Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘champagneglas’

Ett inlägg om känslor, sår och att ge bort gåvor – och andras saker.


 

Kaffekopp med tecknad figur Social Ekonomi Uppsala 5 kr

Den här kaffekoppen såg jag på Social Ekonomi Uppsala i måndags. Den illustrerar bra detta första stycke i mitt inlägg.

Det är inte alla förunnat att vara Solskenet i nåns liv. Men i morse kunde jag sätta upp det på mitt CV. Fästmön hade klivit upp för att göra sig redo för arbetet. Morgonen var grå och trist. En stund senare, när vi satt i bilen utanför hennes jobb blev det plötsligt soligt. Av detta drog vi båda slutsatsen att det måste vara min förtjänst – jag är helt enkelt Solskenet i Annas liv. (Om du inte fattar att jag är ironisk i den här texten behöver du inte läsa mer.)

Jag skulle vilja fortsätta vara Solsken idag, men efter att ha tampats med tonerbyte i min skrivare är det omöjligt. Tur att det inte fanns några vittnen. Min skrivare behöver jag när jag ”administrerar” för att kunna visa upp att jag ”administrerar”, så att säga. Min skrivare är ingen lyxpryl, den kostade ett par hundralappar för några år sen. Det som är dyrt är toner till den. En behållare svart och en behållare färg behövs och det totala priset ligger på runt 400 spänn. Sånt svider. Men jag har ärligt talat ingen lust att åka in till Myndigheten i stan så snart jag ska göra en utskrift som har med min ”administration” att göra.

Det som händer när jag byter toner är för det mesta att

  1. skrivaren inte fungerar efter tonerbytet
  2. det blir svart bläck överallt – på golvet, på mig etc

Men idag blev det en variation på temat 

Otekniska Tofflan.

Blodsår

Ett blodsår!

Det som skedde idag var att jag lyckades skada mig så att ett blodsår, som barnet I brukade säga, uppstod. I samband med detta passade jag på att KBT:a mig lite och ta en bild. Det är nämligen så att jag svimmar vid åsynen av blod efter en traumatisk vistelse på Sjukstugan i Backen år 2010. Idag höll jag mig på benen – men det var knappt. Och nu sitter jag och skriver med ett plåster på vänster pekfinger för att inte få skit i det djupa såret – som för övrigt gör jätteont när jag skriver. (Det här är självironi.)

Den här gången när jag grejade med skrivaren var det trots allt värt eländet ganska mycket för mig personligen. Jag brukar nätshoppa toner via UppsalaNyheters webbplats (högerspalten) hos InkClub. På så vis gynnar jag två företag här i Uppsala samtidigt som jag tänker lite på miljön (återanvändning av tonerbehållare) och på sysselsättningen (InkClub har anställda i Uppsala samt samarbetar dessutom med Samhall, som ger jobb åt människor med funktionshinder).

Förra gången jag köpte toner fick jag som trogen kund en fin present – det är här det extra värdet för mig personligen kommer in! Jag fick ett paket med två champagneglas från Iittala. Bara så där… Glasen är ännu ouppackade. Tanken är att spara dem för att sen skåla med dem fyllda av champagne när jag har fått nytt jobb. Alternativt ges de bort till nån annan som ska firas. Eller så försöker jag väl sälja dem… (Man ska inte ge bort gåvor man själv har fått, men glasen är ju inte nån gåva från nån jag känner utan från InkClub…) Nån som redan nu vill lägga ett bud på glasen???

Iittala champagneglas

Fina champagneglas från Iittala. Lägg ett bud på dem genom att skriva en kommentar eller mejla mig – adress överst i högerspalten!


