Fortitude

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Tolv avsnitt av brittiska Fortitude ska visas i SvT 1. Det första gick i kväll. Fästmön och bänkade oss framför TV:n. Jag något inställd på att frysa – serien utspelar sig nämligen i en påhittad arktisk stad (Fortitude). Vissa andra förväntningar fanns förstås också, bland annat för att Sofie Grobøl från Brottet finns med i skådespelarlistan.

Enligt SvT:s webbplats är genren

[…] arctic noir med mycket mystik och ett okänt underliggande hot […]

Alltför svart och kyligt gillar jag förstås inte, inte heller när det är alltför många avsnitt, men det brittiska och Sofie lockade.

Några av karaktärerna i Fortitude. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Fortitude är alltså en påhittad stad, men i serien finns den i Arktis. Det är den mest säkra plats på hela jorden, för nåt våldsbrott har inte begåtts där. Inte förrän nu. Märkliga saker inträffar. Det börjar med att två barn hittar ett dött djur. Ett av barnen blir sjukt. Djuret kan vara en utdöd mammut. Två män tar tillvara på liket och försöker sälja det. Samtidigt… händer en massa saker och första avsnittet slutar med ett skumt dödsfall. Eller mord. Nåt som lär påverka guvernörens planer att förvandla stan till en exklusiv turistort…

Hum nja… Visserligen är det elva avsnitt kvar, men… Nä, det här är för konstigt för mig. Kanske att jag ser ett avsnitt till. Kanske.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Davidsstjärnor

Ett inlägg om en bok.

---

 

Ofta säger och skriver jag att jag bara ger bort böcker jag själv skulle vilja läsa. Det är ju inte helt sant, för så klart jag vill köpa böcker som mottagaren gillar. Men Kristina Ohlssons böcker har både Fästmön och jag fastnat för. Davidsstjärnor fick Anna av mig i födelsedagspresent i år. När hon hade läst den lånade jag den.

I denna den femte boken om poliserna Alex och Fredrika händer det otäcka saker. Barn kidnappas, barn försvinner, barn mördas. Och alla morden hänger ihop med en israelisk legend om Papperspojken (påhittad av författaren). Papperspojken är han som kommer om natten och tar sina offer… Men det är inte bara morden som hänger ihop med Papperspojken. Eden Lundell, chefen för Säkerhetspolisen, har anknytningar i sitt förflutna som ställer till det.

Hela historien är mycket ruggig. Det handlar om illgärningar, men också om passioner. Och hämnd. Spåren går i kringelikrokar och många offer ska skördas innan polisen hittar rätt.

Det här är en riktig bladvändare på närmare 500 sidor i ganska liten bokstavsgrad. När man väl har börjat läsa den vill man inte sluta. I alla fall inte jag.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Paria

Ett inlägg om en bok.

---

 

Högen med böcker som jag lånade av Fästmön i påskas börjar sjunka drastiskt. Björn Hellbergs bok Paria var den näst sista som försvann ur högen. Jag har just läst ut den.

Paria inleder Björn Hellbergs Loviken-serie. Loviken är en påhittad, svensk storstad. I området Kloakråttan – ja, du fattar säkert att det är motsatsen till Gräddhyllan – bor de utstötta, de lägst stående i samhället. Det vill säga, alkisar, prostituerade med flera. Och det är här ett antal mord inträffar. Är det nån som bara vill utrota samhällets paria eller är motiven andra?

Jag tycker att storyn byggs upp på ett bra sätt. Tyvärr faller den senare. Det känns som om intentionerna var goda, men… Det samlade Toffelomdömet blir medel. Jag blev ganska oberörd, faktiskt, av boken. Den är välskriven – och inte särskilt spännande.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Författare i marknadsföring!!?

Ett inlägg om reklam.

På Twitter läste jag några rader som författaren och litteraturvetaren Carina Burman skrev om poeter som används i reklam för chips. Det är Tyrells som har använt en riktigt sur kolerisk walesisk poet och präst i marknadsföringen av chilichips. Carina Burman började givetvis fundera över vilka svenska poeter som skulle kunna användas i liknande syften. Hon twittrade bland annat:

[…] Sur Strindberg? Fjärrstirrande Heidenstam? Välvillig Lagerlöf? […]

Själv var jag inte sen att haka på funderingarna. Mitt förslag var att använda Esaias Tegnér för att marknadsföra prästostbågar. Han var ju biskop, men också ledamot av Svenska Akademien. OCH deprimerad. I dagens prästostbågar finns säkert tillsatta kryddor som piggar upp en plågad själ.

När jag tänker efter är ju för övrigt många svenska poeter – och författare! – av det större slaget (med det menar jag framför allt kända och kanske prisade) ganska deprimerade överlag. Eller koleriska, som den walesiske prällen RS Thomas i Tyrells-reklamen. Kolerisk kanske är fel att säga om Thomas, förresten. Men arg var han!

Eftersom både Carina Burman och jag är Maria Lang-fantaster fick jag förstås frågan om vad Maria Lang skulle kunna tänkas marknadsföra. Mitt svar var tämligen givet:

Karameller fyllda med förgiftad sprit!

Nåja, sprit i karameller behöver ju inte vara förgiftad. Det är inte särskilt gott med sprit i karameller, tycker jag, och smakar åt det giftiga hållet.

Tittare vi på nu levande och idag framgångsrika svenska spänningsförfattare är det ju för mig självklart att Camilla Läckberg gör reklam för kakor, kaffe eller fika av något slag. Anna Jansson, Håkan Östlundh och Mari Jungstedt skulle kanske fungera i turismreklamen för Gotland – om nu eventuella turister vill bli mördade… Det litterära Gotland börjar bli som det påhittade Midsomer County, nästan: avfolkat på grund av mord.  Johan Theorin skulle få locka turister till den andra ön på östra sidan, Öland. Kristina Appelqvist kanske kan locka människor till universitetsstudier och Mons Kallentoft kanske kan få folk att gå med i nykterhetsorganisationer.

Spinn gärna vidare! Vilken författare skulle du kunna tänka dig göra reklam för något???

Livet är kort.

Read Full Post »