Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ICA:s jumbokräftor’

Ett inlägg i vilket Tofflan har landat något, i alla fall.


 

Mönster i glaset på busskuren i stan

Grått… I alla fall är glaset i busskuren vid Centralen i Uppsala det.

Att uppleva saker utanför hemmet är berikande och stimulerande. Sen nekar jag inte till att det är lite skönt att komma hem igen också – även om jag gärna hade stannat ett par dar till. Extra tomt kändes det eftersom Fästmön och jag skildes åt vid Centralen i Uppsala för att ta olika bussar hem. Men idag får jag

låna

henne ett par dygn igen, fast hon ska också göra andra saker än hänga med mig hela tiden när hon är här.

Lite grått är det ändå att komma hem när dagarna har varit fulla av intryck. Dessutom vaknade jag inte till nån blå himmel och sol idag, utan molniga, ljusgråa skyar. Redan en kvart över sex vaknade jag av ett herrans liv borta vid nåt soprum. Kommer verkligen sopgubbarna så tidigt? Det är märkligt, men det är faktiskt mer

livat

här där jag bor än på självaste Ringvägen i Stockholm, där jag bodde i helgen… En intern rapport avslöjade också att det varit stark rökutveckling bland folkmassorna här i söndags. Jag är glad att jag inte var här. Samtidigt är jag glad att nån annan än jag kan

se problemet.

Nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Uppenbarligen är ju alla inte pratbara. Det är så många som blir stötta när en uttrycker att de utför störande handlingar och liknande. Jag kan också bli förbannad när nån näpser mig, men om förhållandet hade varit omvänt skulle jag åtminstone ha försökt skärpa till mig. Hur roligt är det att veta att man faktiskt stör andra människor? Det är väl bara [och här tänkte jag skriva ett namn] som gillar det? (Fyll i valfritt namn inom parentesen om du vill. Jag tänker ett specifikt namn och undrar hur somliga mår sen, när den här bloggens utrymme är fullt – vilket det är om tio procent. Vem ska då trakassseras och förföljas, tro?)

ICAs jumbokräftor

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

I kväll ska jag försöka att duka på ballen*, för vi ska ha kräftskiva. Det är ett sätt att göra tillvaron lite rolig. Jag har ICA:s jumbokräftor framme på tining. Dessa kräftor har inte alltid varit bäst, men det är ändå dem jag har köpt genom åren.

Till skillnad från somliga har jag ju inte tillgång till nåt fiskevatten,

sa hon grinigt.

Det gäller att hitta saker att se fram emot, träffa människor som tillför nåt och göra roliga saker som helst inte kostar nånting. (Jisses, så bra jag har blivit på det senare!) Framöver ska jag bland annat träffa bloggbekantingen Ewa för bokbyte (vi vann böcker hos varandra!). Vidare ska det bli ett besök på den bästa arbetsplats jag har haft för att träffa före detta kollegor och titta på deras nya, fina lokaler. Visst är jag ledsen att jag inte är kvar där, men vikariat och projektanställningar tar ju slut, de sups inte bort, som vissa puckons partners-när-det-passar påstår, ivrigt påhejade av puckot själv och en och annan trollpacka.

Men att skratta är roligare än att gråta, det tycker väl alla? Igår läste jag en artikel om hur vi skrattar i sociala medier. Det är Fejan som har undersökt amerikaner och hur de garvar i cyberspace.

Så här blev utfallet:

  1. ha ha (över 50 procent)
  2. en emoji (cirka 30 procent)
  3. he he (13 procent)

Fantasifullt språk? Eh..? Det är mer alarmerande att bara 15 procent e-skrattar i veckan, tycker jag.

Skrattpåse

Nån som fortfarande använder tygpåsar för att skratta?


Här på bloggen
lägger jag ofta ut en smiley, vilket torde vara likvärt med emojis, som jag använder när jag är social och skrattar via mobilen. Men hur skrattar DU i sociala medier??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon inte är så bra på att lyssna, alla gånger, men att hon gärna vill hjälpa om hon kan.


