Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bud’

Ett inlägg i vilket luften har gått skribenten.


 

Manus

Det är rea på mitt manus. Har du nåt bud???

De senaste fem månaderna har jag text- och språkgranskat andras texter. Jag har tjänat pengar på det. Idag startar bokrean och jag rear ut mitt eget manus på Instagram, bland annat. (Hittills utan framgång, dock. Folk tycks föredra andras böcker…) Men nu vill jag börja skriva på Tvåan – och att skriva är det jag vill ägna mig åt på riktigt. Att skriva böcker.

 

Fullmåne över husen

Det flög inga kossor över månen i morse heller.

En måste emellertid kunna betala räkningar och leva också och några kossor flyger inte över månen lika lite som mirakel sker. Livet är en kamp – och mer behöver jag inte säga om det. Den som förstår vad jag menar förstår. Den som inte fattar får leva i ovisshet för den här bloggen är som ett såll. Och jag vill inte att alla ska veta allt. Men jag tycker att en och annan skulle kunna prova på att leva i ovisshet ett tag bara för att se hur länge h*n skulle överleva och för att kanske lära sig att inte döma andra när man inte har hela bilden. Jag har levt i ovisshet i över sju år nu. Jag vet precis vad det handlar om. Hittills har jag överlevt, men jag har stått vid järnvägen många gånger, så att säga. Det förstår inte såna som du – om du inte har stått där själv.

Nu har jag haft en liten pratstund med Fästmön. Huvudet känns som det innehåller bly och jag är så trött, så trött, så in i döden trött. Jag ska ta en macka och en dusch innan jag telefonerar med mamma. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen (utan att be om ursäkt för det!) för att se första delen av Palme – sista timmarna på TV4. Det är ju snart 30 år sen Sveriges dåvarande statsminister mördades på en gata i Stockholm. Mina tankar går till hans hustru Lisbeth som var med vid tillfället och som varje år vid den här tiden påminns om det som hände – vissa år lite extra mycket. Samtidigt vill jag – som så många andra och säkerligen även Lisbeth Palme – veta vem mördaren är så att h*n kan straffas.

 

Innan jag går till köket vill jag bara tacka Johanna och Bonniers för boken som hittade vägen ner i min postbox idag!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tröttkört inlägg.


 

Tofflan i sin Leffemössa

Ett Litet Under af Effektivitet i sin fina Leffemössa!

Vilken dag!!! Jag har suttit djupt koncentrerad – nä, ingen överdrift, hjärncellen har fått jobba – med en och samma rapport hela dan. Det var ett akutjobb som hamnade i mitt knä och jag la alla andra jobb åt sidan. Jag är mycket nöjd att jag hann korrekturläsa och lägga över korrekturet till författaren i eftermiddag. Då har h*n i sin tur lite extra tid på sig att läsa igenom mina förslag till ändringar. Senast på söndag ska materialet vara inlämnat och ingen av oss jobbar ju lördagar och söndagar. Innan jag gick hem fixade jag lite lay out på en beskrivning. Jag känner mig kort sagt som ett litet under av effektivitet. Men nu är jag såå trött, framför allt i nacke och ögon.

I morse var det mörkt i bilen när jag öppnade dörren. Ett tag var jag rädd att batteriet hade dött, men det var bara kupébelysningen som avlidit. Jag får väl åka till Bil 3:an vid tillfälle och få den lampan bytt. Annars var det ljusare idag, i vart fall när jag åkte hem. Det var första dan jag märkte stor skillnad, faktiskt. Sen snöade det förstås mitt på dan och temperaturen hade krupit neråt på eftermiddagen så jag fick skrapa framrutan. Men ändå. Ljusare

I kväll ska jag mest ta det lugnt och läsa. Jag börjar med UppsalaTidningen, som kom i morse. Den levereras inte som nåt under av effektivitet, dock. Visst är det märkligt att trots att det är lokalblaskan som äger denna gratistidning, har UppsalaTidningen, som ges ut en gång i veckan, egna tidningsbud? Dessa tidningsbud kommer senare än de bud som levererar morgontidningar trots att det är samma distributör. Förutom detta lägger UppsalaTidningens bud tidningarna i postboxarna nere i entrén och inte i tidningshållarna utanför ytterdörrarna. Därför blir det inte av att en läser tidningen förrän på kvällen. Eller inte alls. En går liksom inte nerför trappan i morgonrock… Nog borde distributionen kunna rationaliseras..?

citerad i Uppsalatidningen 20120309

Jodå. Jag blev citerad en gång i UppsalaTidningen och jag var arg då också, men det hjälper inte. Rationalisera distributionen!


