Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kokain’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

GåsmammanI kväll var det premiär för Gåsmamman på gammel-TV:s Kanal 5. Jag zappade över från antikviteter till spänning i annan form för att se första delen av totalt åtta.

Det rustas för bröllop. Sonjas syster ska gifta sig. Men familjen håller på att krackelera, minst sagt. Sonjas man är inblandad i knarkaffärer. En av hans kompanjoner är Sonjas bror. Vid en uppgörelse skjuter brodern ihjäl en man. Det visar sig att brodern har kommit över kokain. Kokainet tänker han sälja, trots att det hamnat i hans händer av misstag. Naturligtvis går det mesta åt skogen och under bröllopsfesten blir det slagsmål. Men dan därpå händer nåt ännu värre.

Det var onekligen en spännande start på den här serien! Realistisk och otäck, med oskyldiga barn som vittnen. Alexandra Rapaport är lysande i rollen som Sonja.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Det du inte sågNä, sport och idrott är inte min grej. Därför blir du kanske förvånad när du ser att jag har läst boken Det du inte såg som Patrik Sjöberg har skrivit tillsammas med Markus Lutteman (den senare skriver också läskigheter ihop med Mons Kallentoft). Den här boken är ingen läskig bok på så sätt att den inte är nån deckare eller spänningsroman utan en biografi. Men vi som har varit med ett tag vet att Livet kan vara nog så läskigt. Patrik Sjöberg har inte varit förskonad. Jag lånade boken av Fästmön.

Patrik Sjöberg var alltså en duktig och firad höjdhoppare. Han ansågs nog ganska kaxig, särskilt för att han rökte, festade och inte betedde sig som andra idrottsmän. Här berättar han om sin karriär som höjdhoppare, men också om sitt liv vid sidan om. Ett liv kantat av skandaler, alkohol och pengar, till exempel. Och så var det där med sexövergreppen hans tränare utsatte honom för… Övergrepp som kom i dagen först efter att tränaren hade dött och Patrik Sjöberg satte sig med Markus Lutteman och gjorde den här boken.

De sidor som handlar om resultat och tävlingar läste jag… rätt fort. Boken är inte särskilt välskriven generellt sätt, vilket förvånar mig något – Markus Lutteman är trots allt både författare journalist. Vidare hänger jag upp mig på att så mycket är alla andras fel – eller beror på Omständigheter. Skatteaffärer och stora pengar, men Patrik Sjöberg ger kängor åt folk som verkligen tjänar pengar. Eh… hans egna miljoner, då? Alkoholen och kokainet viftar han liksom bort, men i mina ögon är han en klar missbrukarnatur. Allt går inte att skylla på övergreppen, samtidigt är det fruktansvärt att han har blivit utsatt för detta. Jag hoppas verkligen att det är bättre koll på ungdomstränare idag.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

När jag läser Patrik Sjöbergs bok kan jag inte låta bli att dra paralleller till min egen bok, den som än så länge är ett manus. Nu handlar den inte om varken sport eller övergrepp eller alkohol, men dess titel, Det som hände, påminner om Patrik Sjöbergs. Och rannsakar jag mig själv noterar jag att både alla andra och Omständigheter finns i mitt manus lite väl ofta… Det kanske är tur att den inte är utgiven än.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett citerande inlägg.


 

Dödens bok borde ha titeln Citatens bokJag har hittat ytterligare några rader som är tänkvärda – även om jag inte tänker exakt just så som i citatet:

[…] Han gav mig ett exemplar och skrev en smickrande dedikation, som jag lät Emerald se i hopp om att hennes låga uppfattning om mig skulle ändras något, men hon verkade inte bli imponerad. Jag kan inte säga att jag klandrade henne för det. Författare ger bort böcker på samma sätt som knarkkungar ger bort kokain i hopp om att lägga grunden till ett dyrt missbruk. […]

Kaaatooosch, kaaatooosch, liksom…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tror inte att det är sant, först. Men sen läser jag lite varstans att Plura Jonsson gör samhällstjänst i en fiskdisk i Hötorgshallen. Det är hans så kallade straff för narkotikabrott – innehav av fyra kuvert med 3,36 gram kokain, totalt. Sen december bär han också fotboja.

Plura Jonsson gör samhällstjänst ungefär tre dar i veckan.

[…] Han är som fisken i vattnet kan man säga, säger ”Eldkvarn”-artisten Carla Jonsson och skrattar apropå matkopplingen med fisk och skaldjur. […]

Resten av vardagarna (nej, inga helger) jobbar Plura Jonsson på en restaurang där han sägs stycka kött och ha andra uppgifter i köket. En person som jobbar med Plura Jonsson säger att denne är mycket uppskattad. Och Plura Jonsson själv säger att han

[…] har det jättebra […]

Ja, det tror jag, det, att alla är nöjda och att både brodern och restaurangen skrattar. För ingen kan väl komma och påstå att det här är ett straff  för en person som har

släppt

en kokbok och haft en serie matlagningsprogram på TV.

Jag menar, är det ingen mer än jag som tycker att det här… inte känns riktigt OK???

Read Full Post »

Oavsett vad man tycker om dem, men fyra mer eller mindre kända kvinnor har skrivit en lysande debattartikel i Expressen om att rökare behöver vårdens hjälp att sluta röka.

Skälet är att rökningen är det enskilt största dödsorsaken och därför, anser de fyra skribenterna, bör landstingen ta sitt ansvar och aktivt ge den hjälp som rökare behöver för att kunna sluta.


