Den här boken kom i mina farföräldrars ägo efter att Zarah Leander och farfar vistats på sjukhus samtidigt och dessförinnan nyligen gett ut var sin bok. Men det är inte den enda beröringspunkten dem emellan: Zarah Leanders tredje man, Arne Hülphers, kom från en metodistsläkt precis som farfar! Dessutom var både Arne Hülphers far och farfars far pastorer i Finland. Jag har just läst Zarah. Zarah Leanders memoarer, skrivna av henne själv, men troligen med god hjälp av Jan Gabrielsson, som på titelbladet fått titeln handsekreterare.
Farfar och Zarah bytte böcker med varandra. Den här är förstås signerad av Zarah.
Zarah Leander och farfar bytte böcker med varandra. Zarah fick farfars bok Karl Hurtig – en livsgärning i Guds rikes tjänst och farfar fick Zarahs memoarer. Naturligtvis ett signerat exemplar med en dedikation som lyder
Till Pastor + Fru Mansfield Hurtig. Zarah Leander
När farmor gick bort 1982 hamnade boken i mina föräldrars ägo, men inte förrän nu har jag läst den. Jag hade tittat på den många gånger hemma hos farmor och farfar där den tronade på en sorts coffee table bland konstböcker och andra vackra bilderböcker. Boken om Zarah stack onekligen ut med sitt omslag med bild på primadonnan själv samt en tecknad stjärna i sjutttiotaliga färgerna orange och cerise…
Äntligen har jag läst den här boken! Den har lockat så länge, men först nu blir det av! Boken är alltså självbiografisk. Den beskriver mest Zarah Leanders karriär, även om privatlivet, såsom de tre äkta makarna och barnen, nämns. Men privatlivet kommer i skymundan för karriären – i boken, alltså. Jag kan bara gissa att det till viss del gjorde det även i verkliga livet. Däremot ägnas ett kapitel åt att utförligt beskriva Zarah Leanders kontakter med tyska nazister – och att framföra argumentet att hon var
politisk idiot.
Vidare skildras också hur svårt det var för Zarah Leander att återvända till Sverige efter åren som firad filmstjärna och artist i Tyskland. Särskilt svårt var det förstås att inse att hon var persona non grata vid återkomsten hit. Åren i tysthet på det 39 rum stora slottet Lönö nämns, men inte mer.
Jag hade önskat att boken gav mer om privatlivet. Det känns som om vissa delar är överhoppade och det finns luckor på många år som knappt nämns. Nåt litterärt mästerverk är boken inte heller, men den är helt klart läsvärd och intressant. För tycka vad man vill om Zarah Leander, vill man ”se” en stjärna kan man gott och väl läsa den här boken och ha stor behållning av den!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Va kul det där med att dom bytte böcker !! Det är nog många som velat ha den boken i sin ägo, signerad och allt ! HOn var väl stor på sin tid, lite före min dock !!
Ja det var en rolig historia bakom boken! 😛
Trots att jag är född på stenåldern var jag inte heller född när hon var som störst… 😉
Va häftigt att din farfar träffade henne.
Det blir nog sådär att mycket utelämnas när folk får skriva sina egna biografier 🙂 lite mer intressant när någon annan gör det, fast det kan väl ljugas en del då med fast åt andra hållet.
Jepp, farmor också! 😛
Ja så är det nog. Alla har ju sin bild och det blir ju självklart subjektivt.
Vad roligt att de bytte böcker med varandra!
Det var många år sedan jag läste hennes memoarer och jag kommer ihåg att jag smålog för mig själv när jag läste att hon satt på utedasset och sjöng, det var ju inte så populärt..
Hade en period på 80-talet då jag läste massor med memoarer, det är ju ganska underhållande, ska nog börja igen.
Ha dé!/Kram
He he, kul att det var just det du kom ihåg av boken! 😛
Jag har läst en hel del memoarer på sistone, kolla fliken Läser och läst! i bloggens huvud, där finns det en del.
Kram!
Jag är nog född ändå lite längre tillbaka in i stenåldern än du, inte så att jag minns riktigt på den tiden då Zarah var som störs, men jag minns henne ändå och vad man pratade om henne. Själv älskade jag Zarah och Marlene Dietrich och deras filmer och annat som visades i tv – fast jag kommer inte ihåg när…..man är ju för gammal för att komma ihåg allt….Jag tycker fortfarande att det är två exceptionellt vackra damer!
Tror bestämt vi har utbytt autografhistorier en gång, du och jag.
Kram på dig och ha en väldigt bra lördag!
Helt klart häftiga! Men autografhistorierna minns jag inte!
Kramen!
Det var bara en – Prinsessan Astrid och Zarah……
Ha en skön dag!
Jag refererade till de (flera) historier som VI har utbytt. Den om Astrid och Zarah har jag inte hört!
Mycket roligt att läsa och vill man ha lite mer privat inblick i hennes liv finns nya böcker, tex En stjärnas liv av Jutta Jacobi från 2007 och Mina 25 år med Zarah av hennes sekr. Brigitte Pettersson. För att inte nämna Bosse Schöns bok från 2008 där han läxar upp Sverige för hetsen mot Zarah som pågick till den dag hon stupade 1981.
Det var bra lästips! För man blir ju onekligen nyfiken på denna dam!
Självbiografin tar upp hennes Tysklandstid ur karriärvinkel och kylan hon möttes med vid hemkomsten samt en förskräcklig lunch där f d kollegor visade vad de tyckte. Vad som är sant och vad som är falskt kan vi ju inte veta idag, för de flesta inblandade är ju borta.