När jag ändå är igång
finns det annat som borde rationaliseras. Jag undrar om BRF-ordföranden tänker skita i mig. Vid 22.30-tiden igår kväll startade tvätteriverksamheten i huset för andra kvällen i rad. Det var liiite sent att ringa ordföranden och klaga då, så jag skrev ett sms. Ingen respons överhuvudtaget varken igår kväll eller idag. Nä, en ska uppenbarligen bara finna sig att det finns grannar som inte fixar det här med hänsyn. Nå, alla som kommer med goda och oombedda råd om att jag måste klaga… Vad ska jag göra nu när jag har klagat förgäves tre gånger totalt???

Antikrundan ska jag inte klaga på utan helt klart se klockan 20, det behöver jag inga goda råd om. Denna vecka är programmet från Västerås. Där känner jag ingen, längre, så jag lär nog inte se nån bekant. Men hur var det med DIG..? Lyckades DU sen nån bekant i Antikrundan från Uppsala? Vänta lite… jag ska hjälpa dig på traven…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Tittut!

som jag brukar säga till folk i gångarna på ICA Solen ibland.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om känslor, sår och att ge bort gåvor – och andras saker.


 

Kaffekopp med tecknad figur Social Ekonomi Uppsala 5 kr

Den här kaffekoppen såg jag på Social Ekonomi Uppsala i måndags. Den illustrerar bra detta första stycke i mitt inlägg.

Det är inte alla förunnat att vara Solskenet i nåns liv. Men i morse kunde jag sätta upp det på mitt CV. Fästmön hade klivit upp för att göra sig redo för arbetet. Morgonen var grå och trist. En stund senare, när vi satt i bilen utanför hennes jobb blev det plötsligt soligt. Av detta drog vi båda slutsatsen att det måste vara min förtjänst – jag är helt enkelt Solskenet i Annas liv. (Om du inte fattar att jag är ironisk i den här texten behöver du inte läsa mer.)

Jag skulle vilja fortsätta vara Solsken idag, men efter att ha tampats med tonerbyte i min skrivare är det omöjligt. Tur att det inte fanns några vittnen. Min skrivare behöver jag när jag ”administrerar” för att kunna visa upp att jag ”administrerar”, så att säga. Min skrivare är ingen lyxpryl, den kostade ett par hundralappar för några år sen. Det som är dyrt är toner till den. En behållare svart och en behållare färg behövs och det totala priset ligger på runt 400 spänn. Sånt svider. Men jag har ärligt talat ingen lust att åka in till Myndigheten i stan så snart jag ska göra en utskrift som har med min ”administration” att göra.

Det som händer när jag byter toner är för det mesta att

  1. skrivaren inte fungerar efter tonerbytet
  2. det blir svart bläck överallt – på golvet, på mig etc

Men idag blev det en variation på temat 

Otekniska Tofflan.

Blodsår

Ett blodsår!

Det som skedde idag var att jag lyckades skada mig så att ett blodsår, som barnet I brukade säga, uppstod. I samband med detta passade jag på att KBT:a mig lite och ta en bild. Det är nämligen så att jag svimmar vid åsynen av blod efter en traumatisk vistelse på Sjukstugan i Backen år 2010. Idag höll jag mig på benen – men det var knappt. Och nu sitter jag och skriver med ett plåster på vänster pekfinger för att inte få skit i det djupa såret – som för övrigt gör jätteont när jag skriver. (Det här är självironi.)

Den här gången när jag grejade med skrivaren var det trots allt värt eländet ganska mycket för mig personligen. Jag brukar nätshoppa toner via UppsalaNyheters webbplats (högerspalten) hos InkClub. På så vis gynnar jag två företag här i Uppsala samtidigt som jag tänker lite på miljön (återanvändning av tonerbehållare) och på sysselsättningen (InkClub har anställda i Uppsala samt samarbetar dessutom med Samhall, som ger jobb åt människor med funktionshinder).