En människa som inte tycks ha några skrupler 
vad gäller att sälja andras grejor är Richard Prince, läser jag i Metro. Han är konstnär och fotograf, bosatt i New York – och lever på att göra konst av andras Instagrambilder. Tydligen är detta en mycket lukrativ affärsidé, för enligt Metro

[…] tjänar [han] storkovan. […]

Det är nämligen så att det vi lägger ut på nätet blir allmängods, kan delas fritt och uppenbarligen säljas – i USA, i alla fall. Här i Sverige får man varken låna texter eller bilder hur som helst – men det är inte solklara regler vad som gäller! Så tänk på att det är bäst att fråga om lov först innan du lånar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har det redan hunnit bli den första advent. En dag i förväg tjuvstartade vi delvis emellertid med ett annat firande – det av en blivande 20-åring. Eftersom jag inte åker ut till Himlen i morgon, fick 19-åringen sina paket från mig idag.

Presenter och gullig bak

Presenter och en gullig bak som tillhör min kära! (Det är inte hon som fyller 20 i morgon, men hon är väldigt ungdomlig ändå!)


Paketen innehöll
ett våningsfat för kakor, doftvärmeljus, en flaska rosa mousserande och två champagneglas.

Anna bakade både igår kväll och idag på förmiddagen. För hembakat ska det vara när det kommer gäster.

Cigarrkakor

Cigarrkakorna bakades igår kväll, men doppades i choklad idag på förmiddagen.


Det blev cigarrkakor,
en saffranskaka och en fantastiskt god pepparkakscheesecake, den senare i stället för tårta.

saffranskaka med stjärna

Saffranskakan med stjärna ställde vi ut på ballen* så att det skulle snöa på den! (Skämt!)


Pepparkakscheesecaken
kom tyvärr inte med på bild, men jag och födelsedagsbarnet tyckte att den var ljuvligt god, resten var lite mindre entusiastiska.

Mormor och L kom och firade idag, resten av familjen – pappa samt morfar, moster och kanske nån kusin från landet – kommer i morgon kväll. En av presenterna från mormor och L var något… vippig… Men den här staken kan både stå på ett bord och hänga på väggen, för det är en skepparstake!

skepparstake som har vippat

Den vippade/dippade när den fick syn på mig..?


När vi hade vräkt i oss
alldeles för mycket och gästerna hade åkt hem, åkte Anna och jag till ICA Solen för att handla. Idag åt vi inte en enda pepparkaka var. Konstigt… (*rapar diskret fortfarande*) Jag skjutsade hem en fullastad Anna och åkte hem till mitt.

Hade köpt mig två små blåa hyacinter bara för att jag älskar doften. Hittade ett par små söta julkrukor i förrådet som jag tryckte ner satte dem i.

Hyacint i kruka med tomtar

En hyacint med tomtar till vardagsrumsbordet…
Hyacint i kruka med ängel

…och en hyacint med en ängel till köket.


Termometern kryper nu ner
mot -15 grader. Trots det är det några ungar ute och gapar leker på tennisbanan som Nån inte har spolat till skridskobana i år heller. På framsidan lyser gröngölingen riktigt trivsamt mot snön. Den får bli min julgran i år!

gårdens gran

”Granen står så grön och grann på gården…”


Jag har telefonerat
med mamma och det är fortfarande så att vi ska fira jul på var sitt ställe. Och faktum är att mamma verkar ganska nöjd med det. Jag vet ju att resan hit brukar ta på hennes krafter och jag har ju lite svårt att resa utan att kunna stanna titt som tätt på grund av Aliengänget. Nöjd att fira jul i min ensamhet är jag! Anna och jag ska äta lite sill nästa lördag och till julafton köper jag hem några sillburkar, kanske en laxbit och lite Janssons frestelse. Vidare har jag ju Rippes kålrotslåda att mumsa på. Närå, jag lär inte svälta ihjäl i år heller.

Mitt kök kändes väldigt adventigt idag när jag tände det första adventsljuset i mormors och morfars kopparstake.

advent i köket

Adventskök!


Jag har kört en maskin tvätt
som nu ska hängas och jag har ätit söndagsmiddag.

kycklingkorv med bröd och första advent

 

Söndagsmiddag = tre kycklingkorvar med räksallad och ett glas mjölk.


