Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged aktuell, asiatisk, åklagare, bakgrund, baldvändare, berättelse, död, deckare, Emelie Schepp, fall, förflutna, försvinna, förundersökningsledare, förutsägbar, korrekturfel, läsa, läsare, litteratur, lunch, Märkta för livet, misstänkt, Motala, narkotikabrott, Norrköping, nytt jobb, polis, presentkort, realistisk, rekordfart, second hand-fynd, skyldig, spännande, spänning, story, tack, tåg, tågvärd, tema, utredning, Vita spår on 20 maj 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om en bok.
För ett tag sen besökte jag Metropolen Byhålan. Vid det tillfället gjorde jag en ny litterär bekantskap. Jag hade tagit med mig ett second hand-fynd, Märkta för livet, av Emelie Schepp. Lustigt nog visade sig författaren vara född i Metropolen – precis som jag. Däremot har jag inte skrivit nån lika bra bok som hon. Faktum är att jag verkligen gillade boken! Strax innan jag började mitt nya jobb tog Fästmön och jag en dag på stan. Jag satte sprätt på större delen av ett presentkort som jag hade fått av NK och Mamma Mu*. En av böckerna jag köpte var uppföljaren till Märkta för livet, Vita spår. Häromdan började jag läsa boken – och redan idag på lunchen läste jag ut den. Tack J och R!
Liksom i första boken i serien får läsaren följa olika personers förehavanden samtidigt. Personerna hör naturligtvis ihop på nåt sätt. I centrum finns ett gäng poliser och åklagaren Jana Berzelius i Norrköping. Den här gången hittas en ung asiatisk kvinna död på ett tåg. Hennes kompis har hämtat tågvärden, men försvinner sen. Jana Berzelius blir förundersökningsledare. Som i förra/första boken blir fallet personligt. Jana möter ännu en gång personer och företeelser från sitt förflutna. En person som snabbt blir misstänkt för narkotikabrott blir intressant i utredningen. Men Jana måste få tag i personen före polisen så att hennes bakgrund inte avslöjas.
Bitvis känns berättelsen lite förutsägbar i den här andra delen om Jana Berzelius och de andra. Jag kan faktiskt misstänka och ana vilka de skyldiga äro. Dessutom hittade jag ett korrekturfel! Men… lik förbaskat är detta åter igen en riktig bladvändare, för helt säker kan en ju inte vara som läsare. Boken är väldigt spännande och jag läste den i rekordfart. Emelie Schepp lyckas bygga upp en story som håller och en spänning som varar genom hela boken. Dessutom är flera av bokens teman aktuella och realistiska.
Toffelomdömet blir högt.
*NK och Mamma Mu = Närmaste Kollegan och kollegan R på mitt förra jobb
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Film, Personligt, TV, tagged Anna Jansson, deckare, en sista chans, envis, Eva Röse, Gotland, grönsakshandlare, kärlekstjafs, kvalitet, litteratur, livrädd, Maria Wern: Smutsiga avsikter, mördad, medel, omdöme, oombett råd, polis, rörig, realistisk, spännande, Stockholm, TV4 on 04 maj 2016|
Ett inlägg om en TV-serie.
Sista svängen Maria Wern gick i afton. Och envis som jag är ville jag ge henne en sista chans. Jag såg andra delen av Smutsiga avsikter på TV4.
Eva Röse spelade Maria Wern för sista gången på ett tag i kväll.
En man och hans fru hittas mördade. Men märkligast av allt är att en av dem hittas på Gotland och den andra i Stockholm. Maria Wern får åka till Stockholm för att jobba med polisen där – och Sebastian. Ytterligare en person mördas och medan en till synes oskyldig grönsakshandlare försvinner är hans fru livrädd.
Ja hela historien låter väldigt rörig, men faktum är att jag tycker att kvaliteten på de här Maria Wern-filmerna äntligen höjs! Den här sista filmen, uppdelad på två avsnitt, är både spännande och realistisk. Kärlekstjafset är nedtonat och det tycker jag också är bra. Tyvärr trappas det senare upp i slutet.
