Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘självironi’

Ett icke husligt inlägg med ett uns av självironi.


 

Den som känner mig vet att jag inte är mycket till husmor. Visst, jag gillar god mat – det vill säga att äta den. Inte tillaga den och definitivt inte diska efter matlagningen. Men sen finns det ett par saker i hushållet som jag också avskyr att göra. Jag har skrivit om dem förr. Trots det tycker jag att de är väl värda att upprepas – för igår åkte jag på att göra båda två! Som du förstår blev jag helt slut.

Först till frukosten tvingades jag öppna en ny ost. En gräddig, fet och blöt Boxholmsost där plasten som vanligt var tätt filmad runt ostkroppen. Jag fick klippa bort eländet – och bara det i sig tog sin lilla tid. Men det värsta av allt är jonglerandet med själva osten för att få ur den ur förpackningen. Att bli kladdig och kletig om händer och fingrar är nämligen nåt jag verkligen avskyr. På riktigt.

Boxholms gräddost

En väldigt god ost, men kletigt och kladdigt att få ur den ur förpackningen.


Lite senare var det dags för nästa prövning. 
Jag skulle fixa kaffe och då hände naturligtvis det vanliga: kaffet i kaffeburken tog slut. Ska det finnas kaffe i kaffeburken här hemma måste jag fylla på den – med påföljd att det inte bara hamnar kaffe i burken utan på en av köksbänkarna, på diskbänken och på köksgolvet också. Varför häller jag alltid utanför?! (<== fråga som är omöjlig att besvara).

Kaffepåfyllning

Kaffepåfyllning – i burk, på köksbänkar, på diskbänken och på köksgolvet.


Det finns flera hushållssaker jag hatar att göra. 
Diska är, som sagt, en annan. Särskilt diska efter fiskiga rätter. Byta toapapper är inte heller kul. Eller fylla på flytande tvättmedel i tvättmedelsflaskorna, för att nämna några till.


Frågan är nu om jag är ensam om att känna sån här avsky… Har DU några hushållssaker som du verkligen inte gillar att göra??? Skriv några rader i en kommentar och berätta nåt, förhoppningsvis. Så slipper jag känna mig så ensam i min avsky…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg lagat med en stor portion självironi.


 

Nej, det är ingen idé att sukta efter inbjudan till hemlagad mat som aldrig kommer. Det är bara att ta tag i det själv. Tyvärr. Men idag passade så bra att vara både husmor och matmor – och slå till såtillvidapass att en till och med överraskar sig själv. Jag inledde med att handla mat – INGET godis! Därefter ställde jag mig vid brädan och strök kläder, handdukar och dukar. Önskar jag hade en mangel, men jag har ingen lust att boka den gemensamma tvättstugan bara för att få mangla några dukar och handdukar. Alltså stryker jag. Det är OK. Och medan jag strök fick kycklingfärsen jag hade tagit fram ur frysen tina nordström (hun sum baura kuuukar, du vet)

Kycklingfärs 800 gram

Kycklingfärs, 800 gram, fick tina på diskbänken.


Jag hade köpt lasagne. Trodde jag.
I själva verket var det lasagnette. Skillnaden dem emellan är att lasagnette är mindre, snyggare och går snabbare att tillaga.

 Lasagnette

Lasagnette är mindre och snyggare än lasagne och går snabbare att tillaga.


Nu hade jag inte särskilt bråttom
och även om slutresultatet blev med beröm godkänt tycker jag nog att lasagne är snäppet godare. Mätt blev jag i alla fall. Jag tog en rejäl portion och sen lite påfyllning. En portion åkte sen in i frysen och en annan in i kylen att ätas i morgon. Då får jag nämligen besök av en kille och jag vill ägna honom all uppmärksamhet jag kan – inte stå och laga mat och vara husmoderlig då – för i morgon ska jag vikariera som matte hela dan, från morgon till kväll.

Lasagnettemiddag med tomat mjölk o bok

Lasagnettemiddag med tillbehör. Notera den prominenta förekomsten av grönsaker.


