Övervakad

Ett inlägg om svenska myndigheters effektivitet, övervakning och sånt.

---

 

Efter en morgon med dålig sömn skuttade jag ändå ur sängen. Även idag är det en del småfixande som behövs, men förhoppningsvis slipper jag telefonköa!

Det första jag gjorde var att kontrollera att mitt a-kassekort, som jag fyllde i och registrerade igår, blivit färdigbehandlat hos myndigheten Akassan Vision. Ja kors i taket, det hade det! Men jag har nog aldrig varit med om att en sån behandling av 14 kryss har tagit ett helt dygn, 24 timmar… Nä, effektiviteten är inte på topp, precis…

SJ är ingen myndighet men ett statligt företag. En kan ha åsikter om dess effektivitet, men på nätet är det smidigt att köpa biljett, i alla fall. Jag loggade in, fyllde i tiden jag vill resa med tåg till Stockholm i morgon, mina uppgifter och sen fick jag bekräftelse via mejl att köpet var gjort. (Nån returbiljett har jag inte köpt än, för jag vet ju inte hur lång tid kontraktsskrivningen tar. Klockan 15 ska jag vara där, vilket innebär att jag måste åka med 13.11-tåget så jag hinner ta tunnelbanan och leta mig fram till kontoret.) Men… jag kanske inte ska jubla över SJ för tidigt – nån sms-biljett har jag inte fått ännu och det var en stund sen jag köpte den…

Hoppas jag får följa med på tåget i morgon…

Jag började kolla lite nyheter på nätet så snart jag hade köpt min tågbiljett. Det första jag läste är en artikel om att svenska myndigheter lämnar ut mina surfvanor. Det är Dagens Nyheter som har gjort en undersökning som visar att det finns utländska bolag som kartlägger besökare på svenska sjukhus och myndigheters webbplatser. Spårningsfunktioner finns också på till exempel privata bloggar som denna, e-handelssajter med mera. Och syftet är förstås ett: att rikta reklam så att du ska lockas att nätshoppa. Landsting och kommuner, Bolagsverket, polisen, Skatteverket, Kristdemokraterna och Kronofogdemyndigheten är exempel på andra som har spårning. Men det blir nästan ironiskt när jag läser om detta hos Omni och under den korta artikeln hittar en annons från Bokus med tre böcker som jag nyligen har läst om – hos Bokus… Inte bara ironiskt, ganska skrämmande också, faktiskt, även om jag inte har nåt att dölja. Snacka om att ens surfvanor är kartlagda.

De har tre böckerna fanns i annonsen från Bokus under artikeln från Omni. Och det är inte första gången det här händer…

Jag utgår från att det också syns att jag beställde en skattsedel från Skatteverket i förra veckan. Det vore ju bra om de slutade kolla mina surfvanor och skickade över skattsedeln med snigelposten i stället… Nä, fort går det inte när det är nåt Den Lilla Människan vill ha från en myndighet.

En applåd vill jag ändå dela ut. I förrförra veckan skrev jag om våra nya sedlar här på bloggen. Sen dess har det trillat in en broschyr med bra information om sedelbytet från Sveriges Riksbank. Där finns bland annat en sida med både viktiga datum och bilder. Den som vill kolla digitalt kan förstås surfa in på Riksbankens webbplats, men också ladda ner en gratis-app.

Så här ser de nya sedlarna ut. Några av dem börjar komma ut i oktober.

Nu ska jag sätta mig med mina egna sedlar eller snarare mina hushållsräkenskaper. Förhoppningsvis kan jag betala mina räkningar den här månaden också, trots a-kassans fina lilla avdrag om 300 kronor för att jag råkade ”jobba” två timmar i augusti. Det sved lite att veta att min dagersättning från a-kassan har gått upp till 910 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar) från och med den 7 september. Jag har haft 680 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar). När det äntligen går att leva på a-kassan är det dags att säga ajöss till den för min del. Men ärligt… jag vill självklart mycket hellre jobba och få en lön!

Jag ska förresten också ringa bilverkstan och boka en tid för service framöver samt be dem ta fram offert på fyra nya vintertofflor till Clark Kent* så att vi kan ta oss fram lagligt i vinter. Det bör jag ha råd med när jag får lön framöver.