 

Tofflans öra, kind och öga

Det är inte alltid jag lyssnar, mina stora elefantöron till trots…

Det är inte alla förunnat att känna sig behövd. För egen del försöker jag ta alla chanser till det, eftersom jag har begränsade sociala aktiviteter bortom cyberspace, det vi kallar In Real Life. Sen vill jag gärna hjälpa om jag kan. På intet sätt är jag emellertid nån expert på att lyssna även om jag försöker mig på det. Idag hade jag ett uppdrag hos L och Annas snälla mamma på eftermiddagen. Men det var ett par saker jag skulle fixa först under förmiddagen. Bland annat skulle jag slänga in lokalblaskan till Lucille & co. Inte hade jag tid att lyssna då, inte. Jag blev bara irriterad på att deras lås var så knäppt. Sen insåg jag att de redan hade kommit hem… Sååå pinsamt – även om det faktiskt var Lucille som hade sagt att de skulle komma hem först i kväll… Vi fick en kort pratstund medan jag förberedde min avfärd. Utan att gå in på närmare detaljer kan jag bara hålla med om att vissa sjukdomar är hemskare än andra för närstående.

Dator med windows

En Samsung försökte jag få lite bättre fart på idag.

Hos L och Annas snälla mamma var det lite teknikstrul och ”städning” som behövdes. Jag tipsade om en del tricks och förenklingar samt gjorde några smärre ingrepp. Inte vet jag om deras dator piggnade till, men jag tror det. Medan den jobbade på enligt mina kommandon intog vi kaffe på en inglasad balle*. Det kom naturligtvis en insikt till mig att så skulle jag också vilja ha. Inglasat, alltså. Men… det är ju det där med att kunna betala…Drömmar är gratis, fast tänk så man skulle kunna förlänga utesittarsäsongen både framåt och bakåt. Sen grejade jag lite till med en mobiltelefon som vägrade ringa upp andra telefoner. Dessvärre fick jag ge upp. Detta i sin tur gör nog att ägaren blev mer motiverad att inhandla en smartphone. Det tror jag blir jättebra.

Sin familj och sina vänner hjälper en för att en vill. Betalt tar man inte. Men jag såg i ögonvrån hur Annas snälla mamma kom med en grön påse när det drog ihop sig för avfärd för min del…

Grön påse

En grön påse…


På hemvägen köpte jag fisk till middag. 
Inte kunde jag motstå att inhandla ett paket frysta, röda godingar heller. Och HEPP! så försvann en tiondel av månadens matpeng. Men det skiter jag i. Ska inte jag få äta kräftor bara för att jag är arbetslös?

ICAs jumbokräftor

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.


Vid garaget hemma i New Village 
träffade jag en granne som alltid har varit väldigt vänlig. Vi brukar småprata lite när vi ses vid våra bilar eller på affären, men idag tog vi sällskap en bit. En del av ett livsöde fick jag höra. Det gjorde att jag inte kunde låta bli att lämna mitt visitkort och ärligt säga

Ring om du behöver hjälp! Så länge jag är arbetslös har jag för det mesta tid.

Sen gick jag hem och strök kläder och funderade lite på vad jag ska packa. Jag bestämde mig också för att inte satsa på att stressa fram nästa bokrecension, utan den får göras när vi har kommit hem igen. I kväll vill jag vara lat och se en Kommissarie Banks som jag spelade in från SvT på DVD-hårddisken igår kväll. Först blir det emellertid middag. Till firren kokar jag färskpotatis (hoppas att dillen lever!) och serverar romsås.

Och nu undrar du väl vad det var i den gröna påsen??? En burk och fyra askar plockade jag upp…

Svart vinbärssylt, hallon, blåbär och kantareller

En burk och fyra askar med gott från naturen!


Det var en burk svartvinbärssylt, 
två askar med bär (blåbär och hallon) och en ask med kantareller. Varifrån den svampen kom har jag en viss aning om. Hoppas det svider riktigt ordentligt för den så kallade ägaren som inte riktigt har koll på gränser och allemansrätt…


*inglasad balle = inglasad balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur Tofflan slungar smör, bland annat.


Framåt kvällningen igår
var det så äntligen dags för sommarens andra kräftskiva. Eftersom det var lugnt och skönt och varmt ute kunde vi sitta på ballen*. Och det var nog tur, det, med tanke på vad jag så småningom skulle kasta omkring…

Som vanligt frossade vi på ett kilo ICA:s jumbokräftor. Gårdagens var röda och vackra, men de kunde har varit lite saltare och skalen var jättehårda.

Kräftor

Gårdagens skaldjur.