Toffelomdömet når upp till medel den här gången. Böckerna om Maria Wern, skrivna av Anna Jansson, är fortfarande bättre. Läs dem i stället, är mitt oombedda råd.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged bokmål för maj, deckare, Erikshjälpen, författare, förhör, gärningsman, inblandad, intervju, intressant grepp, journalist, karaktär, kriminaljournalist, krogen, litteratur, loppis, maj, mördad, mördare, medel, misstänkt, mord, Motaliansk, motiv, omdöme, polis, psykologisk thriller, rafflande, Röda Korset, realistisk, sanning, sång, second hand, segt, ställa frågor, svårt att tygla sitt humör, Ulla Bolinder, uppenbart, Uppsaliensisk, våldtagen, våldtäktsoffer on 04 maj 2016|
Ett inlägg om en bok.
Bokmålet för maj månad är att läsa böcker från loppis och second hand. Jag fortsatte därför från en Motaliansk deckarförfattare jag hittade på Röda Korset till en Uppsaliensisk från Erikshjälpen. Igår påbörjade jag och läste ut Ulla Bolinders Gärningsman, en psykologisk thriller om ett mord.
Boken handlar om mordet på en ung tjej. Gabriella hittas våldtagen och mördad bredvid sin säng. Kvällen innan har hon varit på krogen. Kriminaljournalisten David Weber intervjuar kompisar och andra i Gabriellas närhet. Hans intervjuer varvas med polisens förhör i boken. Sakta men säkert nystas sanningen upp och mördaren och hans motiv avslöjas efter hand. Tidigt blir det ganska uppenbart att mördaren har svårt att tygla sitt humör.
Det är ett intressant grepp att låta de inblandade tala för sig själva, så att säga, utan att varken författaren eller nån karaktär lägger sig i – mer än att journalisten respektive polisen ställer frågor. Tyvärr tycker jag att det blir lite segt. Det är till viss del spännande när fler än en person är misstänkt, men det blir aldrig… rafflande. Samtidigt är boken mycket realistisk. Flera våldtäktsoffer kommer till tals och det är otäcka berättelser de förtäljer.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Musik, Personligt, TV, tagged alkohol, alsace, Amaryllis, äta, öga, begränsning, behållning, blomma, bröd, brista, dö, deckare, Det mest förbjudna, dricka, duscha, en tung dag, fantasi, födelsedag, fönster, fiktion, fil, fjäder, frukost, gata, gigantisk hög, glasögon, gravid, gråväder, grym, Gud, gulkul, hög volym, hem, Hillman-deckare, hjärta, hornhinna, Jesus, Jungfru Marie Bebådelsedag, känslor, Kerstin Thorvall, klassisk musik, kontaktlinser, kontrasternas dag, korsfästas, Kristus, kunskap, kycklingchorizo, larva omkring, läka, läsa, långfredag, långfredagslax, Leon, leva, leva vidare, litteratur, luft, mamma, matlagningsöl, mätt, månad, müsli, nå målen, ont, ord, otäck, otörstig, påskafton, påskägg, påskdagen, påskgodis, påskrisk, påtaglig, räksallad, röd och grann, realistisk, reta, riesling, rubrik, söka jobb, skärtorsdag, skumögd, slippa, stark, städa, stollig, stryka, svart, Sveriges Television, telefoni, tidsinställt inlägg, tok, underverk, vakna, vardagsrum, våffeldagen, våfflor, Vårfrudagen, verklighet, vitt vin, WordPress on 26 mars 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om min långfredag.
En långfredag lika svart som fjädern i mitt påskris.
Tänk, jag börjar låta som gamla Hillman-deckare i rubrikerna till mina blogginlägg! Men faktum är att långfredagen 2016 var ganska svart – såsom en långfredag ska vara. Den var också en kontrasternas dag. Dels korsfästes Jesus, dels var det vårfrudagen, eller Marie bebådelsedag. Alltså Kristus både dog och blev för första gången mer påtaglig i och med att hans mamma fick veta att hon var gravid med honom. Inte så konstigt att dan var full av känslor och hjärtan på gränsen till att brista!
Tungt hjärta.