Förra gången jag köpte toner fick jag som trogen kund en fin present – det är här det extra värdet för mig personligen kommer in! Jag fick ett paket med två champagneglas från Iittala. Bara så där… Glasen är ännu ouppackade. Tanken är att spara dem för att sen skåla med dem fyllda av champagne när jag har fått nytt jobb. Alternativt ges de bort till nån annan som ska firas. Eller så försöker jag väl sälja dem… (Man ska inte ge bort gåvor man själv har fått, men glasen är ju inte nån gåva från nån jag känner utan från InkClub…) Nån som redan nu vill lägga ett bud på glasen???

Iittala champagneglas

Fina champagneglas från Iittala. Lägg ett bud på dem genom att skriva en kommentar eller mejla mig – adress överst i högerspalten!


En människa som inte tycks ha några skrupler 
vad gäller att sälja andras grejor är Richard Prince, läser jag i Metro. Han är konstnär och fotograf, bosatt i New York – och lever på att göra konst av andras Instagrambilder. Tydligen är detta en mycket lukrativ affärsidé, för enligt Metro

[…] tjänar [han] storkovan. […]

Det är nämligen så att det vi lägger ut på nätet blir allmängods, kan delas fritt och uppenbarligen säljas – i USA, i alla fall. Här i Sverige får man varken låna texter eller bilder hur som helst – men det är inte solklara regler vad som gäller! Så tänk på att det är bäst att fråga om lov först innan du lånar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett blommande inlägg.


 

Jag älskar blommor. Verkligen. Och nu blommar det – men faktiskt inte enbart utomhus…  När vi kom hem från biltvätten låg blommor halvvägs upp i trappan till min lägenhet. Budet orkade visst inte gå ända upp. Vilken tur att ingen unge hade trampat på blommorna eller nån hade snott dem!..

Blommor mitt i trappan

Blommor mitt i trappan ovanför den rosa pilen. Vid orange pil, Fästmöns snigga ben.


Inne i lägenheten
blommar båda mina porslinsblommor, men också den här vita blomman. Kanske Belgiska Anna kan säga vad blomman heter???

Vit blomma

Vit blomma – men vad heter den???


Plötsligt skrek Anna till!
Det visade sig att polkaamaryllisen blommar, den som jag fick av Anna till julen…. 2012, tror jag…

Polkaamaryllisen blommar den 22 maj 2014

Polkaamaryllisen blommar den 22 maj 2014 – ungefär ett och ett halvt år efter jag fick den!


Dessutom är det inte
bara en klocka, utan tre… Än så länge…

Polkaamaryllisen blommar den 22 maj 2014

Tre klockor har slagit ut!


Men vad var det nu i blompaketet
som låg i trappan? Det var en alldeles jättesöt, gosig hund och en bukett underbart doftande pioner.

Pioner och hund från fru Klon

Pioner och hund från den omtänksamma fru Klon.

 
Tusen, tusen tack, snälla fru Klon! Du är så snäll och omtänksam som tänker på mig trots att du själv har det så skruttigt. 

Nu känner jag mig inte alls sur eller uppretad längre utan bara glad! Och varm! Så hopp in i duschen med mig!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan surfar runt i omvärlden, sedd ur media på nätets ögon.


Det här med att titta i ett fysiskt blad,
en papperstidning, gör jag alltmer sällan. Gör du? Jag får mina nyheter via cyberspace. Många medier har gratis visning av nyheter och artiklar. Och sen finns det ju andra källor för att få veta vad som är på gång – bloggar, till exempel. Men det som skrivs där ska man möjligen ta med en nypa salt eftersom inlägg inte alltid är faktagranskade eller har ett underlag som visar ”allt”, bara skribentens åsikter i olika frågor. Nu blir det emellertid en liten tur här medierymden, häng med om du har lust! Stanna kvar om du hellre vill det.

Kossa närbildKor på villovägar i Knivsta. Det gäller att inte lida av ko-skräck om man bor i Knivsta. Igår eftermiddag kom Rosa och hennes kompisar på villovägar – bland villorna i Knivsta. Kossorna hade helt enkelt rymt från Egebyholm.

Depardieu vill bli algerier. För ett tag sen blev den franske skådisen Gérard Depardieu rysk medborgare. Nu vill han ha ett algeriskt medborgarskap också. Vad han håller på med? Han samlar på pass, enligt Dagens Nyheter.

