Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kommunen’

Yet another ilsket inlägg.


Åter en dag full av strul,
både på jobbet och hemmavid. Man skulle kunna tro att det är en konstant fredagen den 13 för min del. När jag tittar i kalendern står det emellertid den 4 december. Idag är det dessutom onsdag. Det innebär bara två dagar till av mörkerkörning den här veckan, till exempel. Det är nånting jag inte estimerar, bara så du vet.

Månen en oktobernatt 2013

De få ljuspunkter jag ser när jag åker till och från jobbet är mest bländande.


Om den externa webbplatsen strulade igår
Strula, förresten… Den låg nere i flera timmar och folk blev jättearga på mig. Och det var ju verkligen mitt fel (här är jag mycket ironisk). Jag drog ur kontakten till servern bara för att jävlas. Skämt åsido, idag var det intranätets tur. Det gick inte att skapa nya sidor. Då är det ju liiite svårt för mig att… skapa nya sidor såsom nyheter som ska läggas ut. Jag felanmälde, men problemet var fortfarande inte löst när jag åkte hem i kväll.

Efter en som vanligt mer eller mindre fasansfull bilresa hem med livet som insats möttes jag av En Liten Flicka, i princip, som stod i Tokerianrondellen och visade röd flagg när jag ska svänga av in till mitt bostadsområde. Naturligtvis vevade jag ner rutan och sa nånting om att jag ju bor här. Det sket hon fullständigt i och hänvisade mig till Tokerians parkering – tills vidare. Där kunde jag stå och vänta – VÄNTA! – tills det gick att köra. Kommunen fixar en jävla cykel- och gångbana längs med vägen som går utanför mitt bostadsområde. I kväll pågick visst nån form av värsting-asfaltering. BARA bilar från andra hållet fick köra på gatan. Jag såg lika rött som Den Lilla Flickans flagga var. Bara det, alltså…  Föreställ dig…Tofflan stoppad av En Liten Flicka med en jävla röd flagga… GAAAAAAAAAAH!

rött öga

Jag såg rött!


Men det var bara
att parkera utanför Tokerian och promenera hem, ilsken som ett bi. Utanför mitt hem mötte jag Fästmön, som fick gå till och från jobbet idag. Det tycker jag var jätteduktigt gjort av henne. Sen gick hon dessutom och köpte kycklingchorizo med tillbehör till oss så att vi fick nåt att äta i kväll.

Som vanligt skulle jag tömma min postbox nere i entrén innan jag gick trappan upp till mig. Fast nyckeln gick inte att vrida runt i låset… Den otroligt smarta brevbäraren (ironi igen!) hade nämligen tryckt i alldeles för mycket post i min box. Det var nästan så att jag inte fick ut nyckeln när jag kört in den i låset. Jag kan tala att jag vid det laget nästan grinade och skrek. Väldigt högt. Men i stället ringde jag bostadsrättsföreningens ordförande, eftersom jag vet att han har en huvudnyckel så att man kan öppna hela fronten på postboxen – det enda sättet för mig att få ut min post, nämligen. Tyvärr – för min del – satt ordföranden vid ett julbord och kalasade, men lovade att försöka komma förbi i kväll nån gång och låsa upp. Om det inte blir för sent. Annars vet jag inte vad, för boxen innehåller julklappar som Somliga inte får se.

I övrigt har nu början av veckan passerat, anser jag. Urmakaren har ännu en gång låtit bli att ringa (det senaste budet var att han skulle ringa i början på den här veckan) om mitt inlämnade armbandsur.

Nu har jag tvättat en maskin grönt. Jag hoppas det inte slank ner nån röd flagga i tvätten. Rött och grönt blir nämligen brunt. BAJSBRUNT. Tvätten ska hängas nu. Fortfarande kan massor av saker gå på tok… Dessutom har Anna köpt nåt gott till kvällskaffet. Jag bränner mig säkert på kaffet och sätter det goda tillbehöret i halsen, kvävs och dör. Eller vad tror du???


Livet är kort. Vissa dar är det för mycket.

Read Full Post »

Eller ja. Environger och environger, jag menar naturligtvis i omvärlden. Häng med – men bara om du har lust, förstås!

