Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘obarmhärtig’

Ett inlägg om första halvan av helgen.


 

 Ljus

Jag orkade inte tända sällskapsljuset.

En tung vecka ligger bakom mig. Ljusen har varit få. En dag var så svart att jag inte ens ville tända mitt sällskapsljus. Jag åt min kvällsmacka i mörker. Nödtorftig middag, ett par rostade mackor, men det räcker bra för mig. Igår på fredagskvällen orkade jag inte ens rosta mackor. Det blev parmesanringar och After eight – hela kostcirkeln – medan jag tittade på ett par TV-program som jag spelat in under veckan. Andra delen av Gåsmamman var ett av programmen. Det är en realistisk och otäck serie.

Idag fortsatte kampen. Som så många gånger förr spottade jag i nävarna och drog på i 200 knyck. En kort sovmorgon med några kapitel ur min bok på gång och en svart kaffe. Sen var jag redo att skriva åtta specifika ”önskelistor”. Och efter det städade jag.

 

Obarmhärtig sol

Vårsolen är obarmhärtig.

Det börjar bli ljust utomhus och då tarvas nödtorft av flytande sort. Därför var jag iväg i min skitiga bil och fyllde på ölförrådet. Vårsolen är obarmhärtig och min närvaro på Stormarknaden passerade inte obemärkt. Varför är det så pinsamt att möta nån från jobbet när en drar en varuvagn som endast innehåller en platta öl? Det är ju inte precis så att jag ska dricka upp alla 24 burkarna idag. En platta öl brukar räcka flera månader för mig. Det blir kanske en eller två burkar om helgen.

Jag blundade åt alla andra affärer på Stormarknaden än Systemet (som har fina, nya lokaler men inte en enda hylla där de visar upp inkomna nyheter. Dåligt!). Akademibokhandeln med sin bokrea fick vara ifred för mig – jag har ju nätshoppat några reaböcker. De senaste dagarna har jag också reat ut mitt eget manus. Efterfrågan har varit enorm och kossorna har en efter en flugit över månen.

Nu orkar jag inte skriva mer. Orden tryter och jag lämnar plats för lite bilder. Trots allt vill jag minnas den här dan, hur nödtorftig den än var. Snart blir dagen förhoppningsvis bättre och i kväll ska jag laga mat åt nån.

Första halvan av min helg i bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårvädersinlägg.


 

Regnstänk på bilfönstret

Regndroppar på bilfönstret.

Efter solsken kommer regn, eller hur är det man säger? Här var det solförmörkelse igår ju. Solen försökte sen trägna sig fram, men det gick inte så bra. När jag åkte och hämtade Fästmön hade det regnat lite fint. Det var aningen vitt bland dropparna, även om det huvudsakligen var regn. Medan jag satt i bilen utanför Annas jobb och väntade tyckte jag dropparna bildade ett ganska fint mönster på bilrutorna.

Förortsexpressen for något försenad ut till Himlen först och Morgonen sen. Då hade de där lite OK:iga regndropparna blivit mer fasta. Snö! Fy te rackarns så jag inte ville ha snö! När man har fått smak på krokusar och tussilago vill inte för nåt smör i Småland gå tillbaka till vintern.

Räkor och vitt vin

Räkor och vitt vin – vår standardiserade fredagsmiddag.

Vi hade ätit dåligt båda två på dan, så räkor och vitt vin med tillbehör dukades fram redan vid 17-tiden. Det har blivit lite svårare att hitta på middagar som vi båda kan äta. Därför har räkor kommit att bli vår fredagsmiddag när typ ”alla andra” äter tacos.

Det fanns chardonnay kvar sen förra fredagen när vi faktiskt inte åt räkor utan raclette som jag hade grävt fram ur frysen. Då tyckte jag att chardonnayn inte passade så bra till den feta osten, men igår konstaterade jag att den var perfekt till räkorna. Ett glas var blev det. Och det var ju lite snålt, tyckte vi båda – det var ju trots allt fredag. Så jag öppnade en annan flaska vitt vin, bara för att upptäcka att den smakade skit till räkor. Surt och eländigt, så jag anklagade Anna för att ha busat och klämt ner citron i mitt glas. Nej uff och fy! Drick inte Palazzo Mio Grillo nedan till räkor!

Palazzo Mio Grillo

Palazzo Mio Grillo passade INTE till räkor. Kanske hade det i stället passat bättre till racletteosten förra fredagen?


Kanske var det så att jag föll för 
vinets lustiga namn. Mer troligt är att jag föll för att det stod att det skulle passa till skaldjur. Fel, fel fel!

Vår kväll avslutades med The Team, och en annan rälig groda. Alltså den såg så vidrig ut att nån bara var tvungen att köpa den. Vad tycker du?

