Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged Australien, begravning, blogg, Brooke Davis, citat, dagens citat, dö, ge bort, huvudperson, inte få lov att säga, köpa, läsa, litteratur, Millie Birds bok om döda saker, pocketbok, saker gemensamt, skribenter, slida eller penis, smakprov, tjock, vidunderligt annorlunda on 13 februari 2016|
Ett citerande inlägg.
Jag läser en vidunderligt annorlunda liten bok just nu. Först gav jag bort den till min äldsta vän, sen köpte jag den till mig själv. Och nu läser vi den. Givetvis kommer några rader om boken på en blogg nära dig, men denna gång från två (2) skribenter. Tills vidare får du detta smakprov, ett stycke jag läste i morse:
[…] Exempel på saker man inte fick lov säga, inte till någon, aldrig någonsin:
Hur tjock är du?
Har du slida eller penis?
Vilken sorts begravning vill du ha när du dör? […]
Det är huvudpersonen själv, Millie Bird, vars tankar är nedskrivna i citatet. Och jag behöver väl inte säga att Millie, sju år, och jag, 53 år, har rätt många saker gemensamt..? Boken heter Millie Birds bok om döda saker, författaren heter Brooke Davis och handlingen utspelar sig i Australien.
To be continued…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged citat, Citatens bok, dagens citat, Dödens bok, deckare, dedikation, dyr, exemplar, författare, ge bort, imponerad, kaaatooosch, klandra, knarkkung, kokain, lägga grunden, låg uppfattning, litteratur, missbruk, smickra, tanka, tänkvärda, titel on 12 september 2015|
4 Comments »
Ytterligare ett citerande inlägg.
Dödens bok borde ha titeln Citatens bok. Jag har hittat ytterligare några rader som är tänkvärda – även om jag inte tänker exakt just så som i citatet:
[…] Han gav mig ett exemplar och skrev en smickrande dedikation, som jag lät Emerald se i hopp om att hennes låga uppfattning om mig skulle ändras något, men hon verkade inte bli imponerad. Jag kan inte säga att jag klandrade henne för det. Författare ger bort böcker på samma sätt som knarkkungar ger bort kokain i hopp om att lägga grunden till ett dyrt missbruk. […]
Kaaatooosch, kaaatooosch, liksom…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, tagged administrera, alkohol, allmängods, alternativ, andras grejor, arbete, återanvändning, barn, bil, bild, blod, blodsår, bud, champagne, champagneglas, CV, delas, djupt sår, dyrt, elände, färg, företag, försöka sälja, fira, fotograf, fråga om lov först, fungerar inte, funktionshinder, gåva, göra konst, ge bort, ge bort gåvor, golv, grå, gynna, hålla mig på benen, humor, hundralapp, Iittala, inga skrupler, ingen lyxpryl, inkClub, Instagrambilder, inte solklara regler, jätteont, jobb, känslor, KBT:a, kliva upp, kommentar, konstnär, låna, loppis, lukrativ affärsidé, mejl, Metro, min förtjänst, Myndigheten, nätshopping, New York, nytt jobb, oteknisk, ouppackad, paket, plåster, present, redo, Richard Prince, Samhall, säljas, sår, second hand, självironi, Sjukstugan i Backen, skada mig, skåla, skriva, skrivare, slutsats, sociala medier, soligt, Solskenet i någons liv, spara, svart, svart bläck, Sverige, svida, svimma, sysselsättning, ta en bild, tänka på miljön, text, tjäna storkovan, toner, tonerbyte, totalt pris, traumatisk vistelse, trist, trogen kund, Uppsala, Uppsalanyheter, USA, utskrift, variation på temat, vänster pekfinger, värt, vittne on 27 maj 2015|
Ett inlägg om känslor, sår och att ge bort gåvor – och andras saker.
Den här kaffekoppen såg jag på Social Ekonomi Uppsala i måndags. Den illustrerar bra detta första stycke i mitt inlägg.