Kvällens tillbehör
var brungräddat Leksandsknäcke, svindyrt surdegsknäcke, smör och brännvinsost. Dryck: starköl och Östgöta sädes.

Anna äter kräftor

Anna äter kräftor med stor inlevelse.


Kräftor är gott, men kletigt.
 Det går åt massor av servetter, ändå är man kletig – liksom allt man råkar ta i. Det luktar kräftor om allt efteråt. Man kan tvätta händerna hur många gånger som helst. Trots det sitter lukten kvar. För efter att man har ätit kräftor går doften över i lukt, tycker jag…

Två kräftstjärtar

Två kräftstjärtar.


Jag brukar skala kräftor
och äta allt utom stjärtarna. Dessa sparar jag till sist, när alla andra på kräftskivan tycker att det börjar bli väldigt jobbigt att skala, samtidigt som folk ändå inte är riktigt mätta. Det brukar reta en del. Fast å andra sidan kan jag ju reta folk med min blotta uppsyn ibland, så…

Efter kalaset skulle bror Duktig syster Hurtig bära in allt i köket samt gå ut med kräftskalen. Det är då olyckan är framme! (Notera tempusbytet för spänningens skull!) Smöret har blivit till soppa ute i värmen. Det gliiider ur handen och

PLOFFS!

så landar det på tröskeln!!! Ja, vi fick oss ett gott skratt och jag fick lite extrajobb med att torka bort det feta. Och vilken tur att det var på balkongen och inte inomhus…

Idag ska vi nog äta lite fastare föda, men vi vet inte vad. Det blir en inspirationstur till Tokerian senare. Vad ska du äta till söndagsmiddag??? 


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om klenhet.


Nog för att jag vet att ångest
kan däcka en, men idag är det riktigt läskigt och inte riktigt OK. Jag känner mig klen. Väldigt klen. Klen som i matt, darrig, kallsvettig och orkeslös. Två gånger idag har jag liksom bara däckat. Vill bara ligga ner. Känns om om jag är ett plan på väg att störta. Orkar inte ens sitta. Helt orkeslös. Det är verkligen inte likt mig!

Ett plan o en fågel som en prick

Det känns som om jag ska störta.


På eftermiddagen slocknade jag
ovanpå sängen i en kvart. Vaknade sen av plonk/pling/swish från mobilen. Jag måste lära mig att sätta den på ljudlöst när jag behöver vila! Det var nån vänlig själ som ville tipsa om jobb, ett jobb jag förstås redan hade sett annonsen på. Att tipsa mig om utlysta tjänster är lite grann som att ge mig böcker utan att kolla vad som står på min läslista – jag har i nio och ett halvt fall sett annonsen och läst boken… Men det är välmening och jag kan ju inte bli arg.

Eftersom jag ändå vaknade messade jag Fästmön för att höra om hon och Prinskorven, som har varit med henne på jobbet idag, ville ha skjuts hem. Det ville de. Vädret har varit hur konstigt som helst idag. Rätt som det är är det soligt och varmt, en stund senare kolsvart och ösregn. Just i eftermiddags kom det flera riktiga skyfall.

Vi stannade till vid ICA Solen. Jag ville köpa prästostbågar till kvällen, för jag tänkte dricka öl och bli full i kväll för att dränka mina arbetslöshetssorger. Nu är det tveksamt om det blir så eftersom jag inte mår särskilt bra. Men det kom in nya pengar på ICA-kortet igår så jag passade i alla fall på att köpa ett kilo ICA:s jumbokräftor. Bäst, tycker jag!

ICAs jumbokräftor

ICAs jumbokräftor är bäst, tycker jag.


När jag hade släppt av
Anna och Elias i Himlen började jag känna mig så där klen och svag igen. Jag åkte hem, körde in i garaget och gick sen från garaget och in. Det var som att gå i Lustiga huset. Allting gungade och marken kändes mjuk, som att gå på en gigantisk kudde. Riktigt obehagligt!

Jag satte mig ner, provade att dricka vatten, la mig ner. Inget hjälpte. Kanske nåt ätbart? Jag hade ju liksom bara ätit en skål fil med yoghurt tidigt i morse och en liten påse juleskum, med bäst-före-datum i mars, till lunch…

Juleskum

En påse juleskum med bäst-före-datum i mars i år blev min lunch idag.


