Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘imponerad’

Ett inlägg om en film.


 

SnövitSnövit (1937) var Walt Disneys allra första långfilm. På juldagens eftermiddag gick den på SvT och jag tvingade min mamma att se den med mig. Eller nej då, det var förstås frivilligt. Men jag ville se filmen, för det enda jag hade sett av den tidigare var den sång- och dansscen som visas på julafton. Mamma, däremot, hade sett filmen på bio tillsammans med mormor. Hennes främsta minne från filmen var att hon önskade sig Snövit-skor…

Filmen baseras på den gamla sagan om prinsessan Snövit. Snövit har en elak styvmor som vill vara den vackraste i landet. Men en dag blir Snövit den vackraste och styvmodern beordrar en jägare att ta med Snövit ut i skogen och döda henne. Jägaren har emellertid inte hjärta till detta utan säger åt Snövit att fly in i skogen. Efter en natt ute i mörkret hamnar Snövit hos de sju dvärgarna.

Det är en rörande, men ganska enkel historia utan några djupare bottnar. Att styvmödrar är elaka är ju allmänt känt – det kan ju inte älska styvbarn som sina egna och är alltid svartsjuk på dem. Men räddningen finns i kärleken och i den här sagan är han en vacker prins. Dvärgarna är sju och små och hade filmen gjorts idag hade Walt Disney stämts med all säkerhet eftersom en med all säkerhet inte får använda ordet dvärg längre om kortväxta människor. Dessutom hånas även allergiker, surskallar, sömnsjuka, blyga och utvecklingsstörda med flera i filmen.

MEN… Jag tycker, som sagt, att detta är en rörande film och jag är djupt imponerad av att Walt Disney redan på 1930-talet kunde göra så otroligt bra animeringar – utan datorer.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

FlyktenLänge har en bok av David Baldacci stått på vännen FEM:s boklista. Därför blev jag lite nyfiken och ryckte åt mig författarens thriller Flykten från en annan vän, Agneta, för snart ett år sen. Tack till er båda – fast på olika sätt! I kväll har jag läst ut boken, men jag vet inte om jag blev så imponerad, tyvärr.

Det här är en kamp mellan CIA och FBI, på sätt och vis. Och mitt emellan dem står Faith Lockhart. Hon vet för mycket och nu ska hon tystas. FBI-agenten som skyddar henne kommer i vägen för en kula, men en privatspanare vid namn Lee Adams råkar smyga omkring i krokarna vid tillfället. Paret flyr – och tvingas lita på varandra trots att de inte har nån aning om huruvida den andra parten vill dem gott.

Nja hum… Det här är mest rörigt. Jag har förstått att CIA och FBI ofta är i luven på varandra, men det här är lite för amerikanskt för min smak. Jag rycks aldrig med in i berättelsen, jag tycker inte det blir spännande. Och kärlekshistorien mitt i känns bara krystad.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett citerande inlägg.


 

Dödens bok borde ha titeln Citatens bokJag har hittat ytterligare några rader som är tänkvärda – även om jag inte tänker exakt just så som i citatet:

[…] Han gav mig ett exemplar och skrev en smickrande dedikation, som jag lät Emerald se i hopp om att hennes låga uppfattning om mig skulle ändras något, men hon verkade inte bli imponerad. Jag kan inte säga att jag klandrade henne för det. Författare ger bort böcker på samma sätt som knarkkungar ger bort kokain i hopp om att lägga grunden till ett dyrt missbruk. […]

Kaaatooosch, kaaatooosch, liksom…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en årligen återkommande radioserie och om en älskad liten röd stuga med vita knutar.


 

Kullamannen

Nej Kullamannen får inte sommarprata, men tillhör min barndom – precis som Sommar i P1!

