Sliten!

Ett inlägg om en tillvaro som sliter på Tofflan.

Fy te rackarns! Idag har jag slitit hårt med städningen hemma. Det tog nästan hela dan – för jag blev ju lite avbruten då och då av goda vänner som ville spela eller prata eller kommenterade här på bloggen. Jag har som regel att alltid svara i telefonen/mobilen om jag kan (ibland kan man ju inte). Och alla kommentarer jag publicerar här från läsare får svar! Så nja, så värst mycket slet jag ju inte direkt…

Nu är mitt hem emellertid hyfsat rent och glänsande tills nästa attack från dammråttorna. Det var skönt att få det gjort, för då kan vi vara helt lediga i helgen och bara försöka göra roliga saker.

Jag känner att jag skulle behöva ut och röra på mig, men samtidigt har jag svårt att hitta tiden. Ja, det är sant! Det är baske mig ett heltidsjobb att söka jobb! Och att söka tre jobb om dan tar tid. Dels måste jag leta, dels måste jag ju skriva ansökningar. Idag hittade jag dessvärre bara ett enda jobb som jag ville det var värt att söka.

Minns du hur min nya strumpa såg ut efter Pride-paraden? Så här:

Hälen höll, men inte nya strumpan!

Idag har jag i alla fall till viss del rört på mig, om än inomhus, för nu är det hål på nästa strumpa (fast den var ju inte ny, dårå, men randig).

Hål i strumpan på hälen, den här gången. Och ja. Jag tycks ha en fäbless för randiga strumpor, för även denna strumpa är randig.

För att hjärnan skulle få sitt (det sägs att man blir smart av fisk!) lagade jag till lite lax i ugn idag. Till den hade jag Abbas citron- och dillsås (skitgod!) samt färskpotatis och dill från Slottsträdgården. Grönsakerna blev nåt jag snodde till à la varianten

Man tager vad man haver.

Det blev lite salladsblad, ett par småtomater, majs, gurka, svarta oliver och fetaost. Hur som helst blev det både ätbart och gott! Fästmön var söt och diskade – hon vet att jag hatar att diska! Inte får jag mer lust att diska heller eftersom det läggs om vattenledningar i östra och norra stan och vattnet är extra hårt ett tag framöver. Märkte häromdan att det knappt blev nåt lödder när jag tvättade håret. Och nu är händerna nästan vinterfnasiga på grund av det kalkrika vattnet. Så i stället gick jag ut med två stinkande soppåsar varav den ena läckte nästan en hel kaffekopp. Nä, Tokerians påsar är inte särskilt hållbara!

Vi har varit en sväng ut till Himlen och ett par ärenden. Nu tvättar jag för fullt, maskin nummer två med jeans går just nu. Har fyllt i mitt första kassakort hos internetkassan för veckorna 31 och 32. Utbetalning skulle visst bli torsdag i nästa vecka. Fint! Bara det att jag inte lär få ett korvöre, misstänker jag! För det första jobbade jag de tre första dagarna i vecka 31 och så har a-kassan sju karensdagar, om jag inte minns fel. Det blir exakt sju vardagar det som jag har varit utan jobb och lön, sju vardagar utan en spänn. Sen får jag vänta ytterligare fyra veckor efter torsdag nästa vecka – och kanske lite till – på septembers utbetalning. Tack för den! Vilken tur att jag är så otroligt rik att jag klarar mig fem veckor till. (Ha ha ha, inte alls så säkert, jag var ironisk!)

I morgon förmiddag ska jag på en undersökning som jag inte känner för att göra, men göras ska den. Uff! Och sen är det fredag för oss! Anna är till och med ledig i fyra dagar… Vad ska vi göra med alla dem, tro??? Stoppa strumpor och vila våra slitna fötter???

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Gävle igen!

Igår var det ju torsdag och veckans TV-höjdpunkt enligt mig, Antikrundan. Tyvärr kunde jag inte titta då, men nu har jag sett gårdagens avsnitt inspelat på min DVD-hårddisk. Antikrundan gick från Gävle, där man varit en gång tidigare den här säsongen.