Det är inte alla förunnat att vara Solskenet i nåns liv. Men i morse kunde jag sätta upp det på mitt CV. Fästmön hade klivit upp för att göra sig redo för arbetet. Morgonen var grå och trist. En stund senare, när vi satt i bilen utanför hennes jobb blev det plötsligt soligt. Av detta drog vi båda slutsatsen att det måste vara min förtjänst – jag är helt enkelt Solskenet i Annas liv. (Om du inte fattar att jag är ironisk i den här texten behöver du inte läsa mer.)
Jag skulle vilja fortsätta vara Solsken idag, men efter att ha tampats med tonerbyte i min skrivare är det omöjligt. Tur att det inte fanns några vittnen. Min skrivare behöver jag när jag ”administrerar” för att kunna visa upp att jag ”administrerar”, så att säga. Min skrivare är ingen lyxpryl, den kostade ett par hundralappar för några år sen. Det som är dyrt är toner till den. En behållare svart och en behållare färg behövs och det totala priset ligger på runt 400 spänn. Sånt svider. Men jag har ärligt talat ingen lust att åka in till Myndigheten i stan så snart jag ska göra en utskrift som har med min ”administration” att göra.
Det som händer när jag byter toner är för det mesta att
- skrivaren inte fungerar efter tonerbytet
- det blir svart bläck överallt – på golvet, på mig etc
Men idag blev det en variation på temat
Otekniska Tofflan.
Ett blodsår!
Det som skedde idag var att jag lyckades skada mig så att ett blodsår, som barnet I brukade säga, uppstod. I samband med detta passade jag på att KBT:a mig lite och ta en bild. Det är nämligen så att jag svimmar vid åsynen av blod efter en traumatisk vistelse på Sjukstugan i Backen år 2010. Idag höll jag mig på benen – men det var knappt. Och nu sitter jag och skriver med ett plåster på vänster pekfinger för att inte få skit i det djupa såret – som för övrigt gör jätteont när jag skriver. (Det här är självironi.)
Den här gången när jag grejade med skrivaren var det trots allt värt eländet ganska mycket för mig personligen. Jag brukar nätshoppa toner via UppsalaNyheters webbplats (högerspalten) hos InkClub. På så vis gynnar jag två företag här i Uppsala samtidigt som jag tänker lite på miljön (återanvändning av tonerbehållare) och på sysselsättningen (InkClub har anställda i Uppsala samt samarbetar dessutom med Samhall, som ger jobb åt människor med funktionshinder).
Förra gången jag köpte toner fick jag som trogen kund en fin present – det är här det extra värdet för mig personligen kommer in! Jag fick ett paket med två champagneglas från Iittala. Bara så där… Glasen är ännu ouppackade. Tanken är att spara dem för att sen skåla med dem fyllda av champagne när jag har fått nytt jobb. Alternativt ges de bort till nån annan som ska firas. Eller så försöker jag väl sälja dem… (Man ska inte ge bort gåvor man själv har fått, men glasen är ju inte nån gåva från nån jag känner utan från InkClub…) Nån som redan nu vill lägga ett bud på glasen???
Fina champagneglas från Iittala. Lägg ett bud på dem genom att skriva en kommentar eller mejla mig – adress överst i högerspalten!
En människa som inte tycks ha några skrupler vad gäller att sälja andras grejor är Richard Prince, läser jag i Metro. Han är konstnär och fotograf, bosatt i New York – och lever på att göra konst av andras Instagrambilder. Tydligen är detta en mycket lukrativ affärsidé, för enligt Metro
[…] tjänar [han] storkovan. […]
Det är nämligen så att det vi lägger ut på nätet blir allmängods, kan delas fritt och uppenbarligen säljas – i USA, i alla fall. Här i Sverige får man varken låna texter eller bilder hur som helst – men det är inte solklara regler vad som gäller! Så tänk på att det är bäst att fråga om lov först innan du lånar!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, tagged Anders Roslund & Börge Hellström, anklagad för stöld, Anna Jansson, Anna Lindh, arg, avslöja, barn, beställa, bestämd underläpp, bokrea, bonus, brev, Christoffer Carlsson, deckare, Deckarna, Denise Rudberg, eftermiddag, författare, fiktiv rättegång, folkhögskola, fortsättning, frågor, ge bort, genre, gilla, högskola, ilsken, journalist, Katarina Wennstam, känd advokat, köpa, kriminalreporter, längtan, läsa, låna, leka, litteratur, mäns våld mot kvinnor, mördare, middag, mordoffer, Olof Palme, omdöme, opposition, rättegång, reportagebok, roller, ryktesspridning, skapa konflikter, skarp, stark, Stenhjärtat, Sveriges Television, tema, tonåring, tramsig, typiskt, Ulf Adelsohn, utbildning, värdshus, webbplats on 18 februari 2015|
Ett inlägg om en TV-serie.
