Jag vill vara glad!

Ett inlägg om en bok.

---

 

Eh… vem vill inte vara glad? Retorisk fråga, kanske. Men varför är det så svårt att vara glad ibland? Den frågan samt lite tips på hur jag blir glad förväntade jag mig att svar på när jag öppnade Christina Stiellis bok Jag vill vara glad!. På omslaget syns en glad författare – eller i alla fall en författare som visar tänderna. Tack till omtänksamma Fästmön, som skickade mig boken när jag inte var så glad! 

Den här boken går igenom det här med lycka och glädje steg för steg. Det kanske inte är så lätt att vara glad när vi har blivit lämnade av vår älskade, blivit av med jobbet eller sånt. Christina Stielli poängterar flera gånger att ältande inte går an och att vi, var och en, är vår egen lyckas smed. Eller… vi har ett eget ansvar att vara glada. Genom att vara glada smittar vi dessutom av oss på andra.

Oro och rädslor är sånt vi bör träna bort, menar författaren. Problem är till för att lösas, ungefär. Kan vi inte lösa dem eller påverka dem, får vi lägga dem åt sidan och acceptera att det är så här saker och ting är. Suck… det låter bara så lätt… Det är inte så att jag oroar mig i förväg en massa. Men när självkänslan och självförtroendet har fått rejäla knäckar är det otroligt lätt att hamna i gamla spår och börja oroa sig för att en ska duga.

Jag får många verktyg genom den här boken, även om jag inte håller med om allt. Visst är det roligare att svara att en mår bra när nån frågar, men jag vägrar att svara

Fantastiskt!

om jag mår skit. Jag noterar också en del tips som jag redan har infört i min tillvaro, till exempel att en inte behöver städa på helgen om en har möjlighet att städa en vardag. Sen är jag också i det läget att jag fortfarande tycker att det är roligt att gå till jobbet. Visst kan jag längta efter helgens vila och egentid, men jag längtar också till att få gå och jobba efter helgen.

Riktigt bra saker som tas upp i boken är att träna på tacksamhet och att glädjas med andra. Och naturligtvis myser jag när jag läser om vårdcentralen i Metropolen Byhålan där en läkare anordnade skrattgrupper för patienter med kronisk smärta. Det Christina Stielli glömde berätta i sammanhanget är att vårdcentralen heter Lyckorna…

Toffelomdömet blir högt. Det här är en bok som kan användas både i privatlivet och i arbetslivet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Effektiviseringsförsök

Ett hyfsat effektivt inlägg.

---

 

Som vanligt vaknade jag klockan sju. Trött och eländig, men klev upp ändå. Det är så man gör i Sverige. Det är så jag gör. I mitt Twitterflöde nåddes jag av den upplyftande nyheten att arbetslöshet ligger bakom många självmord. Det är forskare i Zürich som har kollat statistik i 63 länder under åren 2000 till 2011. Under dessa år var risken för självmord 20 – 30 procent bland folk som hade blivit av med sina jobb. Dessutom visade resultaten att självmordsrisken är högre i länder där det är ovanligt att vara utan arbete. Det gör ont att läsa såna saker. Det är därför vi måste bry oss om varandra och faktiskt våga fråga hur det är. Vi kan ”offra” en halvtimme av våra liv genom att lyssna. Kan vi inte hjälpa kanske vi alltid kan hänvisa vidare till hjälp.

Effektiv fälla.

Några som tar livet av sig hemma hos mig är småflugorna. Men de har inte här att göra och jag har gillrat en fälla som uppenbarligen är effektiv. Ett och annat flygfä surrar emellertid fortfarande, särskilt när jag vattnar mina krukväxter. Det är inte bananflugor, utan en uppmärksam läsare berättade för mig att det är flugor som trivs i fuktig jord. Och mina stackars krukväxter måste ju få vatten ibland… Den effektiva fällan jag har gillrat består av…

• rödvinsvinäger
• vatten
• strösocker
• diskmedel (ett par droppar, bara)

Det som händer är att flugorna dras till det söta och blanka och sen drunknar de. Elakt av mig, men det är ju inte vänliga veckan jämt…

Morgonens första timmar har jag annars ägnat åt sedvanlig administration. Detta omfattade ett visst mått av operativt arbete (byte av toner i skrivaren). Som belöning – för denna arbetsinsats kräver frökenfingrar och inte toffliga prinskorvsdito vilket framkallar blodvite, svordomar och irritation – har jag skickat in en beställning till Bokus på böcker från bokrean. Det blev tre till mig och en till Fästmön. Hon har nämligen inte riktigt uppdaterat sin önskelista, därför blev det 3 – 1. Böckerna levereras först vecka 9, men då är förhoppningsvis Anna hos mig, så det blir perfekt.

Strykdags igen. Här går det undan!