Förr i tiden tror jag att man lyssnade mer och oftare på radio. Jag minns somrarna i vår lilla sommarstuga i Varamon, på den tiden Varamon var ett sommarstugeområde och inte ett lyxvilleområde. Visst hade vi TV där, men man var ju ute så mycket på sommaren. TV blev sekundärt. (Fast när Kullamannen gick, satt även lilla Tofflan klistrad framför rutan och blev skitskraj.)

Men radio kunde man lyssna på utomhus. Och det gjorde vi! Sommar i P1 var ett av programmen jag minns. I sommar går den 56:e säsongen av programserien och idag presenterades årets sommarpratare vid en presskonferens klockan 13. Min spontana reaktion var att jag inte blev så väldigt upphetsad eller imponerad. Ibland förstår jag inte hur man gör urvalet, riktigt.

Dessa sommarpratare ska jag i alla fall försöka lyssna på:

20 juni: Lena Olin

27 juni: Mona Malm

29 juni: Tom Alandh


4 juli: Liza Marklund

6 juli: Nina Hemmingsson

16 juli: Leila Lindholm

28 juli: Hans Mosesson


3 augusti: Åsa Jinder


Sen vet jag
att jag brukar bli glatt överraskad när jag bara chansar och sätter på radion utan att kolla i förväg vem som sommarpratar!


Här kan du se hela listan över alla sommarvärdar 2015.
 Vilka tänker DU lyssna på???


Här nedan kan du se vår sommarstuga Tallbacken då och nu:

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nånting jag inte estimerar – snö.


Varje år brukar snöröjningen debatteras,
både lokalt och regionalt. Kanske på riksnivå också? I vart fall är det bara klagomål som hörs. Det måste vara ett oerhört otacksamt jobb att jobba som snöröjare! Man är upphandlad… eller ens företag är upphandlat av kommunen, som vill ha billigast möjliga tjänst utförd. Inte alltid nånting som är till gagn för oss kommuninvånare i Uppsala.

Uppsala var både kallare och mer snörikt än orten där jag jobbar. En ganska stor skillnad, faktiskt. Jag märkte det när jag körde hem. Vägbanan blev mer och mer isig ju närmare Uppsala jag kom. Nån gång på kvällen slutade det i alla fall att snöa. Den snö som fallit yrde emellertid omkring, för här blåste rejält. (Jag vill typ INTE få en granen på framsidan genom mitt köksfönster, men ibland verkade den vara på väg in… Tur att jag har Gevalia – ifall jag får oväntat besök. En gran innehåller ju ett otal små… ”gäster”…) Alla fönster på framsidan var täckta av så mycket snö att man inte kunde se ut mer än i enstaka hål i snölagret.

Snöigt sovrumsfönster

Insnöade… Sovrumsfönstret var täckt av snö igår kväll.


Därför blev jag väldigt förvånad
när Fästmön och jag kom ut i morse – jag skulle ju skjutsa henne till jobbet. Vi gick hemifrån ungefär klockan 6.40 så att vi skulle hinna skotta oss fram om det behövdes. Men faktum är, att det var väldigt bra snöröjt! Jag blev riktigt imponerad, för till och med smågatorna närmast Annas jobb var röjda!!! De enda ställen där det inte var skottat var direkt utanför porten hemma och vid garagen. Men vaktis hade nog åkt på parkeringen nån runda igår, annars hade där varit drivor. Lite skottning utanför garaget var det enda som krävdes för mig och det tackar min dåliga rygg för. Eftersom jag blev så glad grävde jag en liten gång utanför porten så att mina grannar skulle bli lite glada också. (En del av dem blir visserligen nästan aldrig glada – bara när jag misslyckas med nåt – men jag försökte i alla fall göra nåt bra för en gångs skull.)

Så nu, snöröjare i Uppsala, stort TACK för allt arbete ni har utfört i natt eller under småtimmarna på morgonen! Vi kom fram till Annas jobb i tid!