En tung dag som jag kämpade under med alla mina verktyg. (Ett alldeles nytt verktyg är klassisk musik på hög volym.) Att jag uppnådde dagens alla mål är i sig en gåta, men gjorde mig nöjd. Fasen så stark jag ändå är! Hemmet är städat och sex jobb är sökta. Mamma fick ett telefonsamtal. Jag åt och drack och duschade. Strök en gigantisk hög. Tittade ut genom fönstret på gråvädret. Gick inte ut, satte inte ens på mig linser utan larvade omkring skumögd i mina gamla brillor. Jag har ont i ena ögat, så det var bra att hornhinnan fick lite luft. Det är så hornhinnor läker med luft. Däremot var det väl inte så väldigt bra att jag överansträngde ögonen med att läsa mycket. Men jag överlever inte utan att få läsa! Just nu läser jag en extremt otäck bok om hur grym verkligheten kan vara. Den känns väldigt realistisk trots att det är fiktion…
Det här med mat är ett kapitel för sig. Inte har en nån lust till det när en är ensam, så frukost blev det inte förrän klockan 15 och då en skål med fil och müsli. Men jag skärpte till mig till kvällen och lagade långfredagslax som den goda katolik jag inte är. Ett alternativ hade förstås varit våfflor, eftersom vårfrudagen även är våffeldagen… Laxmiddagen blev bättre mat än det köket serverade på skärtorsdagen. Då blev det kycklingchorizo med bröd och räksallad. När det gäller mat handlar det för min del om begränsningar i såväl kunskaper som fantasi… Och ointresse. Alltså, jag äter gärna god mat, men slipper helst laga mat. En matlagningsöl och ett glas riesling från Alsace gjorde inga större underverk, men jag blev otörstig och mätt.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Det är emellertid inte bara jag som är stollig. Jag har en alldeles fantastisk amaryllis som blommar just nu, den token. Röd och grann står den i mitt vardagsfönster. Kanske får den mig att känna mig lite mer gulkul idag på påskafton? I vart fall ska jag gå ut och köpa nåt godis att lägga i mitt påskägg. Nä, jag har inte fått nåt påskägg i år och jag har heller inte gett bort nåt.
En av mina amaryllisar tokblommar!
Långfredagens behållning var boken jag läser, men också TV-serien om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna. SvT sände första delen på långfredagen och de två återstående delarna sänds idag och på påskdagen.
Det här inlägget är tidsinställt, så om jag inte vaknar på påskaftonen (en månad kvar till min femtiofjärde födelsedag) – det vet ju bara Gud om jag gör – lever i vart fall mina ord kvar. Forever and ever, eller i vart fall så länge WordPress existerar. Alltid retar jag nån…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged attackerad, bladvändare, Cold Case, dålig webb, deckare, dra ut på, dramathriller, elevarbete, förväntansfull, filma, hemlös, information, internet, Julia Ragnarsson, Kjell Bergqvist, korta avsnitt, litteratur, medel, medioker start, misshandlad, obegriplig, olika tider, omdöme, pappa, pendla, Polishögskolan, premiär, rörig, realistisk, Rolf och Cilla Börjlind, skådespelarinsatser, spansktalande land, spänd, Springfloden, strand, Sveriges Television, TV-serie, urusel källa, uteliggare, webb on 06 mars 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om en TV-serie.
Oerhört spänd sparkade jag igång SvT1 klockan 21 i kväll för att se premiäravsnittet av Springfloden. Serien, som omfattar tio delar, klassas av SvT på deras numera rätt dåliga webb (urusel källa till information), som en dramathriller. Den är baserad på Rolf och Cilla Börjlinds bok med samma titel. Jag tyckte att boken var en bladvändare och jag var väldigt förväntansfull inför serien.
Såväl bok som TV-serie pendlar mellan olika tider. I nutid får Olivia, som går på Polishögskolan, i uppgift att göra ett elevarbete på ett cold case. Det visar sig att hennes pappa jobbade med fallet. Men även Tom Stilton. Märkligt nog finns det ingen som vet var Tom Stilton är – mer än vi tittare. Tom Stilton har blivit uteliggare. Han och hans hemlösa kompisar blir attackerade av två maskerade killar. Killarna misshandlar en av de hemlösa svårt, filmar det hela och sprider på nätet. Och sen plötsligt vaknar en gubbe på en strand i ett spansktalande land.
Ja ärligt talat… TV-serien börjar lika rörigt som boken. Men boken är en bladvändare och TV-serien blir mest obegriplig, i alla fall efter det första, 45 minuter korta avsnittet. De korta avsnitten gör att SvT kan dra ut på serien i tio hela avsnitt. Alldeles för många, enligt min mening.
Skådespelarinsatserna var bra och serien känns realistisk. Jag hoppas att detta röriga försvinner med kommande avsnitt. Det blev en ganska medioker start för Springfloden, enligt min mening.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Film, Musik, Personligt, TV, tagged Anja Kontor, Antikrundan, augusti, avvikande, åsikt, återseende, bekanting, deckare, DVD, förbanand, Gåsmamman, helg, hotad, Ipren-mannen, James Bond, Johann Neumann, kändisar, läsa, litteratur, ljusare, lyssna med ett halvt öra, Maria Lang: Inte flera mord, Melodifestivalen, mysig, När livet vänder, realistisk, rena natta, Rolf och Cilla Börjlind, rolig, roll, ruta, söndag, seriöst, Shetland, skyfall, slut, spara det bästa till sist, spännande, sport, Springfloden, svensk kriminalserie, Sveriges Television, tiga, torsdag, TV-tidning, TV4, Unge kommissarie Morse, Uppsala, vägra se på on 03 mars 2016|
6 Comments »
Ett inlägg om TV.
Jag har bläddrat igenom TV-tidningen eftersom jag inte kan läsa mina mejl och hittat en del program som inte handlar om sport utan faktiskt är sevärda den närmaste tiden. Bara det att Antikrundan i morgon, torsdag, är det andra programmet som spelades in i Uppsala under den dag Rundanfolket var här i augusti förra året… Jag menar, tänk om du ser några bekantingar även denna gång. För förra gången i Uppsala vimlade det ju av kändisar…
På den här bilden ser i alla fall jag FYRA Uppsala-kändisar.
Efter Antikrundan på torsdagar är det Gåsmamman. Nu går det tredje avsnittet av åtta och jag tycker att det är en både spännande och realistisk serie.
Den kommande helgen lär TV-rutan dessvärre vara ganska mörk hos mig. På Sveriges Television är det till och med snudd på rena natta. Shetland är slut och har inte ersatts av nåt bra bra på fredagskvällar och detsamma tycks gälla Unge kommissarie Morse som gick på lördagskvällar. Musiktävlingsprogrammet vägrar jag att se på av flera skäl. Jag kan möjligen lyssna med ett halvt öra medan jag läser, men jag blir mest förbannad. Och då är det bäst att tiga, för se åsikter som är avvikande får en inte ha i det här landet – då blir en hotad. Den som gillar James Bond kan åtminstone trösta sig med Skyfall i TV4 klockan, 21.30 på lördagen. Alltid något…
På söndag är TV-rutan ljusare igen. Då visar SvT den första delen av totalt tio (lite onödigt många, tycker jag) av den svenska kriminalserien Springfloden. Serien är baserad på Rolf och Cilla Börjlinds deckare med samma namn. Klockan 21 börjar Springfloden och det är ju typiskt nog exakt samtidigt som TV4 visar Maria Lang: Inte flera mord. Det är tur att jag både har sett Inte flera mord tidigare och äger den på DVD. För lite mysigt är det att avsluta helgen med nåt spännande.
De visas naturligtvis samtidigt på söndagskvällen.
Men… Jag har sparat det bästa till sist… På onsdag nästa vecka blir det ett synnerligen kärt och efterlängtat återseende. Anja Kontor startar en fjärde säsong om åtta avsnitt av sin fina, fina serie När livet vänder. I det första programmet träffar hon Johann Neumann – han som kanske är mer känd som Ipren-mannen. Och även om han var rolig i den rollen vet jag att det här är en seriös programserie. Jag är så glad att Anja Kontor är tillbaka, för det här är svensk TV när den är som bäst.
Anja Kontor är tillbaka och möter människor för vilka livet har vänt. (Bilden är en skärmdump från SvTs webbplats.)
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Ironi, Personligt, TV, tagged After Eight, Akademibokhandeln, alkohol, öl, önskelista, Berit Hård, bilder, blunda, bokrea, burkar, choklad, dedikation, dricka, efterfrågan, en platta öl, Fällan, förråd, första meningen, flytande, fredagskväll, Gåsmamman, gofika, Gränby centrum, hela kostcirkeln, hylla, jobb, kamp, kossor flyger över månen, laga mat, litteratur, ljus, ljust utomhus, manus, mörker, middag, minnas, närvaro, nätshopping, nödtorft, nyheter, obarmhärtig, orden tryter, orka, otäck, parmesanringar, pinsamt, rea, realistisk, rostade mackor, sällskap, sång, skitig bil, skriva, skugga, snacks, sol, sovmorgon, specifik, spotta i nävarna, svart kaffe, Systembolaget, tung vecka, varuvagn, vårsol on 27 februari 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om första halvan av helgen.
