Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Säkerhetspolisen’

Ett inlägg om en bok.


 

Den fallande detektivenAlla – nästan! – förtjänar en andra chans. Därför blev jag glad när vännen I gav mig Christoffer Carlssons bok Den fallande detektiven. Det här är den andra boken om polisen Leo Junker. Den första, Den osynlige mannen från Salem, läste jag i somras. Trots att den var prisad var jag synnerligen svårflirtad – den tilltalade mig inte alls. Men vad tyckte jag om uppföljaren?

Det är lucia och alldeles i bokens början hittas en mördad man. Det visar sig vara en forskare som håller på med nån sorts undersökning där han intervjuar till synes anonyma personer. Leo Junker knaprar sobril och börjar utreda fallet tillsammans med en kollega. Men snart tar säkerhetspolisen från dem fallet. Bakgrunden till mordet börjar 15 år tidigare i och med vänskapen mellan två unga killar. Den historien berättas parallellt. Och naturligtvis går historierna ihop.

Den här boken är riktigt ruskig. Den tar upp synnerligen aktuella ämnen, nämligen rasism och nynazistiska rörelser. Och kanske är det därför den faller mig bättre på läppen än den första delen. Ja, inte att jag gillar rasism och nynazism, utan att det är aktuella ämnen som berör. Jag tycker också att Den fallande detektiven är mer spännande och rentav välskriven. Den osynlige mannen från Salem hade flera fel och brister både innehållsmässigt och språkligt, men även faktamässigt.

Toffelomdömet blir inte det högsta, men högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

DavidsstjärnorOfta säger och skriver jag att jag bara ger bort böcker jag själv skulle vilja läsa. Det är ju inte helt sant, för så klart jag vill köpa böcker som mottagaren gillar. Men Kristina Ohlssons böcker har både Fästmön och jag fastnat för. Davidsstjärnor fick Anna av mig i födelsedagspresent i år. När hon hade läst den lånade jag den.

I denna den femte boken om poliserna Alex och Fredrika händer det otäcka saker. Barn kidnappas, barn försvinner, barn mördas. Och alla morden hänger ihop med en israelisk legend om Papperspojken (påhittad av författaren). Papperspojken är han som kommer om natten och tar sina offer… Men det är inte bara morden som hänger ihop med Papperspojken. Eden Lundell, chefen för Säkerhetspolisen, har anknytningar i sitt förflutna som ställer till det.

Hela historien är mycket ruggig. Det handlar om illgärningar, men också om passioner. Och hämnd. Spåren går i kringelikrokar och många offer ska skördas innan polisen hittar rätt.

Det här är en riktig bladvändare på närmare 500 sidor i ganska liten bokstavsgrad. När man väl har börjat läsa den vill man inte sluta. I alla fall inte jag.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse såg jag en talgoxe utanför köksfönstret. Av nån anledning tänker jag alltid på min pappa då. Ibland inbillar jag mig att han har blivit en talgoxe i sitt nästa liv. Att han inte alls är död. Att han har fortsatt leva. Som talgoxe. Pappa tyckte mycket om småfåglar. Han, som annars inte var särskilt händig, knåpade ihop en matställning av sinnrik konstruktion som han monterade utanför köksfönstret i huset på R-gatan. Där satt han sen med en fågelbok och antecknade sina fågelobservationer.

Den här talgoxen, för övrigt, den dyker alltid upp med goda tecken. Ibland har den också dykt upp när man behövt tröst som bäst. Just idag känner jag sån saknad efter pappa. Jag skulle ha velat dela så mycket av händelserna, tankarna, orden etc med honom just idag. Men jag tror att den lilla talgoxen var han och att han har uppfattat skeendet!

Mamma, pappa och jag hade alltid en favoriträtt som vi lagade på lördagarna. Ofta blev det spaghetti med lök och köttfärs. Idag kändes det helt rätt att sno ihop den gamla favoriträtten – även om köttfärsen förstås var utbytt mot kycklingfärs.


Det ska vara ketchup och vitlökssalt på och mjölk i glaset. Tyvärr får jag dras med den blaskiga lättsockrade Heinz-ketchupen (därav den ljusblå ramen på etiketten) – det ska vara VANLIG Heinz-ketchup – , men snart är den slut. Notera för övrigt det fina bokmärket, signerat Milo Lilja, en julklapp från Mest Älskade Annan.

                                                                                                                                                              När jag kom hem ringde jag i tur och ordning Anna och sen mamma. Tredje person att vilja veta hur allt gått var vännen Jerry och han fick en kortrapport per sms. Jag ägnade sen en stund åt att fylla i en blankett och så gick jag ut i höstsolen för att posta brevet till Säkerhetspolisen.

Resten av eftermiddagen har jag ägnat åt att sila hjärnan med dagens intryck. Att laga mat är ingen favoritsysselsättning, men nu har jag bestämt mig att jag ska försöka göra det eftersom jag behöver äta bra. Aptiten är tillbaka och nu gäller det bara att inte falla i godisfällan igen. Den klarar jag mig utan!

Men i kväll blir det lite svårt att inte falla i ovan nämnda fälla. Klockan 20 ska jag bänka mig framför SvT1 och tittade på höstens första Sommarpratarprogram. Och jag har godis kvar från i lördags… Medverkande i programmet är bland andra Annika Östberg och Eva Gabrielsson. Med flera. Det blir totalt sex program i höst och i kommande program dyker det upp spännande sommarpratare som Lill Lindfors, Monika Fagerholm, Birgitta Stenberg, Rikard Wolff och många andra. Återkommer förstås med en rapport om premiärprogrammet – på en blogg nära dig!

PS Jag är medveten om att man i vanliga fall säger/skriver ”sila intryck”. Men jag silar MED. Låter intrycken sila hjärnan så att det intressanta stannar kvar och bearbetas, medan det mindre intressanta och kanske irrelevanta silas bort. Det är liksom inte de nya intrycken som silas utan hjärnan. Ungefär som man gör en virussökning av datorn… 😉

Read Full Post »