_______________________________________

Anna jobbar alltså idag och jag är ledig. Jag har en lång att-göra-lista för dagen, men jag tänkte börja med att se första avsnittet av Morden i Sandhamn som jag missade i veckan som gick. En maskin tjockis-svart ska sparkas igång. Därefter blir det fokus på julklappar ett tag. Jag ska försöka hitta de fem klappar jag har fixat till Anna som ligger spridda på olika ställen i min hem. Anna är ju här och då kan jag inte förvara dem oinslagna var som helst. Sen blir det en shoppingtur. Jag har en lista på klappar och dessutom måste jag till Systemet samt köpa middagsmat till i kväll. Och så ska mamma ringas, men det får bli när jag kommer hem.

Jaa… varför sitter jag här och skriver? Bäst att starta Morden i Sandhamn, kicka igång tvätten och sen leta julklappar. Affärerna öppnar inte förrän klockan tio, så jag borde kunna beta av några saker på min lista innan dess.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med diverse glimtar från helgen.


Jag har ju redan visat
en del av vad som hände i Dalarna här på bloggen. Vi är nog fortfarande lite chockade över hur Super G hanterade visenten…

G klappar snorrkas

Hon vågade klappa snorrkas!


Men än mer chockade
var vi nog över det faktum att Gunilla – tvärt emot vad hon själv påstår – kan laga jättegod mat! Här slår husmor till, med kockhandduk och allt!

Super G vid spisen

Super G vid spisen. Hon har verkligen många saker i sin byxa strängar på sin lyra.


Däremot var det inte tillåtet
med cookalong, utan gästerna fick hålla sig i ett annat rum. Gunilla hade antagligen hemliga recept, för det var cook alone som gällde hela helgen.

Vidare provade vi en och annan öl – det var ju Oktoberfest. Och så fotades det en del. Vi blev båda mycket förtjusta i Gunillas mobilfodral.

G fotar

Gunilla fotar. Notera det snigga mobilfodralet – pilen i mitt. På bordet, vid pilen, en av ölsorterna vi provade. Vid översta pilen – jordgloben?


På fredagskvällen
bjöd Gunilla på ugnsbakad lax och på lördagskvällen en jättegod kycklinggryta med ris och grönsaker. Som synes på min tallrik åt jag många grönsaker. Till det drack vi Svartöl, en bayrare.

Kycklinggryta ris grönsaker svartöl

Kycklinggryta med ris och grönsaker samt Svartöl (vid pilen).


Söndagen hade något bättre väder
att bjuda på, så när vi hade packat in alla våra grejor i bilen packade vi även in Gunilla. Vi skjutsade henne till okänd ort och därifrån fick hon promenera hem. Nåt straff skulle hon ha för att hon hade visat sån stor gästfrihet!  😈 Men först tillbringade jag en lååång stund i Gunillas bibliotek. Åter blev jag mycket imponerad.

Gunillas bibliotek

Gunillas bibliotek.


Vi hade inte shoppat nånting
på hela helgen. Men så flög f*n i oss på vägen neråt landet och vi stannade till hos Karlsson i Gåvan. Eftersom det var lunchdags studerade vi menyn utanför. Nån flaskfilé blev det dock inte…

Flaskfile

Flaskfile.


I stället höll vi oss
till nåt grönt.

Prästkragar o grönt duk

Prästkragar och nåt grönt.


Inne i affären
träffade vi på Karlsson själv på en av hyllorna.

 Karlsson

Karlsson själv stod på en av hyllorna.


Vad hamnade i shoppingkorgen då?
Tja jag köpte billiga servetter och ett spel.

Deckarspelet

Deckarspelet följde med hem till New Village.


Båda två hittade vi
snigga läderfodral till våra iPhoner till bra pris. Jag har nu haft mitt i mindre än ett dygn, men är mycket nöjd med det! Nu slipper Gunilla oroa sig för att vi ska sno hennes… 

iPhonefodral

Ett tjockis-svart iPhonefodral till mig. Fästmön köpte ett vitt.