Den här mannen kom med en spännande bok som tillhört självaste August Strindberg. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

De här grejorna tyckte jag var intressantast i det andra programmet från Gävle:

• En man kom med en tavla av John E Franzén. Motivet var en motorcykelkille som påminde MYCKET om ägaren. Tavlan var en litografi och värderades till 3 000 kronor.
• En annan man kom med en silverkanna för grädde från 1800. Kannan värderades till 10 000 kronor.
• En fnittrig tjej kom med ett bultlås. Tjejen skrattade åt ”allt”. Låset värderades till mellan 4 000 och 6 000 kronor.  Då slutade hon skratta. Nästan.
• En dam kom med en brännvinsskål. Skålen var i fint skick och värderades till 15 000 kronor.
• En kvinna kom med en tavla från 1870-talet. Konstnären var Karin Bergöö, som så småningom gifte sig med Carl Larsson. Tavlan värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En dam kom med en burk som hon trodde var från 1800-talet. Men föremålet var nytillverkat och nån värdering gjordes inte ens.
• En man kom med en bok av Björnstjerne Björnson, en gåva till August Strindberg med både dedikation av Björnson och signatur av Strindberg. Boken värderades till mellan 40 000 och 60 000 kronor.
• En man med ljus röst kom med en marmorskulptur av Theodor Lundberg. Skulpturen värderades till cirka 300 000 kronor.
• En kvinna kom med en kaffekopp i Spisa Ribb av Stig Lindberg. Koppen värderades till 400 – 500 kronor.
• En man kom med en rokokospegel. Spegeln bestod av delar från olika tidsepoker. Spegeln värderades till mellan 12 000 och 15 000 kronor.
• En kvinna kom med träskålar signerade Johnny Mattsson. Skålarna värderades till cirka 6 000 kronor styck.

Nästa gång visas Antikrundan från Södertälje igen!

Livet är kort.

Read Full Post »

I en TV nära dig… Metropolen Byhålan!

Noterar att Metropolen Byhålan börjar bli en riktig ”kändis” i media! Inte nog med att man slåss med kaffekoppar och mopedhjälmar där, man är så Annorlunda och har tomtar på loftet spöken i huset att man får vara med i TV!

I kväll kan den som vill lyssna till det SKÖÖÖÖÖÖNA språket, döh titta på Familjen Annorlunda klockan 20 i TV4. Det som tycks vara annorlunda med samtliga familjer i programmet är att de har många barn. (Det tycker inte jag är annorlunda, men det låter jobbigt.) Idag ska den annorlunda familjen från Byhålan göra en mycket annorlunda utflykt till… Ullared. Ja. Detta är sant. Jag driver inte med nån.

Nej, jag driver inte med nån. Se så allvarlig jag är! Böckerna i bakgrunden ger tyngd till detta.

                                                                                                                                                       Det Annorlunda hinner precis sluta när det är dags att zappa över till TV4+ och Det Okända klockan 21. Vi stannar alltså kvar i Byhålan och tuffar över till familjen D som har flyttar till en villa där mamma S tycker att allt inte står rätt till. Det finns nåt läskigt i källaren som gör att hon till slut inte går ner dit. Man frågar sig då: Kan det vara familjen Annorlunda, hemkommen från Ullared, som huserar i källaren??? Den som tittar får se…

Read Full Post »

Knäppa nyheter – det bara vimlar av dem, ju…

Inte är det svårt att hitta knäppa nyheter, inte! Eller vad sägs om dessa:

• Sumoskandalen växer. En sms-skandal av format i Japan! Uppgjorda matcher i sumobrottning uppdagades när polisen beslagtagit flera sumobrottares mobiltelefoner i en utredning om illegal vadslagning på matcher i baseboll. Detta har lett till att turneringar i Japans nationalsport har ställts in.
• Även djuren blir fetare. Kanske handlar det inte bara om livsstil utan om nån okänd miljöfaktor???
• Pussa inte hunden! Dvärgbandsmask är en parasit som man kan få om man pussar och klappar sin hund. Därför rekommenderar SVA att man INTE gosar med sin hund. Och ärligt talat, jag föredrar att gosa med min Fästmö…
• Kvinna misshandlad med mopedhjälm. Men va f*n… Förra veckan var det nån som slog sin sambo med en kaffekopp. Vad håller de på med där nere i Metropolen Byhålan??? Varför slåss de så mycket och varför använder de så konstiga tillhyggen???

Dagens Nyheter var, precis som förra veckan, knäppast. Och DET kanske beror på att DN INTE HAR STARTAT MIN PRENUMERATION ÄN!