Men hallå! 
Att laga lasagnette på 800 gram kycklingfärs… Nä, jag använde ungefär ett halvt kilo till detta bara. Resten las i pannan när den var tömd på lasagnesås och urdiskad och så slängde jag ihop min, inom hemmets väggar, så berömda italienska pastasås.

Italiensk pastasås

Italiensk pastasås kokar i pannan.

 
Det som skiljer den Tofflianska italienska pastasåsen från annan pastasås är att målgruppen är vuxna. Det vuxliga i det hela utgörs av vin i själva såsen. Idag addade jag dessutom berbere, som jag lyckades få tag i nyligen. Min äkta vara är tyvärr slut, men nu ska jag prova Santa Marias variant.

Berbere

Den äkta varan är tyvärr slut, men nu provar jag Santa Marias!


Den Tofflianska italienska pastasåsen 
har jag ännu inte smakat. Jisses, jag blev ju proppmätt av lasagnetten. Två rejäla matlådor åkte därför in i frysen till kommande, mat-, penga- eller fantasilösa dagar.

Två middagsportioner italiensk pastasås med vin o berbere

Två middagar Toffliansk italiensk pastasås frös jag in. Bra att ha när fantasin tryter eller plånboken är tom.


Nöjd lutade jag mig tillbaka i kökssoffan. 
Sen kom jag på att jag hade det tråkiga kvar – disken. Till skillnad från dagens lata ungdom är jag inte uppvuxen med diskmaskin. Inte heller som vuxen äger jag en sån, jag handdiskar. Och att diska, det är det tråkigaste den här matmorsan vet…

Ugnsfast form med diskmedel och vatten

”Bara” disken kvar…


Har DU varit husmoderlig idag??? Hurdådå??? Skriv några rader och berätta, så kanske du inspirera mig till nästa gång. (Det är ganska glest mellan gångerna, dock…)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om känslor, sår och att ge bort gåvor – och andras saker.


 

Kaffekopp med tecknad figur Social Ekonomi Uppsala 5 kr

Den här kaffekoppen såg jag på Social Ekonomi Uppsala i måndags. Den illustrerar bra detta första stycke i mitt inlägg.

Det är inte alla förunnat att vara Solskenet i nåns liv. Men i morse kunde jag sätta upp det på mitt CV. Fästmön hade klivit upp för att göra sig redo för arbetet. Morgonen var grå och trist. En stund senare, när vi satt i bilen utanför hennes jobb blev det plötsligt soligt. Av detta drog vi båda slutsatsen att det måste vara min förtjänst – jag är helt enkelt Solskenet i Annas liv. (Om du inte fattar att jag är ironisk i den här texten behöver du inte läsa mer.)

Jag skulle vilja fortsätta vara Solsken idag, men efter att ha tampats med tonerbyte i min skrivare är det omöjligt. Tur att det inte fanns några vittnen. Min skrivare behöver jag när jag ”administrerar” för att kunna visa upp att jag ”administrerar”, så att säga. Min skrivare är ingen lyxpryl, den kostade ett par hundralappar för några år sen. Det som är dyrt är toner till den. En behållare svart och en behållare färg behövs och det totala priset ligger på runt 400 spänn. Sånt svider. Men jag har ärligt talat ingen lust att åka in till Myndigheten i stan så snart jag ska göra en utskrift som har med min ”administration” att göra.

Det som händer när jag byter toner är för det mesta att

  1. skrivaren inte fungerar efter tonerbytet
  2. det blir svart bläck överallt – på golvet, på mig etc

Men idag blev det en variation på temat 

Otekniska Tofflan.

Blodsår

Ett blodsår!

Det som skedde idag var att jag lyckades skada mig så att ett blodsår, som barnet I brukade säga, uppstod. I samband med detta passade jag på att KBT:a mig lite och ta en bild. Det är nämligen så att jag svimmar vid åsynen av blod efter en traumatisk vistelse på Sjukstugan i Backen år 2010. Idag höll jag mig på benen – men det var knappt. Och nu sitter jag och skriver med ett plåster på vänster pekfinger för att inte få skit i det djupa såret – som för övrigt gör jätteont när jag skriver. (Det här är självironi.)

