Ett försök till ett klokt inlägg.
Häromdan hade jag kontakt med ytterligare en av mina kloka vänner. Ja, jag har många kloka vänner, vilket är märkligt eftersom jag själv är så oklok, eller hur? (självinsikt =^). Vi pratade problem av olika sort – allt från personliga tragedier, uthängningar på nätet (vuxenmobbning på sandlådenivå i de fall vi diskuterade) till rena katastrofer som krig och såna hemskheter. Jag fick varma ord med mig och jag fick kloka råd. Kanske för att jag för en gångs skull bad om hjälp och råd. (Att jag inte gillar oombedda råd har nog en och annan som läser här fått erfara…)
Ett annat ämne vi pratade om var självmord. Det är svårt att prata om och det gör ont. En del kan inte ens fråga hur nån annan mår, medan andra inte klarar av att lyssna på svaret. Ibland kan det därför vara lättare att prata med nån utomstående. Då finns volontärerna på Självmordsrådgivningen. Där kan man chatta med nån på vardagskvällar mellan klockan 19 och 22. Och behöver man stöd när chatten inte är öppen kan man kontakta Nationella Hjälplinjen, klockan 13 – 22, 020-22 00 60. Både du som har självmordstankar och du som är anhörig till nån som mår dåligt kan ringa. Självmordstankar är inte ovanligt att ha, men de är svåra att hantera. Man kan behöva få hjälp för egen del eller för att hjälpa nån annan.
Igår kväll satt Fästmön och jag och tittade på Veckans brott på SvT 1. I programmet fanns ett inslag om second handbutiken Tjuvgods. Det är ett ställe ungefär som Myrorna, men på Tjuvgods arbetar personer med kriminell bakgrund. Naturligtvis säljer de inte tjuvgods, utan varorna är skänkta från privatpersoner, precis som hos Myrorna. Här får människor inte bara en andra chans att arbeta – det kan bli tre, fyra eller fem chanser, enligt en person i inslaget. Men de får stöd att klara av att arbeta, de får ett socialt sammanhang, nåt vettigt att göra och arbetskamrater som bryr sig om ifall nån uteblir från jobbet ett par dar. Den här verksamheten räddar säkerligen många liv den också, precis som Självmordsupplysningen…
Ett liv som inte räddades var Johanna Gurgus. Det såg vi också igår på TV3 i serien Mordet. Johanna hade en dröm om att bli modell. Hon hann inte ens bli 18 år innan nån släckte hennes liv. Det var otroligt rörande att höra hennes berättelse och se hennes mammas tårar.
Vi måste bli räddare mot varandra. För livet är kort.
Livet är kort.
Självmord är inget lätt ”ämne” att prata om, fast det skulle ju behövas ventileras mycket mer och så bra att det finns en självmordsrådgivning och hjälplinje, det hade inte jag en aning om!
Såg också reportaget om Tjuvgodset och tänk, GW blev nästan tårögd för en gång skull 😉
Idag regnar det hos mig, det var många minusgrader igår kväll och i morse varmgrader!
Blir knäpp på temperaturväxlingarna, funkar sämre än vanligt i lederna då, men…
Ha dé!/Kram
Nej, det är inte lätt att prata om självmord, men vi behöver nog göra det. Det är många som går omkring och mår dåligt.
Ja jag såg! Leffe blev tårögd…
Här regnar det massor… 😦
Kram!
Jättebra måste- se- tips igen! Inget promenadväder heller så det passar helt perfekt. Tack Tofflan!
Tack Piafia! 😛
Nej fy, här vräker regnet ner… 😦