*vintertofflor till Clark Kent = dubbfria vinterdäck till min lille bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Allt jag ska göra

Ett allt annat än avslappnat inlägg.

---

 

Klarar jag detta?

Det här med semester… Det är verkligen inte min grej. Igår fick jag tvinga mig själv till att sitta uppe, så att jag skulle kunna ta sovmorgon idag. Och visst – jag sov ända till klockan åtta i morse. Sen var planen att jag skulle ligga och läsa i sängen och samtidigt inta dagens första senapsmugg kaffe. Det gjorde jag också, men tankarna bara snurrade kring allt jag ska göra den kommande tiden. För om det är så att jag har en vecka till jobbstart ska följande hinnas med:

• umgänge med familjen (helgen)
• vinterinpacka ballen* (det måste vara torrt väder ett tag nu innan jag lägger presenningen på trätrallen)
• betala räkningar (jag fick 300 kronors avdrag för två timmars skrivjobb, hur ska pengarna räcka?)
• stryka kläder (när använde jag alla dem?)
• skriva kontrakt (då måste jag in till Stockholm och då går en hel dag till detta plus en massa utgifter för biljetter och mat, jag måste väl få i mig nåt…)
• göra slut med Arbetsförmedlingen och a-kassan (påbörjat med AF, men a-kassan… det blir ju åtminstone två kort till som ska fyllas i och skickas in)
• bestämma hur jag ska göra med skrivarkursen den 30 september (om jag deltar i kursen får jag åtta timmars avdrag på den lilla lön jag får i oktober. Och så måste jag in till Stockholm igen, det kostar biljetter, fast de bjuder ju på både lunch och kaffe)
• boka tid för bilservice och be om offerter på vinterdäck (ja jag behöver bilen i vinter, annars kan jag inte ta mig till jobbet)
• boka tid hos optikern/beställa linser (linserna börjar ta slut och frågan är om jag ska försöka kolla synen först så jag beställer eventuell ny styrka. Men jag är övertygad om att det blir ny styrka och då måste jag köpa nya läsglasögon också… Och vad kostar inte det? Karl-Bertils generositet räcker till tre månaders linser och några billiga läsglasögon, men var ska jag hitta pengar till vanliga brillor?)

… för att nämna några saker. Jag inser att jag ligger och tänker och snurrar i tankarna precis som den unga Maj i boken jag nu är halvvägs i, Att föda ett barn. Jisses, så svårt jag hade att komma in i den! Här blandas skeenden med Majs tankar – och de senare snurrar precis som mina göra just nu. Högt och lågt i en osalig mix. Korta meningar. Snabba tankeförflyttningar. Och jag som är så van vid de senaste böckernas lååånga meningar… Men Majs tankar rör mest mat, bjudningar och vad som är passande, medan mina rör sig runt omkring kärnfrågan:

 

klarar jag verkligen detta?

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Som ”alla andra”

Ett frustrerat inlägg.

---

 

I morse kunde jag återigen konstatera att det inte är värt att jobba lite grann när man är arbetssökande och går på a-kassa – åtminstone inte om man är ärlig. Jag har angett att jag de senaste veckorna har utfört två (2) timmars arbete. I själva verket handlade det om 2 x 20 minuters jobb, det vill säga 40 minuter. För detta straffas jag av a-kassan Vision med såväl ekonomiskt avdrag som avdrag på det antal deltidsdagar jag har rätt (!) att arbeta. Det ekonomiska avdraget var på netto 300 kronor. Detta innebär att jag förlorar ekonomiskt på att jobba lite grann – jag tjänade nämligen 250 kronor netto (ja, jag skattar) på det arbete jag utförde. Fast pengarna jag har tjänat ser jag inte förrän jag har jobbat lite till – man betalar nämligen inte ut för låga summor… Vidare fick jag en halv dags (en halv arbetsdag = fyra timmar) avdrag på deltidsdagarna för 40 minuters jobb. Jag förlorade dagar när jag skulle kunna få ersättning också. Snacka om att det är ovärt att jobba – i vart fall om man är ärlig. Det blir väldigt svårt, bara, när man inget annat vill än att jobba. Som ”alla andra”…

Solnedgång i Metropolen Byhålan.