Read Full Post »

Händer – för möten och avsked

När jag var barn minns jag att mormor och morfar alltid stod i fönstret och vinkade adjö när vi tuffade ner till Småland i familjens ”Bubbla”. Det är dem jag tänker på varje gång jag lämnar Fästmön – för hon står precis som de gamla gjorde i sitt fönster och vinkar adjö. Alltid. Om hon inte är sängliggande eller så, förstås. Det har blivit som en lyckogrej, det där att jag alltid tittar upp och ser min älskade stå där och vinka när jag lämnar henne.

Våra händer.

                                                                                                                                                  Likaså vänder Anna sig alltid om på väg in till jobbet när jag har skjutsat henne och hon har hoppat ur bilen. Hon vänder sig alltid snabbt om och vinkar. Som om det kunde vara sista gången. Den hugger till i hjärtat och kramar om detsamma, den tanken. Tänk om det är sista gången…

Att handhälsa tycks vara nån sorts popularitetsgrej, för vissa år är det inne, andra år inte. För mig är det en självklarhet att handhälsa och presentera mig första gången jag träffar nån som jag ska umgås med ett tag – om så bara på gatan i fem minuter därför att det är nån som Anna känner. Jag hade ett X som hade en otrevlig vana att förekomma mig när vi mötte några av hennes bekanta på det mest fläppa sätt:

Och det här är min nya.

Min nya… Min nya vad? Slav? Käpp? Kaffekopp? Jag kände mig förminskad till en sak. En sak som inte kan tala själv och berätta att hon faktiskt har ett namn, också.

Vissa människor har det känts extra bra att skaka hand med. Jag minns första gången jag handhälsade på Annas ex-man. Det var en inte helt enkel situation för oss nån av oss. Jag var visserligen förvarnad, men naturligtvis fruktansvärt nervös. Och Jerry var skittuff som vågade, särskilt som det fanns personer som informerade honom om vilken otäck människa jag var.  Många tycker nog att det är konstigt att Jerry och jag blev så goda vänner som vi faktiskt är idag, men tänk efter lite, så inser du kanske att det inte är det. Dessutom är det väldigt praktiskt att vi har en fungerande relation eftersom Anna och Jerry har tre barn tillsammans som vi ”samarbetar” kring – de som föräldrar, jag som extra vuxen. Därmed inte sagt att resan fram till vänskapen var enkel. Det var den inte. Jag tyckte många gånger att han var en idiot och vad han tyckte om mig vågar jag inte ens tänka på. Idag är jag glad att vi tog varandra i handen den där gången på MacDonald’s. Att ta varandra i handen och hälsa var ett stort steg för oss och, inbillar jag mig, inledningen till en djup vänskap.

Read Full Post »

Fullt ös – och soffsoft med FEM

Dagen idag gick i nästan samma tempo som igår. Vi gick ut hårt och stack iväg till Jysk till att börja med. Jag fick vara smakråd när mamma valde vaxdukar. Vi hittade två jättefina, en till köksbordet och en till bordet i TV-rummet. Och så blev det lite annat grejs där också.

Färden gick sen vidare till M-blommor. Mamma hittade en underbart vacker vit orkidé och en mörkrosa novemberkaktus med fina krukor till. Vi köpte en fin liggare till graven och ordnade också blommor till SOS:s begravning.

Nästa stopp blev Ö & B, men där hoppade bara jag ur och tog en torkställning till mamma. Så blev mamma törstig och blommorna borde komma inomhus, så vi åkte hem till mamma. Jag gick två vändor med grejor och hämtade vatten till mamma – som kom på i tid idag att det var dags för medicin!

Jag hade nog också behövt nån form av medicin, för vid ett av stans trafikljus fick jag hjärnsläpp. Tyckte helt enkelt efter ett tag att det var min tur att köra – och körde mot rött! Fattar inte vad som flög i mig…

Eftersom det var en solig dag for vi upp till kyrkogården. Jag borstade av gravstenarna och flyttade på en vit ljungplanta. Liggaren på kom plats och säkrades med ståltråd. Mycket fint! På onsdag åker vi upp och tänder ljuslyktan!

Efter att ha torkat av fem smutsiga små fingrar rattade jag ner till stan. Det blev ett besök på apoteket som föll lyckat ut för mig, mindre lyckat för mamma. Receptet hade nämligen gått ut! Fast det blev ändå några recepfria saker inhandlade – en hel kasse för mammas del. Själv nöjde jag mig med min magsårsmedicin och tandtråd.