  • Idag för 27 år sen vaknade många svenskar till verkligheten att vår statsminister Olof Palme hade blivit mördad. Vårt land kändes plötsligt otryggt, tillvaron gungade för många och för familjen Palme var det förstås en tragedi som ingen av oss som är förskonade från mord på närstående kan förstå. Jag vill inleda med att påminna om att det mordet fortfarande inte är löst.
  • Bränn inte böckerna! Ett bibliotek i Backe har visat sig bränna upp utrensade böcker. Skälet är att biblioteket ska spara pengar och får en mindre yta för sina böcker. En viss försäljning av böcker har gjorts, men några av böckerna hamnade direkt på lågorna, i princip. En aaaning märkligt är detta bokbål, eftersom flera privatpersoner hörde av sig till kommunen och erbjöd sig att ta hand om de överblivna böckerna eller skänka dem till välgörenhet, utländska universitet där man studerar svenska etc. Men kommunen sa nej – med ungefär motiveringen att ”vi har valt den här lösningen” och ”vi har våra rutiner”. DUMMA motiveringar, DUM lösning, tycker jag!
  • Ny sms-teknik drabbar välgörenhet. Det kommer in mindre pengar till välgörenhet. Och skälet är att det krävs registrering för sms-betalning. Betaltjänsten WyWallet startades av de stora mobiloperatörerna för betal-sms. Men sms-insamlingar sker ofta akut och då funkar inte registreringskravet, som sägs ha sin grund i införandet av betaltjänstlagen. Röda Korsets intäkter har minskat med 92 procent i februari jämfört med samma period förra året – och nu har man ändå ingen hög chef som snor åt sig pengagåvorna längre. Unicefs minskning för samma period är 74 procent, men de har gissningsvis kvar sina väldigt påflugna gatuförsäljareLäkare utan gränser ser också en minskning. Så det här var väl inte särskilt bra, eller?
  • Surrogatmödraskap– handel med kroppar eller en hjälp? Surrogatmödraskap är på tapeten igen. En del tycker att det ger en syn på kvinnors kroppar som behållare, andra tycker att det är människohandel och några tycker att det är en ren mansfråga. Jag tycker att vi ska ta hand om de barn som redan finns i första hand. En del föräldrar är ju inte så bra det… (En Som Hört och Sett Ett och Annat)
  • Skorna gör mannen. Äntligen har lokalblaskans partnerletande Frida Norén, siktad med pälskrage (!) i somras på en av stans second hand-affärer, skrivit en bra krönika! Jag skrattade. Elakt.
  • Hästköttdebatten. Orka, känner jag. Men samtidigt… Vi konsumenter ska inte bli lurade. Vi ska kunna lita på att det som står i innehållsförteckningarna på matförpackningarna är sant. I övrigt är det det här vi ska oroa oss för, inget annat. Hästkött är till exempel faktiskt bättre rent miljömässigt sett, annars. Men, som sagt, jag äter ju varken ko eller häst och inte heller gris, så…


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag gör det åt dig: Idag behöver du inte läsa lokalblaskan!

Ibland på helgerna ägnar jag verkligen tid åt att läsa lokalblaskan. Ibland, vill säga. Och i veckorna får den ungefär tio minuter, en kvart av min tid. Det handlar förstås mest om min egen tid. På morgonen är det så mycket annat som ska göra. Men det handlar också om att tidningen blir mer och mer tunn – både vad gäller omfång och vad gäller innehåll.

Idag är det lördag och för att hjälpa dig som inte har tid, lust eller ens prenumererar på lokalblaskan, bläddrar jag igenom och läser den åt dig. Urvalet är mitt högst personliga, förstås!

  • På debattsidan har dess redaktör klämt in en hurtfrisk artikel om att nu minsann ska pulsen höjas på Uppsalas största debattforum. Enligt undersökningar har unt.se

[…] uppemot 190 000 unika besökare per vecka […] mobilsajten […] nära 39 000 per vecka […]

Hur ska pulsen höjas då? Jo, från och med måndag kan gemene man mejla in debattartiklar som kan publiceras samma dag på unt:s webbplats. Enligt debattredaktören innebär detta

[…] snabbare kommentarer kring aktuella händelser och frågor […]

Men sen kommer alla förhållningsregler och det står till och med att debattartiklarna ska vara

[…] välskrivna […]

När jag läser sånt kan jag inte låta bli att undra

Får man betalt för dem?