Godisgroda

En rälig groda.


Idag vaknade vi upp till rejäl vinter. 
Det måtte ha snöat ännu mer i natt, för gräsmattorna var vita. Men marssolen är, som jag bruka skriva, obarmhärtig och obeveklig. Och stark. Det porlar nu i stuprännorna och runt träden syns åter gräset. På framsidans gräsmatta tronar en kvarglömd grill efter att en granne lagade lunch på den häromdan. Idag är det nog ingen som vill laga lunch utomhus, det soliga vädret till trots.

Grill på snöig gräsmatta

Nån som känner för utomhuslunch idag?


Vi har ingen tanke på utomhuslunch alls idag. 
Vår plan är att göra en liten utflykt i verkligheten och bland annat köpa hem nån grillad pippi till middag – Tokerian har extrapris på såna den här veckan. Det har alldeles nyss levererats två härliga papperskassar med svenska och brittiska deckare från Year Town och snällaste vännen A (”jag haaar så snälla kamrater!” för att citera min fars finländssvenska). En snabb botanisering visade att endast sex böcker ska ges vidare till annan mottagare. Tusen tack!!!

Två bokkassar från A

Två bokkassar med härliga deckare från vännen A.


I morgon har vi födelsedag i familjen
och ska på kalas, tror jag. Men vad har DU för dig i helgen??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag jätteglad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en utflykt bland bakluckor.


 

Vädret var sisådär idag. Därför blev det varken picknick eller dopp i spat som jag hade tänkt utan i stället en utflykt till Ulva. Där är det bakluckeloppis varje söndag på sommaren. Man kan strosa bland bakluckorna i några timmar, kanske fynda nåt. Det brukar bli nån sorts fika och kanske titt i antikvitetsaffären och glasblåseriet inne i själva kvarnhuset.

Rostig gammal bil

Den här bilens baklucka var inte öppen, men bilen i sig var intressant att titta på.

 

Plastgubbe

Den här plastmannen tillhörde väl kanske det som inte var nåt större värde i. Men så kostade den bara tio kronor också.

Men vi började bland bakluckorna. Det var förresten där jag såg den roliga munken med mikrofonen i föregående inlägg. På såna här loppisar finns det rätt mycket skräp, fast också en del fina saker. Fästmön gjorde en del fynd till bra pris – det mesta kostar ju nästan ingenting. Hade jag till exempel haft behov av en plastman kunde jag ha fått mannen till höger för en tia. Fast nu är jag ju inte så intresserad av varken män eller plastiga dito.

Det blev faktiskt ganska varmt, om än inte outhärdligt, att gå bland bakluckor och bord. Det var fantastiskt mycket liv i luckorna denna söndag, faktiskt! Många säljare och många presumtiva köpare.

Anna bjöd på glass och bubbelvatten med citronsmak. Det var gott med nåt svalkande. Vi gick ner till vattnet och tittade. Där var fult med folk som fotade fallet, doppade fötterna och matade ändor. På gräsmattorna ägnade sig några åt att spela volleyboll, medan andra sov på filtar. Och så fanns det folk som grillade på engångsgrillar direkt på marken trots att det är eldningsförbud just nu. (Det var inte så väldigt länge sen kvarnen brann, för övrigt… Året var 1998 och den återuppbyggdes året därpå.) Nä, jag har respekt för eld, jag. Den kan vara så förtärande och obarmhärtig.

Knäckt pilträd vid Ulva

Jag fick inte min lilla sjöjungfru att sätta sig på en sten framför det knäckta pilträdet.

Humle eller Dumle

Humle eller Dumle hade jag möjligen haft råd att köpa. Men jag ville inte.

Inne i kvarnen var det hett, men dess antikaffär vill man inte missa! Oj så många fina saker där finns! Riktiga kvalitetsprylar och allt från böcker och tidningar, via glas och porslin, silverprylar, möbler, plåtburkar fram till kläder. Jag noterade till min glädje att en likadan kexburk som jag fått efter min farmor såldes för 240 kronor och att blomkakburken jag fick av mamma förra året kostade 300 kronor. Där fanns en mindre variant av den senare, men det priset var lite för högt för mig. Jag hade möjligen haft råd med Humle eller Dumle…

Kletig räkmacka

Den kletiga räkmackan drog till sig getingar.

Vi avslutade vår utflykt med kaffe och räkmacka. Tyvärr kom ett antal getingar med på köpet, så njutningen blev inte så stor. Vi skrek och flaxade med armarna och kastade i oss mackan. Sen åkte vi hem.