KuddeTrivsel på jobbet ger bättre sömn. Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, har på regeringens uppdrag undersökt den internationella forskningen om arbetsmiljöns betydelse för sömnstörningar. Resultaten visar att medarbetare som känner sig rättvist behandlade, har möjlighet att påverka och kontrollera sina arbetsuppgifter samt har ett medmänskligt stöd på jobbet sover bättre än de som har alltför höga krav på sig. Och den som jobbar skift drabbas oftare av sömnstörningar. Eh… och det nya i detta var..?

webtrollMåltidens sociala funktion främjar demokratin. En måltid är ett möte och ett tillfälle när vi kan överföra våra tankar och värderingar. Det skriver statsvetarna Leif Lewin och Evelina Stadin i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Sverige är landet som har flest ensamhushåll. Trots det äter 82 procent middag med familjen minst en gång i veckan. Gemensamma måltider påverkar demokratin, menar Leif Lewin och Evelina Stadin. För vi äter inte bara för att bli mätta utan också knyta vänskapsband. Måltiden blir en mötesplats. Så tänk därför på alla som inte har nån att äta med, kanske står utan jobb eller familj. Dessa kan nämligen vara… näthatare som äter hamburgare framför sina datorer, enligt skribenterna. Ensamätarna är kort sagt ett problem. Oj då! Jag som åt min fil ensam framför datorn i morse… Men jag äter lunch och/eller middag i sällskap med andra flera gånger i veckan, jag lovar!!! 

Trafikstrejk rycker närmare. Kommunal säger nej till bud om kollektivavtal. Det kan drabba bussresenärerna i Stockholm, men även tågpendlarna Stockholm – Uppsala. Blir det ingen lösning utbryter strejk vid natten till den 20 juni.

Juridisk miss kan kosta en halv miljon extra. Vad var det jag sa igår..?

Klänning o gympadojorÄr i en tid där det som räknas är utseende. Jimmy Fredriksson skriver om klädkoder – allt från bankernas kavaj och slips till sjuksköterskan Mattias som jobbar i klänning. Man ler lite… Och ändå vidhåller jag att shorts inte är OK på jobbet om man inte är typ brevbärare.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse när jag vaknade – ja, när det var lagom tid att vakna, jag hade ju vaknat i olagom tid först – tyckte jag att jag låg med näsan bland en massa gröna äpplen. Precis just gröna äpplen doftade det. Och när jag sen började sniffa på Fästmön tyckte jag att hon doftade… smågodis. Konstigt, det där med dofter…

Vaknade jag i den här korgen, månntro?


Vi åt frukost ganska länge,
spelade ett parti Wordfeud till, bara fanns till. Sen blev det dags att tänka på Det Verkliga Livet. Vi for iväg till ICA Solen för att handla. Jag var på vippen att köpa kalkonsalami – men den var för gammal. Och när det gäller fågel köper jag inte gärna sånt som är efter bäst-före-datum. I stället inhandlade jag ett paket kycklingkorv, för här ska det bli kycklingkorv med bröd och räksallad till söndagsmiddag!

Hemma i New Village startade jag en maskin tvätt och perkolerade kaffe. Medan kaffet puttrade och bubblade pratade jag med mamma. Vi telefonerade visserligen igår också, men jag vet ju att hon känner sig extra ensam om helgerna. Igår blev det prat om julen igen – och jag känner bara för att rymma. Det senaste budet är att jag inte ska åka till henne, för det kan ju snöa… (Hur många gånger har jag inte kört de 2 x 30 milen för att fira jul i Metropolen Byhålan???) För mig är det gällande budet att jag inte kan bestämma nånting med nån eftersom jag väntar på en operation. Mamma vill ju komma hit till jul och jag har sagt att vi får vänta och se eftersom jag ju kanske är sängliggande/hospitaliserad. Jag kan inte hjälpa henne med lyft och allt möjligt när jag inte för lyfta knappt mitt finger. Om jag ens kan lyfta alls…  Den här juldiskussionen TÄR på mig, jag vill bara rymma från alltihop till en liten stuga i skogen med en sprakande brasa och massor av snö utanför. Typ.

Vätten som körde oss i släde till Tomtens stuga en gång…


Mörkret sänkte sig snabbt
över den här dan. Det är därför jag inte gillar detta hattande hit och dit med sommartid och vintertid. För när det slår över och blir vintertid, det vill säga normaltid, igen blir kvällarna så långa och mörka. Jag ska ägna en stund åt att försöka läsa ut boken i ”bokprojektet” jag deltar i. Det är inte så många sidor kvar. Sen blir det tvätthängning och söndagsmiddag för att slutligen runda av med första delen av Arne Dahl: Upp till toppen av berget på SvT 1 klockan 21. Får hoppas att jag gillar den bättre än de två föregående Arne Dahl-avsnitten.