Det är dags att fortsätta den här dagen med frukost och hushållsarbete. Två maskiner ren tvätt hänger eller ligger i gästrummet och väntar på strykbrädan och järnet. Eftersom det bara är jag här är det också bara upp till mig att försöka vara effektiv. Högarna försvinner ju liksom inte annars…

I övrigt ska jag försvinna en stund eftersom jag ska delta i ett födelsedagsfirande i familjen. Jag bespetsar mig på en hembakad hallongrotta eller två.

Så särskilt vänlig har jag inte hunnit vara än idag – om man inte räknar den där boken som jag beställde åt Anna. Jag får väl passa på att vara dum och elak nu så länge jag är ensam, så kanske jag kan bli översvallande vänlig senare idag när jag beblandar mig med Andra Människor. Eller också är jag bara mig själv. Det brukar vara bäst.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Philomena

Ett inlägg om en film.

---

 

Vad passar väl bättre än ett riktigt drama, baserat på verkliga händelser, att låta tårarna falla fritt inför? Fästmön och jag tittade på Philomena (2013), enligt baksidestexten en dramakomedi.

Philomena blev som ung katolsk flicka på Irland gravid. Hon födde sin son i ett kloster. För detta fick hon plikta med fyra års hårt arbete. Men innan åren hade passerat kom ett amerikanskt par och adopterade sonen samt en flicka. Många år senare, på sonens 50-årsdag, berättar Philomena för sin dotter om barnet. Dottern får kontakt med Martin, som har blivit av med sitt jobb, är deprimerad och står i valet och kvalet mellan att skriva en bok om rysk historia eller jogga. Martin bestämmer sig för att hjälpa Philomena att leta efter sonen och skriva en artikel om detta.

Visst finns det stunder när man skrattar medan man tittar på den här filmen. Men det är mestadels väldigt svårt att hålla tårarna borta. Judi Dench gör ett fantastiskt porträtt av den till åren komna mamman av enkel härkomst. en kvinna, som fått utstå så mycket – och kanske det värsta av allt: att förlora ett barn. En kvinna, som trots detta vill se det goda i andra människor och som sprider en positiv stämning. Ett HBTQ-tema finns också och det är icke att förakta.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har det hänt igen: Facebookade om jobbet – och fick det inte!

Ett inlägg om yttrandefrihet, bland annat.

Nu har det hänt igen! En kille har Facebookat om sitt jobb i negativa ordalag och därmed blivit av med det. Eller av och av… Han var vikarie och fick inte den utlovade platsen i resurspoolen efter vikariatets slut, trots att en sådan plats var utlovad.

Vad hade Fredrik Vallgren skrivit då? Han hade skrivit att det nya schemat på jobbet var genomruttet. Men enligt honom själv hade han inte skrivit

[…] varken namn, personangrepp eller grova uttalanden […]

Nu har Kvällsposten (<== Expressen) via sin artikel, i sin tur via BLT/Sydöstran, avslöjat att det handlade om äldreförvaltningen i Karlskrona, att Fredriks chef heter Susanne Nordin och att hennes chef heter Martin Olsson.

Jaa, så kan det gå när man gör en höna av en fjäder. Allt avslöjas, liksom. Även vilken arbetsgivare och vilka chefer det gäller. För i Sverige har vi yttrandefrihet och kritikrätt. Den som jobbar inom det offentliga har dessutom meddelarskydd, vilket ger arbetstagaren rätt att berätta om till exempel missförhållanden på en arbetsplats utan att h*n utsätts för nån form av straff av sin arbetsgivare. Jajamens!

Samtidigt kan jag tycka att det kanske inte är så smart att kritisera den arbetsgivare hos vilken man hoppas på att få ett jobb. Bättre vore att man tog upp det man tycker är fel med sin närmaste chef. Fast vi vet ju alla att detta är i den bästa av världar. I vår värld är det inte alltid så att det går att framföra kritik till sin chef – av en eller annan anledning. En sådan anledning kan vara att man känner det som att man befinner sig i ett underläge eftersom man faktiskt inte är fast anställd. Eller så är man rädd för att man inte får den där tjänsten man vill ha, bara för att man tycker att nånting inte är riktigt hundraprocentigt bra på jobbet.

Att få skriva av sig om jobbet tycker jag är ett bra sätt att ventilera och åtminstone sammanfatta sina tankar. Men det ska självklart inte handla om angrepp och grova uttalanden, hot eller allvarliga kränkningar, lika lite som man bör lämna ut sekretessbelagda uppgifter. Vill man verkligen ha det där jobbet ska man kanske i stället vara lite smidig och försiktig i sina formuleringar, kanske skriva av sig under lösen (om det nu går på Fejan?).