 

En ros till alla modiga metropolitaner som firar Pride idag!

Jag kanske skulle ha stannat i Metropolen Byhålan. Inte gett mig av därifrån så snart jag blev 18 och myndig. Fogat mig i en tillvaro där jag säkert haft villa, en man som försörjer mig och barn. Som ”alla andra”. Men jag började kvävas där. Jag kunde inte leva som den jag var och jag hade aldrig kunnat leva i en villa om den inkluderade man och barn. Idag är det en historisk dag i Metropolen. Jag känner att jag borde ha varit där. Idag, den 18 juli 2015, hålls nämligen Pride där för allra första gången. Tänk, jag som flydde… Idag skulle jag ha kunnat komma tillbaka… Men inte helt riskfritt. Inte helt utan problem. För i kommentarsfältet till Byhålenytts artikel om Pride hade en man lämnat en kränkande, homofobisk kommentar. Givetvis anmälde jag den och VIPS! stängdes kommenteringen av. Jag hoppas att den här mannen inte är representativ för Metropolitanerna i gemen. Jag önskar er modiga Pridefirare

Happy Pride!

Här kan du läsa mer om Pride i Metropolen Byhålan:

Pridefestivalen behövs i Motala

Det blir Pride i Motala

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nya lagar och annat nytt 2015

Ett nytt inlägg.

---

 

Som vanligt träder en hel del nya lagar i kraft om några timmar. Om mindre än ett halvt dygn, faktiskt. En del är bra, andra mindre bra och några… ofattbara för en Toffelhjärna. Här kommer vissa av dem i ett urval av sagda Toffelhjärna:

• Ökat inflytande för enskilda när det gäller val av god man
  Tja, den nya lagen innebär just det den säger. Dessutom ska kontrollen av gode män blir bättre.
• Resenärer får stärkta rättigheter
  Konsumentverket och Transportstyrelsen får större befogenheter att ingripa mot transportörer som inte uppfyller sina skyldigheter mot tåg-, fartygs- och busspassagerare. Det handlar om ekonomiska påföljder.
• Stärkt skydd för konsumenter vad gäller automatisk förlängning av avtal
  Idag är det inte alltid solklart för konsumenter att vissa avtal förlängs automatiskt. Från och med nästa år måste näringsidkare påminna konsumenter skriftligen minst en månad i förväg om att ett avtal förlängs automatiskt om konsumenten inte säger upp det.
• Stärkt skydd för taxiresenärer
  Det införs krav på tydligare prisinformation för resor med taxi. Det handlar om resor som beräknas kosta över 500 kronor. Vid en sån resa måste resenären upplysas när h*n beställer resan. Den prisuppgiften som anges ska vara det högsta belopp som resan kan tänkas kosta.
• Påställningsavgiften slopas
  Och den slopas för alla fordon.
• Höjt belopp för assistansersättning
  Schablonbeloppet för assistansersättning, men bara med fyra kronor i timmen. Därmed får assistansberättigade 284 kronor i timmen att anlita personliga assistenter för.
• Höjd skatt på tobak
  För snus höjs skatten med tolv procent; för övrig tobak höjs den med sex procent.
• Höjd skatt på alkohol
  Skatten på sprit höjs med en procent; skatten för vin, öl och övriga alkoholhaltiga drycker höjs med nio procent.
• Höjd fordonsskatt
  Skatten höjs för många bilar, lätta lastbilar och lätta bussar i det koldioxidbaserade systemet.
• Stärkt rätt för polisen att hindra trafikbrott
  Tidigare har polisen bara fått besluta att ett fordon inte får fortsätta sin färd efter en överträdelse. Från och med årsskiftet får polisen – och till viss del även tulltjänstemän – ingripa. Det vill säga hindra föraren från att fortsätta köra efter att h*n inte har följt trafikreglerna.
• Regler kring svenskt medborgarskap ändras
  Män och kvinnor likställs när det gäller möjligheten att föra över svenskt medborgarskap till sitt barn. Ett barn blir alltså alltid svensk medborgare vid födseln om en av föräldrarna är det.
• Begränsad avdragsrätt för pensionssparande
  Rätten att göra avdrag för pensionsförsäkring och inbetalningar på pensionssparkonton begränsas. Det avdragsgilla beloppet sänks om några timmar från 12 000 kronor per år till 1 800 kronor.
• Bara guldtian blir kvar…
  I höst börjar utbytet av våra pengar. Miljoner sedlar och miljoner mynt ska bytas ut. I oktober kommer de nya sedlarna i valörerna 29 20, 50, 200 och 1 000 kronor. Året därpå, 2016, kommer nya hundralappar och nya femhundringar. De gamla sedlarna bränns och de gamla mynten säljs – som skrot. Det handlar om totalt 15 000 ton mynt…