Nej jag vet.
Det är inte mycket bevänt med min kosthållning. Så som jag lever lär jag dö rätt så snart. Eller få diabetes typ 2. Hjärtinfarkt. Men jag orkar inte ta tag i det just nu. Jag orkar inte. Jag kokade i alla fall tre kalkonwienerkorvar och åt tillsammans med bröd och en klick räksallad samt ett par glas mjölk. Nu mår jag marginellt bättre.

Idag kom en kallelse till mammografi om ett par veckor. Tänkte skita i att gå dit, jag vill ju ändå inte leva. Men så kom jag på att jag ju har frikort så då kan jag väl ändå gå. Får se det som en utflykt den dan, lite KBT-träning i att lämna min trygga (nåja…) borg, det vill säga hemmet. Och så är det ju det här att jag bör vara konsekvent! Jag ska inte stå och hytta med pekfingret och säga åt andra att de ska gå och få tuttarna fotade – och sen skita i att göra det själv! Nej. Därför har jag lagt in mammografin i min kalender! OCH en påminnelse dan innan!

Nu måste jag vila en liten stund till innan jag försöker komma ihåg vad jag ska packa. Ja, för vi åker ju in till Stockholm Pride i morgon för att beblanda oss med heteros. Det tycks nämligen vara mest heteros där, som det ser ut på Twitter och i media. Lite tröttsamt, tycker jag. Jag menar, det finns ändå så många evenemang i vanliga fall som vänder sig mer eller mindre exklusivt till heteros. Efter packningen ska jag se om jag äntligen får kontakt med en vän per mobil. Vi har försökt och misslyckats nå varandra var sin gång idag. Mutti har jag pratat med redan. Check, check.

Och… ja just det… Nån dator följer inte med till Pride, vilket innebär bloggtystnad framöver.


Livet är kort. Och jag är lite klen.

Read Full Post »

Ett inlägg om att äta gott och dricka med måtta.


Igår blev det så äntligen kräftpremiär
här hemma! Det blev ett impromptubeslut, så kräftorna inhandlades inte förrän på förmiddagen samma dag. Jag var lite orolig att de inte skulle hinna tina till kvällen, men det gjorde de! Vacuumförpackningen i kallt vatten, så…

Vid 19-tiden dukade jag fram. Först på bordet var mina gamla favoriter, kräftljusen som inhandlades till en kräftskiva en gång när mina föräldrar var här.

Kräftljus

Kräftan ser inte så glad ut. Inte nog med hon har kokats levande, hon har blivit ljusstake också…


Fästmön hällde upp de små levande kokta djuren 
i en glasskål. Det tycker hon är finast. Och jag lät henne hållas (ett internt skämt). Vi hade bara bröd och tre sorters ostar till, men vi gick sannerligen inte hungriga från bordet… Ett helt kilo av ICA:s jumbokräftor åt vi. (Jag är tråkig och köper alltid den sortens kräftor. När jag var barn fiskade mina föräldrar kräftor nere i Småland. Men nu köper vi ur frysdisken.) Vi kokade inte ny lag utan vi körde sam-lag! (Ja, visst är jag rolig?)

Kräftor

Kräftor i glasskål.


Det blev var sin starköl
och fyra små knappar Östgöta sädes till. Alldeles lagom. Man får inte tappa vett och sans och bli snurrig i bollen. Det som hände sen, när Anna hade diskat och jag varit ute i soprummet med skalen, var att vi glodde på TV, Whitechapel. Efter två minuter låg Anna och blundade. Själv… beundrade ett par av mina nya strumpor (det vill säga nickade till).

Ekorrar

Jag beundrade mina nya strumpor med ekorrar på.


Idag vaknade jag klockan sexnånting
, men lyckades somna om. Nästa gång jag tittade på klockan var den nästan halv tio… Inte tillstymmelse till huvudvärk, men lika halvkasst väder idag som igår. Jag hade emellertid så snigg frisyr idag när jag vaknade att jag blev tvungen att be Anna fota den.

 

Tofflan med horn

Tofflan short horn, så himla snigg!


Vi åt frukost och njöt av hallon
 i filen idag också. Jag gjorde dessutom en rolig ugglesmörgås av gula tomater och kalkonsalami.

Macka m gula tomater o kalkonsalami

En roliga ugglemacka – med lite fantasi, alltså…


Dagens utflykt går till Ulva kvarn, där det är bakluckeloppis. Alldeles lagom att fördriva tiden med i ett par timmar. I kväll bjuder Maestro på middag! Det blir en fin promenad New Village-Maestro-New Village framåt kvällen.