Sist ut i serien Deckarna är Katarina Wennstam. Nog har jag läst en och annan av hennes böcker som jag har hittat hemma hos Fästmön. Och jag har nog gillat dem. Faktum är att jag har beställt en av hennes böcker på årets bokrea, Stenhjärtat, till Anna. Som du vet brukar jag köpa och ge bort böcker och sen låna och läsa dem själv. Så blir det nog även denna gång. Men i kväll fick jag lära mig lite nytt om författaren!
Katarina Wennstam var kriminalreporter och blev deckarförfattare. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Janne Danielsson/SVT.)
Jag märkte genast att Katarina Wennstam var journalist! Inte nog med att hon ställer massor av frågor hela tiden, hon har en mycket bestämd underläpp – typiskt journalister. (Eh ja…) Hon jobbade som kriminalreporter på SvT. Ofta handlade hennes inslag om mäns våld mot kvinnor. I sina sex deckare har hon fortsatt på det temat. Men samtliga mordoffer i hennes böcker är män.
Som barn skrev hon ett ilsket brev om gåvoskatt till Olof Palme – och fick ett tre sidor långt svar. Kopian skickade hon till Ulf Adelsohn, som då var i opposition. Det är helt uppenbart att Katarina Wennstam gillar att skapa konflikter. Utan högskoleutbildning som journalist, ”bara” folkhögskoledito, skapade hon åter konflikt för att få sitt första jobb. Så småningom jobbade hon med att bevaka rättegången mot Anna Lindhs mördare. Men längtan att bli författare tog över. Först skrev Katarina Wennstam reportageböcker innan hon gav sig på deckargenren.
Eftermiddagens övning blev en fiktiv rättegång i vilken Christoffer Carlsson var anklagad för stöld. Övriga deltagare fick olika roller och som bonus var en känd advokat med och lekte.
Vid middagen avslöjades hur Katarina Wennstam blev utsatt för en ryktesspridning under tonåren. Det gjorde henne arg. Och stark. Anders Roslund tyckte också att hon är
skarp även när hon är flamsig.
Kvällens program var… trivsamt. Katarina Wennstams böcker ska jag fortsätta läsa.
Toffelomdömet blev högt. Och jag ser fram emot flera böcker av författarna och flera program i den här serien.
Detta var den sista författaren som presenterades i Deckarna, men jag hoppas att det blir en fortsättning och att nya författare dyker upp på nåt värdshus nånstans. Jag har ju tipsat om några namn…
Här kan du läsa vad jag tyckte om övriga författare:
Deckarna: Christoffer Carlsson
Deckarna: Denise Rudberg
Deckarna: Anna Jansson
Deckarna: Roslund och Hellström
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged 2007, 2009, agera, berätta, blandning, Blå koral, ett lyckligt slut, födelsedagspresent, förklara varför, förlora allt av värde, Folk av en främmande stam, frukostbord, gång, ge bort, gräla, gråta, Högre än alla himlar, hundraprocentigt, hur de känner, inte imponerad, karaktärslösa typer, katharsis, köpas för pengar, klara livhanken, komma igen, läsa, låna, leva, litteratur, livet, Louise Boije af Gennäs, medelålders, nyår, nyckfull, orättvisa, pengar, plöja, rädda, rättvisa, segrare, servera, shoppa, skonas, smart, sniket, sommar, Stockholmsgäng, tjatigt, trilogi, uppgörelser, välbeställd kompisklubb, värld, vår on 16 februari 2015|
Ett inlägg om en bok.
Jag kör på i samma stil: köper böcker till andra och ger bort – för att sen låna dem (böckerna, alltså…) själv. Sniket, men smart, eller hur?! För snart ett år sen gav jag Fästmön Louise Boije af Gennäs bok Folk av en främmande stam i födelsedagspresent. Därmed är trilogin om det medelåldriga Stockholmsgänget avslutad nu. Dessutom läst av både Anna och mig.
Den tredje och sista delen om den rätt välbeställda kompisklubben börjar våren 2007 och avslutas kring nyår 2009/2010. Det finns inte mycket hos nån i gänget som jag kan identifiera mig med. De lever i en annan värld än jag, en värld där pengar liksom bara finns och inte är nåt man grälar om vid frukostbordet. Men det som är gemensamt för oss är livet. Livet, med sin egen nyckfulla blandning av bra och dåligt, rättvisor och orättvisor. Ingen skonas från det, allra minst Victor i den här trilogin. Victor Segraren som förlorar allt av värde som inte går att köpas för pengar, men som genom katharsis klarar livhanken och kommer igen. Frågan är om det blir som segrare även denna gång.
Naturligtvis händer det mycket mer i boken och framför allt i alla karaktärernas liv. När jag hade plöjt den första delen i boken var jag inte särskilt imponerad. Jag tyckte att författaren bara beskrev karaktärslösa typer. I somras läste jag andra delen – och grät mig igenom läsningen. Denna den tredje och avslutande delen ägnas till stor del åt uppgörelser. Alla, men framför allt Victor och Jalle, ska berätta precis exakt hur de känner och förklara precis på pricken varför de känner så och varför de agerar som de gör. Det blir lite… tjatigt. Det som räddar boken är att den faktiskt inte serverar ett hundraprocentigt lyckligt slut…
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged arbeta, avslöja, Cilla & Rolf Börjlind, deckare, Den tredje rösten, droger, fall, förstöra nöjet, Frankrike, gåva, ge bort, hänga sig, hemlös, koppling, läsa, låna, lita på, litteratur, marknad, Marseille, mördad, mord, nöje, otäck historia, pappa, parallella historier, pocketbok, polis, självmord, sommarpocket, spänning, styckad, tåla otäckheter, tonåring, tull, varannan on 29 augusti 2014|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
När det gäller litteratur kör jag varannan deckarnas numera. Cilla & Rof Börjlinds bok Den tredje rösten gav jag bort till Fästmön som sommarpocket. När hon hade läst den lånade jag den. Nu har jag läst den. Och frågan är om det var en bra gåva eller inte…
Två parallella historier skildras. Dels den där en tonårsflicka hittar sin pappa död. Pappan har hängt sig hemma, tror alla först. Men det är inget självmord utan mord. Polisen tror att det har att göra med droger som tullen, där pappan arbetade, har beslagtagit, droger, som plötsligt dyker upp på ”marknaden”. Samtidigt hittas en kvinna mördad och styckad i Marseille. Förre polisen och tillika hemlöse Tom Stilton åker tillsammans med vännen Abbas till Frankrike. Abbas har uppenbarligen koppling till både Marseille och den mördade kvinnan. Men det märkliga i kråksången är att de båda fallen så småningom har kopplingar till varandra…
Det här är en riktigt otäck historia. Den visar att man verkligen inte kan lita på den man borde kunna lita på. Mer än så avslöjar jag förstås inte, det vore att förstöra nöjet för dig som vill läsa boken. Och det tycker jag att du ska göra, om du gillar spänning och om du tål otäckheter…
Toffelomdömet blir det högsta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged barn, bladvändare, bokstavsgrad, Davidsstjärnor, deckare, födelsedagspresent, författare, försvinna, ge bort, hämnd, illgärningar, israelisk legent, kidnappas, kringelikrokar, Kristina Ohlsson, läsa, låna, litteratur, mördas, mord, natt, offer, Papperspojken, passion, påhittad, ruggig, Säkerhetspolisen, skördas, sluta, spår on 13 juli 2014|
Ett inlägg om en bok.
Ofta säger och skriver jag att jag bara ger bort böcker jag själv skulle vilja läsa. Det är ju inte helt sant, för så klart jag vill köpa böcker som mottagaren gillar. Men Kristina Ohlssons böcker har både Fästmön och jag fastnat för. Davidsstjärnor fick Anna av mig i födelsedagspresent i år. När hon hade läst den lånade jag den.
I denna den femte boken om poliserna Alex och Fredrika händer det otäcka saker. Barn kidnappas, barn försvinner, barn mördas. Och alla morden hänger ihop med en israelisk legend om Papperspojken (påhittad av författaren). Papperspojken är han som kommer om natten och tar sina offer… Men det är inte bara morden som hänger ihop med Papperspojken. Eden Lundell, chefen för Säkerhetspolisen, har anknytningar i sitt förflutna som ställer till det.
Hela historien är mycket ruggig. Det handlar om illgärningar, men också om passioner. Och hämnd. Spåren går i kringelikrokar och många offer ska skördas innan polisen hittar rätt.
Det här är en riktig bladvändare på närmare 500 sidor i ganska liten bokstavsgrad. När man väl har börjat läsa den vill man inte sluta. I alla fall inte jag.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged "Storebror på nätet", a-kassa, alkohol, ansöka om, arbete, Arbetsförmedlingen, arbetsgivare, arbetsgivarintyg, arbetssökande, åska, ödslig, öl, betala, beviljad, Bliwa, blixt, bokpaket, Bokus, Bråvalla, byråkrater, dator, födelsedag, födelsedagspresent, fira, foto, ge bort, glad, grå arbetskraft, hänga tvätt, hålla i pengarna, hemmaarbetsrum, Himmelsfärd, humor, inkomstförsäkring, kolla upp, kylning, less, lura till sig, mamma, namnsdagsgåva, november, nya regler, oktober, orange, packa, paket, pengar, pocketbok, privat, räkningar, registrera, söndag, semester, september, skärpa mig, skriva, slutgrejor, sociala medier, sommarerbjudande, sommarpresent, städa, supa skallen av mig, svart, tömma skrivbordet, telefoni, tjänstemobil, tröttsamt, turkos, tvätta grönt, tvättmaskin, Twitter, utbetalad on 27 juni 2014|
Ett inlägg om att slutföra saker. Och om böcker!
Tömt skrivbord på jobbet – för att gå ut i arbetslöshet.
Idag har jag verkligen tömt skrivbordet. Min arbetsplats ser ganska ödslig ut. Lite synd att jag inte få vara kvar, för den är svart och snigg. Inget jävla turkost. Inte ens orange. Nä, orange är ju för glada tillfällen. Datorn tänker jag inte tömma, för jag har inget privat på den. Detsamma gäller tjänstemobilen.
Idag blev jag rätt less på folk som twittrade ut bilder på sina städade skrivbord med ungefär denna vidhängande text:
Tömt skrivbord för att gå på semester.
En dag till ska jag jobba. På tisdag ska jag till Arbetsförmedlingen och registrera mig som arbetssökande. Igen. Tredje gången på fem och ett halvt år. Och ett skäl ju helt klart att arbetsgivarna föredrar grå arbetskraft framför att anställa människor på riktigt.
Tyvärr kom jag på att jag skulle ha bett om två arbetsgivarintyg och inte bara ett. Jag kollade inte upp inkomstförsäkringen förrän i kväll. Tydligen är det nya regler, för nu ska även Bliwa ha arbetsgivarintyg precis som a-kassan. Tröttsamt – eftersom jag ju inte kan ansöka om att få pengar från inkomstförsäkringen förrän jag har fått min a-kassa beviljad och utbetalad första gången. Har jag tur innebär detta a-kassa i september, tillägg från inkomstförsäkringen i… oktober? november? Och så tror alla dessa byråkrater att man försöker lura till sig pengar!.. Vilka pengar..?
Bokpaket och det sista lönebeskedet från min nuvarande arbetsgivare låg i postboxen idag.
I kväll har jag suttit med mina räkningar för den här månaden. Det var ganska många, men nu är alla betalda. Eller i vart fall inlagda för betalning. Nu måste jag skärpa till mig och börja hålla i pengarna. Men… idag trillade det in ett litet bokpaket igen. Jag kunde ju inte motstå Bokus sommarerbjudande på pocketböcker…
Det blev fyra böcker allt som allt. Två ska jag ge bort (en till mamma och en till Fästmön) och två har jag högtidligen gett mig själv i sommarpresent. Eller för tidig namnsdagsgåva. Mamma ska få sin i födelsedagspresent, fast jag vet inte riktigt när vi ska fira hennes födelsedag. Några fler paket ska jag fixa också, men jag har inte så många idéer. Bara nån.
Dagens böcker från Bokus. De två i mitten ska jag ge bort.
Medan jag har betalat räkningar och skrivit här i mitt hemmaarbetsrum har tvättmaskinen tumlat runt med gröna grejor. Jag har packat ner lite saker inför Himmelsfärden i morgon. Ett tag hade jag tänkt ringa mamma, för vi har inte hörts av sen i söndags. Men mamma bor bara knappa åtta mil från Bråvalla där blixten slog ner i eftermiddag. Och man ska inte prata i telefonen när det åskar så pass… Jag får helt enkelt hänga lite tvätt och lägga ett par öl på kylning. Men nej, supa skallen av mig i kväll ska jag inte!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged bladvändare, bra, byhåla, deckare, dotter, födelsedag, författare, försvunnen, ge bort, jaga älg, jaktlag, jägare, journalist, jul, lättläst, lita på, mördad, mörka hemligheter, närig, Ninni Schulman, omdöme, pappa, pass, polis, realistisk, skjuten, skoja, spännande, Svara om du hör mig, svensk, tonåring on 24 april 2014|
8 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Det är så himla bra, för Fästmön köper deckare av vissa författare, jag av andra. Och sen lånar vi av varandra. Och till jul och födelsedagar ger i alla fall jag bort böcker som jag själv kan tänka mig att läsa. Närigt, va´? Äh jag skojar! Det var Anna som upptäckte Ninni Schulman och nu har jag lånat den tredje boken i serien om journalisten Magdalena och polisen Petra, Svara om du hör mig.
Det ska jagas älg i Uvanå. Jaktlaget, inklusive polisen Petra, har samlats. Men bara några timmar senare är en av jägarna död och hans tonårsdotter, som var med sin pappa på passet, är försvunnen. Pär Sanner har blivit skjuten, mördad. Som alltid i byhålor dyker det upp mörka hemligheter och man vet aldrig vem man kan lita på.
Den här boken skulle jag kunna sammanfatta med tre ord: lättläst, spännande och realistisk. Fick jag lägga till ytterligare ett omdöme skulle jag säga bladvändare. Det här är en riktigt bra svensk deckare.
Toffelomdömet blir det högsta!
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged dyrt, engagerande, fina paket, fixa, fråga, ge bort, julfrid, julklapp, klicka, kommentera, ledtrådar, rimma, sambo, shopping, skratt, strunta, svar, tack, Tofflan undrade, tradition, tröja, viktig on 22 december 2013|
Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar resultaten av den gångna veckans fråga.
Nu är det snart jul. För en del är det mycket att fixa innan julfriden kan infinna sig, för andra är det mer lagom och några struntar helt i fixet – och kanske julen. Den gångna veckan undrade Tofflan hur många julklappar du köper i år.
Så här fördelade sig de 33 inkomna svaren:
30 procent (tio personer svarade: Mjaaa… Det är nog 20 plus, det…
21 procent (sju personer) svarade: Nånstans mellan fem och tio.
18 procent (sex personer) svarade: Kanske upp till fem stycken.
18 procent (sex personer) svarade: Fler än tio, men inte fler än 20, i alla fall.
Nio procent (tre personer) svarade: Inte en enda!
Tre procent (en person) svarade:
Ingenting planerat, men hittar alltid en snygg tröja till sambon!
Caroline kommenterade:
Jag tycker om att ge bort julklappar! Vi har som tradition att rimma på alla klapparna och innan rimmet är löst får man inte öppna klappen. Det kan ta tid, ledtrådar ges, mycket skratt 🙂 Det viktiga är ett ”bra” rim (nödrim helt ok) och innehållet behöver inte vara dyrt alls. För mig är det också viktigt att göra paketet fina.
Stort TACK till er alla som klickade i ett svar och till er som kommenterade! Julklappar är uppenbarligen en viktig och engagerande fråga.
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 