Nödtorft

Ett inlägg om första halvan av helgen.

---

 

Jag orkade inte tända sällskapsljuset.

En tung vecka ligger bakom mig. Ljusen har varit få. En dag var så svart att jag inte ens ville tända mitt sällskapsljus. Jag åt min kvällsmacka i mörker. Nödtorftig middag, ett par rostade mackor, men det räcker bra för mig. Igår på fredagskvällen orkade jag inte ens rosta mackor. Det blev parmesanringar och After eight – hela kostcirkeln – medan jag tittade på ett par TV-program som jag spelat in under veckan. Andra delen av Gåsmamman var ett av programmen. Det är en realistisk och otäck serie.

Idag fortsatte kampen. Som så många gånger förr spottade jag i nävarna och drog på i 200 knyck. En kort sovmorgon med några kapitel ur min bok på gång och en svart kaffe. Sen var jag redo att skriva åtta specifika ”önskelistor”. Och efter det städade jag.

 

Vårsolen är obarmhärtig.

Det börjar bli ljust utomhus och då tarvas nödtorft av flytande sort. Därför var jag iväg i min skitiga bil och fyllde på ölförrådet. Vårsolen är obarmhärtig och min närvaro på Stormarknaden passerade inte obemärkt. Varför är det så pinsamt att möta nån från jobbet när en drar en varuvagn som endast innehåller en platta öl? Det är ju inte precis så att jag ska dricka upp alla 24 burkarna idag. En platta öl brukar räcka flera månader för mig. Det blir kanske en eller två burkar om helgen.

Jag blundade åt alla andra affärer på Stormarknaden än Systemet (som har fina, nya lokaler men inte en enda hylla där de visar upp inkomna nyheter. Dåligt!). Akademibokhandeln med sin bokrea fick vara ifred för mig – jag har ju nätshoppat några reaböcker. De senaste dagarna har jag också reat ut mitt eget manus. Efterfrågan har varit enorm och kossorna har en efter en flugit över månen.

Nu orkar jag inte skriva mer. Orden tryter och jag lämnar plats för lite bilder. Trots allt vill jag minnas den här dan, hur nödtorftig den än var. Snart blir dagen förhoppningsvis bättre och i kväll ska jag laga mat åt nån.

Första halvan av min helg i bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 29 december 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Medan några grannar uppenbarligen redan har startat sitt nyårsfirande som det låter ska jag försöka sova eftersom jag ska upp och jobba i morgon. Jag hade tänkte skriva nåt inlägg om min dag, men jag är för trött helt enkelt och önskar bara att det blev tyst i huset. Men grannarna kan inte stava till hänsyn, så innan jag gör ett seriöst försök att sova – eller går och klagar – bjuder jag dig på ett citat. Det är Ingrid Nordmarks dedikation i sin doktorsavhandling samt ett citat ur Lille prinsen. Läs och begrunda:

Citatet på franska betyder ungefär, fritt översatt av mig:

Adjö, sa räven. Här är min hemlighet. Den är mycket enkel: man ser tydligt bara med hjärtat. Det väsentliga är osynligt för ögonen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens andra citat den 12 september 2015

Ytterligare ett citerande inlägg.

---

 

Dödens bok borde ha titeln Citatens bok. Jag har hittat ytterligare några rader som är tänkvärda – även om jag inte tänker exakt just så som i citatet:

[…] Han gav mig ett exemplar och skrev en smickrande dedikation, som jag lät Emerald se i hopp om att hennes låga uppfattning om mig skulle ändras något, men hon verkade inte bli imponerad. Jag kan inte säga att jag klandrade henne för det. Författare ger bort böcker på samma sätt som knarkkungar ger bort kokain i hopp om att lägga grunden till ett dyrt missbruk. […]

Kaaatooosch, kaaatooosch, liksom…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett grönt paket med en tegelsten

Ett paketerat inlägg.

---

 

Det verkar vara poppis just nu att skicka paket med vitt pulver i. Själv skickar jag inga paket, men jag får. Idag hade ett grönt paket landat i min postbox. Eftersom jag inte hade beställt nåt och inte heller kände igen avsändaren blev jag naturligtvis skitnyfiken…

Ett grönt paket landade hos mig idag.

Ivrigt slet jag upp paketet. Självklart sprack pappret och ut flög ett kilo grått ludd över köksbänken och mig. Men snart hade jag grävt fram en riktig tegelsten – med dedikation/hälsning från författaren. Gissningsvis önskas en recension här och var. En får tacke för förtroendet, författaren!

Skuggsamlaren av Mikael Sundqvist var det spännande innehållet i mitt paket.

Men de strax över 700 sidorna får ligga på vänt ett tag. Just nu har jag lite annat på gång i tillvaron. Fast den som väntar på nåt Toffelrecenserat väntar aldrig för länge…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Gävle igen!