Men en smart arbetsgivare hade, när den fått information om vad Fredrik Vallgren skrivit på Facebook, tagit upp kritiken med honom och diskuterat vad man kunnat göra för att förbättra schemat, som det gällde i det här fallet. Tänk vilken positiv återkoppling en sån arbetsgivare hade kunnat få av en Facebookskribent!

Fredrik Vallgren lät bara sina Facebookvänner läsa inlägget. Ändå nådde det fram till cheferna. Och även om juristerna säger att det inte föreligger några skäl till avskedande fick Fredrik Vallgren inte fortsätta på sitt jobb. Är det så här vi vill ha det med yttrandefriheten i Sverige???

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Morgonen hon försvann

Ett inlägg om en bok.

Linwood Barclay har blivit lite av en ny favorit bland utländska deckarförfattare. Nu har jag läst en tredje bok av honom. Tyvärr är Morgonen hon försvann ganska seg att ta sig igenom.

Lite seg morgon, detta…

Den här gången handlar det åter igen om en ung person. Tim Blakes tonårsdotter Syd försvinner spårlöst en dag. Det vill säga, hon kommer inte hem. När Tim börjar leta efter Syd har ingen på hotellet, där hon sagt sig jobba, hört talas om henne. Tim börjar ägna sig mer och mer åt att leta efter dottern och blir till slut av med jobbet.

Historien är spännande, men boken känns ganska lååångsam – trots att det händer saker. Persongalleriet omfattar flera personer som egentligen inte för handlingen framåt. Eller var de bara tänkta som villospår i jakten på Syd? Jag vet inte. Det enda jag vet är att boken känns plottrig och att handlingen inte riktigt håller ihop.

Det blir ett Toffliskt medelbetyg och då är Tofflan snäll.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bye, bye Expert!

Häromdan kunde man läsa i media att Expert hade ansökt om att gå i konkurs. Det handlar om över 800 människor som blir av med sina jobb på de 136 affärer runt om i Sverige som nu läggs ner. Fruktansvärt, tycker jag! Men konkurs blir ju den logiska följden om man inte kan betala sina skulder. Expert hade tydligen gått med förlust i många år, vilket förvånade mig något eftersom man sommaren 2011 köpte upp OnOffbutikerna, som var först ut att konka.

Ingen Expert kvar, bara en cirkel med en krumelur inuti.

När det gäller elektronikbranschen ligger Elgiganten och Media Markt i topp. Just Media Markt gick ut med en stor annons igår, tror jag, där man sa sig ta emot presentkort från Expert och hjälpa till med Exertkundernas garantiärenden. Är det nåt snällt i detta, tro? Knappast. Ganska genomskinligt, snarare. Gissningsvis vill Media Markt framstå som en hjälpsam elektronikaffär, men syftet är ju ganska genomskinligt, tycker jag: Media Markt vill skaffa sig fler kunder genom att försöka ta över Experts kunder.

Idag klockan tio öppnade Expert för att sälja sina varor till vrakpriser. Det kanske är väldigt bra priser, men man får inte glömma bort att det kan bli problem om man behöver reklamera sin vara.

Utanför Expert står 63 butiker som drivs som franchiseföretag. Audio Video har visat intresse för att knyta dem till sig. För även om dessa inte ingår i Experts konkurs kan ju dess butiker få en del praktiska problem när moderskeppet har sjunkit.

Jag handlade rätt många prylar på Expert förut, framför allt när det fanns en butik på Stormarknaden. Vid ett tillfälle fick jag bra hjälp med ett garantiärende där och vid ett annat tillfälle bra hjälp när jag var ute för att shoppa telefoner till min mamma. Men sen tyckte jag att de som jobbade där blev irriterande säljiga. En tjej, till exempel, påminde mig högt och tydligt varje gång jag kom dit och hon noterade mig i affären, hur bra hjälp jag hade fått med mitt garantiärende. Det kan man kanske ett  par gånger, men när det hade gått fem år tyckte jag att det blev liiite tjatigt… Det slutade med att jag faktiskt undvek att gå dit…

OnOff hade Fästmön och jag en dust med när det gällde hennes förra mobiltelefon, så där slutade jag också handla. Där stod emellertid OnOffs ord lite grann mot Nokias, men det var slutligen Nokia som slutade tjafshantera ärendet och som såg till att Anna fick en ny mobil i stället för det måndagsexemplar hon hade köpt.

Elgiganten har jag handlat på några gånger, bland annat vitvaror och en dammsugare. Jag tycker nog att jag har fått bra hjälp där. Media Markt har jag varit inne hos en gång och det gick bara runt i huvudet, jag orkade inte ens börja leta efter det jag var på väg att handla. Dessutom har några mig närstående personer fått dålig hjälp i ett reklamationsärende där, så jag tänker nog fortsätta vara ganska kallsinnig på Media Markt.

