Mitt bokår 2016: Mars

Ett litterärt inlägg.

---

 

I början av februari ställde jag upp några mål för min läsning. Det handlade om en sorts TBR-lista. (TBR står för To Be Read). Jag satte ett mål bakåt för januari och det målet var att läsa julklappsböcker från 2015. Jag läste hela nio julklappsböcker i januari (och ytterligare nån bok), så en kan verkligen säga att jag uppfyllde målet.

För februari ställde jag upp som bokmål att läsa fler andra böcker än deckare. Det blev totalt sju lästa böcker och en påbörjad. Inte en enda av dem var nån deckare. Målet uppnått, alltså!

En skärmdump av de böcker jag läste i februari samt den sista boken jag påbörjade då.

Bokmålet för mars månad var att läsa böcker av svenska författare. Jag började med att läsa ut Fällan av Unni Drougge, en svensk författare. Hur gick det sen..? (Om du klickar på böckerna kommer du till mina inlägg om dem!)

 

Det blev åtta lästa böcker i mars och samtliga är skrivna av svenska författare, till och med den lilla antologin med steampunksagor. Noteras bör att jag inte heller läste enbart deckare – två av böckerna (liksom min bok på gång) är biografier. För april månad är bokmålet att läsa brittiska deckare. Det har jag ett grymt lager av tack vare vännen Agneta. Men först ska jag läsa ut min påbörjade bok:

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Steampunk-sagor

Ett inlägg om en bok.

---

 

Ursäkta, jag kommer just från 1800-talets slut. Jag dök för ett tag sen ner i den lilla antologin Steampunk-sagor (red. Caroline L. Jensen). Där hamnade jag i dimmor och ånga, bland zeppelinare, tidsmaskiner och mekaniska människor en stund tack vare Nathalie Sjögren, en av medförfattarna. Steampunk är kanske inte genren jag först skulle lyfta ut ur en hylla för att köpa, men faktum är att jag blev glatt överraskad. Tack för boken, Nathalie!

Det första som slår mig är att texterna är så välskrivna. Och då menar jag inte bara utan korrekturfel – de finns, men är få. Jag menar att texterna är välformulerade och jag tilltalas av språket! Steampunkgenren får jag förklarad för mig i slutet av boken, men jag inser snart att det handlar om en sorts skräckhistorier som utspelar sig i slutet av 1800-talet och ofta bland ångande maskiner av nåt slag. Typ nån sorts blandning av Stephen King och Mary Shelley som författare.

Totalt har 16 författare skrivit 17 noveller om skräck och lite romantik. Bland mina klara favoriter finns Hans Olssons Filmvisning på salong Rentzo, som inleder antologin, men jag gillar också Annika Melins Ingen återvändo, Björn Flintbergs Céleste och Mikael Rebergs Stela leder, för att nämna några. Extra roligt är det att få läsa några rader om författarna och se bilder på människorna bakom texterna, nåt som finns i slutet tillsammans med förklaringen av steampunk som genre.

Toffelomdömet blir högt för den här lilla boken.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I nattens mörker

Ett inlägg om en bok.

---

 

Precis före jul lyckades jag vinna ett bokpaket från Nathalie Sjögren. Det låg tre böcker i paketet. Två är antologier i vilka Nathalie Sjögren medverkar, den tredje en fantasy-/skräckroman av henne. Jag har just precis slagit ihop pärmarna till I nattens mörker. Tack, Nathalie Sjögren!

Boken handlar om en by som lever i skräck för Serando, en sorts vampyrväsen. Serando lever i ett slott i skogen. Och det han lever på är unga kvinnor, helst, som han lockar till sig och sen suger livet ur. I centrum står den unga Evilina. Ska hon kunna rädda byns invånare eller blir hon också Serandos offer?

Fantasy är inte nån genre som tilltalar mig. Men jag gillar skräck. Kanske vänder sig emellertid den här boken till en lite yngre läsare än jag. Språket är ganska enkelt. På vissa ställen. På andra ställen är det lite högtravande och det gillar jag bättre! Tyvärr, tyvärr, vimlar det i boken av stavfel, korrekturfel, felaktiga uttryck etc. Det är minst ett fel på varje sida och inte ens baksidestexten är felfri. Det drar ner mitt helhetsintryck enormt mycket.

Samtidigt ser jag att författaren har en spännande historia att berätta. Berättelsen i sig spretar emellertid lite. Jag tror att ett bra förlag kanske hade kunnat coacha författaren, men även erbjudit hjälp i form av en duktig redaktör/lektör och en formgivare. Omslagsbilden, till exempel, är troligen väldigt bra fast alldeles för mörk.

Nu har boken nästan fem år på nacken och mycket kan han hänt på dessa år. Det ska bli intressant att läsa Nathalie Sjögrens senare berättelser och se om hon har utvecklats åt det håll jag vill tro att hon kan…

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Reselystnad och annat

Ett inlägg om resedrömmar.

