Bokrektangel: Tofflan om Millie Birds bok om döda saker

Ett inlägg om en bok.

---

 

Både FEM och jag har läst Millie Birds bok om döda saker.  Här kommer min lilla recension:

Det är februari och målet för min bokmånad är att läsa fler andra böcker än deckare. Då passade det alldeles utmärkt att grabba tag i Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis. Den lilla pocketboken på cirka 250 sidor ser vid första anblicken ut som en barnbok. Är den lättläst också, tro?

Det enda som egentligen är barnsligt med den här boken är dess huvudperson. Millie är sju år och hon har en bok som hon antecknar döda saker i. En av de döda sakerna är hennes pappa. En dag försvinner hennes mamma i sina guldskor i stormarknaden dessutom. Millie bestämmer sig för att hitta henne. Som tur är träffar hon på maskinskrivaren Karl och den skrikande Agatha Pantha. Trion ger sig av på en roadtrip tillsammans med en skyltdocka i jakten på Millies mamma.

Vissa saker i boken är rentav dråpliga, medan andra är väldigt sorgliga. Jag slås av de båda gamlingarnas ensamhet – de är precis lika ensamma och övergivna som barnet Millie. Så mitt skratt åt sånt jag citerade här på bloggen tidigare fastnar i halsen. Millie funderar nämligen väldigt mycket på döden. Hon är genuint intresserad av den och den skrämmer henne egentligen inte. Inte förrän hon tänker att det kan finnas flera himlar:

[…] Tanken träffar henne som en spark i magen: Får jag komma till samma himmel som min pappa? Och sedan, mer panikslagen: Vilken himmel kom han till? Hon tänkte aldrig på att fråga. […]

Den här boken handlar om en märklig liten flicka som hanterar sorg och förlust på en sjuårings sätt – och samtidigt väldigt moget. Det är en väldigt annorlunda bok. Bitvis tycker jag att den är jobbig och alltför konstig, bitvis tar den sig rakt in i hjärtat mitt.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Innan du dog

Ett inlägg om en bok.

---

 

För en vecka sen befann jag mig i Stockholm en hel dag tillsammans med Fästmön, FEM och Soffan. Det gick inte att låta bli att besöka Alfa. Där fyndade jag två böcker. Jag brukar lägga mina inköpta böcker i en viss läsordning, men Camilla Grebes och Åsa Träffs tredje bok om psykologen Siri, Innan du dog, trängde sig före i kön. I morse läste jag ut den.

Psykologen Siri har fått både en ny man och ett nytt barn. Men hon kan inte låta bli att gräva i det som varit. Hon dyker ner i en låda med Stefans grejor. Stefan, mannen hon var gift med tidigare, han som drunknade. Eller tog livet av sig… Bland sakerna hittar Siri konstigheter som kopplar ihop Stefan med ett mord. Hon kan naturligtvis inte låta bli att nysta i det hela. Men frågan är om sanningarna som uppdagas under resans gång är värda de förluster du innebär.

Ja det här är återigen en riktig bladvändare. Boken är lättläst och när jag börjar läsa vill jag ogärna släppa den. Mot slutet hittar jag emellertid flera korrekturfel som stör mig rätt bra, även om exemplet nedan ju är lite roligt, på samma gång…

Enligt meningen gick Mickes mamma omkring med urringade busar. Spännande sällskap, onekligen!

Hur som helst, spännande läsning är det. Och kanske är systrarna Grebe-Träffs nya förlag (från och med den femte boken om Siri; detta är den tredje) bättre på korrekturläsning. Dessvärre är förlaget snålt med recensionsexemplar- deras policy är att bokbloggare inte får några fysiska böcker att läsa. Dåligt!

Men den här boken, Innan du dog, är riktigt spännande och får högsta Toffelomdöme!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oktobersöndag

Ett inlägg om en söndag i oktober.

---

 

Jag hade Maj i knäet i morse. Det var Liv till varje pris i sängen.

En skulle kunna tro att Tofflan har legat på latsidan hela dan. Hon var vaken långt efter att hon borde ha lagt sig igår, nämligen. Varför det blev så vet ingen, men jag misstänker övertrötthet. Först shoppingtur på dan och sen kalas skruvade säkert upp mig och gjorde mig för trött för att komma ner i varv. Klockan var närmare två när jag släckte. Den var åtta när jag slog upp mina ljusblå. Men det är ändå söndag och vilodag, så jag fixade kaffe på sängen åt mig själv. Sen låg jag där nån timme med Maj i knäet. Till dess att myrorna i pyjamasbrallan påminde om att jag hade en del saker att göra.

Medan jag gjorde lite nytta drömde jag om frisk luft och natur.

 

Ute på höstpromenad.