Lite halvkyligt var det här hemma och somliga har dragit på sig tjocksockar. Vi har ändå kunnat sitta på ballen* och läst, pratat och ätit ostpaj med tomater och tzatziki till middag. I morgon börjar 50 procent av oss att jobba, medan andra fortsätter sin kamp för att hitta nåt jobb. Jag ska också ta en förnyad dust med a-kassan angående det arbetsgivarintyg de återigen påstår sig inte ha fått samt ännu en gång försöka förklara att jag aldrig i hela mitt liv har jobbat deltid, vilket det påstås att jag gör just nu. Ja, du hör/läser ju hör tokigt det är. Alla dessa duster tar emellertid hårt på krafterna, krafter som jag i stället borde lägga på jobbsökeriet i sig.

Nåt roligt i veckan då? Förhoppningsvis en träff med gäster från Sollentuna en dag samt en bokträff med mormor A. Och så hoppas jag på positiva besked angående framtiden, förstå. Jag vill ha ett liv igen.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om skit. Skräp, alltså. Och homofobi.


Uppdaterat inlägg: Och nu har det kommit ytterligare en tumme ner för att Anna och jag förlovade oss. Varför läser homofober min blogg?


Så klart att det gjorde mig ledsen 
när jag noterade att nån läst mitt inlägg om den 8 november 2013 och gjort tummen ner. Jag tror nämligen inte att det var de fakta jag la fram i inlägget som gjorde nån negativt inställd utan att jag skrev att Fästmön och jag firade femårig förlovningsdag. Den tummen ner sved, kan jag meddela. Och det var väl kanske syftet med den också, eller? Själv skulle jag aldrig ha mage att trampa på nåns kärlek – så länge det är kärlek och inte besatthet, sjuklig svartsjuka eller liknande. Så länge ingen far illa av kärleken, vill säga.

Vad hände den 8 november

Tummen ner för vår femte förlovningsdag.

 

Benen på köksstolen

Morgonstund på golvet, med den obarmhärtiga vårsolen i ögonen.

Annars ligger jag mest här  och tittar på skit. Skräp, vill säga. I morse när jag vårdade ryggen på köksgolvet hittade jag en stor lerkocka. Antagligen nåt som vattumännen drog in i förra veckan, för jag går då inte in med leriga dojor i mitt kök.

Jordhögar i en grop

Kanske en jordkocka från den här högen? (Bilden är från Gamla Uppsala och tagen i höstas.)

Jag ligger här och glor och noterar hur obarmhärtigt vårsolen visar hur skitigt här är. Kanske kan jag promenera runt lite med dammvippan, i alla fall. Bara så jag står ut. Och jag ska ju företa mig lätta promenader, enligt doktorn. Fast idag behöver jag ta en lätt promenad över till Tokerian. Nyponsoppan och filen är slut och det är det jag lever på just nu.

Till påsken ska jag försöka få upp aptiten för då bådas det annan mat. Ägg, lax, sill och Janssons frestelse, har Anna och jag talat om. En liten klar vill jag förstås ha på påskafton och kanske kan jag skippa en tablett just den dan, bara för att få njuta av Östgöta sädes..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Vårsolen är obarmhärtig. Det märkte jag när jag klev ur sängen idag. Nog dammade jag igår kväll, men det syns inte. Solen är förresten inte bara ombarmhärtig, den är förrädisk också. Trots sin styrka visade min termometer en utetemperatur på minus nio grader – i solen, just.

sol genom persiennenObarmhärtig och värrädisk.


I morse blev jag väckt kvart över sex
av att jag hade fått ett tweet. Dumma mig som hade glömt stänga av signalen på Ajfånen! Lyckades somna om ett tag – efter att ha stängt av signalen – bara för att vakna nån timma senare igen. Ajfånens signal var av, men den vibrerarde. Nytt tweet. Det måste finnas ett sätt att stänga av alla jävla signaler under den tid jag vill sova! Men om man ska använda Ajfånen som väckarklocka sen, hur blir det då? Inte vet jag om det är nåt jag ska lära mig, för det finns ju en viss risk att jag måste returnera Ajfånen den sista maj – det är ju en tjänstemobil. Kanske köper jag en privat sen, men det är det här med kameran… Den är faktiskt värdelös i Ajfånen jämfört med min Nokia! Och tyvärr måste man ha sim-kort istoppat i Nokian för att man överhuvudtaget ska kunna starta den. Det funkar ju inte om jag stoppar mitt privata simkort i en nyinköpt Ajfån. Som sagt, tål att tänkas på…

