Posted in Böcker, Epikuréiskt, Ironi, Personligt, TV, tagged After Eight, Akademibokhandeln, alkohol, öl, önskelista, Berit Hård, bilder, blunda, bokrea, burkar, choklad, dedikation, dricka, efterfrågan, en platta öl, Fällan, förråd, första meningen, flytande, fredagskväll, Gåsmamman, gofika, Gränby centrum, hela kostcirkeln, hylla, jobb, kamp, kossor flyger över månen, laga mat, litteratur, ljus, ljust utomhus, manus, mörker, middag, minnas, närvaro, nätshopping, nödtorft, nyheter, obarmhärtig, orden tryter, orka, otäck, parmesanringar, pinsamt, rea, realistisk, rostade mackor, sällskap, sång, skitig bil, skriva, skugga, snacks, sol, sovmorgon, specifik, spotta i nävarna, svart kaffe, Systembolaget, tung vecka, varuvagn, vårsol on 27 februari 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om första halvan av helgen.
Jag orkade inte tända sällskapsljuset.
En tung vecka ligger bakom mig. Ljusen har varit få. En dag var så svart att jag inte ens ville tända mitt sällskapsljus. Jag åt min kvällsmacka i mörker. Nödtorftig middag, ett par rostade mackor, men det räcker bra för mig. Igår på fredagskvällen orkade jag inte ens rosta mackor. Det blev parmesanringar och After eight – hela kostcirkeln – medan jag tittade på ett par TV-program som jag spelat in under veckan. Andra delen av Gåsmamman var ett av programmen. Det är en realistisk och otäck serie.
Idag fortsatte kampen. Som så många gånger förr spottade jag i nävarna och drog på i 200 knyck. En kort sovmorgon med några kapitel ur min bok på gång och en svart kaffe. Sen var jag redo att skriva åtta specifika ”önskelistor”. Och efter det städade jag.
Vårsolen är obarmhärtig.
Det börjar bli ljust utomhus och då tarvas nödtorft av flytande sort. Därför var jag iväg i min skitiga bil och fyllde på ölförrådet. Vårsolen är obarmhärtig och min närvaro på Stormarknaden passerade inte obemärkt. Varför är det så pinsamt att möta nån från jobbet när en drar en varuvagn som endast innehåller en platta öl? Det är ju inte precis så att jag ska dricka upp alla 24 burkarna idag. En platta öl brukar räcka flera månader för mig. Det blir kanske en eller två burkar om helgen.
Jag blundade åt alla andra affärer på Stormarknaden än Systemet (som har fina, nya lokaler men inte en enda hylla där de visar upp inkomna nyheter. Dåligt!). Akademibokhandeln med sin bokrea fick vara ifred för mig – jag har ju nätshoppat några reaböcker. De senaste dagarna har jag också reat ut mitt eget manus. Efterfrågan har varit enorm och kossorna har en efter en flugit över månen.
Nu orkar jag inte skriva mer. Orden tryter och jag lämnar plats för lite bilder. Trots allt vill jag minnas den här dan, hur nödtorftig den än var. Snart blir dagen förhoppningsvis bättre och i kväll ska jag laga mat åt nån.
Första halvan av min helg i bilder:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, tagged överleva, överraskning, bästefåtölj, betala räkningar, bly, bokrea, Bonniers, bud, döma, deckare, dusch, En hemlig plats, gata, in i döden, Instagram, kossor flyger över månen, leva, litteratur, livet är en kamp, luften går ur, macka, manus, mördad, mördare, mirakel, Olof Palme, ont i huvudet, ovisshet, Palme: sista timmarna, skribent, skriva, statsminister, stå vid järnvägen, Stockholm, straffas, tack, telefoni, text- och språkgranska, texter, tjäna pengar, trött, TV4, tvåan on 24 februari 2016|
10 Comments »
Ett inlägg i vilket luften har gått skribenten.
Det är rea på mitt manus. Har du nåt bud???
De senaste fem månaderna har jag text- och språkgranskat andras texter. Jag har tjänat pengar på det. Idag startar bokrean och jag rear ut mitt eget manus på Instagram, bland annat. (Hittills utan framgång, dock. Folk tycks föredra andras böcker…) Men nu vill jag börja skriva på Tvåan – och att skriva är det jag vill ägna mig åt på riktigt. Att skriva böcker.
Det flög inga kossor över månen i morse heller.
En måste emellertid kunna betala räkningar och leva också och några kossor flyger inte över månen lika lite som mirakel sker. Livet är en kamp – och mer behöver jag inte säga om det. Den som förstår vad jag menar förstår. Den som inte fattar får leva i ovisshet för den här bloggen är som ett såll. Och jag vill inte att alla ska veta allt. Men jag tycker att en och annan skulle kunna prova på att leva i ovisshet ett tag bara för att se hur länge h*n skulle överleva och för att kanske lära sig att inte döma andra när man inte har hela bilden. Jag har levt i ovisshet i över sju år nu. Jag vet precis vad det handlar om. Hittills har jag överlevt, men jag har stått vid järnvägen många gånger, så att säga. Det förstår inte såna som du – om du inte har stått där själv.
Nu har jag haft en liten pratstund med Fästmön. Huvudet känns som det innehåller bly och jag är så trött, så trött, så in i döden trött. Jag ska ta en macka och en dusch innan jag telefonerar med mamma. Klockan 21 häller jag ner mig i bästefåtöljen (utan att be om ursäkt för det!) för att se första delen av Palme – sista timmarna på TV4. Det är ju snart 30 år sen Sveriges dåvarande statsminister mördades på en gata i Stockholm. Mina tankar går till hans hustru Lisbeth som var med vid tillfället och som varje år vid den här tiden påminns om det som hände – vissa år lite extra mycket. Samtidigt vill jag – som så många andra och säkerligen även Lisbeth Palme – veta vem mördaren är så att h*n kan straffas.
Innan jag går till köket vill jag bara tacka Johanna och Bonniers för boken som hittade vägen ner i min postbox idag!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 