Söndagsgodis

Ett gott inlägg.

---

 

Det är söndag. Jag är vuxen. Jag kan äta godis alla dar i veckan om jag vill. Naturligtvis borde jag inte. Men jag kan. Godis är gott. Att säga att jag älskar godis är inte nån lögn.

Choklad, förresten, lanserades som en hälsoprodukt när den kom till Sverige. Det lärde jag mig för länge sen under ett besök i Gamla Linköping där Cloetta hade (har?) ett litet museum. En av Cloettas – och Sveriges! – mest kända chokladbitar är Kexchoklad. Den är jättegod, tycker jag, men den är svår att äta utan att skräpa ner. Smulor överallt, du vet.

Eh… oj då… Det blev visst fel bild…

Om tre år fyller Kexchoklad 80 år. Den har förändrats en del genom åren. På 1970-talet, till exempel, kom nya smaker och storlekar. I mitten av 1970-talet fördubblades försäljningen av Kexchoklad. Reklamen för chokladen har gått från slalom (”Slalomåkare faller för läckra kex!”) till 1990-talets klassiska

Go’ och gla’, Kexchokla’!

En gång användes Kexchoklad till och med som muta. År 2004 hade en fånge vid anstalten i Västerås med sig för mycket mat tillbaka efter en permis. En ost och en låda Kexchoklad gjorde att pliten såg åt ett annat håll. Detta ledde senare till att pliten dömdes för mutbrott.

En annan klassiker är Ahlgrens bilar. Ofta när jag ger mig ut på långresa med Clark Kent* har jag med mig en påse bilar i handskfacket. När jag blir trött får jag en sockerkick utan att bli alltför törstig. Men vilka var Ahlgrens, ijenklien???

Ahlgrens bilar – alltid i min bil på långresa!

Bröderna Fredrik och Adolf Ahlgren startade företaget Ahlgrens i Gävle redan 1885. Från början gjorde de färg, tapeter, skokräm, parfym, tvättmedel och bläck. Men 1953 började de göra sina bilar. De hade tänkt göra nåt liknande marshmallows, men skumbitarna blev för små. Nån tyckte att bitarna såg ut som sportbilen Bugatti. Ahlgrens bilar var födda!

Originalbilarna var vita, röda och gröna. Kioskerna sålde dem i lösvikt – för ett öre styck. Det minns inte jag, fast… jag föddes ju lite senare än 1953. De vita bilarna har alltid varit mina favoriter. Smakerna varierar idag – det finns sura, salta, sursockrade med flera. Jag tycker att originalsmaken är bäst. Ahlgrens bilar har också gjorts i andra former än bilar, till exempel julgranar, rymdskepp, rattar, Volvo V70 med mera. Lustigt nog görs Ahlgrens bilar idag i Ljungsbro, där Cloetta finns. Oavsett hur, vad och var gäller fortfarande reklamen för Ahlgrens bilar:

Den är Sveriges mest köpta bil – det finns bara ett sätt att stoppa den – i munnen!

Hallonlakritsskalle är en favorit i min lösgodispåse.

En godisbit som alltid hamnar i påsen när jag köper lösgodis är hallonlakritsskallen. Den är en ganska ny godis jämfört med Kexchoklad och Ahlgrens bilar, bara 14 år. Den som är vegetarian kan inte äta hallonlakritsskalle, för den innehåller ett animaliskt färgämne. Så det är tur att det var ganska länge sen jag käkade rent vegetariskt. Förutom färg innehåller en skalle 46 kcal och 11 gram kolhydrater, men inget fett eller protein.

Hallonlakrits finns även som glögg och mineralvatten. Det låter däremot inte så gott, tycker jag. Förra året utsågs hallonlakritsskallen till Sveriges bästa lösgodis i Hemmakvälls idolgodis-tävling.

Så… vilket är DITT favoritgodis??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Packa bilen smart!

Ett bilande och packande inlägg.

---

 

Det är extra många som är ute på vägarna nu under sommaren. Många kör dessutom långt. Även jag har en långkörning inplanerad eftersom det är en högtidsdag i familjen. Nu blir inte jag borta mer än över en helg, ungefär. Trots det blir det en del packning. Eftersom jag är livegen måste jag ha dator och router med. Sen behöver jag förstås lite kläder.

