Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘livsstil’

Ett bokligt blogginlägg.


 

Penna

Pennan som jag ska signera min första bok med fick jag i slutet av juni förra året. Den är oanvänd.

Bloggare är unga, vana att bygga sina egna universum och nu är de på väg att ta över bokhyllorna. Det hävdar Catharina Hansson i Akademibokhandelns aprilnummer av LÄS! Enligt skribenten har förlagen länge suktat efter bloggare och nu värvar man för fullt bloggare som har miljonpublik.

Eh… har förlagen missat min blogg? Troligen inte. För det handlar om bloggare som skriver om livsstil och mat, hälsa och träning för det mesta. Samtidigt betyder inte en miljon läsare på bloggen lika många sålda böcker, enligt förläggaren Cecilia Nilsson i artikeln. Fast en välkänd och välbesökt blogg ger ju marknadsföring på köpet, inser även hon.

Men många bloggare som debuterat som författare är onekligen unga eller vänder sig till en ung publik. De exempel som nämns i artikeln är Sandra Beijer vars debutroman Det handlar om dig (2014) har samma målgrupp som hennes blogg – tjejer 15 år och äldre. Elin Lucasi är en annan ung bloggare vars debut sker i år med seriealbumet Jag är den som är den. Elin Lucassi säger i artikeln att hon genom bloggen har skapat sig en egen plattform där hon kan göra som hon vill. Hon klämmer dessutom till med…

[…] Att blogga är att vara envåldshärskare i ett universum man själv har skapat. […]

Och så menar hon att de unga bloggarna är en maktfaktor för de är inte bara utseendefixerade. De har massor av makt, även ekonomiskt. Blondinbella nämns som exempel på ett bloggimperium som omsatte tio miljoner kronor förra året.

Sanna Lundell, en annan känd bloggare och författare till Djävulsdansen (kommer ut i maj i år), anser att bloggen har oändliga möjligheter för en författare. Hon köper inte heller etablissemangets förakt för bloggar och bloggare, för en blogg är inget sämre litterärt verktyg än en roman. Föraktet kommer från det faktum att bloggar mest skrivs och läses av tjejer, tror hon. Men bloggen kan vara mer än ett litterärt verktyg, den kan ju vara ett sätt att skapa sitt eget varumärke och göra PR för sig själv.

De två litteraturvetarna Boel Hackman och Maria Wahlström har undersökt såväl skapandet som självskapandet i dagbokslitteraturen och genrer besläktade med den. Senare i år ger de ut antologin Jag är den jag är: från bekännelser till bloggar. Genom att skriva i dagboksform presenterar man sig själv trots att texten egentligen inte är tänkt att bli läst av nån annan än en själv. Genom att blogga icensätter man inte bara sig själv utan man gör det inför publik, menar de. Man gestaltar sig själv – även den man vill vara.

Intressant, tycker jag, och viftar med manus framför förlagens näsor. Dessvärre kan jag inte dra av några år på min ålder.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Backstrom

Backstrom, amerikan.

Backstrom… Namnet lät både svenskt och bekant. Sen avslöjade TV-presentatören det: TV-serien Backstroms huvudkaraktär är baserad på karaktären Bäckström i Leif GW Perssons böcker och i TV-serien där han spelas av Claes Malmberg. Men en amerikansk Backstrom… Kan de va nåt???

I det första avsnittet av 13 möter vi Backstrom hos doktorn. Han får uttryckliga order om att skärpa till sin livsstil. Annars får han fortsätta arbeta som trafikpolis i stället för kommissarie. Men grejen är att Backstrom är en förbannat bra polis. Han kallas hastigt in för att titta på ett fall med en rik collegestudent som har hängt sig. Fast… studenten är mördad, konstaterar Backstrom ganska snart.

Det regnar nästan hela tiden i premiäravsnittet. Backstrom beter sig illa mot allt och alla. Det ska vara roligt. Det ÄR inte roligt. Inte alls som när Claes Malmbergs Bäckström pratar om varmkorvar… Det råa skämtet faller platt.

Toffelomdömet blir det lägsta. Den första delen av Backstrom är varken spännande eller rolig. Jag tänker inte se mer. Den enda tofflan får serien för att den baseras på Leffes karaktär.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett svullet inlägg.


 

Flodhäst

Jag. Fast utan slips, dårå.

Från fredag och till och med igår har jag ägnat mig mycket åt nåt jag inte borde: jag har svullat. Om du nånsin hör mig gnälla över att jag är tjock, ta mig då i örat och säg:

Men det är ju inte konstigt såsom du fullkomligt vräker i dig onyttigheter!

I fredags hade vi ju Hattarna här på besök. Då fikade jag med både macka och mjuk kaka med grädde. Framåt kvällen åt vi grekisk middag. Vem var den enda som tog förrätt? Jajamens, som Bosse Jerrevång, brukade säga, det var jag, det. Jag! Som allt mer börjar likna en flodhäst.