Det var ganska soligt i morse och jag drömde om att komma ut och få lite frisk luft och se lite natur, kanske ta en och annan bild. Men först skulle här skuras. Badrummet och duschrummet/toan behövde bli rena. Sen fanns det tvättade lakan att ta hand om och vika. Vid lunchtid satte jag mig med frukosten och började läsa boken jag skulle recensera. Som tur var var det en lättläst, rolig och bra bok. Läsningen gick snabbt och jag skrev recensionen direkt efteråt. Den la jag ut här på bloggen, men jag skickade också en version till UppsalaNyheter. (Den är inte införd än.)

På väg mot nya mål?

Jag blaskade av mig och klädde på mig varma ytterkläder och stegade sen ut i hösten. Tyvärr mulnade det på, vilket syns på bilderna. Högerfoten och högerknäet protesterade nästan genast, så jag kunde bara gå nån dryg kilometer. Men jag var ute ungefär en halvtimme och det var ändå skönt att promenera. Detta påminde mig om att jag måste göra slag i saken och införskaffa ett sim-kort. Och då menar jag inte nåt till mobilen utan ett kort för att kunna gå och simma på Centralbadet. Ett tiokort kostar cirka 700 kronor och min arbetsgivare har lovat stå för 500 kronor. Jag behöver röra på mig och simning skulle funka nu när jag har ont i leder och fötter. Jag är lite nöjd för att jag har lyckats gå ner tre kilo i vikt sen jag började jobba – utan att egentligen göra nånting annat än att äta mindre – och jag vill gärna fortsätta gå ner. För att göra det behöver jag röra på mig mer.

Hemma igen hann jag bara få av mig ytterkläderna så ringde lilla mamma. Hon undrade om jag hade varit på ett bra kalas igår och det hade jag ju. Vi pratade inte så länge idag, det blev nästan en timme igår. Det fanns nog inte så mycket kvar att säga… Jag micrade lite kaffe och läste en stund – och det ska jag fortsätta med nu innan det är dags att steka kyckling till middag. Jaa, jag ska äta hemlagad mat idag!

Nu ska jag provsmaka ett av Jerrys äpplen så att jag står mig till middagen. Och reflektera över vilken otroligt snäll styrelse det finns i vissa bostadsföreningar. Tänk, denna är så hjälpsam att den erbjuder sig att slänga mina grovsopor åt mig! (Behöver styrelsen en kommunikatör, tro? Tyvärr känner jag inte till nån som är tillgänglig just nu.)

Den här styrelsen behöver nån som hjälper till att formulera sig korrekt på skyltarna. Tyvärr vet jag ingen kommunikatör som är tillgänglig just nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mannen utan hjärta

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag trodde att jag hade läst Camilla Grebe – Åsa Träff tidigare, men Mannen utan hjärta var uppenbarligen min första bekantskap med systrarna. Överst i högen med böcker från vännen FEM:s gröna paket har den legat ett tag. Trots att jag har haft mycket på gång de senaste dagarna har jag hunnit med att läsa då och då. Det här är för övrigt en deckare man inte gärna lägger ifrån sig. Tack, FEM!

Det börjar med ett blodigt mord på en antikvitetshandlare i Stockholm. Mannen är skjuten till döds och hans hjärta har skurits ut ur kroppen och lagts i en skål. Polisens gärningsmannaprofilgrupp får hand om utredningen och ansluter psykologen Siri Bergman till gruppen. Sen sker ytterligare ett mord och gruppen försöker hitta ett samband mellan de mördade. Men fler offer ska skördas innan sanningen kommer fram.

Det här är den fjärde delen i Grebe – Träffs serie om psykologen Siri Bergman. Jag hade emellertid inga som helst problem att läsa boken, tvärtom. HBTQ-temat i den gör att den engagerar mig, men framför allt är boken så spännande och lättläst att jag klassar den som en äkta bladvändare. Ibland kan det märkas att två olika författare skriver på en och samma bok. Av detta märkte jag inget. Visserligen kunde jag gissa inom vilken grupp mördaren fanns, men jag lyckades inte klura ut mördarens identitet i förväg. Och det är bra!

Toffelomdömet blir det högsta för den här deckaren!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den man älskar

Ett inlägg om en bok.

---

 

Första boken i bokreahögen från Bokus jag grabbade tag i var Mari Jungstedts senaste Anders Knutas-deckare, Den man älskar. Detta är den tolfte boken i serien och jag kan inte låta bli att undra om inte Gotland är Sveriges svar på Midsomer. För här mördar ju var och varannan författare folk!..

Polisen Anders Knutas är tillbaka efter att ha varit sjukskriven. Hans förhållande med kollegan Karin är nu etablerat. De tu kastas in i en utredning som inleds med ett mord på en mäklare. Mäklaren har fått i uppdrag att sälja en av öns äldsta gårdar. Men det verkar som om nån inte vill det. Naturligtvis slutar det inte med bara ett mord.

