Posted in Diskutabelt, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, tagged administrera, alkohol, allmängods, alternativ, andras grejor, arbete, återanvändning, barn, bil, bild, blod, blodsår, bud, champagne, champagneglas, CV, delas, djupt sår, dyrt, elände, färg, företag, försöka sälja, fira, fotograf, fråga om lov först, fungerar inte, funktionshinder, gåva, göra konst, ge bort, ge bort gåvor, golv, grå, gynna, hålla mig på benen, humor, hundralapp, Iittala, inga skrupler, ingen lyxpryl, inkClub, Instagrambilder, inte solklara regler, jätteont, jobb, känslor, KBT:a, kliva upp, kommentar, konstnär, låna, loppis, lukrativ affärsidé, mejl, Metro, min förtjänst, Myndigheten, nätshopping, New York, nytt jobb, oteknisk, ouppackad, paket, plåster, present, redo, Richard Prince, Samhall, säljas, sår, second hand, självironi, Sjukstugan i Backen, skada mig, skåla, skriva, skrivare, slutsats, sociala medier, soligt, Solskenet i någons liv, spara, svart, svart bläck, Sverige, svida, svimma, sysselsättning, ta en bild, tänka på miljön, text, tjäna storkovan, toner, tonerbyte, totalt pris, traumatisk vistelse, trist, trogen kund, Uppsala, Uppsalanyheter, USA, utskrift, variation på temat, vänster pekfinger, värt, vittne on 27 maj 2015|
Ett inlägg om känslor, sår och att ge bort gåvor – och andras saker.
Den här kaffekoppen såg jag på Social Ekonomi Uppsala i måndags. Den illustrerar bra detta första stycke i mitt inlägg.
Det är inte alla förunnat att vara Solskenet i nåns liv. Men i morse kunde jag sätta upp det på mitt CV. Fästmön hade klivit upp för att göra sig redo för arbetet. Morgonen var grå och trist. En stund senare, när vi satt i bilen utanför hennes jobb blev det plötsligt soligt. Av detta drog vi båda slutsatsen att det måste vara min förtjänst – jag är helt enkelt Solskenet i Annas liv. (Om du inte fattar att jag är ironisk i den här texten behöver du inte läsa mer.)
Jag skulle vilja fortsätta vara Solsken idag, men efter att ha tampats med tonerbyte i min skrivare är det omöjligt. Tur att det inte fanns några vittnen. Min skrivare behöver jag när jag ”administrerar” för att kunna visa upp att jag ”administrerar”, så att säga. Min skrivare är ingen lyxpryl, den kostade ett par hundralappar för några år sen. Det som är dyrt är toner till den. En behållare svart och en behållare färg behövs och det totala priset ligger på runt 400 spänn. Sånt svider. Men jag har ärligt talat ingen lust att åka in till Myndigheten i stan så snart jag ska göra en utskrift som har med min ”administration” att göra.
Det som händer när jag byter toner är för det mesta att
- skrivaren inte fungerar efter tonerbytet
- det blir svart bläck överallt – på golvet, på mig etc
Men idag blev det en variation på temat
Otekniska Tofflan.
Ett blodsår!
Det som skedde idag var att jag lyckades skada mig så att ett blodsår, som barnet I brukade säga, uppstod. I samband med detta passade jag på att KBT:a mig lite och ta en bild. Det är nämligen så att jag svimmar vid åsynen av blod efter en traumatisk vistelse på Sjukstugan i Backen år 2010. Idag höll jag mig på benen – men det var knappt. Och nu sitter jag och skriver med ett plåster på vänster pekfinger för att inte få skit i det djupa såret – som för övrigt gör jätteont när jag skriver. (Det här är självironi.)
Den här gången när jag grejade med skrivaren var det trots allt värt eländet ganska mycket för mig personligen. Jag brukar nätshoppa toner via UppsalaNyheters webbplats (högerspalten) hos InkClub. På så vis gynnar jag två företag här i Uppsala samtidigt som jag tänker lite på miljön (återanvändning av tonerbehållare) och på sysselsättningen (InkClub har anställda i Uppsala samt samarbetar dessutom med Samhall, som ger jobb åt människor med funktionshinder).
Förra gången jag köpte toner fick jag som trogen kund en fin present – det är här det extra värdet för mig personligen kommer in! Jag fick ett paket med två champagneglas från Iittala. Bara så där… Glasen är ännu ouppackade. Tanken är att spara dem för att sen skåla med dem fyllda av champagne när jag har fått nytt jobb. Alternativt ges de bort till nån annan som ska firas. Eller så försöker jag väl sälja dem… (Man ska inte ge bort gåvor man själv har fått, men glasen är ju inte nån gåva från nån jag känner utan från InkClub…) Nån som redan nu vill lägga ett bud på glasen???
Fina champagneglas från Iittala. Lägg ett bud på dem genom att skriva en kommentar eller mejla mig – adress överst i högerspalten!