Jag orkade inte tända sällskapsljuset.
En tung vecka ligger bakom mig. Ljusen har varit få. En dag var så svart att jag inte ens ville tända mitt sällskapsljus. Jag åt min kvällsmacka i mörker. Nödtorftig middag, ett par rostade mackor, men det räcker bra för mig. Igår på fredagskvällen orkade jag inte ens rosta mackor. Det blev parmesanringar och After eight – hela kostcirkeln – medan jag tittade på ett par TV-program som jag spelat in under veckan. Andra delen av Gåsmamman var ett av programmen. Det är en realistisk och otäck serie.
Idag fortsatte kampen. Som så många gånger förr spottade jag i nävarna och drog på i 200 knyck. En kort sovmorgon med några kapitel ur min bok på gång och en svart kaffe. Sen var jag redo att skriva åtta specifika ”önskelistor”. Och efter det städade jag.
Vårsolen är obarmhärtig.
Det börjar bli ljust utomhus och då tarvas nödtorft av flytande sort. Därför var jag iväg i min skitiga bil och fyllde på ölförrådet. Vårsolen är obarmhärtig och min närvaro på Stormarknaden passerade inte obemärkt. Varför är det så pinsamt att möta nån från jobbet när en drar en varuvagn som endast innehåller en platta öl? Det är ju inte precis så att jag ska dricka upp alla 24 burkarna idag. En platta öl brukar räcka flera månader för mig. Det blir kanske en eller två burkar om helgen.
Jag blundade åt alla andra affärer på Stormarknaden än Systemet (som har fina, nya lokaler men inte en enda hylla där de visar upp inkomna nyheter. Dåligt!). Akademibokhandeln med sin bokrea fick vara ifred för mig – jag har ju nätshoppat några reaböcker. De senaste dagarna har jag också reat ut mitt eget manus. Efterfrågan har varit enorm och kossorna har en efter en flugit över månen.
Nu orkar jag inte skriva mer. Orden tryter och jag lämnar plats för lite bilder. Trots allt vill jag minnas den här dan, hur nödtorftig den än var. Snart blir dagen förhoppningsvis bättre och i kväll ska jag laga mat åt nån.
Första halvan av min helg i bilder:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Vänner, tagged arbetsdagens slut, asgarva, avstå, äktenskap, önska, överleva, bästa kollegorna i hela världen, bokrea 2016, chef, De underkända, Denna dagen ett liv, Det som inte dödar oss, exempel, följeslagare, full förståelse, hålla tårarna tillbaka, hjälpsam, hopp, jobb, jobbnivå, juste, knacka på, kollega, kortsiktig, lägga vantarna på, Leon, livsvilja, mätbar, mål, mått av mindre tur, möjlighet, Nödrop När krisen kommer, nivå, normal, omtänksam, omväg, paket, poledance, Rörelsen, realistisk, relation, rolig, sänkt ribba, skratt, skriva, slungas mellan ytterligheter, snäll, spännande, spontan, stark, tacksam, tårar, tjäna pengar, tufft läge, unna mig, vad händer, varm, ventilationsstolpe, vilja on 25 februari 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om att slungas mellan ytterligheter.
Det är tufft läge just nu. Det är svårt att inte kunna skriva om det så mycket som jag skulle vilja och önska. Hoppet är vår följeslagare, även om målen för våra förhoppningar är olika. Ribban sänks än en gång för min del. Den sänks till nivåer jag aldrig tänkte på för åtta år sen. Mål ska vara realistiska och mätbara. Mina mål blir kortsiktigare och kortsiktigare. Rätt som det är handlar de kanske om dagen – eller del av den. Det handlar om att överleva. Och hur det än känns ibland är livsviljan stark. Men… utan Fästmöns och mammas och en och annan väns uppbackning hade jag inte klarat det.