Glöm inte att packa en påse bilar också! Bra att ha om blodsockret blir lågt och du blir trött på motorvägen där du inte kan stanna.  😛

 

Den som ska vara borta längre och som kanske reser med sin familj har emellertid med all säkerhet mer packning än jag.

I Expressen läste jag några bra tips om hur du kan packa bilen på ett smart sätt (jag har lagt till lite också):

 

 

1. Det tyngsta nederst
   Den tyngsta lasten ska alltid packas längst ner i lastutrymmet, gärna i mitten. Om du måste ha ett tungt föremål på en sida, försök kompensera genom att placera en tyngre passagerare på motsatt sida inne i bilen.
2. Fördela lasten jämnt
   Genom att fördela lasten jämnt får bilen ett ordentligt väggrepp med alla fyra däck. Det ger lägre bränsleförbrukning, vilket ger dig lägre kostnader också.
3. Öka trycket
   Öka däcktrycket lite om du åker med tung last. Då får bilen bättre väggrepp och däcken slits inte på ytterkanterna.
4. Mjukt på hyllan
   Det ska bara vara mjukt bagage på hatthyllan. Hår bagage och mobiler kan skada folket i bilen allvarligt om du måste tvärnita.
5. Löst i fickan eller facken
   Lösa och tunga föremål som vattenflaskor, mobiler, kameror med mera kan du förvara i fickan på stolsryggen eller i ett förvaringsfack. Att ha såna grejor på golvet är ett annat alternativ, men det tycker jag är sämre.
6. Golvet
   Ska du ha nåt bagage inne i bilen ska det ligga på golvet. En väska på 30 kilo kan förvandlas till 1 200 kilo om du krockar eller tvärnitar när du kör i 50…
7. Nät
   Ett bagagenät i en kombi kan öka säkerheten. Det gör att grejor hålls på sin plats.
8. Inget tungt i boxen
   Har du takbox ska du inte packa tunga saker i den. Tungt bagage på taket kan förändra bilens köregenskaper mycket!
9. Lägg på en rem
   Ska du ha saker i en takbox är det smart att använda lastremmar. Remmarna håller bagaget på plats. Är takboxen tom? Ta av den! Med takbox drar bilen nämligen mer bränsle!
10. Djur i bur
    Hundar åker i egen transportbur eller spänns fast i specialgjort bälte. Katter och andra djur åker i bur.
11. Övrigt viktigt
    Reflexväst och första-hjälpen-låda/-kudde är alltid bra att ha i bilen, liksom filtar, verktyg och extralampor. Varningstriangel och reservdäck (eller däckreparationssats) måste du alltid ha i bilen. Och kolla torkarbladen! Fräscha torkarblad kan vara bra att ha om sommaren fortsätter att regna bort. En påse bilar i bilen är inte helt fel heller. Bra att ta till om du får lågt blodsocker och blir trött, men inte kan stanna på motorvägen. 😛

Trevlig resa! Glöm inte att använda blinkers!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsmorgon, strax efter åtta

Ett smått illamående inlägg.

---

 

Så här såg salladen ut i torsdags. Fredagens sallad var likadan, men utan tomater.

Igår började ju helgen. Och oavsett sug eller inte, då är det tillåtet att Toffla i sig en massa snask och onyttigheter. Fast först åt jag snällt upp den matlåda jag hade sparat från torsdags-middagen – kyckling och ris. Till den gjorde jag en skål med sallad. Salladen såg lite trist ut, för tomaterna var slut. Men ändå, den var fylld med nyttigheter såsom sallad, gurka, svamp, svarta oliver och fetaost. Över detta hade jag ringlat olivolja och rödvins-vinäger samt italiensk salladskrydda, såsom jag alltid gör över sallader som jag ska äta.

Min middag intog jag vid 17-tiden. Men det var sen frosserierna startade. De inleddes med en Japp som jag hade köpt när jag var med Fästmön och handlade på fredagen vid lunchtid. Det var förstås en dubbel-Japp, ska tilläggas. Den slank ner medan jag läste ut en lite trist bok (behövdes väl för själva nedslinkandet av boken, tror jag).