Mina köksstolar har varit på kalas i helgen och kommit tillbaka alldeles kletiga och smutsiga – som man kanske ska göra när man har varit på kalas. Vad har du gjort en söndag som denna???


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag blev det en mycket bättre dag än igår. Tänk att man ändå inte kan tro det, trots att alla säger

I morgon blir det bättre, ska du se!

Jag var som ett åskmoln igår kväll och synen i duschrummet var väl… rätt rolig. Fästmön fick skratta lite i alla fall och det bjöd jag på. Nästan.

Idag var jag på jobbet strax efter klockan sju. Vid elva-tiden hade jag fått tre gånger så mycket gjort som under hela dan igår. Då har man hämtat igen ganska bra och kan vara nöjd med sig själv. En stund.

Jag stack iväg på ett ärende vid lunchtid eftersom jag insåg att mamma har namnsdag nästa vecka. Köpte med mig en sallad tillbaka som jag åt i lunchrummet i huset, för en gångs skull. Fick trevligt sällskap av prefekten på institution 1 och passade på att fråga honom till råds om vad jag skulle begära för procent av prefekten på institution 2 – som jag hade lönesamtal med efter lunch.

Passande frimärke på mammas namnsdagskort.


Lönesamtalet avlöpte bra.
Jag fick inget bud och gav inget bud, men vi pratade om vad jag gör, vad jag har i lön och hur arbetet går. Eftersom framtiden är osäker tog jag upp där och prefekten svarade att det måste förankras lite här och var, men att han gärna ville veta mer om min bakgrund. HEPP vilken tur att jag hade mitt aktuella CV på en USB-sticka i väskan, liksom min personliga hemsida på företaget klar. Som bonus hittade jag en lista med aktuella referenter som jag bifogade. Han ville också ha en sammanställning av vad jag kan erbjuda för tjänster, så jag mejlade M eftersom vi ju satte ihop en sån för ett tag sen. Men sen började jag på en egen, lite mer konkret. Jag förväntar mig ingen astronomisk löneförhöjning, det finns andra värden när det gäller arbete – till exempel att man trivs, att ens kompetens efterfrågas och att arbetskamraterna är snälla mot en. Det är man jag inte van vid…

Resten av eftermiddagen fixade jag lite andra saker, som, liksom en del av det jag gjorde på förmiddagen, jag inte trodde mig om att kunna. Ibland slår det där jädra dåliga självförtroendet klorna i en. Tur att man har 25 procent finne i sig då och kan plocka fram sisun. Jag lyckades med två saker jag inte trodde att jag skulle klara!

Igår blev det indiskt till middag med Anna som kock; idag blev det thailändskt med mig som kock matleverantör via thaistället på jobbet. Rejäla lådor med fyra kycklingspett var samt ris och några gurkskivor för endast 110 spänn!

Efter maten rultade jag (ja, jag är tjock och då rultar man!) ut med soporna, vattnade de 42* och ringde mamma, men sen gjorde Anna mig på riktigt bra humör. Hon skruvade loss duschmunstycket i badrummet och monterade på duschen i duschrummet och satt på det nya duschmunstycket, det som inte passade i hållaren på stången i duschrummet, i badrummet. Nu har jag två fungerande duschar igen! Underbart!

Duschen i duschrummet, numera utan silvertejp.

Duschslangen i badrummet fick nytt munstycke. Det ser ju inte världsasnyggt ut, men det är funktionellt.


Tack snälla Anna, min egen rörmokarhjältinna!

I skrivande stund pågår en jämn Wordfeudmatch med AstroMonica, men jag ska strax slänga mig i fåtöljen och bara, bara softa. Den här veckan innehåller enbart tidiga morgnar på vardagarna, så jag är ganska trött. Nästa vecka ska jag försöka vara piggare så att jag kan hämta mitt öl-pris tillsammans med Mie. Efter det räknar jag med att till och med hälen blir på bättre humör så att jag liksom DANSAR hem…


*vattna de 42 = vattna alla mina krukväxter


Livet är kort.

Read Full Post »