Det verkar ju som om läsarna ska engageras som journalister och då borde de väl åtminstone få frilansarvode? 

Hittills har lokalblaskan varit ytterligt ivrig att censurera kommentarer kring artiklar som har lagts ut. Man kan ju då bara föreställa sig vilka mesiga ämnen som möjligen kan tänkas publiceras… Idag får man till exempel inte ens lämna en länk i en kommentar. Maj gadd. Nej, det här tror jag INTE ALLS på!

  • I morgon söndag börjar den nya SL-pendeln gå. Jag läser den vidhängande lilla artikeln för att få reda på mellan vilka orter pendeln ska gå. Det enda som fastnar är att artikelskribenten tycks ha kommer-att-sjukan. Får inte journalister lära sig att skriva idag??? (Nu börjar jag förstå varför lokalblaskan ska anlita oss läsare som skribenter…) Jag tittar på en kartbild i stället på sidan. Jag fattar inte vilka linjer som blir SL:s och vilka som blir UL:s men jag har så pass mycket i huvet att jag fattar att man kan pendla från Sala och från Gävle och via Uppsala komma ända ner till Älvsjö söder om Stockholm.  Tack och lov för piktogram!
  • ”Den som slarvar ska få en faktura” Äntligen en lockande rubrik! Men sen ser jag att det är ett förslag från miljöpartiet om att fastighetsägare som inte skottar sina trottoarer ska få en faktura från kommunen. Förslaget får tummen ner av motståndarsidan politiskt sett och även av tjänstemän. Men varför skriva om detta då??? Nu vet jag att många tidningar säger sig vara i medborgarnas tjänst. Men hallå! Är det nån som tror på det idag? Vet vi inte alla att tidningarnas högst mål är att dra in pengar och gå med vinst?! Och OM man vill vara i medborgarnas tjänst, är det då inte intressant att skriva om förslag INNAN förslagen får tummen ner?! (Information före beslut, som det hette en gång i tiden, på stenåldern, typ.) Då får ju medborgarna en liten möjlighet att påverka i alla fall.
  • Sjukstugan i Backens nya kort i Löjliga Familjen ledningen, dess chefsläkare, intervjuas på en helsida. Hon ser bister ut på alla bilderna. Omgivningen runt henne går i beigegrått. Vi läsare får veta att Sjukstugan jobbar på att minska antalet Lex Maria-ärenden (22 stycken hittills i år), men inte hur. Avvikelserapporter och kommunikation nämns lite svävande.  De långa vårdköerna – Sjukstugan ligger i botten i den senaste mätningen av väntetider i vården – är högprioriterade att minska. Men inte heller här nämns hur. Slutligen vill den nya chefsläkaren satsa på hygienfrågor för att minska smittspridningen. Nästan nio procent drabbas för övrigt av vårdskador… Vill jag dit, eller..? (Som att välja mellan pest och kolera.)
  • Ekonomi-, konsument-, motor-, Sverige- och Världen-sidorna är fyllda av TT-artiklar och annonser. Artiklar som publiceras överallt i alla dagstidningar. Totalt jävla ointressant, med andra ord.
  • Nu till B-delen! Tidningens B-del heter Kultur. Idag känns rubriken rätt passande eftersom sju av sidorna, inklusive sidan ett, innehåller kulturmaterial. Sen följer flera sidor annonser och ett uppslag om mode och sju sidor sport samt annonssidor. Jag bläddrar snabbt. Födde och Dödde, fyra sidor. Därpå en massa krafssidor som börsen, TV-tablåer och serier. God morgon-spalten på sista sidan är oftast läsvärd, men mindre rolig idag eftersom det blir rätt tjatigt när skribenterna alltid ska lyfta fram sina barn.
  • OK, kulturartiklarna…Välskrivna! Till och med de korta notiserna är intressanta! En av kulturskribenterna förstår att Mårten Palme anmäler filmen Call Girl för förtal, Mo Yan, stipendier till Uppsalaförfattare. Bäst gillar jag Lisa Irenius artikel om bilder som sprids via sociala medier. Lisa Irenius skriver bra texter, hon har oftast vettiga åsikter och hon väljer intressanta och aktuella ämnen. (Dessutom noterar jag på hennes bildbyline att hon har klippt sig. Klädsamt!) Den har artikeln har allt – en bra text, ett aktuellt och intressant ämne, kompletterat med bra bilder – samt en bild på en till synes övergiven kulturredaktion (mindre lyckat att ha med i artikeln, kanske… Man undrar vad folket på redaktionen GÖR, nämligen, eftersom de inte sitter och skriver.).  Intressant i artikeln är att Lisa Irenius nämner Susan Sontag och dennas syn på fotografier. Susan Sontag levde ju med en av USA:s mest kända fotografer…
  • En artikel om litteraturforskning fångar mitt öga, men när jag ser att disputationen redan har varit inser jag att den här artikeln säkert har legat ett tag. Och det borde den ha fortsatt att göra.
  • Födde- och döddesidorna scannar jag av. Nej, jag kände ingen idag heller, tack och lov. (Undrar om mitt namn står där snart?)
  • Två bilagor var det idag – en för mig ointressant reklambilaga om elektronikvaror samt Bostadsguiden, som bara innehåller en massa bostäder som ingen utom såna med skamligt höga löner har råd att köpa.