Jag var lite rastlös när jag kom upp i morse. Kaffet perkolerades fort och fint, men det var ju det här med morgontidning. Idag känns det tomt, det ska jag erkänna. Men att efter +30 år som prenumerant på lokalblaskan och ett antal besvarade läsarenkäter få två trisslotter som tack, det är snudd på lika vänligt som att inte få nån avtackning  efter nästan 23 års jobb (jorå, den har jag varit med om). Så jag vet att jag har fattat rätt beslut och att jag hellre lägger de 2 750 kronorna på till exempel mitt trådlösa internet. Det kostar en del, särskilt som jag har valt att ha kvar linan till stordatorn. Hur som helst, jag skrapade ju mina Trisslotter och vann 30 kronor för ett tag sen. Hämtade en ny lott och den skrapade jag igår kväll med detta resultat:

trissvinst 30 pix
Vad ska jag göra för denna vinst på 30 pix?


Jag kan alltså fortfarande bli miljonär!
Och , om jag blir miljonär, alltså,  ska jag tänka en och annan snäll tanke om lokalblaskan, men inte förr. Min nästanbror blev i alla fall erbjuden två månaders gratis abonnemang på tidningen, för min del var det bara tack och hej. Trisslotterna var ju ersättning för läsarundersökningarna, dessutom, och inga hej då-presenter.

I köket står lilla datorn och på den läser jag morgontidningarna på nätet. Det går ju inte att läsa

allt

för

allt

läggs ju inte ut, men man får ändå ett hum om vad som är på gång.

På gång här är att gå ett varv med Snabeldraken. Jag har åtminstone tagit fram den, ställt den i hallen och stoppat in sladden i vägguttaget. Den ser onekligen ut som ett utropstecken här ifrån, där jag sitter på kökssoffan.

Det året jag avslutade mitt förra arbetsliv brukade jag städa till Agnetha Fältskogs dubbel-CD My very best. Häromdan läste jag om att hon släpper en CD med nyskrivna låtar i maj. Den ska jag förstås köpa! Sarah Dawn Finer och jag sjunger visserligen fortfarande duett varje morgon och kväll i bilen, men man måste variera sig lite med damerna.

Igår tittade jag för en gångs skull på Skavlan på SvT1. Jag förstår inte riktigt varför

alla

tycker att han är så bra, men igår ville jag titta därför att Agnetha Fältskog skulle vara med. Och vilken stjärna hon fortfarande är! Hon satt där och riktigt lyste bland övriga gäster, svarade lugnt och avspänt, även på lite jobbiga frågor. Och som avslutning på programmet fick vi höra och se ett framträdande av… Loreen. MEN HALLÅ! Det var väl ändå Agnetha Fältskog som alla som såg programmet ville vila ögonen på och lyssna till???

Världen är full av tjafslisor och ibland blir jag lite trött. Nu ska jag själv inte tjafsa för mycket utan hälla i mig mitt kaffe medan jag typograferar och taggar detta inlägg samt lägger in bilder. Därefter blir det ett stadigt grepp om Utropstecknet i hallen innan jag duschar och far ut till snorig och hostig liten pojke i Himlen. Lilla gubben, inte lätt att vara lite och ämlig. I övrigt blir det intressant att se om hans mamma klarar av att arbeta idag med sitt ryggskott. Ingen bra kombo det där, ryggskott och vårdjobb.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad i en kommentar här, INTE på Twitter, Mie!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag har jag kommit en bit på vägen. Jag har använt min envishet, mitt jävlaranamma och mitt mod. Det har gjort mig trött. Eller natten som var, den som var ganska mycket utan sömn, det är den som har gjort mig trött. Idag har jag gått på vilja. Det är jag glad för. Jag är stolt över mig själv.

Det finns dagar när jag inte vill kliva ur sängen alls. Jag vill ligga kvar och låtsas vara död för jag vill inte stiga upp i verkligheten. Den gör för ont. Ljuset är för obarmhärtigt, mitt jag orkar inte med människor – vi gör bara varandra illa. Det finns ett knep jag tar till dessa dagar. Jag följer Annas schema. Då kommer jag upp ur sängen, jag tvättar mig, klär på mig, skjutsar och utför sysslor här hemma. Sitter vid datorn. Letar jobb. Skriver. Och med skrivandet rinner det för det mest av mig, obehaget inför dagen.

Men nu är den har dagen snart slut. Jag har överlevt en dag till. Jag har tagit reda på saker, fått vissa klarheter, tagit ett par tjurar vid hornen. För en som alltid har klarat sig själv är det svårt att stå med mössan i handen och be om hjälp. För mig handlar det om en del av det projekt som kallas Att lära för mitt liv. Jag har tagit ytterligare steg mot att lära mig ödmjukhet. Jag har tusentals steg kvar.


Många spår i sanden, men många ska gå här flera gånger till…

Read Full Post »