Gammalt möter nytt och en liten värld

Ett småskrattande inlägg om en liten värld, men också om spännande gamla byggnader och böcker.

---

 

I förmiddags var jag iväg för att leta upp en blomsterbutik här i Metropolen Byhålan. Sist jag var här låg den på ett ställe, nu på ett annat. Men jag hittade den! Påskliljor inhandlades för vidare spridning å gravar senare idag. Eftersom mamma var hemma promenerade jag till stan, det är ju inte alls långt att gå. Jag slogs av hur fint det är att man har bevarat viss gammal bebyggelse trots att man byggt hyreshus både på längden och höjden.

Alla gamla hus revs alltså inte. Ett av de finaste är Dubergska gården, en blå träkåk där det visas konst. Didrika Duberg var en gammal Motalaprofil som inte bara var gift med en häradshövding – hon såg till att det startades en flickskola i Byhålan. Skolbyggnaden blev klar 1860 och är alltså den blåa träkåken som står där än idag. Fram till 1910 var där skola för tjejer vars föräldrar inte hade pengar till döttrarnas skolgång. Sen dess har huset varit både bostad och affär.

Dubergska gården var ursprungligen en flickskola. Huset är från 1860. Notera hur gammalt möter nytt i såväl stensättningen som husen träkåk – höghus.

På eftermiddagen slängde jag in mamma och rollatorn i bilen och passade på att klämma mitt finger på den senare. Mamma ville till en affär och jag skjutsade. När mamma senare rollade över till sin frissa gick jag ner i källaren med lite grejor. Inte så lätt att kolla läget i förrådet när bara ett fåtal lampor fungerade. Men jag hade tur! Jag mötte… inte källartrollet utan vännen M:s (h*n som såg mig svischa förbi i bilen igår) mamma! Och när hon tände i sitt förråd kunde jag se även i mammas. Det blev en lång och trevlig pratstund, dessutom. Snacka om att det är en liten värld här i Metropolen…

Nu väntar ett besök hos pappa och di gamle på kyrkogården, därefter mat från samma ställe som igår. Jag har fått en vägbeskrivning inför utflykten till landsbygden på påskdagen. I morgon ska jag försöka göra fint på mammas balle* om det är soligt. Och framåt kvällen ska vi titta i en riktigt gammal bok. Det är ju långfredag och vi behöver vara lite kristliga av oss, så vi ska öppna den stora Karl den XII-bibeln. Enligt mamma är denna bibel inte bara en gammal bibel utan innehåller dagboksanteckningar förda av nån Bernadotte… Silkesvantarna lär åka på!!!

Denna ska vi öppna och titta i i morgon på långfredagen.

*mammas balle = mammas balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tar bloggarna över bokhyllorna?

Ett bokligt blogginlägg.

---

 

Pennan som jag ska signera min första bok med fick jag i slutet av juni förra året. Den är oanvänd.

Bloggare är unga, vana att bygga sina egna universum och nu är de på väg att ta över bokhyllorna. Det hävdar Catharina Hansson i Akademibokhandelns aprilnummer av LÄS! Enligt skribenten har förlagen länge suktat efter bloggare och nu värvar man för fullt bloggare som har miljonpublik.

Eh… har förlagen missat min blogg? Troligen inte. För det handlar om bloggare som skriver om livsstil och mat, hälsa och träning för det mesta. Samtidigt betyder inte en miljon läsare på bloggen lika många sålda böcker, enligt förläggaren Cecilia Nilsson i artikeln. Fast en välkänd och välbesökt blogg ger ju marknadsföring på köpet, inser även hon.