Så. Nu behöver du inte läsa dagens lokalblaska. Men om du vill kan du säkert hitta en del av artiklarna på nätet. Eller så får du låna min papperstidning. Den är definitivt inte värd de 2 600 kronor jag betalade för ett helårsabonnemang.


Livet är kort. 

Read Full Post »

(Den som vet vad rubriken är för ett citat får pluspoäng!)

Idag är det söndag. Sunday, som det heter på engelska. Soldag. Sun. Sol. Och innan nån besserwisser försöker mästra mig – jag vet mycket väl att sön i söndag också härstammar från ett gammalt svenskt ord för sol.

Soldag är det idag alltså. Då håller jag mig inne. Det finns inget tristare än att promenera eller vistas utomhus i solen mol allena. Fästmön jobbar, för allt som oftast när Anna är hos mig jobbar vi i kors. Det vill säga hon jobbar när jag är ledig och tvärtom. Tröstlöst. Tråkigt. Men inget att göra nåt åt. Jag tänker inte sluta älska henne för det, så det så!

På ballen* är det inte skönt att sitta och läsa förrän efter klockan 16 när solen kommer runt huset. Men samtidigt är ju grannskapet inte särskilt tystlåtet, så det är ingen större njutning att sitta där ändå. Svårt att koncentrera sig när omyndiga har baksidan i sin besittning.

Igår hade omyndiga även framsidan i sin besittning. När jag skulle åka och hämta Anna från jobbet, vågade sig en liten kicka fram till mig. Hon trampade fram på en bobbycar och sa:

Titta jag cyklar på den här!

Jag tänkte svara:

Ja fy f***n, det är det fordon som låter värst av alla mot asfalt! Sluta genast!!!

Men jag sa:

Ja, titta, så roligt!

Och så log jag, men inte nåt hånleende, tro det eller ej, utan ganska snällt.

Himlen är alldeles blå och gräset är grönt. Björkarna här utanför avger moln av pollen. Jag fattar inte att man inte sågade ner dem härom året när man skulle såga ner träd. I stället valde man ett träd som var så gott som pollenfritt… Fast jag vet ju varför, egentligen. Det skymde ju solen för somliga, skänkte härlig skugga för andra. Soldyrkarna vann. Nu har man utökat sin uteplats genom att inkorporera del av kommunens gräsmatta också. Sniket!

Inte gick det att somna om i morse! Nej, när kroppen väl är uppe börjar hjärnan vakna – även om det är rätt dimmigt där inne, ärligt talat. Till frukost idag höll jag på att ställa fram först het tacosås till rostbrödet, sen senap. Till sist kom marmeladen fram. Och där stod den. Mitt framför ögonen på mig. Tror du jag tog nån marmelad på mackorna? Nej, jag glömde.

Nåt jag inte har glömt är att ta fram lax på tining. I kväll serveras nämligen rätten GaLAXer i mina braxer och det blir en cookalong på en blogg nära dig framåt aftonen – allt i upplysningens tjänst, men utan att jag får ett öre betalt.

Lax på tining.