I lördags var det ju lite synd om mig, för jag var ju ensam eftersom Fästmön jobbade. Vad stoppade jag i kakhålet då? Tja, det var glass på eftermiddagen och pizza till middag. Och på kvällen, när Anna hade kommit hem, blev det prästostbågar och schweizernöt.

Söndagen ska ju vara vilodag. Fast inte från godsaker, enligt min livsstil. När Anna hade slutat arbeta for vi ut till Himlen och fikade med Storbarnen. Och då snackar vi inte var sin slät kopp kaffe utan kaffe med bulle och toscamazarin. Ja, en sån som jag vill ju inte riskera att fakta av… Därför tog jag också två salta godisar ur Annas burk.

Bulle kaka o kaffe

Söndagsfika med Storbarnen.


Innan vi landade
här hemma på kvällen stannade vi på Pizza Hut. Där åt vi panpizza – och förrätt. Jag telefonerade med mamma och satt en stund vid datorn på kvällen. Sen var det ju en miss Marple-film på Sjuan. Då åkte en burk chokladfudge fram och kexchoklad. Men schweizernöten (ja, det finns faktiskt en bit kvar, tro det eller ej!) orkade jag inte ens pilla på.

Idag borde jag SPÄKA mig. Jag sväller ut på alla håll och kanter och till och med mina favoritjeans, som är trasiga på ena låret (nej, det är knappast musklerna som har spräckt tyget…) och lite stretchiga, sitter åt. Inte har jag varit på Centralbadet och köpt simkort heller. Hälsporren har flyttat över från vänster fot till höger fot, så promenader är uteslutna. Gissningsvis får begravningsentreprenören såga ett stort hål vid ett av mina stora fönster när jag ska bäras ut för den sista vilan.

Det här går inte. Jag måste skärpa till mig! Hör nu att jag säger till mig själv på skarpen! Va? Vadå..?

Idag funderar vi på en lokal loppisutflykt. Anna är ledig, nämligen. Och på loppisar har de ofta inte så mycket man kan äta. Fast det beror ju på förstås om den här buken fortfarande får plats bakom Clark Kents* ratt…

På jobbsökerfronten är det väl enda stället jag ligger på minus. Bara en aktivitet i fredags, vilket gör två minus, och bara två sökta jobb idag, vilket ger ett minus. Mitt poängssystem är hårt, men det måste det vara. Tänk om jag kunde vara lika hård när det gäller onyttigheter…

Vad händer hos dig idag? Skriv gärna några rader och berätta när du får en stund över!


*Clark Kent = min lille superman till bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Inte är det svårt att hitta knäppa nyheter, inte! Eller vad sägs om dessa:

  • Sumoskandalen växer. En sms-skandal av format i Japan! Uppgjorda matcher i sumobrottning uppdagades när polisen beslagtagit flera sumobrottares mobiltelefoner i en utredning om illegal vadslagning på matcher i baseboll. Detta har lett till att turneringar i Japans nationalsport har ställts in.
  • Även djuren blir fetare. Kanske handlar det inte bara om livsstil utan om nån okänd miljöfaktor???
  • Pussa inte hunden! Dvärgbandsmask är en parasit som man kan få om man pussar och klappar sin hund. Därför rekommenderar SVA att man INTE gosar med sin hund. Och ärligt talat, jag föredrar att gosa med min Fästmö
  • Kvinna misshandlad med mopedhjälm. Men va f*n… Förra veckan var det nån som slog sin sambo med en kaffekopp. Vad håller de på med där nere i Metropolen Byhålan??? Varför slåss de så mycket och varför använder de så konstiga tillhyggen???

Dagens Nyheter var, precis som förra veckan, knäppast. Och DET kanske beror på att DN INTE HAR STARTAT MIN PRENUMERATION ÄN!

Read Full Post »

Läser en intressant artikel hos en av kvällsblaskorna om folks profilbilder på Facebook. Enligt artikeln har det blivit en hel vetenskap!.. En 17-årig studentska i England har kikat på 3 500 profilbilder och försökt utröna hur dessa människor gör sitt bildval.

Som intressanta fakta lyfter artikeln fram att män oftare retuscherar sina bilder än kvinnor, att kvinnor oftare ler på sina bilder och att en procent röker på bilderna medan fem procent intar alkohol.

Vidare har det visat sig att det finns två typer av profilbilder: livsstilsbilden samt en mer funktionell bild. Livsstilsbilden kan vara en festbild, en bröllopsbild eller en bild på ett barn, medan den funktionella bilden är en vanlig men tydlig porträttbild. Den senare bilden är att föredra, menar en svensk sociolog, om man har ett vanligt namn.

Själv finns jag ju inte på Fejan, som bekant, men OM,OM!.. Då skulle jag kanske välja en lite fyrkantig bild, kan tyckas, men en bild som illustrerar mig väl.


Hurtigt & Hugget. Visst är jag som en snabbitsockerbit??? Fyrkantig, söt och upplöses snabbt…  😉

Read Full Post »