En människa som inte tycks ha några skrupler vad gäller att sälja andras grejor är Richard Prince, läser jag i Metro. Han är konstnär och fotograf, bosatt i New York – och lever på att göra konst av andras Instagrambilder. Tydligen är detta en mycket lukrativ affärsidé, för enligt Metro
[…] tjänar [han] storkovan. […]
Det är nämligen så att det vi lägger ut på nätet blir allmängods, kan delas fritt och uppenbarligen säljas – i USA, i alla fall. Här i Sverige får man varken låna texter eller bilder hur som helst – men det är inte solklara regler vad som gäller! Så tänk på att det är bäst att fråga om lov först innan du lånar!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged agenda, aktivitetsrapportering, Allt jag önskar mig, arbetsrum, ärende, äter inte gris, ökat omfång, balkong, besök, bil, blogg, blommor, blunda, boka en tid, bokrektangel, brist i blodet, byte till vinterhjul, dags att tänka på, dator, datormus, dela upp betalningen, direkthet, Djävulsdansen, eftermiddag, få gjort det jag föresatt mig, förlag, fel pris, fingerleder, formatera, glasa in balkongen, höger långfinger, höger lillfinger, höst, hinder, ICA Supermarket Solen, inte råd, intressera, järn, jobbsökeri, kassörska, kopiator, kyla, läsa, läsning, leverpastej, litteratur, lusta efter, manus i pappersform, minska mitt skrivande, minusgrader, ont i fingerleder, ord, packa in balkongen, pappersarbete, pastej, personal, plaststolar, poäng, positivt tänkande, problem, redigera, redogöra, särskild text, säsong, scrolla, sedvanligt sätt, seneftermiddag, service, skjutsa hem, skrämma mig, skriva, slippa den här grisen, smidigt, snåla, sol, spännande, större radavstånd, sticka ut näsan, ta lite för mycket betalt, tack och hej leverpastej, tanka, tecknad, tilltalades, trött, trist väder, trivs bra, tvätt, vanlig dag, vansinnigt sugen, vaxduk, vänster pekfinger, värka, vemodigt, vinter, vinterrustas on 02 oktober 2014|
2 Comments »
Ett höstligt inlägg.
De enda blommorna på ballen just nu är blommorna på vaxduken.
Tack och lov var det inga minusgrader i morse! Kylan skrämmer mig lite, för den talar om för mig det jag redan vet: efter hösten kommer vintern. Och då måste bilen vinterrustas med service och byte till vinterhjul. Jag ska nog ringa ganska snart och boka en tid för detta. Betalningen får jag sen dela upp. Det borde jag klara om jag snålar.
Men det är fortfarande bara höst. Idag står på min agenda att packa in ballen*. Ballesäsongen** är ju över sen länge. Solen är inte uppe tillräckligt länge för att där ska vara skönt att sitta om eftermiddagarna. Jag önskar att jag hade haft möjlighet att glasa in ballen***. Men nu har jag inte det. Vilken tur att jag trivs ganska bra i mitt arbetsrum! (Det gäller att tänka positivt!) Jag stack ut näsan och tittade förut. De två plaststolarna ser så trista ut och de enda blommor som finns där ute nu är de tecknade på vaxduken. Lite vemodigt, känns det…
Min dag har börjat på sedvanligt sätt. Jag behöver inte redogöra för detta i detalj eftersom det inte intresserar nån mer än mig själv. Jag har uppnått dagens poäng i alla fall. Vädret ser trist ut, så det passar bra att fortsätta dagen med ”pappersarbete” och läsning. De fem första kapitlen i min bok ska läsas igenom och redigeras och formateras för att passa förlagen. Dessvärre vill alla förlag ha manus i pappersform och jag ser genast ett problem och hinder i det: hur ska jag kunna komma åt en kopiator utan att det kostar nåt? För jag har inte råd att låta kopiera upp sidorna. Med större radavstånd ökar omfånget till säkerligen ett par, trehundra manussidor… Där får jag tänka lite!
Igår kväll startade FEM:s och min bokrektangel – för min del. Jag började läsa Allt jag önskar mig och tilltalades genast, framför allt av bokens, som jag upplever det, direkthet. Men mer om detta kommer senare i en särskild text om boken när både FEM och jag har läst ut den. Det ska bli spännande att höra vad FEM tycker!
Igår var det en vanlig dag. Undrar hur den här dagen blir?
Gårdagen var en ganska vanlig dag. Jag fick som vanligt gjort det jag hade föresatt mig att göra (jobbsökeri, aktivitetsrapportering, tvätt, glo på Djävulsdansen och skriva om programmet med mera). På senefter-middagen hämtade jag trötta Fästmön och skjutsade hem henne till Himlen. Vi tog en tur till ICA Solen och där köpte jag leverpastej. Ja, antagligen är det nån brist i blodet mitt igen eftersom jag är vansinnigt sugen på det. För jag äter inte gris i vanliga fall… Kassörskan tog lite för mycket betalt för min pastej emellertid, men jag upptäckte det snabbt och fick sex kronor tillbaka. Det visade sig att det var fel pris inlagt i kassan. Inget krångel, utan som vanligt sköter personalen på ICA Solen såna här ärenden smidigt – trots att det faktiskt inte blir fel så ofta – ICA Solen är ju bästa ICA-affären ever!
Ont i fingerlederna kan vara datorrelaterat…
Men inte nog med att jag är sugen på järn (det är därför jag har lustar efter pastej!), jag har börjat få problem med några fingerleder. Att jag har ont i högra långfingrets led är inte så konstigt eftersom jag scrollar med det fingret på datormusen. Tyvärr kan jag inte längre blunda för att jag har ont i vänster pekfinger och höger lillfinger också. Pekfingret värkte till och med så mycket i morse att jag vaknade redan tretton minuter över sex. Fast förhoppningsvis är det nånting tillfälligt och beror på att jag skriver för mycket. Frågan är hur jag ska minska mitt skrivande när jag har så många ord inuti?
Men det är faktiskt dags att tänka på det nu, i alla fall. Nu är det nämligen färre än 30 000 besök kvar till miljonen på den här bloggen. När miljonen är uppnådd är det tack och hej, leverpastej! Då slipper du den här grisen, nämligen.
*packa in ballen = vika ihop möbler och sätta en presenning över på balkongen
**ballesäsongen = den tid på året när det är skönt att sitta på balkongen
***glasa in ballen = glasa in balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 