Och med detta vill jag önska dig ett riktigt gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den där förfärliga…

Ett svart på vitt inlägg.

---

 

Nu har jag själv läst det. I en bok. I Steglitsan av Donna Tartt. Jag är… förfärlig! Läs själv:

För jag är en tjej. En hon. Inte en hen som en sur kappvändare kallade mig en gång. Hur som helst – förfärlig är jag. Det har Donna Tartt skrivit, så det måste vara sant i alla fall. Nu ska jag läsa lite till i boken. Vem vet vilka fler sanningar jag hittar…

PS Fast det där med åldern blev inte riktigt rätt. Jag tackar dock för avdraget!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hållplats Sverige: Sarajevo 1000 dagar jag, Alma

Ett inlägg om en bok.

Den 5 april, det vill säga igår, fast 1992, var den dan Bosniens och Hercegovinas självständighetsförklaring kom. Dagen därpå, det vill säga idag, fast 1992, blev den nya staten erkänd. Det står lite olika beroende på var man läser, men uppgiften om den 5 april kommer från Anna Nilsson Spets bok Hållplats Sverige: Sarajevo 1000 dagar jag, Alma. En liten bok för unga vuxna om 98 sidor som jag har läst idag. Boken hittade till min postbox från Vombat förlag i torsdags.

Alma är storasyster. Den första boken i trilogin beskriver hur det forna Jugoslavien splittrades och kriget kom – ur lillasyster Alminas ögon. Nu får vi Almas historia. Alma, som blev kvar i Sarajevo.

Även den här boken börjar med en otäck scen. Och det är liksom inte få såna scener i resten av boken heller. Inte så konstigt när boken handlar om det värsta människor kan vara med om: krig. Alma har börjat utbilda sig till läkare när kriget kommer. Plötsligt arbetar hon aktivt med att hjälpa krigets offer – och försöka överleva – i stället för att fortsätta plugga och vara nyförälskad i Fikret.

Precis som i första delen är språket enkelt utan att bli fattigt. Händelser och skeenden beskrivs rakt upp och ner på ett sätt som tilltalar mig. Jag tilltalas också av glimtarna från det Sarajevo som en gång var. Som när Alma skriver om sin vän Selmas bostad:

[…] Hennes bostad låg precis ovanför gamla stan. När man skulle besöka Selma fick man kämpa sig uppför en lång brant backe, högst upp låg hennes hus. På kvällarna satt vi ofta på hennes minibalkong och tittade ut över staden. Vi drack vårt turkiska kaffe ur pyttesmå koppar. Sött och starkt. Vår stad, Sarajevo. […]

Tyvärr hittar jag flera korrekturfel i boken. Jag hittar dessutom en grön fläck av nånting intorkat och ett långt, svart hårstrå mellan sidorna 50 och 51. Och på sidan 94 har jaget i boken plötsligt blivit Almina. Kanske inte så… bra.

Men berättelsen i sig är förstås minst lika gripande som den om lillasyster Almina. Och ja. Jag erkänner: mot slutet av boken kom mina tårar.

Boken innehåller även en del svartvita foton från Sarajevo. Hemska, men bra bilder, som tyvärr inte görs rättvisa av det ganska enkla papper de tryckts på.

Trots korrekturfel, fläckar, hårstrån och mindre lyckat bildtryck får boken ett högt Toffelbetyg (en tofflas avdrag för misstagen, dock). Det här är en bok som alla unga borde läsa.