Dagen till ära har jag åter igen plockat fram ett par nya strumpor, med hjärtor på. Ha en kärleksfull dag! Amor vincit omnia, vet du väl!

Hjärta

Strumpor med hjärtor på dagen till ära.


Livet är kort.

Read Full Post »

I veckan var det dags att vända månadsblad i våra kalendrar. Jag vände upp en bild på rönnbärsklasar i min fotokalender. Bilden är tagen förra året, tror jag, eller året innan. Men det är minst lika mycket rönnbär i år. Och det innebär ju en kall vinter, sägs det… Annars är jag en sån som älskar hösten och alla dess vackra färger och jag hoppas att det blir många dagar med bra ljus som jag har möjlighet att gå ut med min tejpade mobilkamera och fota!


Rönnbär ger hösten en del av dess vackra färger!

                                                                                                                                                             Ska jag säga nånting illa om hösten är det väl att den för mig närmare vintern. Vintern, som jag inte hatar eller avskyr, men som jag har respekt för. Dess kyla, snö, halka och allt annat är nog så goda ursäkter för att emigrera den årstiden. Ändå stannar jag här. För charmen med att bo här i Sverige är ju lite grann årstidsväxlingarna. Vi klagar så ofta på att det är för varmt, för regnigt, för kvavt, för kallt, för mycket snö och så vidare, men inte 17 skulle jag vilja vara utan en enda årstid. Fast finge jag önska så vore det mindre snö och inte så kallt vintertid…

Jag var totalt slut i rutan igår. Totalt. Efter två arbetsdagar. Men känslan igår var betydligt bättre än känslan kvällen innan. Jag är medveten om att självkänsla och självförtroende inte återuppbyggs på en kvart, men igår byggde jag i alla fall en centimeter. Eller en och en halv, till och med.

Jag noterar i besöksstatistiken att väldigt många är nyfikna på var jag befinner mig på vardagarna. Eftersom det tyvärr finns illvilliga element som läser den här bloggen har jag beslutat att inte lägga ut det på sidan CV. Men man kan ju alltid mejla mig och fråga så får man se om man får nåt svar…

När gårdagen drog sig mot seneftermiddag åkte jag ut till Himlen och hämtade Fästmön. Hennes äldste son skulle ha sina två numera vuxna brosor på besök, så vi hoppas att hemmet fortfarande är intakt…

Middagen blev kalkonfilé stekt i tjockare skivor och serverade med vitlökssmör, hot béarnaisesås och ärtormajspaprika samt potatisklyftor med skal. Vi drack den sista flaskan Husets vin ur föregående tappning, från maj 2010. Nu har vi den senaste Merlottappningen att se fram emot! Vinet var verkligen fylligt och välsmakande, trots att det uppstod en del problem under produktionen…

I morse var det endast sex grader när Anna gick upp. Temperaturen hade stigit till sju när vi tuffade iväg i Clark Kent* till hennes jobb. Anna jobbar till 16 idag och jag har tänkt ägna min lediga dag (!) åt att damma och dammsuga, läsa, sitta vid datorn, kanske pussla, ringa mamma och ringa en vän. Sen har nog den här dagen passerat. I morgon, söndag, blir det eventuellt en fika med en annan vän på Odinsborg i Gamla Uppsala. Vi träffas alltför sällan numera, vi som sågs varannan vecka tidigare…

I kväll bjuder köket i New Village på kräftor. Jag lyckades tyvärr inte få tag i de goda kräftorna vi åt sist, när paketet även innehöll ett gäng kräftstjärtar. Till i kväll tinar jag just nu ICA:s jumbokräftor från Kina. ICA brukar ha bra jumbokräftor, men de senaste två åren har kvaliteten varit något sämre, tycker jag. Vi får se hur dessa är! Försäkerhets skull tänker jag försöka få tag i Västerbottenbpaj på ICA Heidan – de brukar ha god sådan som smakar nästan hemtillverkad!


Dessa slinker nog ner fint i afton!

                                                                                                                                                                 Nu ska jag kolla runt lite om det har hänt nåt spännande i (om)världen innan jag i min lilla värld bäddar och läser lokalblaskan. Kaffe? Självklart! Jag är inne på min tredje mugg…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »