Hushållssaker jag avskyr att göra

Ett icke husligt inlägg med ett uns av självironi.

---

 

Den som känner mig vet att jag inte är mycket till husmor. Visst, jag gillar god mat – det vill säga att äta den. Inte tillaga den och definitivt inte diska efter matlagningen. Men sen finns det ett par saker i hushållet som jag också avskyr att göra. Jag har skrivit om dem förr. Trots det tycker jag att de är väl värda att upprepas – för igår åkte jag på att göra båda två! Som du förstår blev jag helt slut.

Först till frukosten tvingades jag öppna en ny ost. En gräddig, fet och blöt Boxholmsost där plasten som vanligt var tätt filmad runt ostkroppen. Jag fick klippa bort eländet – och bara det i sig tog sin lilla tid. Men det värsta av allt är jonglerandet med själva osten för att få ur den ur förpackningen. Att bli kladdig och kletig om händer och fingrar är nämligen nåt jag verkligen avskyr. På riktigt.

En väldigt god ost, men kletigt och kladdigt att få ur den ur förpackningen.

Lite senare var det dags för nästa prövning. Jag skulle fixa kaffe och då hände naturligtvis det vanliga: kaffet i kaffeburken tog slut. Ska det finnas kaffe i kaffeburken här hemma måste jag fylla på den – med påföljd att det inte bara hamnar kaffe i burken utan på en av köksbänkarna, på diskbänken och på köksgolvet också. Varför häller jag alltid utanför?! (<== fråga som är omöjlig att besvara).

Kaffepåfyllning – i burk, på köksbänkar, på diskbänken och på köksgolvet.

Det finns flera hushållssaker jag hatar att göra. Diska är, som sagt, en annan. Särskilt diska efter fiskiga rätter. Byta toapapper är inte heller kul. Eller fylla på flytande tvättmedel i tvättmedelsflaskorna, för att nämna några till.

Frågan är nu om jag är ensam om att känna sån här avsky… Har DU några hushållssaker som du verkligen inte gillar att göra??? Skriv några rader i en kommentar och berätta nåt, förhoppningsvis. Så slipper jag känna mig så ensam i min avsky…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Husm… nej Matmor slår till!

Ett inlägg lagat med en stor portion självironi.

---

 

Nej, det är ingen idé att sukta efter inbjudan till hemlagad mat som aldrig kommer. Det är bara att ta tag i det själv. Tyvärr. Men idag passade så bra att vara både husmor och matmor – och slå till såtillvidapass att en till och med överraskar sig själv. Jag inledde med att handla mat – INGET godis! Därefter ställde jag mig vid brädan och strök kläder, handdukar och dukar. Önskar jag hade en mangel, men jag har ingen lust att boka den gemensamma tvättstugan bara för att få mangla några dukar och handdukar. Alltså stryker jag. Det är OK. Och medan jag strök fick kycklingfärsen jag hade tagit fram ur frysen tina nordström (hun sum baura kuuukar, du vet)…

Kycklingfärs, 800 gram, fick tina på diskbänken.

Jag hade köpt lasagne. Trodde jag. I själva verket var det lasagnette. Skillnaden dem emellan är att lasagnette är mindre, snyggare och går snabbare att tillaga.

Lasagnette är mindre och snyggare än lasagne och går snabbare att tillaga.

Nu hade jag inte särskilt bråttom och även om slutresultatet blev med beröm godkänt tycker jag nog att lasagne är snäppet godare. Mätt blev jag i alla fall. Jag tog en rejäl portion och sen lite påfyllning. En portion åkte sen in i frysen och en annan in i kylen att ätas i morgon. Då får jag nämligen besök av en kille och jag vill ägna honom all uppmärksamhet jag kan – inte stå och laga mat och vara husmoderlig då – för i morgon ska jag vikariera som matte hela dan, från morgon till kväll.

Lasagnettemiddag med tillbehör. Notera den prominenta förekomsten av grönsaker.

Men hallå! Att laga lasagnette på 800 gram kycklingfärs… Nä, jag använde ungefär ett halvt kilo till detta bara. Resten las i pannan när den var tömd på lasagnesås och urdiskad och så slängde jag ihop min, inom hemmets väggar, så berömda italienska pastasås.

Italiensk pastasås kokar i pannan.

 
Det som skiljer den Tofflianska italienska pastasåsen från annan pastasås är att målgruppen är vuxna. Det vuxliga i det hela utgörs av vin i själva såsen. Idag addade jag dessutom berbere, som jag lyckades få tag i nyligen. Min äkta vara är tyvärr slut, men nu ska jag prova Santa Marias variant.

Den äkta varan är tyvärr slut, men nu provar jag Santa Marias!

Den Tofflianska italienska pastasåsen har jag ännu inte smakat. Jisses, jag blev ju proppmätt av lasagnetten. Två rejäla matlådor åkte därför in i frysen till kommande, mat-, penga- eller fantasilösa dagar.

Två middagar Toffliansk italiensk pastasås frös jag in. Bra att ha när fantasin tryter eller plånboken är tom.

Nöjd lutade jag mig tillbaka i kökssoffan. Sen kom jag på att jag hade det tråkiga kvar – disken. Till skillnad från dagens lata ungdom är jag inte uppvuxen med diskmaskin. Inte heller som vuxen äger jag en sån, jag handdiskar. Och att diska, det är det tråkigaste den här matmorsan vet…

”Bara” disken kvar…

Har DU varit husmoderlig idag??? Hurdådå??? Skriv några rader och berätta, så kanske du inspirera mig till nästa gång. (Det är ganska glest mellan gångerna, dock…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solskenet i någons liv

Ett inlägg om känslor, sår och att ge bort gåvor – och andras saker.

---

 

Den här kaffekoppen såg jag på Social Ekonomi Uppsala i måndags. Den illustrerar bra detta första stycke i mitt inlägg.

Det är inte alla förunnat att vara Solskenet i nåns liv. Men i morse kunde jag sätta upp det på mitt CV. Fästmön hade klivit upp för att göra sig redo för arbetet. Morgonen var grå och trist. En stund senare, när vi satt i bilen utanför hennes jobb blev det plötsligt soligt. Av detta drog vi båda slutsatsen att det måste vara min förtjänst – jag är helt enkelt Solskenet i Annas liv. (Om du inte fattar att jag är ironisk i den här texten behöver du inte läsa mer.)

Jag skulle vilja fortsätta vara Solsken idag, men efter att ha tampats med tonerbyte i min skrivare är det omöjligt. Tur att det inte fanns några vittnen. Min skrivare behöver jag när jag ”administrerar” för att kunna visa upp att jag ”administrerar”, så att säga. Min skrivare är ingen lyxpryl, den kostade ett par hundralappar för några år sen. Det som är dyrt är toner till den. En behållare svart och en behållare färg behövs och det totala priset ligger på runt 400 spänn. Sånt svider. Men jag har ärligt talat ingen lust att åka in till Myndigheten i stan så snart jag ska göra en utskrift som har med min ”administration” att göra.

Det som händer när jag byter toner är för det mesta att

1. skrivaren inte fungerar efter tonerbytet
2. det blir svart bläck överallt – på golvet, på mig etc

Men idag blev det en variation på temat 

Otekniska Tofflan.

Ett blodsår!

Det som skedde idag var att jag lyckades skada mig så att ett blodsår, som barnet I brukade säga, uppstod. I samband med detta passade jag på att KBT:a mig lite och ta en bild. Det är nämligen så att jag svimmar vid åsynen av blod efter en traumatisk vistelse på Sjukstugan i Backen år 2010. Idag höll jag mig på benen – men det var knappt. Och nu sitter jag och skriver med ett plåster på vänster pekfinger för att inte få skit i det djupa såret – som för övrigt gör jätteont när jag skriver. (Det här är självironi.)

Den här gången när jag grejade med skrivaren var det trots allt värt eländet ganska mycket för mig personligen. Jag brukar nätshoppa toner via UppsalaNyheters webbplats (högerspalten) hos InkClub. På så vis gynnar jag två företag här i Uppsala samtidigt som jag tänker lite på miljön (återanvändning av tonerbehållare) och på sysselsättningen (InkClub har anställda i Uppsala samt samarbetar dessutom med Samhall, som ger jobb åt människor med funktionshinder).

Förra gången jag köpte toner fick jag som trogen kund en fin present – det är här det extra värdet för mig personligen kommer in! Jag fick ett paket med två champagneglas från Iittala. Bara så där… Glasen är ännu ouppackade. Tanken är att spara dem för att sen skåla med dem fyllda av champagne när jag har fått nytt jobb. Alternativt ges de bort till nån annan som ska firas. Eller så försöker jag väl sälja dem… (Man ska inte ge bort gåvor man själv har fått, men glasen är ju inte nån gåva från nån jag känner utan från InkClub…) Nån som redan nu vill lägga ett bud på glasen???

Fina champagneglas från Iittala. Lägg ett bud på dem genom att skriva en kommentar eller mejla mig – adress överst i högerspalten!

En människa som inte tycks ha några skrupler vad gäller att sälja andras grejor är Richard Prince, läser jag i Metro. Han är konstnär och fotograf, bosatt i New York – och lever på att göra konst av andras Instagrambilder. Tydligen är detta en mycket lukrativ affärsidé, för enligt Metro

[…] tjänar [han] storkovan. […]

Det är nämligen så att det vi lägger ut på nätet blir allmängods, kan delas fritt och uppenbarligen säljas – i USA, i alla fall. Här i Sverige får man varken låna texter eller bilder hur som helst – men det är inte solklara regler vad som gäller! Så tänk på att det är bäst att fråga om lov först innan du lånar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 20 april 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Redan igår läste jag följande rader, men valde att spara citatet till idag av olika skäl:

[…] ett av hennes intressen var mat som andra lagade […]

Källan är Åsa Hellbergs bok Sonjas hemlighet. Men det kunde ha varit jag som uttalade orden! Mat är godast och bäst när andra än jag lagar den. Då är den riktigt intressant. (<== självironi)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Noll koll på dagarna

Ett inlägg om datum.

---

 

Söndag 26 oktober, måndag 27 oktober och… tisdag 28 november?! Men vänta nu…

Jag har köpt en kalendersats. För även när det gäller kalendrar kör jag med hängslen och livrem, precis som jag gör när det gäller bredband. Fast här handlar det om lite mer än så… Jag har en filofax som ligger på mitt skrivbord, kalendern i iPhonen använder jag och så har jag en väggalmanacka OCH ett datumblock i köket. För säkerhets skull, alltså. Och faktum är att det verkar behövas, för allt fler runt omkring verkar ha noll koll på dagarna. Då måste nån (==> jag) ha koll.

Igår kom ett knappt läsbart papper från min bostadsrättsförenings styrelse (hört talas om att byta toner i skrivaren/kopiatorn???). Där stod bland annat att jag inte får låsa båda låsen till min lägenhet från och med onsdagen den 22 oktober till och med fredagen den 25 oktober för då kommer det hit en besiktningsman (underförstått mannen kommer hit nån gång under dagarna). Eh… fredagen den 25:e..? Men… den 25:e är ju på lördag och fredagen är bara den 24:e… Nåja, det är inte första gången det kommer såna här konstigheter från BRF-styrelsen. Med min fantastiska slutledningsförmåga (<== självironi!) kom jag emellertid fram till att det är fredagen den 24 oktober som avses. Vilket betyder att det då är helt legitimt för mig att stanna inne i tre dar (se föregående inlägg!), för jag vill inte att främlingar ska röra sig fritt i mitt hem.

Sen blev jag lite konfunderad igen när jag började bläddra i veckans TV-tidning. Alltså, jag köper Expressens vanliga TV-tidning, den som kommer ut en gång i veckan och sträcker sig från torsdag till och med onsdag. En vecka. Inte bilagan TV14, den tycker jag är skitdålig (den sträcker sig över 14 dagar, därav dess namn, förstås) Men… jag undrar vad hoppet på en hel månad kommer sig av i veckans TV-tidning! För mellan den 27 oktober och den 28 november är det ju en månad… Dessutom är den 28 november en fredag i år.

Ja, ja… Det är tur att jag har så många kalendrar hemma och kan ha koll, när andra verkar ha noll koll på dagarna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nu har jag förstått Annas kärlek!

Ett förstående och rätt självironiskt inlägg.

---

 

Det var som om polletten trillade ner igår kväll. Jag förstod ett och annat. Jag fattade hur det kan komma sig att Fästmön älskar mig. Om man känner hennI är det inte så svårt. Lägg ihop ett och ett, det vill säga, Anna älskar elefanter. Och jag är ju en elefant!

Lika som bär..?

Jag har skitstora öron, gigantisk snabel, grådaskig hy och är rätt stor och klumpig = alltså elefant. Fast den till vänster på bilden är ju en lite söt sådan, ändå. Den till höger borde nog uppsöka plastikkirurg. Det har hänt ett och annat sen högerbilden togs för nåt år sen. Eller också duger jag som jag är..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fixade det – en del, alltså…

Ett jublande inlägg. (Ja, lite självironiskt också.)

 

Trasig dragkedja.

Faktum är att jag fixade att komma ihåg att ta med mig min dragkedjestrasiga, älskade och skitfula svarta fleecejacka till jobbet. Och ännu mer, jag kom ihåg att gå till skräddaren med den på lunchen. Skrädderskan och jag enades om att dragkedjan inte skulle lagas utan bytas. Det kostar mig 300 spänn, vilket troligen är vad jackan kostade när jag fick den för tio år sen. Men det skiter jag i – jag älskar den och nu ska den bli lagad och användbar igen. Jag kan ha den vintertid, ända ner till minus tio grader. Fast skönast är den höst och vår när man vill vistas utomhus i oömma kläder, typ.

Ännu gladare blev jag när jag löste problemet med det lilla bildspelet som inte ville visas på storskärmen i entrén. Till den saken hör att jag hatar PowerPoint och inte riktigt har lärt mig det. Men så satt jag vid min lilla dator och fipplade lite och plötsligt fick jag till det.

Efter det hade jag ett besök som jag hjälpte till belåtenhet. Människor är väldigt trevliga – när de är  belåtna. Tyvärr dök det upp en bugg i systemet som jag blev varse om via en annan person. En bugg jag inte kan lösa. Att man aldrig får vara riktigt nöjd…

Sen igår kväll har jag försökt lösa problemet med att jag inte längre kan tanka över bilder från min systemuppdaterade iPhone till min gamla dator hemma. Tyvärr går det inte att lösa. Ska jag ha bilder till bloggen funkar det genom att jag skickar upp fotona till WordPress via iPhonen. Men om jag vill jobba med de högupplösta bilderna och dessutom spara dessa – det händer ju ibland att jag tar bilder jag är nöjd med – då sätter gamla XP stopp för det. På Windows 7 funkar det hur bra som helst. Det känns lite bajsigt, men det enda jag kan göra nu är att försöka få tag i en mindre dator med Windows 7 på så att jag kan tanka över bilder dit, i princip. Sen planerar jag givetvis att inhandla en sprajtans ny dator vad det lider. Problemet är att hitta tiden till såna inköp.