Så skuttade vi till bokhandeln där jag inhandlade en kalender för nästa år. (Detta måste innebära att jag tror på ett fortsatt liv även efter den 1 december???) Några kassaboksblad till filofaxen hade de däremot inte, men jag köpte linjerade anteckningsblad, får väl fixa till kolumnerna själv.

Fästmön ringde när vi hade kommit hem. Det blev bara ett kort samtal, men det går liksom inte att prata när man har åhörare, tycker jag. Fick i alla fall en hälsning från Elias att Tokerian fyller år.

Pizza Milano från Rimini blev det i afton och de var ljuvligt salt och god. Hann sitta en stund innan jag tog Vätterpromenaden ner till stan och Bella Notte. Naturligtvis kom mobilkameran upp.

Hann fånga en trädkrona innan ljuset försvann, men färgerna blev inte som de var IRL…

                                                                                                                                                       Längs med vattnet såg jag ett lustigt träd.

Ett riktigt knotigt träd. Vilken häftig stam!

                                                                                                                                                            Och så här såg nästan hela trädet ut:

Det gick inte alls bra att fånga det här trädets häftighet…

                                                                                                                                                             Nån på kommunen tycks i vart fall ha humor! Papperskorgarna är klädda i limegrönt med olika budskap, till exempel

Jo, jo! Det är till att vara hungrig!..

                                                                                                                                                       Stannade till just som solen sjönk. Kolla så härligt vattnet ser ut!

Vattenytan krusades när solen gick ner.

                                                                                                                                                    Strax utanför Bella Notte stod FEM och väntade! Det var så roligt att ses. Vi satt i över två timmar och kacklade mucho. Två gamla hönor, som vi är.

Cappuccino och chokladkaka blev det. Vi satt bekvämt i de röda skinnsofforna.

                                                                                                                                                     Men, sen plötsligt försvann hon…

Lämnade en tom kaffekopp, en fjärrkontroll och sin handväska…

                                                                                                                                                                      Fast hon återvände! Sprang bara ut för att möta Lilla Gubben som hade glömt sina nycklar.

När jag gick hem till mamma igen hade det blivit kolsvart. I Stadsparken hittade jag en start- och landningsbana. Fly, fly away…

En start- och landningsbana, mitt i Stadsparken…

Read Full Post »

Felfylld eftermiddag, typ…

Mamma fick skjuts till frissan i eftermiddag och jag åkte hem och vilade öronen en stund. Det var skönt att få vara ensam en liten stund, en knapp timma… Därpå tog jag bilen in till stan, parkerade i utkanten för tio pix i timman i stället för 25 som inne i centrum och traskade iväg till frissan för att hämta mamma. Mamma var nöjd med håret – man kan inte vara annat när man lämnar det i händerna på min frissa M! Jag hoppas mamma uppskattade denna present, men jag tror faktiskt det!

Så skulle vi traska ner till stan. Mamma skulle ÅTER till apoteket (vi har varit där tre gånger på sex dagar…) och sen var det lite grejor hon ville titta på i stan. Men se, det var fel på det mesta! Och skurken var säkert värmen… MEN… det ÄR inte roligt att ha åkt ner på stan i 30 graders hetta för att se till att ens gäst får shoppa enligt önskemål  – och så blir allt bara fel!