Var handlar du elektronik till hemmet? Har du nån bra elektronikaffär att rekommendera???

Livet är kort.

Read Full Post »

Ny affärsidé: Bolag som kollar dig på nätet

Min bloggvän Arga Klara gjorde mig uppmärksam på ett relativt nytt fenomen: bolag som kollar dig på nätet. Dagens Nyheter Ekonomi skriver om detta och menar att våra åsikter på nätet kan krossa våra CV:n – om det vill sig illa. Nää, det här känns inte riktigt rätt…

DN Ekonomi konstaterar att allt fler arbetsgivare anlitar särskilda bolag för att granska personer man funderar på att anställa. Idag finns det ett tiotal företag som sysslar med bakgrundskontroller. Ofta är det små företag där ägarna tidigare har jobbat med vakt- eller säkerhetsfrågor. Det handlar om företag som

[…] 2Secure, ToFindout, Look Closer, Persongranskning, Gothia Protection Group och Lerdell Investigation […]

Lite läskigt, men faktum är att jag har noterat ett eller två av dem på min blogg… Ännu lite läskigare är det vad DN Ekonomi har fått fram när man bakgrundskollat företagen – allt från obetalda trafikavgifter till restskatt, orena revisionsberättelser och… misshandel. Men klart läskigast är ändå att dessa företag bryter mot lagen.

Datainspektionen menar att det är

[…] vanligt att företagen registrerar brott och inkomstuppgifter som strider mot personuppgiftslagen (pul). Den jobbsökande ska också underrättas om kartläggningen – vilket inte alltid sker. […] Det händer ibland att bakgrundsföretagen även kontrollerar anhöriga eller dammsuger belastningsregistret från domstolarna där ärendena många gånger är urgamla och redan bortgallrade ur polisens egna arkiv […]

De senaste åren har jag och flera med mig noterat ett antal fall där anställda blivit av med sina jobb för nåt de har skrivit på Twitter, bloggar eller Fejan. Det nya är att arbetsgivarna nu kollar av sociala medier INNAN de anställer nån. Och det är inte heller få företag som ägnar sig åt det heller, enligt DN Ekonomi…

[…] En nyligen gjord enkät av Stockholms handelskammare visar att fyra av tio företag som söker personal söker uppgifter på sociala medier. Vart femte företag, 19 procent, sorterar bort en kandidat med anledning av den information som vaskas fram på internet. […]

Men problemet är att det som skrivs i sociala medier generellt sett inte är tillförlitlig information. Det är åsikter. Och i Sverige har vi ju nånting som kallas yttrandefrihet, så vi har genom grundlagen rätt att uttrycka våra åsikter. Att tycka och att ge korrekt information är ju två helt skilda saker. Dessutom är ju en del av oss tämligen ironiska när vi skriver. Ironi uppskattas av en del, men uppfattas inte av andra som i stället tror att man menar det man skriver när man i själva verket är ironisk. Då kan det ju bli jättefel.

Andra exempel på när det kan bli jättefel är, enligt Samuel Engblom, jurist på TCO…

[…] En person som blivit mobbad på jobbet kan bli omskriven av för­övaren. Sanningshalten i det skrivna spelar ingen roll, offret stämplas som eventuell bråkmakare och gallras bort […]

När jag bloggar och twittrar bjussar jag mycket på mig själv. Jag är ofta ironisk, men jag anser inte att jag har nåt att dölja eller skämmas för. Vill jag skriva djupt personligt gör jag det under lösen, vilket innebär att endast ett fåtal personer – eller ibland bara jag själv! – kan läsa! Däremot tycker jag inte att det är OK att

ta referenser 

på det här sättet. Jag menar att det inte är OK att söka på personer och läsa andra personers omdömen om dem i bloggar och andra medier på nätet. Det handlar ju om subjektiva uppfattningar, visst, men det kan ju också vara antagonister som svartmålar varandra. Hur sanna blir texterna då?

Ibland lämnar jag min bloggadress som arbetsprov. Då handlar det om mitt sätt att skriva eller kanske vissa ämnen jag ofta skriver om. Kan en presumtiv arbetsgivare inte se att det jag skriver är min sanning, det vill säga mina åsikter och inte Sanningen, då vill jag heller inte arbeta för den arbetsgivaren.

En arbetsgivare som inte heller tillåter divergerande åsikter bland sina anställda är inte heller särskilt lockande. Som anställd skulle jag snabbast möjligt söka mig därifrån. Och även om jag inte skulle blogga om det då skulle jag säkert sprida mitt missnöje på annat sätt. Vi människor har ett behov av att få pysa. Så länge man inte röjer sekretessbelagda saker finns det inget som hindrar att man pyser. Tycker jag, dårå. Vad tycker du???

Read Full Post »