Högre än alla himlar… Det är en vacker titel på Louise Boije af Gennäs ”come-back”-bok från 2010. Men det är nästan det enda positiva jag kan säga om den. Tyvärr.
En vacker titel.
Boken börjar på nyårsafton. Det ska skiftas millennium och ett kompisgäng är samlat i en våning på Norr Mälarstrand. Det är människorna i detta gäng läsaren sen får följa under knappa fyra år. Fyra år under vilka det händer mycket i världen runt omkring.
Tanken är väl att det ska hända mycket med personerna i boken också. Men tyvärr blir det här en enda lång skrivövning där författaren ägnar sig åt att träna på personbeskrivningar. Och det är så synd! För Louise Boije af Gennäs KAN verkligen skriva, jag har sett många prov på det. Men dessa 526 sidor, som ska följas av ytterligare två delar, är verkligen inte nåt av det bästa jag har läst. Jag är snäll när jag ger boken två tofflor.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag vet..den var verkligen inte bra . Många ord kan man säga att den hade 🙂
Kram
Många ord. Personbeskrivningar. Ändå blir folket i boken inte särskilt levande. Visst är det konstigt???
Kram, prinsessan!
Tråkigt. 😦 Jag gillar verkligen hennes tidigare romaner men 526 sidor ordprutteri tror jag att jag avstår. Tack för recensionen!
Kram!
Den var inte alls bra! Tyvärr. Hon har skrivit många andra böcker som är tusen gånger bättre. Läs dem i stället om du ännu inte har gjort det!
Kramen!
Jag håller helt med dig – jag blev jättebesviken på den boken. ”Skrivövning” var kul sagt! Måtte dom två följande delarna vara bättre!
http://monicahortellsblogg.blogspot.com/2011/01/halvdan-tegelsten.html
Ja men det känns som om hon ägnade sig åt att träna på personbeskrivningar. Personerna blev aldrig levande, inte ens det, liksom…
Ska genast hoppa in och läsa din recension!!!Ja men jag hade ju både läst och kommenterat hos dig tidigare! Annars försöker jag undvika att läsa andras recensioner av böcker innan jag har läst boken själv, för att inte färgas. Men jag håller med. Den saknar helt humor. Trist, helt enkelt. Och de kommande två delarna tänker jag inte läsa.Jag har försökt att läsa den, men den var som ett mycket effektivt sömnpiller.
Ja inte var den nån höjdare att läsa… 😦
Nej, och det var ingenn som direkt fångade mig ..när hoa Liv började deklamera ur ” Romeo och Julia ” vid barndomet då var kräkreflexen ihärdig . Jonas kommentar var verkligen glasklar 🙂
Kram
Ja alltså, jag kom aldrig riktigt ”nära” nån av karaktärerna.
Jonas är lysande på pricken! 😀
Kram!