Pengar och hälsa går upp i rök tillsammans med ciggen.


I vårt land röker
ungefär en miljon människor. Av alla dem som ändå försöker sluta på egen hand misslyckas hela 97 procent. Det borde därför vara självklart att landstingen, och framför allt vårdcentralerna, har personal som är utbildad i rökavvänjning. Men så är det inte.

De fyra skribenterna menar att tobak är lika beroendeframkallande som heroin och kokain. Och ingen tycker väl att det är konstigt att knarkare får hjälp att sluta med sitt missbruk?

Ställt i relation till vad en anställd rökavvänjare vid varje vårdcentral skulle kosta är samhällsvinsten enorm! Några siffror:

[…] Varje år kostar rökningen 30 miljarder kronor bara i Sverige, för sjukvård, sjukskrivningar, produktionsbortfall genom förtidspensioneringar och dödsfall.
[…] ett års förbrukning av cigaretter kostar cirka 12 000-20 000 kronor. […]
[…] Det finns i dag utbildade tobaksavvänjare på näst intill samtliga vårdcentraler i regionen [Östergötland]. Kostnaden för satsningen är 13 miljoner kronor per år. […]

Jag kan inte annat än att upprepa artikelskribenternas fråga: När ska landstingen ta sitt ansvar?..

Read Full Post »

Rubriken kan tyckas förfärlig och överdriven, men enligt de senaste forskarrönen i USA handlar det om dagsens sanning. Socker och fett är otroligt beroendeframkallande. Och allra värst är de i kombination – som i en kanelbulle.

Själv var jag sen till förmiddagsfikat idag, men mina snälla (?) kollegor hade lämnat lite sött åt mig att inmundiga i min ensamhet. Frågan är om det var snällt eller om de vill få mig beroende..?


Mina kollegor är snälla. Eller vill de få mig beroende???

                                                                                                                                                                      Efter djurförsök kom man på att fett är minst lika beroendeframkallande som socker. Men när det gällde de båda i kombination, fett och socker, visade suget vara

[…] i nivå med lockelsen från alkohol, kokain och heroin. För att tillfredsställa sig är mössen beredda att gå över ett elektriskt golv, […]

Forskarna inser nu att det är nåt i hjärnan som måste blockeras för att få bukt med suget. Genom att blockera beroendecentrumet i hjärnan kan man motverka narkotikaberoende, men också fetma. För ungefär fem år sen lanserades ett läkemedel mot fetma som hade bra effekt. Dessvärre hade det mindre bra effekter på psyket och därför drogs det tillbaka.

I Sverige finns det ingen diagnos som stavas Sockerberoende. Men det klart att vi svenskar också kan känna sug liknande det efter knark, cigarretter och alkohol. En fördel med att vräka i sig sött är emellertid att man inte riskerar att gå över till tyngre prylar. Man blir bara tyngre i sig själv. Fast genom att röra på sig, undvika fett och socker och gå ner i vikt får man fart på de farliga kolhydraterna. Det gäller bara att hitta motivationen…

Read Full Post »

Pravda Aftonbladet skriker ut i tjocka, gigantiska rubriker att Mikael Persbrandt älskar kola. Då menas förstås inte godis-kola eller coca-cola utan kokain. Som han har använt och innehaft. Han har erkänt och straffats med böter på 13 500 kronor.

Men har är förstås putt på poliserna som satte dit honom. Att han blivit gripen innebär nämligen att hans chanser till kommande filmroller, arbete i Nya Zeeland och jobbet som ambassadör för Unicef hotas.

OK, han har tagit sitt straff. Men till Nya Zeeland kanske han inte blir insläppt för att jobba, för där säger lagen att den som löper risk att

begå, eller hjälpa andra att begå, grova brott eller drogrelaterade brott i landet

får inte arbetsvisum. Och uppdraget som ambassadör för Unicef, FN:s barnfond är minst sagt i farozonen.

Ja , det är tufft att vara kändis. Det är jättetufft. Man kan inte gå ut nånstans utan att folk känner igen en. Men man har också en massa fördelar av kändisskapet. Om man dessutom är med i filmer som gör succé får man rimligen bra betalt också. Så jag vet inte om jag tycker att det är så synd om Mikael Persbrandt, ärligt talat. Han hade med all säkerhet råd att betala såväl sina droger som böterna…

Däremot är det ju läskigt att kvällstidningar (Expressen har han ju redan stämt i ett annat ärende.) och andra frossar i tragedin – som man väl ändå får säga att det är.

Men Mikael Persbrandt är ju inte bara barnambassadör, han har egna barn också. Vilken juste förebild är han nu, liksom..?

Nja, bilden av herr Persbrandt har onekligen blivit solkig. Och nog är det så att man kanske borde tänka efter före när det gäller droger. För kärleken till droger, är den starkare än annan kärlek som till exempel

  • kärleken till sitt yrke?
  • kärleken till barn som har det svårt?

eller

  • kärleken till sina egna barn?

Det är frågor man nog bör tänka på innan man använder droger. Jag undrar hur hans barn känner – nu är de kanske lite för unga för att förstå –  att pappa älskar ”kola”, kokain, mer än han älskar dem… Deras pappa får gott vara lite putt en stund och tänka över sina prioriteringar, tycker jag.

Mikael Persbrandt är en alldeles utmärkt skådespelare, enligt min uppfattning. Men hans handlande är allt annat än utmärkt.

Read Full Post »