Jag tänkte ett slag
inhandla den här skylten och åka och leverera den in person till nån jag inte estimerar så mycket. Men varför slösa pengar på nån man inte gillar? Den fick vara kvar i affären.

Här bor ett troll

Den fick vara kvar i affären.


Vi for vidare neråt landet
– och sen lite norrut igen, till Himlen. Anna behövde hämta lite grejor för de knappa två veckor som återstår av hennes vistelse i New Village. Där hemma var allt sig för övrigt likt – utom att jag upptäckte ett lik i sovrummet i form av en definitivt död krukväxt. Jag slog en signal till min hulda moder innan vi tog en kvällspromenad till Maestro. Där fick vi som vanligt utmärkt service! Men ljuset tändes inte förrän till kaffet på maten, ungefär…

Grön ljuslykta

Ljuset tändes först till kaffet på maten.


Nåja, man kan inte tänka på allt.
Maten var – också som vanligt – fantastiskt god. Vi tog spett båda två – jag med kyckling, Anna med fläskfilé. För mig gör de alltid en specialare, eftersom min rätt inte står på menyn. Toppen! Anna hittade en och annan seg bit, mitt var perfekt. Godast var nog emellertid pommesen, gjord på riktigt sätt, där och då. Till maten serverades fräscha grönsaker, tzatziki samt béarnaisesås. Vi drack var sitt glas italienskt rött till.

11 Kycklingspett med pommes o tzatziki

Maestro bjöd på underbart god middag.


Det var skönt
att promenera tillbaka, för totalt sett blev det i alla fall tre kilometer. Skönt också att inte gå och lägga sig direkt på en middag. Idag hinns nog ingen promenad för min del, men Anna är iväg och tränar. Jag ska fixa till mig lite och sticka över till Tokerian för att fylla på förråden med bröd och mjölk – och kanske en grönsak. Vi ska äta lite soppa innan det är dags för Anna att jobba. Mitt jobbsökeri flyttas därför fram till i afton. Men då måste jag också hinna fixa till mig inför morgondagens övning…

Skönast var det nog emellertid igår att krypa ner mellan rena lakan (nån hade gjort sitt jobb i förväg här). Men det kändes som om det var en hel ocean emellan oss! Min säng är 180 bred och vi hade just tillbringat två nätter i en 105-centimeters säng! Tusen tack, både Gunilla och Johanna!

Tofflans fötter i sängen

Toffelfötterna vinkar god natt.


Det var min helg, det. Vad gjorde DU med din??? Som vanligt är jag nyfiken och vill veta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för snusk!!!


Ett inlägg om Avestas stolthet.


Fästmön och jag är ju som bekant i Dalarna,
I Avesta, närmare bestämt. Vi bor på förträffliga Hotell Malmen där värdinnan i sanning är en riktig allkonstnär.

Idag har vi varit på promenad (ett mer seriöst inlägg kommer senare). Gunilla ville då, som den Avestaambassadör hon är, visa upp stadens stolthet – visenten.

G o visenten

Avestas stolthet – Gun… visenten till vänster, Gunilla till höger i bild.


Visenten är ganska…
stor… på många sätt…

G häpen

Men titta där! Ett välutrustat djur.


Vi går närmare och tittar!
Fasen, den är ju ENORM!

G förfasar sig

Enorm sak!


Men hon är modig!
Hon vågar klappa den!

G klappar snorrkas

Hon vågar klappa snorrkas!


Vi är mycket imponerade
av vår värdinna! Hon är inte bara allkonstnär, hon är modig också…

Tuttlisa

VA? Tofflan?


Kvinnan som kan allt har allt också.
Medan vi vanliga kvinnor har lökar upptill, har Gunilla löken nertill…

Gunilla har en egen lök

Gunilla, som ju är lite egen, har en egen lök.


Livet är kort. Vi har det så gott, så gott just nu!

Read Full Post »

Older Posts »