Livet är kort.

Read Full Post »

Irriterande som en finne – eller ungdom med acne?

Ett irriterande inlägg – för en del. 

Varning för otäck bild! Blunda… NU!

 

Irriterande som en finne på hakan eller ungdomlig hy? Notera dock avsaknaden av kråkor i näsan. Alltid något…

Det finns många som retar sig på mig. Jag är fullt medveten om det. Jag vet till och med vilka de flesta är som retar sig på mig. Men jag skiter i er. Vill ni slösa er tid på att vara på dåligt humör – varsågoda!

Själv retar jag mig mest på en finne som jag har fått på hakan. Kan tänka mig att många ser mig som just en sån finne. Jag väljer i stället att se det som att jag är så ung att jag lider av acne. Då och då. Hört talas om positivt tänkande? Eller förskönande omskrivningar? Eller avdrag på ålder? OK, jag ska vara ärlig. Nästa månad infaller min femtioandra födelsedag. Jag var tvungen att tänka efter innan jag skrev min ålder. Så har det varit efter 30. Det handlar inte om nån åldersnoja, det är nog min dyskalkyli som galopperar. Förresten är det inte bara jag som fyller år nästa månad. Födelsedag har även min fästmö och hon har det ett par veckor före mig. Jag sitter och funderar över lämpliga presenter. Vi hade nog båda tänkt oss nån upplevelse, men eftersom läget är så… ovisst som det är blir det omöjligt att planera.

Läget, ja… Det som skulle ha sagts idag ska sägas under morgondagen. Jag vet inte om jag ska tro på det eller inte. Tillvaron är väldigt, väldigt gungig. Det kunde ha blivit så att jag hade gjort min sista åktur idag. Nu blir det inte så. Men kanske snart. Luttrad undrar jag hur länge det ska pågå den här gången. Och med det menar jag förhoppningar/tur/flyt för en viss sak. Gissningsvis inte lika länge som sist. Då var det nästan två år. Oavsett, jag tror aldrig att jag vänjer mig vid att bli bollad med.

Olika nyanser höst.

Irriterande – och frustrerande! – är inte bara ovissheten utan också vädret. (Och nu behöver ju den som retar sig på väderprat inte läsa det här stycket – om den inte vill reta upp sig, förstås.) Caroline, som brukar kommentera hos mig ibland, skrev häromdan att hon inte estimerar våren så mycket som hon tror att jag gör. Mja, alltså hösten, med alla dess färger, är min favoritårstid, men våren kommer som god tvåa! På tredje plats kommer förstås sommaren och sist den där j**la vintern, den som har återvänt. Enligt den senaste prognosen på appen väntar tre dygn med kyla. På onsdag och torsdag kompletterat med mer snö. Men sen… sen står det nio grader och en stor, fet sol på fredag. Samma dag som min älskling dyker upp i New Village, hoppas jag. Som bäddat för en finfin helg! Och dit fram kan jag i alla fall planera.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista tisdagen på femte

Ett inlägg om min sista arbetsdag på femte våningen.

Lika kvavt idag som igår, men lika lurad blev jag att det inte var kvavt. Synnerligen soldisigt. Jag sitter på toppen idag, den sista gången. Har öppnat ett av de stora, härliga fönstren och störst inte nämnvärt av ljuden utanför. Konstigt! Det är uppenbarligen mest människor som jag är högkänslig för…

Har rensat och plockat en del på detta mitt andra kontor, men det var redan ganska tomt. ML bjöd på biscotti till morgonfikat och vi har pratat om en del praktikaliteter. Bland annat är det osäkert vem som äger min dator på fjärde våningen. Jag hade ju tänkt åka och lämna den till fakulteten i morgon, men nu har det visat sig att institution 1 kanske har köpt loss den. Faktum är att jag skulle föredra att lämna kvar den här i ett skåp. Inte i S:s rum, har vi konstaterat… S är snäll och duktig, men det där med ordning och reda är inte riktigt S:s grej, konstaterade vi…

Jag har för resten noterat vad man ägnar sig åt på institution 1 när jag inte har varit är och haft koll. Läser veckotidningar, minsann…

Avancerad litteratur på institution 1…

Vidare har vi pratat lite om att jag ska intervjua ML för Uppsalanyheter om den stora fritidssysselsättningen, en viss sorts dans. Nu vill h*n tvinga dit mig på ett pass, men se jag har mina gränser… Fota, ja; dansa, nej.