---

 

Resedrömmar om New York kan jag ägna mig åt när jag sitter på toa och glor in i detta duschdraperi.

När jag sitter på toa kan jag samtidigt passa på att drömma om New York. Inte för att jag har nån outsäglig längtan just dit, men jag kan liksom i tanke och dröm ramla in i mitt duschdraperi – som består av en bild med en yellow cab framför en massa byggnader.

Att drömma om att resa är OK, men jag ska erkänna att jag mer och mer skulle vilja upptäcka världen i verkligheten för min personliga del, inte genom andras texter och bilder. Innan det är… försent. En blir ju liksom inte yngre…

 

Men nån New York-resa blir det förstås inte för min del, däremot för en god väns del, i höst. Det är vännen väl unt! Själv åker jag till mamma i Metropolen Byhålan i morgon. Det blir inte nån semestertripp direkt. Det är lite saker jag ska försöka hjälpa min mamma med – om jag nu får. Och sen ska vi ju fira hennes 80-årsdag. Vi far bort över dagen med hjälp av Clark Kent*. Jag tror att det blir en bra liten roadtrip på en dag, det är nog vad både mamma och jag orkar med. Jag har gjort en reseplan i huvudet och färden inkluderar ett besök i en stad jag bodde i som litet barn, innan jag började skolan, på äldre stenåldern, alltså.

Idag har jag tusen och en saker att göra, men som vanligt går halva dan åt till att administrera. Och så skriver jag. Igår fick jag ett grönt paket som visade sig innehålla en nyutgiven bok. Den läste jag och bloggade om här samt skrev om i UppsalaNyheter här. Förresten väntar jag på ytterligare ett bokpaket, men det lär nog inte hinna hit innan jag åker till mamma. Då har jag två spännande böcker att se fram emot när jag kommer tillbaka hem i stället. Två böcker, som jag köpte för namnsdagspengen från mamma. Den ena är en antologi över deckare och deckarförfattare i Sverige, den andra är en deckare. Tur att jag har ett och annat hyllplan kvar i mina två deckarhyllor i hallen. Dessa inrymmer främst svenska deckare, men också knappt två hyllplan skandinaviska, särskilt norska, deckare.

Knappt två hyllplan inrymmer skandinaviska, främst norska, deckare.

Min dag ska nu fortsätta med alla måsten och några viljen, förutom sedvanlig jakt på grundtrygghet i tillvaron. Jag ska åka och tanka, handla mat (fisk och potatis finns, måste köpa nån sås av nåt slag) och införskaffa en blomma till mamma. Som belöning tänker jag titta på första avsnittet av sarkastiska Vera, som jag inte kunde glo på i fredags för att jag körde bil just då – DVD-spelaren klarar bara av att spela in ett program och det gick två samtidigt. Därför spelade jag in avsnittet i natt i stället.

Packa behöver jag visst också göra, kom jag på. Det ligger nån lapp på ena köksbänken där jag bockar av efter hand. Jag får INTE glömma mina mediciner den här gången, för mina e-recept är slut! Försöker slutligen upparbeta lite reselystnad inför de här dagarna.

Slutligen vill jag tacka för ALLA vänliga kommentarer och pepp i föregående, lösenskyddade inlägg! Det betyder oerhört mycket ska ni alla som skrev veta! Eftersom jag skriver det här i orange är det väldigt viktigt – och sant! TACK!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tar bloggarna över bokhyllorna?

Ett bokligt blogginlägg.

---

 

Pennan som jag ska signera min första bok med fick jag i slutet av juni förra året. Den är oanvänd.

Bloggare är unga, vana att bygga sina egna universum och nu är de på väg att ta över bokhyllorna. Det hävdar Catharina Hansson i Akademibokhandelns aprilnummer av LÄS! Enligt skribenten har förlagen länge suktat efter bloggare och nu värvar man för fullt bloggare som har miljonpublik.

Eh… har förlagen missat min blogg? Troligen inte. För det handlar om bloggare som skriver om livsstil och mat, hälsa och träning för det mesta. Samtidigt betyder inte en miljon läsare på bloggen lika många sålda böcker, enligt förläggaren Cecilia Nilsson i artikeln. Fast en välkänd och välbesökt blogg ger ju marknadsföring på köpet, inser även hon.

Men många bloggare som debuterat som författare är onekligen unga eller vänder sig till en ung publik. De exempel som nämns i artikeln är Sandra Beijer vars debutroman Det handlar om dig (2014) har samma målgrupp som hennes blogg – tjejer 15 år och äldre. Elin Lucasi är en annan ung bloggare vars debut sker i år med seriealbumet Jag är den som är den. Elin Lucassi säger i artikeln att hon genom bloggen har skapat sig en egen plattform där hon kan göra som hon vill. Hon klämmer dessutom till med…

[…] Att blogga är att vara envåldshärskare i ett universum man själv har skapat. […]

Och så menar hon att de unga bloggarna är en maktfaktor för de är inte bara utseendefixerade. De har massor av makt, även ekonomiskt. Blondinbella nämns som exempel på ett bloggimperium som omsatte tio miljoner kronor förra året.

