheter. Bokläsningen har minskat mycket de senaste 20 åren. Med samma moms kanske den rentav ökar? Låt oss hoppas det! Att läsa är ju det bästa!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bokligt blogginlägg.


 

Penna

Pennan som jag ska signera min första bok med fick jag i slutet av juni förra året. Den är oanvänd.

Bloggare är unga, vana att bygga sina egna universum och nu är de på väg att ta över bokhyllorna. Det hävdar Catharina Hansson i Akademibokhandelns aprilnummer av LÄS! Enligt skribenten har förlagen länge suktat efter bloggare och nu värvar man för fullt bloggare som har miljonpublik.

Eh… har förlagen missat min blogg? Troligen inte. För det handlar om bloggare som skriver om livsstil och mat, hälsa och träning för det mesta. Samtidigt betyder inte en miljon läsare på bloggen lika många sålda böcker, enligt förläggaren Cecilia Nilsson i artikeln. Fast en välkänd och välbesökt blogg ger ju marknadsföring på köpet, inser även hon.

Men många bloggare som debuterat som författare är onekligen unga eller vänder sig till en ung publik. De exempel som nämns i artikeln är Sandra Beijer vars debutroman Det handlar om dig (2014) har samma målgrupp som hennes blogg – tjejer 15 år och äldre. Elin Lucasi är en annan ung bloggare vars debut sker i år med seriealbumet Jag är den som är den. Elin Lucassi säger i artikeln att hon genom bloggen har skapat sig en egen plattform där hon kan göra som hon vill. Hon klämmer dessutom till med…

[…] Att blogga är att vara envåldshärskare i ett universum man själv har skapat. […]

Och så menar hon att de unga bloggarna är en maktfaktor för de är inte bara utseendefixerade. De har massor av makt, även ekonomiskt. Blondinbella nämns som exempel på ett bloggimperium som omsatte tio miljoner kronor förra året.

Sanna Lundell, en annan känd bloggare och författare till Djävulsdansen (kommer ut i maj i år), anser att bloggen har oändliga möjligheter för en författare. Hon köper inte heller etablissemangets förakt för bloggar och bloggare, för en blogg är inget sämre litterärt verktyg än en roman. Föraktet kommer från det faktum att bloggar mest skrivs och läses av tjejer, tror hon. Men bloggen kan vara mer än ett litterärt verktyg, den kan ju vara ett sätt att skapa sitt eget varumärke och göra PR för sig själv.

De två litteraturvetarna Boel Hackman och Maria Wahlström har undersökt såväl skapandet som självskapandet i dagbokslitteraturen och genrer besläktade med den. Senare i år ger de ut antologin Jag är den jag är: från bekännelser till bloggar. Genom att skriva i dagboksform presenterar man sig själv trots att texten egentligen inte är tänkt att bli läst av nån annan än en själv. Genom att blogga icensätter man inte bara sig själv utan man gör det inför publik, menar de. Man gestaltar sig själv – även den man vill vara.

Intressant, tycker jag, och viftar med manus framför förlagens näsor. Dessvärre kan jag inte dra av några år på min ålder.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en annorlunda bok.


Åter en bok från De fördömdas stad.
Carlos Ruiz Zafóns Ängelns lek har tagit mig till Barcelona på 1920-talet och en ny resa till De bortglömda böckernas gravkammare. Den sista i jättehögen födelsedagsböcker, denna given av vännen FEM. Tack!

Ängelns lek
En bok om bortglömda böcker och om att sälja sina förmågor.


David Martín skriver berättelser
i en tidning och börjar bli känd och omtyckt av läsarna – till hans kollegors förtret. Snart får han sparken på ett sätt som känns smärtsamt välbekant. Han har ingått ett avtal med två förläggare, ett avtal som visar sig vara ett slavkontrakt, mer eller mindre. Men så en dag kommer ytterligare en ny förläggare. David erbjuds att skriva en bok åt honom. För detta ska han få mycket pengar, bland annat. Frågan är bara om det inte är Den Onde själv som David har skrivit kontrakt med…

Det är många delar i den här boken som gör rent ont att läsa. Ett större stycke har jag redan citerat här. Varje kapitel nästan som en egen berättelse i sig. Jag ska inte ta ifrån dig upplevelsen att läsa det här mästerverket genom att berätta och citera alltför mycket. Men denna mening kan jag inte låta bli att delge dig:

[…] Normala människor lämnar efter sig barn, författare lämnar böcker. […]

Det kan inte bli annat än högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, när jag läser rubriken har jag svårt att se den röda tråden i torsdagens Babel. Vi får se om jag finner nån!..

Veckans dokudiktare var en för mig helt okänd förmåga, Pamela Jaskoviak. Nåväl, som vanligt spolar jag snabbt förbi de inslag som handlar om dokutramset, så jag förblir väl ovetande om vem hon är. (Nejrå, jag har googlat!)

Första gäst i studion var den unga amerikanska författaren Nicole Krauss, vars senaste bok heter Det stora huset och i dess centrum befinner sig ett skrivbord. Nicole Krauss är förvånande nog uppskattad av såväl kritiker som läsare. Släktskap, arv, kärlek och förlust är teman i hennes böcker. Det judiska arvet och det egna barnafödandet har naturligtvis påverkat den här författaren! Diskussionen kom också in på författarskap/skrivande i motsats till barn – vad är viktigast? Går det att ”ha” båda parallellt?