Efter tvätthängningen
väntar en stund i fåtöljen med snusklitteratur som jag läser just nu. Första delen av två av Arne Dahl: Europa blues ska jag se på klockan 21. Och så kanske det blir ett och annat parti Wordfeud med nån vän där emellan. I skrivande stund har jag visst tre partier igång… Jag har också lirat Quizkampen i helgen (Anna har ju trådlöst nät där jag kan spela gratis, det kan jag inte hemma, så här blir det mindre speland) och så har jag ett parti Ordjakten på gång.

I morgon är en ny arbetsdag och en ny arbetsvecka. Jag är tacksam att ha fått min tidsbegränsade anställning ytterligare förlängd, denna gång till den sista mars nästa år. Det känns… långt…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jisses amalia! Min första tanke när jag slog upp mina rätt blå i morse var

Det är TUR att man inte alltid äter så här…

Fästmön hade skenat till jobbet och tagit bussen för att ge mig sovmorgon. Och det var nog väldigt klokt och omtänksamt eftersom det blev en del alkohol igår… (Ingen bra kombo med bilkörning!!!)

Vin, sherry, skumpa och portvin…


Vi började äta
på seneftermiddagen när vi kom hem från vår lilla shoppingtur. Det sista vi intog igår kväll var kaffe och mini-cupcakes framför Downton Abbey. Jag lovar dig att vi RULLADE till sängs sen…

Lena Hjärtegods matlåda till oss är tom…


Om vi hade varit smarta
hade vi nöjt oss med EN dessert och sparat den andra till idag. Men det gjorde vi inte… Det enda vi inte tog nånting av var godiset…

Detta var en helt fantastisk kulinarisk upplevelse! Jag skulle önska att alla hade en Lena Hjärtegod i sina liv, för det finns inget bättre än hemlagad mat, tycker jag som så sällan äter det (jag räknar inte min egen, det kallar jag knappt matlagning).

Men vad tyckte vi allra mest om då? Vi gillade jordärtskockssoppan och den gratinerade hummern bäst. Osten och marmeladen gav en underbar smaksensation! Anna blev mycket förtjust i sherryn och jag blev förvånad över att jag gillade riojavinet så som jag gjorde. Jag har haft lite fördomar mot riojaviner och tyckt att de är lite för lättdruckna. Detta passade perfekt till de heta låren, kan jag meddela!

Faktum är att det finns lite kvar till idag. Så det blir en något lättare måltid framåt kvällen…

En halv flaska vin, en halv kantarellpaj, fyra mini-cupcakes och godis blir middag idag.


Gårdagen fick mig
också att inse att jag genast behöver inhandla såväl sherryglas som portvinsglas. Pappas punschbägare i tenn fick användas – och det var rätt mysigt ändå. Champagneglasen och rödvinsglasen från i serien Optica från Orrefors kom till heder! Men jag älskar ju och fascineras av glas, så inte mig emot! Däremot tror jag det lär dröja innan vi äter en sån här luccullisk måltid igen… Och det är nog tur, det, för annars skulle man inte uppskatta det såsom vi gjorde. Återigen, stort TACK till Lena Hjärtegod!

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Men vad gjorde vi mer igår än bara åt och drack? Jo, det blev en tur till Ö & B eftersom jag hade sett en annons om svarta adventssjärnor där. Jag, som inte vill eller ska fira jul i år, har nämligen fått för mig att jag vill ha en stor, svart adventsstjärna i mittenfönstret i köket och två svarta smidesstakar i de mindre fönstren på var sida. De svarta stjärnorna var tvärslut, men jag hittade två svarta stakar – inte äkta smide, förstås, men snygga ändå – som blir perfekta! De är lite högre snarare än breda.