Vad gäller min fråga från häromdan, den som skulle förändra min tillvaro från och tisdag nästa vecka, har ännu inte blivit besvarad på grund av att somliga lyser med sin frånvaro. To be continued, alltså… Frågan är hur länge.

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Liv i linan och muller i magen

Ett inlägg om denna dag so far.

Uppdaterat inlägg: Klockan 16.33 kom ett sms från B2Bredband (Bredbandsbolaget???) där det stod att driftstörningen är åtgärdad och om jag fortfarande har problem ska jag starta om mitt modem. MEN HALLÅ! För det första har jag en lina – en sladd till ett särskilt bredbandsuttag i väggen, på lätt svenska, och inget modem. För det andra har linan funkat sen lunchtid… Maj gadd…

Äntligen sitter jag vid Storebror* igen! Det var kvickt jobbat, Bredbandsbolaget! All credit till era tekniker. Men när det gäller information till kunderna fallerar ni emellertid – som så många andra. Spray.se, till exempel… Det hade varit så enkelt för er att till exempel lägga ut information om Bredbandsbolagets driftstörning i HELA Uppsala på er webbplats. Kanske Twittra lite. Alltid når man några kunder som surfar mobilt när fasta linan inte funkar. Bara ett par tips från en kommunikatör som satt och skrev en jobbansökan just när linan dog.

Det gick bra att fortsätta jobba med ansökningarna på Lapdancen**, men som sagt, det blev mickligt. USB-stickan åkte som en skottspole mellan datorerna. Tre ansökningar åkte iväg idag, varav två med såna där fruktansvärda webbformulär som man borde få betalt för att fylla i. Allt som efterfrågas där står nämligen i mitt CV som ligger på en fil. Hur svårt kan det vara att läsa ett sånt dokument? 

Det är som att alla tror att man har massor av tid bara för att man är arbetssökande. Så är det inte! Jag fyller min dag med att skriva ansökningar och skriva annat. Däremellan försöker sköta mitt hem och hushåll samt umgås med familj och vänner. Jag planerar min tid så gott det går. Teknikstrul kan verkligen sätta käppar i hjulet för planeringen. Men då gäller det att ha en plan B! Och det har jag när det gäller datorer och internetuppkoppling, tack och lov! I övrigt är jag hjärtligt trött på dem som skyller på att de inte har tid att svara på ganska viktiga frågor som har med tid och plats att göra. Eller som lovar mejla nånting som sen inte dyker upp.  Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Hur svårt kan det vara att ta två minuter för att skriva två meningar?

Den som har jobb har ofta svårt att förstå noll koll på vilken utsatt position en person utan jobb är i. Att offra ett par minuter för att komma överens om nåt eller skriva nåt eller mejla nåt är väl inte hela världen? När jag jobbade hade jag ibland just två minuter över, liksom… Tänk på att det faktiskt kan vara du som sitter där och väntar sen nån gång, arbetslös och rätt deppig…

Regnet upphörde i Uppsala och solen tittade fram en stund. Jag samlade ihop mina soppåsar och Tokerian-påsen som jag hade kompost i hade gått sönder och läckte – som vanligt! Jag vet inte vad det är för fel med Tokerians plastkassar, men de går alltid sönder. Eller i alla fall i nio fall av tio. Det var bara att offra en annan påse att stoppa den äckliga påsen i.

Sen fick jag emellertid lämna påsarna nere i entrén. Jag kollade postboxen och där låg en räkning och ett brev från a-kassan. Brev från a-kassan, snarare än räkningar, gör att det börjar mullra i min mage. Jag blir nervös och måste gå på toaletten. Idag var inget undantag. Fast jag blev rätt sur på min reaktion när jag öppnade brevet:

Brevet från a-kassan var inte värt att få ont i magen av.