Den här gången när jag grejade med skrivaren var det trots allt värt eländet ganska mycket för mig personligen. Jag brukar nätshoppa toner via UppsalaNyheters webbplats (högerspalten) hos InkClub. På så vis gynnar jag två företag här i Uppsala samtidigt som jag tänker lite på miljön (återanvändning av tonerbehållare) och på sysselsättningen (InkClub har anställda i Uppsala samt samarbetar dessutom med Samhall, som ger jobb åt människor med funktionshinder).

Förra gången jag köpte toner fick jag som trogen kund en fin present – det är här det extra värdet för mig personligen kommer in! Jag fick ett paket med två champagneglas från Iittala. Bara så där… Glasen är ännu ouppackade. Tanken är att spara dem för att sen skåla med dem fyllda av champagne när jag har fått nytt jobb. Alternativt ges de bort till nån annan som ska firas. Eller så försöker jag väl sälja dem… (Man ska inte ge bort gåvor man själv har fått, men glasen är ju inte nån gåva från nån jag känner utan från InkClub…) Nån som redan nu vill lägga ett bud på glasen???

Iittala champagneglas

Fina champagneglas från Iittala. Lägg ett bud på dem genom att skriva en kommentar eller mejla mig – adress överst i högerspalten!


En människa som inte tycks ha några skrupler 
vad gäller att sälja andras grejor är Richard Prince, läser jag i Metro. Han är konstnär och fotograf, bosatt i New York – och lever på att göra konst av andras Instagrambilder. Tydligen är detta en mycket lukrativ affärsidé, för enligt Metro

[…] tjänar [han] storkovan. […]

Det är nämligen så att det vi lägger ut på nätet blir allmängods, kan delas fritt och uppenbarligen säljas – i USA, i alla fall. Här i Sverige får man varken låna texter eller bilder hur som helst – men det är inte solklara regler vad som gäller! Så tänk på att det är bäst att fråga om lov först innan du lånar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Redan igår läste jag följande rader, men valde att spara citatet till idag av olika skäl:

[…] ett av hennes intressen var mat som andra lagade […]

Källan är Åsa Hellbergs bok Sonjas hemlighet. Men det kunde ha varit jag som uttalade orden! Mat är godast och bäst när andra än jag lagar den. Då är den riktigt intressant. (<== självironi)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om datum.


 

Oktober o november i samma TVtidning

Söndag 26 oktober, måndag 27 oktober och… tisdag 28 november?! Men vänta nu…

Jag har köpt en kalendersats. För även när det gäller kalendrar kör jag med hängslen och livrem, precis som jag gör när det gäller bredband. Fast här handlar det om lite mer än så… Jag har en filofax som ligger på mitt skrivbord, kalendern i iPhonen använder jag och så har jag en väggalmanacka OCH ett datumblock i köket. För säkerhets skull, alltså. Och faktum är att det verkar behövas, för allt fler runt omkring verkar ha noll koll på dagarna. Då måste nån (==> jag) ha koll.

Igår kom ett knappt läsbart papper från min bostadsrättsförenings styrelse (hört talas om att byta toner i skrivaren/kopiatorn???). Där stod bland annat att jag inte får låsa båda låsen till min lägenhet från och med onsdagen den 22 oktober till och med fredagen den 25 oktober för då kommer det hit en besiktningsman (underförstått mannen kommer hit nån gång under dagarna). Eh… fredagen den 25:e..? Men… den 25:e är ju på lördag och fredagen är bara den 24:e… Nåja, det är inte första gången det kommer såna här konstigheter från BRF-styrelsen. Med min fantastiska slutledningsförmåga (<== självironi!) kom jag emellertid fram till att det är fredagen den 24 oktober som avses. Vilket betyder att det då är helt legitimt för mig att stanna inne i tre dar (se föregående inlägg!), för jag vill inte att främlingar ska röra sig fritt i mitt hem.