Men många bloggare som debuterat som författare är onekligen unga eller vänder sig till en ung publik. De exempel som nämns i artikeln är Sandra Beijer vars debutroman Det handlar om dig (2014) har samma målgrupp som hennes blogg – tjejer 15 år och äldre. Elin Lucasi är en annan ung bloggare vars debut sker i år med seriealbumet Jag är den som är den. Elin Lucassi säger i artikeln att hon genom bloggen har skapat sig en egen plattform där hon kan göra som hon vill. Hon klämmer dessutom till med…

[…] Att blogga är att vara envåldshärskare i ett universum man själv har skapat. […]

Och så menar hon att de unga bloggarna är en maktfaktor för de är inte bara utseendefixerade. De har massor av makt, även ekonomiskt. Blondinbella nämns som exempel på ett bloggimperium som omsatte tio miljoner kronor förra året.

Sanna Lundell, en annan känd bloggare och författare till Djävulsdansen (kommer ut i maj i år), anser att bloggen har oändliga möjligheter för en författare. Hon köper inte heller etablissemangets förakt för bloggar och bloggare, för en blogg är inget sämre litterärt verktyg än en roman. Föraktet kommer från det faktum att bloggar mest skrivs och läses av tjejer, tror hon. Men bloggen kan vara mer än ett litterärt verktyg, den kan ju vara ett sätt att skapa sitt eget varumärke och göra PR för sig själv.

De två litteraturvetarna Boel Hackman och Maria Wahlström har undersökt såväl skapandet som självskapandet i dagbokslitteraturen och genrer besläktade med den. Senare i år ger de ut antologin Jag är den jag är: från bekännelser till bloggar. Genom att skriva i dagboksform presenterar man sig själv trots att texten egentligen inte är tänkt att bli läst av nån annan än en själv. Genom att blogga icensätter man inte bara sig själv utan man gör det inför publik, menar de. Man gestaltar sig själv – även den man vill vara.

Intressant, tycker jag, och viftar med manus framför förlagens näsor. Dessvärre kan jag inte dra av några år på min ålder.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hyndan har fyndat

Ett fyndigt inlägg.

---

 

Det var länge sen Fästmön och jag besökte Röda Korset (jag var rätt arg på dem för ett tag sen, så jag tog en paus) och vi hade aldrig varit på Erikshjälpen (så det var dags nu). Dagens utflykt blev en tur till två second hand-affärer, alltså. Fast först hade jag rotat runt i de två papperskassarna från A bland alla böcker. Maj gadd, nu har jag massor av läsning! Och jag måste skaffa en bokhylla till. Faktiskt. Nån som har en Billy rödbrun att sälja???

Innan vi gav oss iväg fotograferade jag våra fötter. Antingen är vi väldigt fantasilösa eller också är vi Bill & Bull. För sockorna rockade vi inte, det skulle vi ju ha gjort igår. Döm själv och tyck till – fantasilösa eller Bill & Bull???

Fantasilöst eller Bill & Bull?

Vi tuffade först iväg till Röda Hund, som jag envisades med att säga – inte på nåt sätt nedsättande eller illvilligt utan det bara blev sagt så. Där var vi inte ett dugg ensamma, vi hade tur och knep den sista parkeringsplatsen! Det var inte bara fullt av folk i affären, där var fullt av fina prylar också. Dock ingen Billy rödbrun. Jag kikade på glas med tjejer, sura gubbar x 2 (varav ett par var Jan Ersa och Per Persa), Buddha med mera. Och så böcker, förstås… Jag återkommer till detta… 😳

Här är några bilder från Röda Korset idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa stopp på dagens utflykt blev Erikshjälpen. Det var aningen svårt att hitta det via våra mobiler, men Erikshjälpen låg en minut ifrån Röda Hun… Röda Korset fågelvägen sett. Vi tog förstås bilen dit. En stor och ljus lokal välkomnade oss med ljuvlig doft av kaffe och kanelbullar. Det första jag såg var en helt underbar kapellinredning! Vem vill köpa och till vad? Skapa en sekt? Därefter såg jag inte bara en utan två föreföreföreföre detta kollegor som jag bland annat suttit i samma korridor som. Jag tänkte ställa till en scen och närmade mig först den ena, sen den andra. Men kan du tänka dig hur skickligt de manövrerade sig bort från mig?! Om jag hade lyckats kanske ett och annat glas gått i kras. Jag är nöjd att jag behärskade mig, men som du förstår var det inte lätt när den ena var den som godkände min dödsdom. Smärtan var nästan outhärdlig fortfarande, de sex åren till trots.