På fredagar brukar det ju ätas snacks av olika slag. Jag gick ut i köksskåpet och rotade och hittade en påse Estrellachips sourcream and cheese, inköpt inför Annas ankomst förra helgen, men, av nån anledning bortglömd. (Ja, jag kan glömma bort vad jag har i mina köksskåp, korttidsminnet är inte vad det har varit.) Medan jag mumsade i mig en liten skål funderade jag över varför svenska chips har namn på engelska. Varför kunde dessa inte heta Filmjölk och Ost, till exempel? Är det nåt fel med att använda svenska språket i Sverige? Kanske var det ölen till chipsen som fick mig i denna filosofiska sinnesstämning…

Fredagskvällen avslutades med en påse Ahlgrens bilar. Sen var väl hela kostcirkeln komplett. Tänderna tandtrådades och borstades extra noga innan jag somnade till nåt blodigt på sovrums-TV:n.

 + + 
Jag mår lite illa…

I morse vaknade jag vid åttatiden. Inte av ljudet av nån som släppt ut en unge på Bobbycar – nej, jag var redan vaken då. Jag vaknade av att jag mådde liiite illa. Liiite sisådär…

Men nåt illamående har jag inte tid att hänga kvar vid idag. Jag ska springa in i duschen, jag ska bädda rent och försöka få mig Onaka eller nåt som stillar magen och sen… ska jag gå och möta en vän med en barnvagn. Japp, jag får fint besök idag, ett besök som har hotat med att dra ut mig på promenad. Det skulle Fettberget Tofflan verkligen behöva. Dessutom ser det ut att bli en fin höstdag.

Ha en bra lördag och skriv gärna några rader i en kommentar och berätta vad DU gör!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En Soffpotatis Bekännelser

Ett inlägg som lika gärna skulle kunna ha haft rubriken Ett Fettos Bekännelser. 

Ja. Jag är tjock. Nej, inte tjock. Fet! Jag har lagt på mig som tusan, typ 30 kilo sen jag slutade röka för nio år och sex dar sen. Efter operationen i december förra året, när jag blev av med ett gäng (en trio?) tumörer, tappade jag tio kilo. Dessa har jag ätit upp. Med råge…

Jag gillar att vara hemma och sitta vid datorn eller soffpotäta i min älsklingsfåtölj. Gärna med nåt tilltugg. Det ger ett visst… resultat som gör att jag kan benämnas… omfångsrik.

Fästmön fotade min bak en gång vid en julgransplundring för några år sen. Redan här borde jag ha påbörjat en diet – kolla in magen som hänger över byxlinningen!

Idag behövde vi handla lite till kvällens middag och morgondagens frukost. Och jag behövde gå och lämna lite papper till en brevlåda. Vi tog oss helt enkelt ut på en promenad som blev något längre än Den Långa Vägen till Tokerian. Och till Arge Kaj. Där såg jag en skitsnygg orange jacka som jag kan gå och drömma om. En sån jacka finns nämligen inte i flodhäststorlek.

Orange jacka som jag kan gå och drömma om.

Det som möjligen skulle kunna gå att kombinera med min kropp är denna:

Ögonmask med djurögon kanske funkar för flodhästar?

Jag trodde – TRODDE! – att jag skulle komma i en tjockis-svart tischa och lät den följa med hem. Om jag tar på mig den ser det inte klokt ut. Magen är större än en flodhästs. Så tischan går till Den Smala Särbon alternativt hamnar i skåpet ifall att… Ja, ifall att jag går ner i vikt. (Troligt, Tjabo!..)

Tjockis-svart t-shirt som inte var tillräckligt stor för Tjockis-Tofflan.

Nej, i stället för att försöka klämma mig i för små storlekar får jag i fortsättningen nöja mig med att titta på SAKER hos Kaj. Att gå ner i vikt med bättre kost och motion är inget alternativ, alltså. Nej, jag får skratta (hur många kalorier förlorar man på ett asgarv?) åt att Kaj sålde kuddar med norska flaggan på – till extrapris!!! Det fanns liksom kuddar med andra länders flaggor på också, men bara den norska hade en röd lapp.