Dessutom tror jag att jag har de bästa kollegorna i hela världen. Det är inte så att vi alla älskar varandra, men det är justa människor, roliga människor, snälla, omtänksamma, hjälpsamma, tacksamma, varma, spännande, normala… jaa… kort sagt de bästa.
Till exempel:
Efter att ha suttit och till sist inte kunnat hålla tårarna tillbaka gick NK* och jag en liten omväg tillbaka. På omvägen möter vi kollegan F, en man, som spontant utför en poledance vid en ventilationsstolpe. Då går det liksom inte att låta bli att asgarva…
eller…
kollegan E frågar vad som händer
eller
kollegan H knackar på vid arbetsdagens slut och vill veta
eller
chefen avstår från att tjäna pengar och låter en få en möjlighet
eller
NKs och min relation som är som ett äktenskap fast på jobbnivå och ändå finns det full förståelse för den andras… mått av mindre tur…
En dag kanske du får se en bild på mitt gäng. Nu får du i stället titta på ett paket som jag la vantarna på efter jobbet:
Jag la vantarna på ett rätt stort och tungt paket från Bokus.
Även om det finns personer som tycker att jag inte ska unna mig nåt har jag gjort just det. Jag har unnat mig ett köp på årets bokrea. HA! Visst är det en härlig hög?
Mina bokinköp på bokrean 2016.
*NK = Närmaste kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, TV, tagged Alexandra Rapaport, Antikrundan, antikvitet, bröllopsfest, bror, Gåsmamman, Kanal 5, knark, knarkaffärer, kokain, krackelera, omdöme, oskyldiga barn, premiär, realistisk, ruggig, rustas för bröllop, slagsmål, spännande start, syster, vittne, zappa on 19 februari 2016|
Ett inlägg om en TV-serie.
I kväll var det premiär för Gåsmamman på gammel-TV:s Kanal 5. Jag zappade över från antikviteter till spänning i annan form för att se första delen av totalt åtta.
Det rustas för bröllop. Sonjas syster ska gifta sig. Men familjen håller på att krackelera, minst sagt. Sonjas man är inblandad i knarkaffärer. En av hans kompanjoner är Sonjas bror. Vid en uppgörelse skjuter brodern ihjäl en man. Det visar sig att brodern har kommit över kokain. Kokainet tänker han sälja, trots att det hamnat i hans händer av misstag. Naturligtvis går det mesta åt skogen och under bröllopsfesten blir det slagsmål. Men dan därpå händer nåt ännu värre.
Det var onekligen en spännande start på den här serien! Realistisk och otäck, med oskyldiga barn som vittnen. Alexandra Rapaport är lysande i rollen som Sonja.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged överraskning, bygga upp, deckare, drabbas, ensam mamma, fall, fantisera, författare, fenomenalt, gott betyg, Helveteselden, Karin Fossum, kniv, läsare, litteratur, mördad, mördare, mötas, norsk, omdöme, omständigheter, ond, parallella historier, pocketbok, polis, polisroman, psykologi, realistisk, skoavtryck, son, spekulera, thriller, tilltala on 19 december 2015|
Ett inlägg om en bok.
Karin Fossum är en av mina norska favoritförfattare. Hon skriver alltid spännande, psykologiska thrillrar. Inte direkt deckare, men en dutt polisroman, en dutt psykologi. När Helveteselden kom ut i pocket slog jag till och köpte den.
Boken handlar om två ensamma mödrar som lever med var sin son. Den ena sonen är fem år, den andra 21 år. De båda berättelserna skildras med nåt halvårs mellanrum. Och början är slutet för mamman med femåringen: de båda hittas mördade i en gammal husvagn. Polisen Konrad Sejer får fallet på sitt bord. Det enda spåret är en en kniv och ett skoavtryck.
Författaren bygger upp berättelsen fenomenalt. De två historierna löper parallellt, om än med ett visst tidsglapp. Läsaren förstår ganska snart att historierna ska mötas, men jag kan inte räkna ut hur! Och det är för mig ett gott betyg på en deckare. Jag spekulerar och fantiserar. Trots det blir slutet en riktig överraskning.
Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta. Den här typen av deckare tilltalar mig otroligt – för att den känns så realistisk, för att den skildrar människor som drabbas av omständigheter och för att mördare inte nödvändigtvis är alltigenom onda.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 