Sen blev jag lite konfunderad igen när jag började bläddra i veckans TV-tidning. Alltså, jag köper Expressens vanliga TV-tidning, den som kommer ut en gång i veckan och sträcker sig från torsdag till och med onsdag. En vecka. Inte bilagan TV14, den tycker jag är skitdålig (den sträcker sig över 14 dagar, därav dess namn, förstås) Men… jag undrar vad hoppet på en hel månad kommer sig av i veckans TV-tidning! För mellan den 27 oktober och den 28 november är det ju en månad… Dessutom är den 28 november en fredag i år.

Ja, ja… Det är tur att jag har så många kalendrar hemma och kan ha koll, när andra verkar ha noll koll på dagarna…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förstående och rätt självironiskt inlägg.


 

Det var som om polletten trillade ner igår kväll. Jag förstod ett och annat. Jag fattade hur det kan komma sig att Fästmön älskar mig. Om man känner hennI är det inte så svårt. Lägg ihop ett och ett, det vill säga, Anna älskar elefanter. Och jag är ju en elefant!

Dumbo o jag

Lika som bär..?


Jag har skitstora öron
, gigantisk snabel, grådaskig hy och är rätt stor och klumpig = alltså elefant. Fast den till vänster på bilden är ju en lite söt sådan, ändå. Den till höger borde nog uppsöka plastikkirurg. Det har hänt ett och annat sen högerbilden togs för nåt år sen. Eller också duger jag som jag är..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jublande inlägg. (Ja, lite självironiskt också.)

 

Trasig dragkedja

Trasig dragkedja.

Faktum är att jag fixade att komma ihåg att ta med mig min dragkedjestrasiga, älskade och skitfula svarta fleecejacka till jobbet. Och ännu mer, jag kom ihåg att gå till skräddaren med den på lunchen. Skrädderskan och jag enades om att dragkedjan inte skulle lagas utan bytas. Det kostar mig 300 spänn, vilket troligen är vad jackan kostade när jag fick den för tio år sen. Men det skiter jag i – jag älskar den och nu ska den bli lagad och användbar igen. Jag kan ha den vintertid, ända ner till minus tio grader. Fast skönast är den höst och vår när man vill vistas utomhus i oömma kläder, typ.

Ännu gladare blev jag när jag löste problemet med det lilla bildspelet som inte ville visas på storskärmen i entrén. Till den saken hör att jag hatar PowerPoint och inte riktigt har lärt mig det. Men så satt jag vid min lilla dator och fipplade lite och plötsligt fick jag till det.

Efter det hade jag ett besök som jag hjälpte till belåtenhet. Människor är väldigt trevliga – när de är  belåtna. Tyvärr dök det upp en bugg i systemet som jag blev varse om via en annan person. En bugg jag inte kan lösa. Att man aldrig får vara riktigt nöjd…

Sen igår kväll har jag försökt lösa problemet med att jag inte längre kan tanka över bilder från min systemuppdaterade iPhone till min gamla dator hemma. Tyvärr går det inte att lösa. Ska jag ha bilder till bloggen funkar det genom att jag skickar upp fotona till WordPress via iPhonen. Men om jag vill jobba med de högupplösta bilderna och dessutom spara dessa – det händer ju ibland att jag tar bilder jag är nöjd med – då sätter gamla XP stopp för det. På Windows 7 funkar det hur bra som helst. Det känns lite bajsigt, men det enda jag kan göra nu är att försöka få tag i en mindre dator med Windows 7 på så att jag kan tanka över bilder dit, i princip. Sen planerar jag givetvis att inhandla en sprajtans ny dator vad det lider. Problemet är att hitta tiden till såna inköp.

Vad gäller min fråga från häromdan, den som skulle förändra min tillvaro från och tisdag nästa vecka, har ännu inte blivit besvarad på grund av att somliga lyser med sin frånvaro. To be continued, alltså… Frågan är hur länge.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Older Posts »