Mari Jungstedt skriver otroligt lättlästa och spännande deckare. Det är fart och fläkt och korta kapitel. Den här gången känns det emellertid som om det är några teman för många i boken: det är, förutom mord, syskonavund, ny kärlek, lögner, HBTQ, spel, pengar, incest, gammal kärlek… för att nämna några. Misstankarna riktas ganska tidigt åt ett visst håll. Det blir nästan för uppenbart för att det ska vara ”rätt” håll. Nja, lite för många teman som inte fördjupas särskilt mycket.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bokrektangel: FEM om Allt jag önskar mig

Ett gästbloggsinlägg.

---

 

Både FEM och jag har läst Allt jag önskar mig! Här kommer FEM:s recension:

 

Nu har jag läst en bok som heter Allt jag önskar mig. Den är skriven av Grégoire Delacourt. En liten bok som jag tyckte var helt underbar. Lättläst, så det gick fort att läsa den.

Den handlar om Jocelyne, som bor i Arras och är gift med en man som heter…Jocelyn! De har två vuxna barn och Jocelyne driver en sybehörsaffär och hon har även en blogg. En dag vinner hon på lotto och det är inga dåliga pengar: 18,5 miljoner euro!

Vad GÖR man med så mycket pengar? Ja, det kan man fråga sig. Det frågar sig Jocelyne också. Reaktionen blir kanske lite annorlunda än vad man tror. Det blir kanske inte riktigt som man tänker sig när man fantiserar om mycket pengar.

Jag älskar språket i den här boken. Så lättläst och man bara flyger med ögonen över sidorna. Man har svårt att släppa den. Den har varit med mig överallt hemma i huset och även till jobbet. Det blev bokläsning på lunchrasten istället för att prata med arbetskamraterna.

En mycket läsvärd bok.

//FEM

 

FEMomdömet blir

5  5  5  5  5

Så här tyckte jag om boken!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svara om du hör mig

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det är så himla bra, för Fästmön köper deckare av vissa författare, jag av andra. Och sen lånar vi av varandra. Och till jul och födelsedagar ger i alla fall jag bort böcker som jag själv kan tänka mig att läsa. Närigt, va´? Äh jag skojar! Det var Anna som upptäckte Ninni Schulman och nu har jag lånat den tredje boken i serien om journalisten Magdalena och polisen Petra, Svara om du hör mig.

Det ska jagas älg i Uvanå. Jaktlaget, inklusive polisen Petra, har samlats. Men bara några timmar senare är en av jägarna död och hans tonårsdotter, som var med sin pappa på passet, är försvunnen. Pär Sanner har blivit skjuten, mördad. Som alltid i byhålor dyker det upp mörka hemligheter och man vet aldrig vem man kan lita på.

Den här boken skulle jag kunna sammanfatta med tre ord: lättläst, spännande och realistisk. Fick jag lägga till ytterligare ett omdöme skulle jag säga bladvändare. Det här är en riktigt bra svensk deckare.

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sonjas sista vilja

Ett inlägg om en bok.

Nu är det snart sex veckor sen jag var och klippte mig. Min frissa och jag brukar prata böcker. Tipsa varandra om böcker som vi kanske inte annars skulle ha valt att läsa. Och när jag fick håret klippt sist tipsade M mig om Åsa Hellbergs bok Sonjas sista vilja. Förra fredagen trillade den ner i min postbox och nu har jag läst ut den.

En dag dör Sonja Gustavsson knall och fall utanför Åhléns. Dödsfallet är inte på nåt sätt planerat, men inte heller oväntat. Däremot har Sonja planerat för vad som ska hända efteråt. Hennes tre bästa väninnor Rebecka, Susanne och Maggan ska få ärva henne. Och det är inte lite de får… Det handlar om både miljoner och investeringar. Men naturligtvis finns där villkor. En av dem hamnar i Paris, en i London och en på Mallorca. Alla tre får de var sitt projekt att ro iland.

Jag blir faktiskt rätt förbannad när jag läser den här boken. För vem har inte önskat sig så mycket av det som de tre vännerna får av sin fjärde kompis? Pengar, lyx, spännande uppdrag… Och så har den kluriga Sonja ett finger med i spelet till och med när det gäller deras kärleksrelationer.

Det här är en bok som inte på nåt vis är i Nobelprisklass. Detta är typisk kvinnolitteratur med inriktning mot tantsnusk. Jag skulle gärna sätta den i händerna på mamma, men jag vet inte riktigt om jag pallar. Boken innehåller nämligen en hel del sex och det gör mig generad. Och lite ointresserad. För det är ju heterosex.

Boken är lättläst och självklart vill man som läsare veta hur det går för de tre damerna. Men den saknar ett riktigt djup. Ett djup som skulle ha kunnat haft en plats mellan pärmarna.