Men livet går vidare och jag har ju överlevt hittills. Det var roligt att titta på fina saker hos Erikshjälpen. Även där upptäckte vi en bra bokavdelning. Trevlig personal i kassan såg sorgset på när jag… gjorde affärer. Vi pep därefter in på kaféet och drack kaffe i små, skira koppar. Fast före oss i kön stod tre riktiga sölkorvar, så jag trängde mig fräckt förbi. Det finns gränser för mitt tålamod när jag är fikasugen! Jag goffade en mazarin till, Anna satt och grät över att hon inte fick äta nån kanelbulle. Stackars Kickan!!!

Här är några bilder från Erikshjälpen idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu kommer min bekännelse: Jag handlade! För ovanlighetens skull köpte jag saker. Notera pluralformen. Inte en sak, tre. Två var dessutom böcker, dagens två papperskassar till trots… Men det var två riktiga fynd – den ena har en lesbisk polis som huvudkaraktär och den andra kom ut strax före jul. Båda hittade jag på Röda Hu… Korset för 20 respektive 25 kronor, inbundna och säkert bara lästa en gång. På Erikshjälpen fyndade jag en äppelskål i grönt glas, cirka 25 centimeter i diameter, för 30 kronor. Den matchar en mindre (cirka 15 centimeter i diameter) som jag redan har i mitt köksskåp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu blir det vatten och bröd och nudlar för ett tag framöver! Fast i kväll blir det grillad kyckling. Vad ska du äta???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappat och klart, eller..?

Ett klappande inlägg.

---

 

Ho, ho, hooooo…

Ha ha ha! Igår var det en månad kvar till julafton. Känn pressen och stressen! Själv har jag storstädat, för jag får ju en gäst till jul. Det som är kvar att göra är att julpynta, fixa gran och köpa mat, men det känns liiite tidigt än. Sen är det det där med julklappar. Jag har faktiskt börjat.

Det är ett hyfsat gäng (familjen==^) som ska få klappar av mig – som vanligt. Men skillnaden i år är att jag inte har så mycket att handla för. Än.

Några paket har det emellertid hunnit bli. Idag köpte jag ett par till Storebror och Mamma och i helgen ska jag kika på nåt till… vissa andra. Men det är svårt. När bonusbarnen blir större blir önskningarna… annorlunda… Och jag vill inte ge nåt som familjen inte vill ha utan nåt som var och en faktiskt gillar.

Svårast att hitta julklappar har det plötsligt blivit till tjejerna. Jag hade sån tur att jag snavade över hittajulklappar.se och där fick jag minsann goda tips! Genom att skriva in vem som ska få klappen och ålder samt prisklass fick jag upp flera bra förslag. Jag kunde också snäva av och välja kategori, till exempel Böcker, Heminredning, Kläder etc. Och plötsligt slog det mig att en bonusdotter snart ska flytta och kanske behöver en viss typ av saker, medan en annan bonusdotter alltid lånar böcker av mig… Minstingen gillar olika sorters spel. Vännen gillar att surfa i sängen och min lilla mamma är både frusen och en gottegris. Men älsklingen ska få nånting riktigt, riktigt personligt. Och hemligt…

Har DU några idéer om julklappar än??? Hur många ska DU ge klappar???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det här med tjejerna i familjen…

Ett lustifikt inlägg om flixen.

Alltså… på dagens shoppingtur noterades först Yngstabonusdotter. Som draperi! (Jag har tidigare sett henne som… rengöringstrasor, så detta var väl en förbättring.)