                                                                                                                                                                                                  Nästa inslag handlade om noveller på Twitter. På japanska. De börjar och slutar på 140 tecken. Nyligen kom den första Twitternovellboken ut i Japan. Dess stora stjärna är Mica Naitoh. Redan på 1400-talet skrev man kort i Japan, så det är egentligen inget nytt. Haiku är ett exempel på kort diktning från 1600-talet. Naturligtvis får man in fler ord i ett japanskt tecken än i ett svenskt. Lättare att skriva kort i Japan, alltså!

Nawal el Saadawi var nästa gäst. Denna egyptiska författare och feminist som varit med om revolution helt nyligen, suttit i fängelse, tvingats att leva i exil. Det litterära genombrottet kom på 1970-talet – med en essäsamling. Förra året kom hennes senaste roman ut på svenska, Den stulna romanen. Författaren, som drömde om att bli dansare, som blev läkare, som blev… författare. Skälet? Författare kan rädda så många fler liv än läkare! Den här kvinnan är verkligen urhäftig! Vilken glöd!

Intervjun gled sen vidare i ett reportage i Kairo för att ta reda på vad som händer i litteraturen under i revolution. Bland annat intervjuades författaren och tandläkaren Alaa al-Aswany. Det har till exempel visat sig att den politiska revolutionen också har inneburit en litterär revolution. Tidigare var det hård censur av böcker. Idag är reglerna… oklara. Och böcker säljer som smör i Egypten!

Tillbaka i studion igen hade journalisten och förläggaren Svante Weyler anslutit sig. Bland annat diskuterade man de osynliga författarna. Svante Weyler pratade om Berlinmurens fall och de därefter uteblivna litterära verken – författarna hade inte skrivit under diktaturen. Och de stora författarna under Mubaraks diktatur vänder kappan efter vinden, menade Nawal el Saadawi.

                                                                                                                                                     Veckans boktips var böcker som den nya ledaren i Egypten borde läsa:
Svante Weyler: En tysk mans historia av Sebastian Haffner
Nawal el Saadawi: Den stulna romanen av Nawal el Saadawi

Read Full Post »

Erotik var huvudämnet när sist litteraturprogrammet Babel visades på SvT 2. Eftersom jag varit i flyttagen hade jag inte möjlighet att titta förrän idag.

Första gäst i studion, och därmed erotikförfattarrepresentant, var danskan Suzanne Brøgger. Hennes senaste roman Slöjan är en sorts erotisk Tusen och en natt-historia i haremsmiljö.

Henry Miller skrev sin första erotiska roman, Kräftans vändkrets, redan på 1930-talet. Eftersom han är död sedan 30 kunde han inte gästa Babel-studion, men redaktionen hade rest till Paris för att göra ett Miller-reportage. Kräftans vändkrets gjorde skandal i Millers hemland USA och ledde till fängelsestraff för förläggaren. Så sent som på 1960-talet blev det nya rättegångar, men nu blev utslaget att boken var litteratur, inte pornografi. Litteraturkritikern Jessika Gedin var nästa studiogäst och tyckte förstås väldigt mycket om Henry Miller och hans erotiska litteratur.


Den här farbrorn, Henry Miller, skrev så snuskigt att hans amerikanske förläggare fick fängelse…

                                                                                                                                                          Bob Hansson läste dikter, som vanligt, och kom denna gång med goda råd, dessutom. Hmmm… Mest lite pinsamt.

Den erotiska litteraturens uppsving handlade nästa reportage om. Därför blev jag inte så förvånad när Uppsalaförfattarinnan Elsie Johansson stegade in i studion – även om hon själv inte anser sig skriva erotiska böcker. Elsie Johanssons senaste roman handlar om en åldrande kvinnas erotiska längtan, Sin ensamma kropp. Förläggaren Carl-Michael Edenborg diskuterade trenden tillsammans med Elsie Johansson och Jessika Gedin. Elsie Johansson kom aldrig riktigt med i diskussionen, tyckte jag (hon pratade mest om sitt eget författarskap), men däremot var det roligt att hon direkt uppfattat och förstått termen ”enhandslitteratur”, en litterär genre som jag behövde ett par, tre tankeomgångar för att förstå vad den innebar…

Kvinnor på väg var nästa reportage. Detta tycks vara en ny genre, om kvinnor och tvåsamhet och vad som händer när ”tiden rinner ut”. Åsa Ericsdotter, Anne Swärd, Maria Zennström togs som författarexempel.

Det amerikanska reportaget handlade om författarinnan Erica Jong. Hon tycker att det är lika svårt att skriva om bra erotiska upplevelser som att skriva om andliga upplevelser.

Veckans boktips blev:
Suzanne Brøgger:  Boken av Adonis 
Elsie Johansson:  Höga visan ur Bibeln 

Förra veckan gick inget Babel eftersom det visades sport på SvT, men i morgon kommer nästa program! Och då ska jag baske mig bänka mig och se live, för då är Birgitta Stenberg och Sarah Waters, två favoriter, med!

Read Full Post »