Igår var det ju torsdag och veckans TV-höjdpunkt enligt mig, Antikrundan. Tyvärr kunde jag inte titta då, men nu har jag sett gårdagens avsnitt inspelat på min DVD-hårddisk. Antikrundan gick från Gävle, där man varit en gång tidigare den här säsongen.

Den här mannen kom med en spännande bok som tillhört självaste August Strindberg. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

De här grejorna tyckte jag var intressantast i det andra programmet från Gävle:

• En man kom med en tavla av John E Franzén. Motivet var en motorcykelkille som påminde MYCKET om ägaren. Tavlan var en litografi och värderades till 3 000 kronor.
• En annan man kom med en silverkanna för grädde från 1800. Kannan värderades till 10 000 kronor.
• En fnittrig tjej kom med ett bultlås. Tjejen skrattade åt ”allt”. Låset värderades till mellan 4 000 och 6 000 kronor.  Då slutade hon skratta. Nästan.
• En dam kom med en brännvinsskål. Skålen var i fint skick och värderades till 15 000 kronor.
• En kvinna kom med en tavla från 1870-talet. Konstnären var Karin Bergöö, som så småningom gifte sig med Carl Larsson. Tavlan värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En dam kom med en burk som hon trodde var från 1800-talet. Men föremålet var nytillverkat och nån värdering gjordes inte ens.
• En man kom med en bok av Björnstjerne Björnson, en gåva till August Strindberg med både dedikation av Björnson och signatur av Strindberg. Boken värderades till mellan 40 000 och 60 000 kronor.
• En man med ljus röst kom med en marmorskulptur av Theodor Lundberg. Skulpturen värderades till cirka 300 000 kronor.
• En kvinna kom med en kaffekopp i Spisa Ribb av Stig Lindberg. Koppen värderades till 400 – 500 kronor.
• En man kom med en rokokospegel. Spegeln bestod av delar från olika tidsepoker. Spegeln värderades till mellan 12 000 och 15 000 kronor.
• En kvinna kom med träskålar signerade Johnny Mattsson. Skålarna värderades till cirka 6 000 kronor styck.

Nästa gång visas Antikrundan från Södertälje igen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Zarah. Zarah Leanders memoarer

Den här boken kom i mina farföräldrars ägo efter att Zarah Leander och farfar vistats på sjukhus samtidigt och dessförinnan nyligen gett ut var sin bok. Men det är inte den enda beröringspunkten dem emellan: Zarah Leanders tredje man, Arne Hülphers, kom från en metodistsläkt precis som farfar! Dessutom var både Arne Hülphers far och farfars far pastorer i Finland. Jag har just läst Zarah. Zarah Leanders memoarer, skrivna av henne själv, men troligen med god hjälp av Jan Gabrielsson, som på titelbladet fått titeln handsekreterare.

Farfar och Zarah bytte böcker med varandra. Den här är förstås signerad av Zarah.

Zarah Leander och farfar bytte böcker med varandra. Zarah fick farfars bok Karl Hurtig – en livsgärning i Guds rikes tjänst och farfar fick Zarahs memoarer. Naturligtvis ett signerat exemplar med en dedikation som lyder

Till Pastor + Fru Mansfield Hurtig. Zarah Leander

När farmor gick bort 1982 hamnade boken i mina föräldrars ägo, men inte förrän nu har jag läst den. Jag hade tittat på den många gånger hemma hos farmor och farfar där den tronade på en sorts coffee table bland konstböcker och andra vackra bilderböcker. Boken om Zarah stack onekligen ut med sitt omslag med bild på primadonnan själv samt en tecknad stjärna i sjutttiotaliga färgerna orange och cerise…

Äntligen har jag läst den här boken! Den har lockat så länge, men först nu blir det av! Boken är alltså självbiografisk. Den beskriver mest Zarah Leanders karriär, även om privatlivet, såsom de tre äkta makarna och barnen, nämns. Men privatlivet kommer i skymundan för karriären – i boken, alltså. Jag kan bara gissa att det till viss del gjorde det även i verkliga livet. Däremot ägnas ett kapitel åt att utförligt beskriva Zarah Leanders kontakter med tyska nazister – och att framföra argumentet att hon var

politisk idiot.

Vidare skildras också hur svårt det var för Zarah Leander att återvända till Sverige efter åren som firad filmstjärna och artist i Tyskland. Särskilt svårt var det förstås att inse att hon var persona non grata vid återkomsten hit. Åren i tysthet på det 39 rum stora slottet Lönö nämns, men inte mer.

Jag hade önskat att boken gav mer om privatlivet. Det känns som om vissa delar är överhoppade och det finns luckor på många år som knappt nämns. Nåt litterärt mästerverk är boken inte heller, men den är helt klart läsvärd och intressant. För tycka vad man vill om Zarah Leander, vill man ”se” en stjärna kan man gott och väl läsa den här boken och ha stor behållning av den!

Livet är kort.

Read Full Post »