Frida som draperi.

Därpå noterades Äldstabonusdotter – som gardin!

Linn som gardiner.

Fast vi alla vet ju vem som är bäst…

Mummy rules!

Hon kan i alla fall… hålla låda, mamma/Fästmön…

Anna håller låda.

Livet är kort. Att skratta är gott. Och när det här inlägget publiceras sitter jag i möte och kan inte omedelbart straffas! 

Read Full Post »

Långhårig pojke, cool dude, snäll kille

Ett inlägg om Prinskorven.

Framåt kvällningen åkte jag ut till Morgonen för att följa Elias till frisören. Zyzter Fritz följde också med, men hon hade redan klippt sig under dagen. Det var en långhårig pojke som steg in på salongen…

En långhårig pojke hos frisören.

Vi var lite tidiga, så en annan pojke satt i ”tortyrstolen”. Vi fick en bok med en massa frisyrer att titta i. En del var fina, andra… mindre fina…

Sen blev det Elias tur och jädrar vad maskinen morrade. Lockarna föll och av det långa håret fanns ett minne blott. Men se så fin han blev!

Cool dude.

Bak i nacken är det så där härligt rakat och kort. Jag tror tjejerna får svårt att hålla fingrarna i styr i morgon i skolan. Och jag tror att årets skolfoto blir jättefint!

Men Elias är inte bara en cool dude, han är en snäll kille också: han har fixat en egen tidtabell som jag fick ta hem till mamma. Och ett schema, som pappa fixat kopia på.

Min egen tidtabell till Elias mamma.

Innan jag gick fixade Zyzter Fritz middag åt grabben. Och åt bröderna Purrpurr Matvrak. Jag tror att det slank ner finfint för alla inblandade. Själv åkte jag hem och åt chili- och chipotlekryddad kalkonbrännare med bröd. Jag har inte precis nån större fantasi när det gäller mat…

Livet är kort.

Read Full Post »

Några ärenden

Det var ju ett antal ärenden som skulle utföras idag. Fast… inte en påse kom jag hem med – till skillnad från Vissa som kom hem med två.  (Och nej, det var inget slöseri med pengar utan bland annat skulle en lagad sak hämtas, en lagning som affären stod för.)

Men Nån i sällskapet fick lågt blodsocker och behövde köpa sig en frukt. Så skedde medan jag dreglade över en skitstor gigantisk chokladask.

Skitstor Gigantisk chokladask.

Petite Moi skulle bland annat titta efter ett nytt tyg till kökssoffan eftersom det gamla har varit trasigt i över ett år. Men på stan fanns det bara fula tyger och färger. Synnerligen irriterande – ungefär som det visslande ljud vi hörde under hela bussresan in till stan. (Ja, jag pallade att åka buss.) Jag trodde det var nåt fel på bussen, men det visade sig att ljudet kom från någons näsa. Om jag hade kunnat skulle jag ha erbjudit en näsduk.

En del tittade inte alls på sina fästmör utan på andra tjejer. En del tjejer fick till och med följa med hem, för de var ju riktigt billiga…

En del brydde sig bara om andra tjejer.

I affärerna fanns det bara fula kläder som jag inte vill köpa. En affär hade bara FÄRGGRANNA kläder, till exempel. Vad är det för dumheter?! Tjockis-svart ska det ju vara! Eller möjligen orange, som dessa byxor som emellertid endast fanns i pygméstorlek.

Orange brallor i pygméstorlek.

Nä, vi drog till min vän Grekens ställe för att bättra på figurerna. Extra kul var det att träffa K idag – som jag inte sett på typ tio bast, minst. En riktigt söt och rar yngling, lika söt som kakan jag köpte mig. Tjejen som serverade mig den tyckte nog att jag såg väldigt klen ut för hon sprutade hur mycket grädde som helst på den. Och nej. Jag åt inte upp all grädde utan lämnade en stor jävla klick kvar.