Jag skulle också ha två nya lampsladdar med trycken, men det hade varken Ö & B eller Clas Ohlson där vi stannade på hemvägen. Det blev två lampsladdar utan trycken i stället. Dessa ska jag ha till mina två mässingsstjärnor som jag tänkte hänga i de två mindre fönstren i vardagsrummet. I mittenfönstret där blir det en vit stake. Den ena av mässingsstjärnorna är lika gammal som jag, faktiskt…

En säng full av stakar och stjärnor till nästa söndag!


Därför måste jakten
på en svart stjärna fortsätta idag. Då passar det bra att Anna slutar klockan 14. Det blir nog en tur till Fullerö och gissningsvis svänger vi in till Himlen med lite prylar också när vi ändå är nära.

Men bäst av allt, om jag får vara riktigt, riktigt självisk är nog att jag gick utan kryckor helt och hållet igår – och jag har inte särskilt ont i hälen idag!!! Tacksam!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg: Sedan jag skrev det här inlägget – och med tanke på den kommentar jag fick av en finsk läsare – forskade jag lite i de röda flaskornas ursprung. Och mycket riktigt är de inte svenska utan finska! Mina föräldrar besökte som nygifta det finska glasbruket Riihimäen Lasi. Två röda flaskor följde med hem – den ena behöll mamma och pappa, den andra skänktes till mina morföräldrar. Sedan ett antal år tillbaka står nu båda flaskorna på fönsterbrädan i mitt arbetsrum här hemma.


Det finns en del prylar
jag gillar i mitt hem – förutom böcker, dårå. Jag är lite grann av en glasfetischist, faktiskt. Vackra glas i olika former har alltid fascinerat mig. Jag minns så väl de vackert slipade kristallglasen hemma hos farmor och farfar, dem vi serverades lingondricka i till maten… Den röda drycken bröts så vackert i glasets slipning… Nu dricker ingen lingondricka i dem längre. De står visserligen kvar i farmors och farfars stora ekbyffé, men hemma hos mamma.

Från Reijmyre glasbruk, som faktiskt ligger i Östergyllen, kommer ett antal ganska enkla glasföremål. Enkla, men vackra! Monica Bratt är en av mina favoritformgivare därifrån. Glasbruket är nu över 200 år gammalt och det som är ganska typiskt för just Reijmyre är de rubinröda föremålen. Jag har till exempel två flaskor/karaffer som jag gillar jättemycket i min ägo.

Vackert rubinrött. 


Mamma har en hel del
glas, vaser, karaffer och skålar från Reijmyre. Allt är inte rubinrött, utan finns i färger som blått, grönt, rökgrått med mera. Enkla föremål, men otroligt vackra – och funktionella! – i just all sin enkelhet.

Nu går det ju inte så bra för våra glasbruk. Orrefors ska ju till exempel lägga ner och det tycker jag är synd. Men det är väl så att det inte lönar sig längre när det är billigare att tillverka glas utomlands. Sad, but true.

Jag har flera Orrefors-favoriter, bland annat de fina Coronaskålarna, designade av Lars Hellsten. Det började med att jag fick en av de stora Coronaskålarna efter min morfar. Sen har jag hittat mindre skålar på loppis och antikaffärer och köpt.

Corona.


Under 1980-talet
tyckte nån att jag skulle börja samla på fina vinglas. Jag fick mitt första Orrefors Optica-glas, desginade av Gunnar Cyrén då. Jag har mest rödvinsglas, men även två champagneglas. Samlingen var större tidigare, men förminskades i samband med en bodelning. Och faktiskt, det räcker med två champagneglas, för champagne dricker jag helst bara med Fästmön!

Optica.


Dessvärre är Opticaglasen
väldigt sköra. Och trots att jag är extra försiktig när jag använder dem och diskar dem går det oftast sönder ett glas varje gång. Detta gör att de för det mesta pryder sin plats i mitt vitrinskåp…


PS Om det är nåt värde i glasen?
Tja Reijmyres glas är eftertraktade och Orrefors glasföremål kanske, ironiskt nog, får stigande värde med nedläggningen.


Livet är kort. Ibland måste man få vara lite ytlig och beundra vackra saker.

Read Full Post »