Inte vet jag vad jag ska göra resten av den här dan. Det är ju inte stor idé att börja med nånting och avslutat det mesta har jag gjort. Det är bara ett antal lösa trådar som hänger i luften. ML ska kolla ett par av dem, en under dan, nån nästa vecka.

Jag har fått en massa intresseförfrågningar på skrivuppdrag från Blogvertiser, men nu får man skynda sig att ge mig uppdrag. Efter den 31 juli lär a-kassan gnöla om jag arbetar den minsta timme i månaden…

Fort hit med uppdrag före den sista!

Våra a-kasseregler är nämligen väldigt stelbenta. Så stelbenta att det är en rejäl ekonomisk förlust för mig att fortsätta jobba 20 procent på institution 1. Så då får jag väl inte skriva blogginlägg mot betalning heller? (Men det fick jag förra gången jag var arbetslös. Med en timmes ekonomiskt avdrag på a-kasseersättningen för ett uppdrag jag utförde på en kvart, tjugo minuter.) Nej, man ska sitta här och inget göra och bli deprimerad. Det blir kontentan av de regler som finns idag.

Om du bara kunde föreställa dig, dessutom, hur jag INTE ser fram emot besöket på Arbetsförnedringen på torsdag… Det är bara idiotiskt att tvingas gå dit och skriva in sig, man får ju ingen hjälp där. Under förra svängen fick jag till sist en handläggare som åtminstone försökte hjälpa mig, som visade intresse för mig och som stöttade mig. Dessutom var hon vänlig och empatisk. Och sen har vi ju Ingmari i Sollefteå, också en pärla. Men övriga som jag har träffat på som jobbar inom Arbetsförnedringen ger jag inte mycket för. Självklart kan jag inte generalisera och säga att

alla som jobbar på Arbetsförnedringen är dåliga.

Lika lite som man kan säga att

alla invandrare är våldtäktsmän för att en invandrare har våldtagit en person i min bekantskapskrets.

Men mina erfarenheter säger att majoriteten som jobbar på Arbetsförnedringen kanske borde jobba nån annanstans. Till skillnad från mina erfarenheter av invandrare, som är så gott som enbart positiva. Svenskar, däremot…

Fast DET är underlag för ett separat blogginlägg… Som jag skriver utan betalning.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det får du inte missa i Metropolen Byhålan: Ubbes bageri = nostalgi!

Det andra inlägget i serien Det får du inte missa i  Metropolen Byhålan!

För ett år sen gjorde jag en ny bekantskap här i Metropolen – den med Ubbe. Eller Ubbe och Ubbe… Jag vet inte ens om Ubbe existerar, men hans bageri och konditori gör det. Mamma och jag besökte åter igen Ubbes bageri på tisdagen för att köpa kakor och för att fika, förstås!

Förra året kallade jag Ubbes

ett russin i byhålekakan.

Men hur var det idag? Ja, vi blev inte besvikna idag heller! Småkakor i påsar inköptes och medan mamma valde fikabröd för stunden passade jag på att beundra några icke ätbara kakor. Tänk, ett konditori med kakor som inte går att äta! Det måste ju vara nåt alldeles speciellt?!

Virkade kakor!

Men var lugn! Det fanns ätbara kakor också bakom disken! Här, till exempel, brownies, päronkakor och morotskakor. Jag tog en brownie, mamma en päronkaka och var sin morotskaka köpte vi också med hem. (Det är tur att man inte är här så ofta, för då skulle man inte bara vara sock* utan sock-sock**…)

Brownies, päronkakor och morotskakor – frukt och grönt är ju nyttigt!

Jag kunde inte låta bli att fråga vad de gör med bröd som de inte får sälja och om det inte är skitsvårt att veta hur mycket de ska baka varje dag. Tjejen bakom disken sa att det är jättesvårt! Vissa saker, till exempel surdegsbröd, kan man sälja även dagen efter; annat kan man sälja dagen efter till halva priset. Men det som inte blir sålt går till en bonde som gissningsvis ger det till sina djur. Eller? Söta grisar det månde bliva…

Jag tog en brownie och åt med tårtgaffel!