Underbar morotskaka med massor av grädde.

Andra var minsann behärskade och nöjde sig med en knaprig kaka med solrosfrön. Och ett par nöjde sig med att bara köpa var sin burk läsk och äta smörgåsar köpta från Subway. Men hallå! Liiite fräckt, eller?! (Vi fikade alltså inte på Subway.)

Vi strosade runt lite efter att ha vilat onda ryggar och fötter en stund, men varken tyg eller nån bok från Röda Rummet fick följa med hem. Stannade i stället till för att ta en färdknäpp på Stationen. Samma gäng gubbar satt där som sist, en pratade hela tiden utom när han goffade jordnötter. Med öppen mun. Jag fick be Anna repetera vad hon sa flera gånger för jag hörde inte tack vare Pratmakaren.

Var sitt glas öl. Vinglaset med öl var Annas för hon är ju Kvinnan i förhållandet, medan jag, som är Mannen, fick en 40 centiliters stor öl. Stor, förresten..? Nej knappast.

Vi tog var sin öl, Anna ville ha en liten och fick sin fatöl serverad i ett vinglas. Jag ville ha en stor och fick min serverad i ett 40-centilitersglas. Inte en pint, ens. Alldeles för litet glas för en som trots allt är Mannen i familjen.

Sen åkte vi hem och på bussen satt folk och snorade även på returvägen. Fast nu visslade det inte nån näsa utan det rann. Jag hade fortfarande ingen näsduk att erbjuda.

Himlen var alldeles blå och vi såg två talgoxar som kviddivittade på en gren i ett träd. De flög naturligtvis iväg när jag skulle fota dem, idioterna. Men bilden blev rätt fin ändå.

Himlen var alldeles blå, men talgoxidioterna flög sin kos från grenen.

Strax ska jag ställa mig vid spisen och steka Pippi. I afton serverar köket i New Village Kalle Kon med skalförsedda klyftor och hot béarnaisesås. Det har jag inte ätit på en månad. Fantasin när det gäller matlagning är stor, som synes.

Lite senare blir det troligen filmtajm. När maten har sjunkit undan och jag har tagit fram min Frukt&Mandel som jag inhandlade igår.

Jag tänker, jag tänker, jag tänker. Men jag känner mig mer velig och kluven än nånsing. I vart fall har jag deklarerat med e-legitimation och tack och lov blir det pengar tillbaka.

Vad händer hos dig i kväll?

Livet är kort.

Read Full Post »

Bandybollen och… ???

Här kommer en efterlysning om det nu råkar vara så att några av mina kompisar från tonåren läser detta! Igår kväll kom jag plötsligt att tänka på två tjejer som försökte norpa ett par av killarna i vårt gäng. Vi gav dem därför inte alltför smickrande öknamn. Inte vet jag varför jag plötsligt kom att tänka på dem, MEN… jag kom bara på vad vi kallade den ena tjejen: Bandybollen. Så nu undrar jag om nån med bättre minne än jag kommer ihåg vad vi kallade tjej nummer 2???

Bandybollen och ???

Det var inget smickrande öknamn och det var troligen nåt som anspelade på sex. Men nej, tro det eller ej, det var inte Elaka Gösta Tofflan som kom på det utan den av tjejerna vars kille hon försökte norpa.

Stort TACK på förhand till dig som hjälper mig att få detta ur huvudet!!!

Livet är kort. Mitt minne också.

Read Full Post »

Olaglig aktivitet på bild vann fototävling i Dalarna

Rabalder, rabalder! På Trafikverket är man upprörd efter att en bild man anser skildra nåt olagligt har vunnit en fototävling. 

Det handlar om Region Dalarnas fototävling First Photo. Bilden som vann visar två tjejer, den ena i folkdräkt, den andra klädd mer som vanliga ungdomar idag. Så långt är tanken god. För tanken var att visa en alternativ bild av Dalarna och i det här fallet, kontrasterna mellan dåtid och nutid. Men nu är det så att de båda tjejerna promenerar på ett järnvägsspår – och det är olagligt.