Brevet innehöll en blankett för nominering av ombud. Vilket jävla hån! Jag har ju inga arbetskamrater så hur 17 ska jag kunna utse nåt ombud?! Det var länge sen jag hade kollegor som tillhörde samma fack som jag eller som jobbade som ombud för mitt fack. Det sades, förresten, på just den arbetsplatsen att de som jobbade som ombud hade för lite att göra på sina ordinarie jobb. Det kan nog stämma på det stället. På min senaste arbetsplats såg jag däremot ett ombud som arbetade väldigt hårt – både som kollega och som ombud. Hade jag fått fast tjänst hade jag bytt till just det facket! Nu tvingas jag vara kvar i ett fack som inte vill ha mig som medlem.

En bra sak med det för mig idiotiska brevet var att jag blev påmind om att mejla a-kassan om sänkt a-kasseavgift. Man bör nämligen få det när man är arbetslös. Men du ska inte tro att a-kassan informerar om det. Sånt får man ta reda på själv! Jag lärde mig det förra gången jag var arbetssökande…

Det tar ungefär fem minuter att gå till Tokerian. Halvvägs började foten göra rejält ont. Nu har det onda flyttat sig längre fram, mot lilltån. Fick stanna ett tag inne i affären och vila mina onda fötter liksom axeln – den fick sig väl en kyss i Det Fruktansvärda Fallet i lördags den också…

Fötter och axel fick vila en stund inne i affären.

På Uppsalanyheter.se såg jag så himla många fina bilder från Kulturnatten. Själv bidrog jag bara med en enda, för jag fotade ju mest blommor och växter innan vi åkte hem, som du som läste mitt inlägg om Kulturnatten kanske såg. Fästmön och jag önskade att vi hade haft en anonym blogg där vi kunde lägga ut alternativa bilder. DET hade varit roligt! Men en får inte skoja om andra människor för då är en elak, har jag hört, särskilt från personer som skojar själva – och är både bitska och jätteroliga. Men jag kan meddela att jag hade filmat mitt fall och lagt ut – om jag hade kunnat. Det var en piruett – om du nu kan tänka dig Tofflan som balettdansös – jag har faktiskt dansat balett!!! Att ironisera över sig själv och sina egna tillkortakommanden är alltså helt OK i sociala medier. Men du får alltså varken se P-Lisa eller Han med Shortsen och inte ens Tofflan göra Svansjön, utan bara tillrättalagda och snälla bilder.

*Storebror = min stationära dator
**Lapdancen = min laptop

Livet är kort. Ibland är det svårt att vara snäll.

Read Full Post »

:evil: lika med ond smiley

F*n och hans moster! Jag har inte så ont i hälen efter min lilla promenad idag, men jag har ont i magen och det värker ut i ryggen. Min alien har bråkat med mig sex dar nu, så det är väl minst lika många kvar att försöka stå ut. Dessutom gör den misstänkta vårtan under högerfoten förb%&&/¤ ont. Nä, jag är sur och grinig, som du märker!

Min bästa kompis numera. Mycket sniggare än Ernst lila dass med kristallkrona *kräks*.

Jag jobbade över lite idag, för det kom några angelägna sista-minuten-saker att fixa, så jag var måttligt road när jag inte kunde svänga ut på Stora Vägen. Bilkön ringlade sig lång – eller köerna, ska jag väl säga. De var från tre håll… Några idioter hade fått för sig att Några vägarbetare hade börjat asfaltera mitt i rusningstrafik! OK, jag vet att det är semestertider, men en del måste ändå jobba, till exempel såna som jag, vikarier och några till. Varför inte asfaltera på dan eller på natten i stället? 👿

Skulle stanna på Tokerian på vägen hem och retade upp mig redan utanför. En bil med fyra till synes fullt friska medelålders personer som snodde en av de två handikapparkeringarna.  Och nej, inget handikapptillstånd i framrutan. Bara jäv&%¤# lata… ännu mera 👿

Inne på Tokerian höll jag på att springa benen av mig efter aioli. Aioli äter man till skaldjur. Var placerar man då lämpligast aioli? Ja, Tokerian tycker att det är lämpligt att ha burkar med aioli vid grisköttet och tuber med aioli vid dressingflaskorna. Ännu lite mera 👿  (Snart blir Jontas galen på mig, för han tycker inte att man ska använda smileysar inne i inläggen – MEN DET SKITER JAG I!!! HÖR DU DET???)