1. Först var det fel för att det blåste på sina ställen. Då förstördes frisyren. Men samtidigt kunde vi inte gå i solen, för då hade vi tuppat av, därav skuggpromenaden.
2. Andra felet var på apoteket där de inte hade kapslar av en medicin utan tabletter – eller så var det tvärt om.
3. Tredje felet var på Lindex där vi inte kom upp för rulltrappan med rollatorn.
4. Fjärde felet var att mamma var så torr i munnen och inte hittade sina halstabletter. Därför satte hon sig typ MITT i gågatan på sin rollator och letade efter tabletterna. Som naturligtvis var försvunna. Då sprang jag och köpte en ask vita Läkerol samt en flaska mineralvatten.
5. Femte felet inträffade på Clas Ohlson. Mamma ville titta på en spelare av nåt slag för att kunna lyssna på talböcker i lurar. Men eftersom hon inte hade bestämt sig för om hon ville ha en bärbar eller en mer ”stationär” blev det ju lite svårt… Och det var naturligtvis affärens fel. Eller nej. Det var MITT fel..? (Strax före besöket till Clas hade Fästmön messat och undrade vad vi gjorde och tänkte komma in och joina oss. Jag blev glad och tänkte att nu kanske det blir bättre stämning. FEL! )
6. Sjätte felet var på en bijouteriaffär där ringarna var alldeles för dyra.
7. Sjunde felet skedde på Hemtex för där var det en rysk gubbe som gick på mamma. Dessutom fanns det inga dukar i affären.
8. Vid det här laget insåg jag att det kanske inte vore fel med mat – att det kanske var just mat som fattades. Så vi knatade ner mot restaurangen. På vägen dit gick vi in på Ohlssons tyger för att titta på en vaxduk till mammas köksbord. Där fanns ett trettiotal dukar att välja mellan, men alla var fula.
9. På restaurangen kunde vi inte sitta vid nåt fönsterbord, för alla dessa fyra var upptagna. Det var naturligtvis SUPERFEL! Det bord vi blev anvisade dög inte, vi ville ha ett ljusare. Men där fanns bara plats för två. Suckande och stönande fick vi sätta oss vid det anvisade, mörka bordet. Vi hade just fått in menyerna när Anna äntligen kom. Vi beställde buffé och mineralvatten, men det dröjde lääänge innan vår beställning togs upp och äääääännu lääääääängre innan mineralvattnet kom så mamma kunde ta medicin. För nu hade hon fått ont nånstans också. Jag snodde därför en kaffekopp som Anna såg och hällde upp lite av vårt medhavda mineralvatten. Till slut åt vi, jag fick hämta mat två gånger åt mamma som inget äter och dessutom en tallrik med glass och frukt. Min fortune cookie var den bästa jag fått på länge, men tyvärr blev jag så glad att jag lyckades riva itu lappen! Hoppas verkligen inte detta betyder total otur utan det omvända! Kolla själv:

Kan man hoppas på att nåt som gör mig lite glad också lönar sig???

                                                                                                                                                            Efter mat och nota gick jag efter bilen medan jag sa till mamma och Anna att de kunde sitta fem minuter till och sen korsa gatan och stanna på en parkering där även jag kunde stanna med bilen och lasta in dem och rollatorn. Så skjutsade vi hem Anna till Förorten och jag försökte berätta en historia om Ahlgrens bilar i handskfacket, men blev hela tiden avbruten och till slut blev jag förbannad och fräste i. Då blev det ganska tyst…

Vi släppte av stackars Anna i Himlen och jag åkte och tankade. Det blev naturligtvis fruktansvääääääärt varmt när jag stannade bilen, men jag öppnade alla dörrar. Jag var tvungen att STANNA bilen för att kunna tanka, så AC:n var ju liksom inte igång…

Väl hemma i Nyby igen blev allt som vanligt igen, det vill säga eventuella konflikter sopades under mattan och vi kallpratade och var riktigt trevliga mot varandra. Jag läste ut min jättespännande bok på ballen* medan mamma packade. Upptäckte då ett vackert nät…

Det glittrade i solen…

                                                                                                                                                                Nån spindel såg jag inte till. Vad gäller den andra insekten i min närhet, nässelfjärilen, är den spårlöst försvunnen! Jag fick ett bra tips av Rörmokarsonen vad gäller att locka fram och ut fjärilar som jag hade tänkt prova i kväll. Enligt denne kloke man skulle jag lägga ut färsk frukt på BALKONGEN (inte ballen!) och öppna balkongdörren. Då skulle fjärilen söka sig dit och därmed flyga ut. Nåja, jag sparar på tipset!

Molnen hopade sig på himlen och det började blåsa, men nån åska eller nåt regn tycks inte vara på g. Jag messade JA och berättade att jag skjutsar hem mamma till fredag kväll.

Nu är jag skittrött efter alla fel i eftermiddag och tänker lägga mig platt på kudden och sova så jag orkar köra långt om några timmar. Leksaks-datorn kommer emellertid med, så jag lär inte vara bloggtyst – tyvärr..?

PS En eloge till den trevliga tjejen på Kicks i Forumgallerian som var både hjälpsam och snäll och ordnade till två provre på Korresprodukter!!!

Read Full Post »