Ingen av de tre medaljörerna i tävlingen infann sig till prisutdelningen i Gruvan i Falun. Vem som fick alla blomster förtäljer inte historien. Men 30 000 pix går till vinnaren. För en bild som visar en olaglig handling.

Trafikverket säger så här:

[…] Trafikverket tycker att det är olyckligt att en sådan här bild sprids. Förutom att det är olagligt så är det extremt farligt att vistas på spåren. En sådan här romantiserande bild bidrar till att avtrubba respekten för järnvägen och spårområdena. […]

Och jag håller med. Det är  farligt att vistas på järnvägsspåren och att romantisera denna fara känns inte OK för mig. Hur känns det för dig?

Här kan du titta på bilden. Och här kan du titta på de andra vinnarbilderna också.

Read Full Post »

Ansvar?

Idag läser jag på Radio Upplands hemsida att den verksamhet i vårt län som ansvarar för vård stäms av en privatperson. Det handlar om ett TV-program som gick på en av reklamkanalerna under flera säsonger.

Det är Centrum för rättvisa som nu ska driva målet som en pilotfall med skadeståndskrav från de anhöriga. De anhöriga är i det här fallet en dotter som cirka en månad efter sin fars frånfälle plötsligt får se honom kämpa för sitt liv. På reklam-TV. Familjen visste inte om att pappan blivit filmad. Även om man inte såg hans ansikte gick det  att känna igen röst och kläder. Juristen menar att det handlar om brott mot tystnadsplikten.

Jag var en trogen följare av programmet, trots att det på sätt och vis var en dokusåpa. Skälet var att jag vid den tiden arbetade inom organisationen. Däremot vet jag att det fanns flera chefer som borde ha kollat men valde att strunta i det. Programmet var intressant och spännande och gav verksamheten bra marknadsföring. Men jag funderade då och då hur det var med tystnadsplikten. Var detta verkligen OK? För även om man döljer folks ansikten kan man ju uppenbarligen uppfatta vem det är. Och även om man som patient ger sitt medgivande kan man ju fundera över om man alltid är så klar och redig att man menar det. Hade jag själv varit patient skulle jag ha vägrat få en kamera i nyllet. Det räcker så bra med alla nyfikna kandidatögon som det ibland är svårt att orka med – även om jag de flesta gånger sa ja till deras närvaro eftersom jag tycker att utbildning i verkligheten är viktigt!

Nästa grej som jag känner mig fundersam över och där samma organisation har ett ansvar är HPV-vaccineringarna. Unga tjejer erbjuds alltså att vaccinera sig mot ett virus som kan orsaka livmoderhalscancer. Nu har nån startat en motaktion och delar bland annat ut trycksaker till tjejer på stan. Enligt lokalblaskan står det i broschyren att vaccinet har orsakat dödsfall och allvarliga sjukdomar.

Vaccinera sig eller inte? Var finns korrekta fakta?

Eftersom det är oklart vem som är avsändare kan jag inte göra nån bedömning vad gäller dessa fakta. Men jag har i färskt minne att vaccinet mot svininfluensa orsakade svåra biverkningar hos en del unga. Biverkningar som man inte kände till när man gladeligen erbjöd barn och vuxna att vaccinera sig.  Därför kan jag förstå att en del av oss bär på en viss skepticism mot vaccin. Att inte bara tacka och ta emot utan skaffa sig kunskaper och fakta först är smart. Fast då gäller det förstås att de fakta som presenteras är korrekta. Och hur vet man det när inte ens den organisation som var huvudansvarig för svinvaccinet kände till de svåra och livslånga biverkningar som drabbade en del?

Vems är ansvaret? Vem tar ansvaret? Inga lätta frågor… Har du några tankar?

Read Full Post »