Ubbes vimlar av detaljer som gränsar till det kitschiga, men som aldrig blir kitsch utan nostalgi. Precis som de plastiga, röda sitsarna är askfaten med pinupporna söta, men ingen skulle förstås komma på tanken att tända en cigg här inne!

Pinuppiga askfat på prickiga smådukar… Men ingen skulle komma på tanken att röka här!

Ska jag säga nåt negativt då? Tja, det som faktiskt drar ner betyget lite idag är varken kakorna (urgoda) eller bemötandet (urtrevlig personal) utan att flera bord var väldigt smuliga och kladdiga – inte avtorkade, alltså. Och så var den lilla jukeboxen fortfarande trasig…

Den var trasig i april 2012 också.

Men, som sagt, det goda, positiva och småroliga överväger. Vad sägs till exempel om dessa lustiga fönsterlampor?

Lampfötter som virar sig om varandra…

Eller mjölkkon och de annorlunda salt- och pepparkaren i olika skepnader..?

Jeans, en bil, Route 66 och en mjölkko.

Nja, det blir en halv toffels avdrag för de kladdiga borden och den trasiga jukeboxen. Då är jag riktigt hård!

*sock = tjock
**sock-sock = skittjock

Livet är kort.

Read Full Post »

Utanför fönstret

Livet står förstås inte stilla utanför mitt fönster, trots att jag håller andan lite just nu. Under tiden spanar jag på omvärlden genom mitt blåaste öga. Häng med på turen eller stanna hemma – valet är ditt. Här är mitt! Val, alltså. Och vad jag tycker. Vad tycker DU? Lämna gärna en kommentar.

• Gävleborg inför alkotester. Den organisation i Gävleborg som ansvarar för vård tar till krafttag mot alkoholmissbruk. Den som är full på jobbet riskerar att få avdrag på lönen. Och från oktober och ett år framåt ska en fjärdedel av personalen alkotestas under arbetstid. Och faktum är att initiativet välkomnas av personalen, även om det kanske ändå är vanligare med läkemedelsmissbruk bland vårdpersonal. Jag tycker också att det är bra. Man ska inte vara varken full eller bakis på jobbet, oavsett jobb. Tycker jag.
• Man hämnades på orm. En nepalesisk man blev biten av en kobra. Han blev så arg över detta övergrepp att han hämnades – genom att bita ihjäl ormen. Mannen vårdas nu för bettet, men är inte döende. För övrigt var det tur att det var en kobra han bet ihjäl och inte nån fridlyst art. Det hade lett till åtal i Nepal, nämligen. Vansinnigt gjort av mannen, tycker jag.
• TV-licensen ersätts med skatt. På tapeten igen, denna gång som ett förslag från Public service-kommittén. Förslaget lämnas till kulturministern den 11 september. Efter en remissrunda ska det behandlas i riksdagen nästa år. Går förslaget igenom väntas reglerna gälla från 2014. Vettigt, tycker jag.
• Jesus blev hårig apa. Klottrare finns det tydligen överallt och i alla åldrar. En målning av Jesus i en spansk kyrka höll på att vittra sönder. En kvinna i församlingen tog då saken i egna händer och bättrade på målningen. Tyckte hon. Först. Nu är hon förtvivlad och har sökt experthjälp. Jag använder min gamla lärares ord på svarta tavlan när man inte skulle sudda bort: Låt stå!
• Man förföljde kvinna – efter 27 år. När förstår somliga att ett nej är ett nej, undrar jag..?
• Inspelningarna av Antikrundan startar. Tyvärr utan experten Jan Bäckström som nyligen gick bort endast 59 år gammal. För ungt, tycker jag!
• Vad kan du om Metropolen Byhålan? Testa dina kunskaper om Metropolen Byhålan! Och kan du inget eller väldigt lite kan du kanske lära dig nåt av testet. Svårt, tycker jag, och hade typ fyra rätt av tio…

 

Livet är kort.

 

Read Full Post »