Och så kommer jag hem – vad händer? Nejrå, jag tappade inte müsliburken igen, det gjorde jag i morse. Men som vanligt är det nån som bankar, slår samt borrar och som vanligt gastar ungar sig hesa och som… ovanligt fick jag ett anställningsbevis – HEPP! – OCH ett kuvert. Från mamma. Ja det är ju en viss DAG i morgon, harkel… För övrigt fick jag lite panik när jag insåg att det är mammas födelsedag nästa vecka. Jag ska skicka ett kort till henne, men när jag åker ner och hämtar henne måste jag ha med mig presenter. Vad 17 ska jag hitta på? Mamma är som jag – älskar presenter – men till skillnad från mig har det inte dugt med vad som helst genom åren. Nu är det lite bättre. Ett mindre paket har jag redan fixat, alltid något.

Ett paket till mor.

Middag har jag ätit också. Som alla matbloggare *rågarvar åt min självironi* måste jag rapportera vad jag har ätit: två rostade mackor med brännvinsost och en skål cornflakes med mjölk och en sked mammakusin B:s morellsylt! Till dessert: två torra små citronmuffins.

Vad händer i kväll? Tja jag läser nog om en ELAK och hänsynslös men sanningssägande bloggare i Den flerfaldige mördaren och flinar igenkännande. Och så ska jag glo på Morden i Midsomer, andra och sista snopna delen för i sommar. Noterade för övrigt att Tyst vittne kör igång i morgon på TV4. Fast det ser man inte på TV4:s nya, tämligen värdelösa hemsida som bara är seeeg som värsta knäcken…Där hittar man ju ingenting längre 👿 👿  Men det verkar som han har lite rätt, den där krönikören Bo Gustavsson… 😳 Det vimlar av deckare på sommaren. MEN INTE MIG EMOT! HA!

Read Full Post »

Stjärnorna på slottet – finis med Marie!

En kvinnas bästa ålder är 43.

Det konstaterade Marie Göranzon när hon hade sin dag, den dag som också blev säsongsavslutningen på SvT 1:s Stjärnorna på slottet. En underbar avslutning på en serie program som har varit helt fantastiskt bra TV-underhållning.

Fem fantastiska stjärnor har fått  arrangera var sin dag på slottet – på TV.

                                                                                                                                                       Marie Göranzon, östgöte så klart, bjöd verkligen på sig själv. Begreppet självironi fick en ny klang under programmets gång. Och just därför kändes det hela så äkta. Marie Göranzon är en fantastisk stjärna och en skådespelare med många strängar på sin lyra – självinsikt är en.

Många skratt blev det under kvällen, kanske mest när Marie Göranzon gör entré i en för dagen sydd röd sidenklänning, sjungades (nåja…) opera med Malena Ernmans röst från buskarna först. Sedan blir det så här:

Tänk dig en massa vackra rosor – och så kommer nån och klipper av allihopa…

Skratt blev det också när Marie Göranzon imiterar sin make, den inte helt okände Jan Malmsjö…

Men också tårar och vrede, framför allt när Lars Norén nämns. Denne regissör som sårat Marie Göranzon så djupt att hon inte kan tänka sig att titta på nånting han har regisserat.

Ett värdigt slut fick denna säsong av Stjärnorna på slottet – med tal och med en specialöversatt sång.

Jag väntar med spänning på nästa gäng stjärnor! Det här är riktigt bra TV!!!

Read Full Post »