Jag har vikt ren tvätt från igår
och lagt på ett väldoftande och rent överkast. Skulle så gärna vilja få det friskluftstorkat på ballen, men så fort jag hänger ut tvätt tar nån fram sin grill, häller tändvätska på kolen och tänder på direkt. Två minuter senare lägger man gris på det hela. Det stinker, men det märker tydligen inte folk där nere i Purgatorio (vet du inte vad Purgatorio är? Obildad, kanske?). Kanske beror det på att rök STIGER..? Det fattar man visst inte heller. För mig gäller det att vara kvick och stänga alla fönster och dörrar som är öppna, annars känns det som att bo i ett rökeri. Och mina väsande andetag låter som värsta skräckfilmen. Så passande då, värsta skräcködla som jag är!

JA, JAG VILL BO NÅN ANNANSTANS!!!

En maskin till har jag tvättat och hängt. Jag har också tvättat ansiktet och tryckt i linserna. Har gått omkring i brillor halva dan både igår och idag och jag ser ut som en snipig ekonom eller en elak skolfröken. De flesta ekonomer är inte snipiga och de flesta skolfröknar är inte elaka, men jag ser snipig och elak ut.

Rapande går jag in i duschen för att tvaga min lekamen och mitt hår. Och så säger jag, som min mamma har lärt mig angående raparna:

Jag har bråck!

Inte ljuger jag heller, jag har faktiskt bråck på matstrupen. Det är därför jag bara kräks utan medicin.

Men skit i mig nu. Vad gör DU idag???


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Efter allt JÄVLA pappersrensande glädjer jag mig åt det pappersfria hemmakontoret och surfar runt lite i media. Det känns som om jag har varit helt avskärmad från omvärlden idag eftersom jag har haft nosen bland en massa papper.

Men nu så! Här några knäppiga nyheter:

 

 

Read Full Post »

Jag kan inte hjälpa det, men jag skrattar lite hånfullt när jag läser en notis i lokalblaskan med rubriken Stort cykelkaos vid stationen. Alltså, där har alltid varit cykelkaos. Hade det handlat om bilar så hade det inte fått fortgå i evigheter amen. Men nu gäller det cyklar. För en gångs skull ställer jag mig lite på cyklisternas sida. För nånstans måste ju även de få parkera, eller hur?

Det har byggts vid centralstationen i Uppsala. Det har byggts ett Resecentrum, som är både risat och rosat. Och nu får det ris igen. Resecentrum har flyttats organisatoriskt inom kommunen, vad jag förstår av notisen. Det har flyttats från byggnation till drift och underhåll. I och med denna teoretiska flytt har ingen brytt sig om cykelkaoset. Nu är emellertid en beställning på väg (!) så att det ska finnas cykelvärdar på plats året runt.

Men själv grundproblemet ligger fortfarande mellan stolarna och skräpar. Det finns för få cykelställ. Antalet motsvarar inte alls det stans höga antal cyklar. När ska nån ta tag i detta??? Ska nån stackars synskad slå halvt ihjäl sig först när h*n fallit över en felparkerad cykel eller vad???

Nej tacka vet jag Metropolen Byhålan. Där är det ordning på cyklarna. Se bara!


Så här fint har man löst cykelproblematiken i Metropolen Byhålan. Cyklarna står fint upprade vid Vätterpromenaden. Och det är ingen som kan använda dem…

Read Full Post »

Ibland händer det att jag också tittar i papperstidningar, inte bara på nätet, efter jobb. Tidigare, när jag såg några intressanta tjänster/annonser kunde jag känna ett förväntansfullt pirr i magen. Men det gör jag inte längre. Jag har insett att jag kan söka hur många jobb som helst som jag är välmeriterad för på kommunen, universitetet, Läkemedelsverket och andra ställen och aldrig ens komma till intervju. Detta bevisar min tes att 23 års erfarenhet är inte vatten värd. Jag är som ett dött träd i en annars grön och levande natur. Bara står där för att jag har ingen annan plats. Men efterfrågad är jag inte.


Jag känner mig som ett dött träd bland allt det gröna i naturen…

                                                                                                                                                        Jag vet inte hur jag orkar komma ur sängen varje morgon, men jag gör det. Mycket är det tack vare Fästmön som finns vid min sida och som ser till att vi har en vardag. Och är det nåt gott som har kommit ur allt detta svåra så skulle vi båda säga att det är all den tid vi har fått tillsammans. Den tiden hade vi aldrig fått annars.

Read Full Post »

Older Posts »