Sanna Lundell, en annan känd bloggare och författare till Djävulsdansen (kommer ut i maj i år), anser att bloggen har oändliga möjligheter för en författare. Hon köper inte heller etablissemangets förakt för bloggar och bloggare, för en blogg är inget sämre litterärt verktyg än en roman. Föraktet kommer från det faktum att bloggar mest skrivs och läses av tjejer, tror hon. Men bloggen kan vara mer än ett litterärt verktyg, den kan ju vara ett sätt att skapa sitt eget varumärke och göra PR för sig själv.

De två litteraturvetarna Boel Hackman och Maria Wahlström har undersökt såväl skapandet som självskapandet i dagbokslitteraturen och genrer besläktade med den. Senare i år ger de ut antologin Jag är den jag är: från bekännelser till bloggar. Genom att skriva i dagboksform presenterar man sig själv trots att texten egentligen inte är tänkt att bli läst av nån annan än en själv. Genom att blogga icensätter man inte bara sig själv utan man gör det inför publik, menar de. Man gestaltar sig själv – även den man vill vara.

Intressant, tycker jag, och viftar med manus framför förlagens näsor. Dessvärre kan jag inte dra av några år på min ålder.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Deckarnas svenska landskap – en antologi om svenska naturskildringar

Ett inlägg om en bok.

---

 

I morse läste jag en rätt dålig artikel i lokalblaskan om en bok som verkar vara rätt bra. Så jag sökte lite mer information på nätet om Deckarnas svenska landskap: Från Skåne till Lappland, en ganska ny antologi som Kerstin Bergman är redaktör för.

Enligt texten om boken hos Adlibris har natur- och miljöskildringarna blivit nåt som är typiskt för svenska deckare. Det är i den vackra naturen som kontrasten till mord, våld och elände blir ännu större. Vissa orter eller ställen i Sverige har sina egna deckarförfattare. Författare, som inte bara skriver spänningslitteratur utan också beskriver den lokala miljön. I den här antologin har Kerstin Bergman, med hjälp av svenska deckarexperter, samlat läsupplevelser och landskapsminnen. Totalt innehåller antologin 25 texter om våra landskap och deras deckarförfattare, några skrivna av redaktören själv, bland annat texten om Östergötland.

Kerstin Bergman är inte bara litteraturvetare och deckarrecensent, hon är dessutom ledamot av Svenska Deckarakademin. Hon skriver också en deckarblogg, CrimeGarden.

Det här verkar vara en intressant bok och den har redan hamnat på min inköpslista!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Renässans för tanten?

Det sägs att tanten genomgår nån sorts återupprättelse eller rentav en renässans. Samtidigt är det många som kämpar mot de gamla bilderna av en tant. Jag minns när jag var liten och den tidens tant: hon var tjock och hade stora tuttar, kappa och hatt och så skulle hon allt baka kakor och fika.

En rätt sur tant Toffla.

Dagens tant ser betydligt annorlunda ut, tror jag. Några forskare i Umeå har samlat sina tankar kring tanten i en antologi, Tanten vem är hon? Med antologin vill de både synliggöra den osynliga och maktlösa tanten, men också visa upp tanten som nån sorts representant för trygghet och beständighet.

Tant är ju ett ord som kan användas både positivt och negativt. Det kan handla om en äldre släkting eller en äldre okänd kvinna, men också om en skvallertant. Eller en kulturtant. Och kanske är tantsnusk en ny bokgenre..? Oftast hyllar vi ju ungdomliga ideal, men faktum är att tanten ofta är en dam med skinn på näsan. En som vågar säga ifrån. (Om det handlade om en man skulle man kanske använda ordet civilkurage..?)

Marianne Liliequist är professor i etnologi vid Umeå universitet och en av redaktörerna för antologin. Hon säger bland annat att

[…] allt fler unga kvinnor går klädda i kappa och blommiga klänningar, de har handväska och tantskor. Risken att de ska ses som ”tantiga” är ju obefintlig. […]

Fast om jag går till  mig själv klär jag mig aldrig i kappa eller blommig klänning eller har handväska eller tantskor – det är just sånt som gör en tant utseendemässigt, tycker jag. Och jag tycker att även unga kvinnor på 25 kan se ut som tanter tack vare att de bär tantklänningar och tanthandväskor. Men å andra sidan är inte jag särskilt representativ för gruppen tanter – även om jag förstås är en med tanke på min ålder… Jag tänker fortsätta gå i mina tjockis-svarta t-shirtar, jeans med hängarsle, luvatröjor och gympadojor. Möjligen att jag kompletterar utstyrseln med accessoaren silverkrycka just med tanke på min ålder…

Read Full Post »