Toffelbetyget blir medel.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lyckliga gatan

Ett inlägg om en bok.

Lyckliga gatan är titeln på en av 1960-talets mest spelade svensktoppslåtar. Men det är också titeln på Liza Marklunds tionde och näst sista deckare med journalisten Annika Bengtzon i huvudrollen. Jag fick den i julklapp av mamma och har nu slukat den.

Lyckliga gatan, den tionde boken om Annika Bengtzon.

Den här gången hittas en före detta politiker svårt misshandlad. Han är torterad på olika sätt. Dessutom är hans hustru försvunnen. Men kan det verkligen vara hon som har gjort honom så illa? Annika Bengtzon ska skriva om fallet. Men samtidigt gungar det på Kvällspressen. Annikas chef Schyman är ansatt av en bloggare som hävdar att han har ljugit om en kvinna som försvann för 20 år sen.  När Annika börjar nysta i det hela och Nina Hoffman på Rikskrim likaså har de båda fallen vissa likheter.

Ja, det är skitspännande! En lättläst, fartfylld deckare där en journalist har rätt stor frihet att forska i kriminalfall. Lite orealistiskt, men ändå. Jag slukade boken. Det går inte att värja sig. Det här är underhållning, lättillgänglig litteratur och riktigt spännande – precis som en kriminalroman ska vara. Nu ser jag fram emot den elfte och avslutande delen om Annika Bengtzon. Delen där vi ska få alla svar som vi ännu inte har fått…

Högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Semesterfredag

Ett inlägg om ledighet.

Idag är det fredag, vardag och jag har semester. Det är den sjunde dan i rad jag är ledig, för jag var ju ledig förra helgen också. Jag har verkligen, verkligen försökt att slappa och vila – emellanåt. Bara denna lyx att få läsa böcker och äta gott, sitta en stund vid datorn och… Nej, jag blir avbruten ganska friskt, men ändå. Jag har försökt att vila. När jag tänker på jobbet får jag ont i huvet. När jag läser jobbmejl får jag ont i magen. Så idag har jag inte läst några jobbmejl.

Nä, fråga inget.

Det får vänta, jobbet, tills måndag. Då jobbar vi femtimmarsdag och jag ska jobba på distans, hemifrån. Jag tänkte sätta upp jobbdatorn vid min ände av matsalsbordet. Och tjänstemobilen får vara påslagen mellan klockan åtta och 13. Sen stängs maskineriet ner igen för nyår.

Idag ska jag ut och försöka fiska kräftor till nyår innan jag hämtar Fästmön från jobbet när hon slutar klockan 14. Det blir ICA Heidan som får ett besök, för Tokerians kräftor var slut.

Jag klev upp vid tio idag. Då hade jag legat och läst Lyckliga gatan en god stund i sängen. Boken är både otäck och spännande – och framför allt lättläst. Mamma vaknade nog när jag stökade lite försynt. Hade tvätt att vika och lägga in i lådor. Disken från igår plockade jag förstås inte undan förrän mamma var uppstigen, det slamrar ju lite.

Ska se om jag får tag i Annas snälla mamma idag för att tacka för julklappen. Det var så roligt att få nånting oväntat och nånting fint, dessutom! Sen låg det ju en chokladask med i paketet och det gjorde ju inte heller ont, så att säga.

Keramikplattan från Annas snälla mamma och L.

Mamma hade tänkt gå över till Tokerian på egen hand idag och jag hade tänkt tvätta bilen. Dessvärre sätter vädret stopp för detta. Det har regnat hela natten och det regnar fortfarande. Såg på appen att det ska vara sånt här väder fram till nyårsafton – då får vi snö. Men på nyårsdagen är det regn igen.

Det blir ett stilla nyårsfirande för min del här i New Village med mamma. Det känns konstigt att inte fira med min älskade, men hon ska både jobba och vara med sina vuxna barn. Och jag är ju med mamma.

På söndag är vi bortbjudna på fika på eftermiddagen. Jag får med mig både mamma och Anna och det ska bli kul. Min nästanbror och hans fru är så himla gulliga!

Den 2 januari börjar jag pendla till jobbet igen. Det känns skönt med en mjukstart och bara två arbetsdagar till att börja med. Intranätredaktören, som har varit långtidssjukskriven, kommer nog tillbaka i tjänst då också och det ska bli trevligt att träffas. Dessutom blir det lite skönt att bara få göra en persons jobb framöver och inte två…

Riksfärdtjänsten kommer på lördag före trettondagsafton nån gång och hämtar mamma. För min del blir det städning sen den helgen och så äntligen, en helt ledig dag på måndagen – trettondagen. Och faktum är att Anna är ledig den dan också, så vi kanske kan hitta på nåt tillsammans bara vi två.

Vad händer hos dig framöver???

Livet är kort.

Read Full Post »