Norsk kudde med röd lapp (extrapris).

I kväll blir vi hemma. Anna har åter erbjudit sig att laga middag – lasagne med kycklingfärs (hon sjunger just nu i köket, nåt jag bara skulle göra om jag vore full). Hon vill väl vara på den säkra sidan och kunna äta sig mätt idag. I morgon och ytterligare två dar framåt ska hon ju jobba.

Chipsen, M&M-karamellerna och en påse bilar som jag köpte igår är slut. Vilken tur att det var extrapris på prästostbågar på Tokerian idag! (Jag har börjat ljuga så förskräckligt…) Så jag får väl hålla tillgodo med nåt från det här fatet. Stackare jag…

Ett fruktfat laddat med nyinköpta bananer och svenska, väldoftande äpplen.

Nåja, nu hittade jag en starköl i kylen och så har jag öppnat en flaska Copertino (2005). Anna gör lasagne för fyra pers. Och ja. Det existerar verkligen en påse prästostbågar i skåpet, tillsammans med den gigantiska Tobleronen jag köpte häromdan… Perfekt för en fredagskväll hemma!..

 

Livet är kort. Jag förkortar mitt med varje fel grej jag äter och dricker. Jag vet.

Read Full Post »

Bilar, pizzor och papper

Ett inlägg om vad som är billigt på ICA och alla jädra papper…

Det började regna i eftermiddags. Jag har bara hittat ett enda jobb att söka hittills, men var lugn, dan är inte slut än. Tyckte synd om Fästmön som hade med sig Prinskorven till jobbet. Ja, inte för sällskapet utan för att det ösregnade. I skrivande stund vräker det ner. Det är bra. Det behövs! Så jag erbjöd hämtning och hemskjutsning till Himlen klockan 16.

Vi stannade till vid ICA Solen, my favourite livsmedelsbutik! Somliga flamsade omkring gigantiska sugar snaps, medan andra mer seriöst ägnade sig åt att handla godis pizza mat.

Gigantisk sugar snap.

Jag säger inte vem av oss två som gjorde vad, men som du vet är det Anna som gillar grönsaker i den här familjen. Min varukorg såg ut så här:

Min varukorg.

Som synes på bilden innehåller korgen bland annat tre påsar bilar och två Dr Oetker-pizzor. Tre påsar bilar kostade nämligen lika mycket som två pizzor. Och jag kunde inte bestämma mig för vad jag ville äta. Fryst pizza är det ingen större näring i. Det är det inte i Ahlgrens bilar heller, men de är goda.

I Himlen höll sig alla undan när vi kom utom familjen Us (uttalas: uss). Till och med hunden Us ställde sig i vägen. Och vem vill ha en hund klistrad på sin bil? Inte jag, tack. Jag föredrar levande hundar. Hade lust att sticka ut huvudet och skrika:

Hört talas om koppel???

Men det gjorde jag inte. Jag åkte hem till mitt för att äta kycklinglår och potatissallad. Det var nämligen också billigt på Solen. Hemma i New Village var postboxen så full att det stack ut grejor ur själva in-hålet. Ordinarie brevbärare har alltså börjat jobba igen. Det var därför posten inte kom förrän nånstans mellan 16 och 17 idag.

Vad var det för intressant som fyllde min postbox då? Tja, man ska ju inte läsa andras post, men där låg intyget från Försäkringskassan samt två brev från a-kassan. Hade jag inte pratat med personen på a-kassan i telefon i förrgår hade jag inte förstått ett skit av vad det stod i de två breven. Anmärkningsvärt, eftersom jag anser mig vara normalbegåvad. Åter igen: vad hände med myndighetskravet om klarspråk???

Dagens post innehöll intyg och en massa pappar från a-kassan, men också tidning och DVD.

En blankett skulle fyllas i och denna tillsammans med intyget från Försäkringskassan och ett handskrivet (!) brev från Yours truly stoppade jag strax i ett kuvert för att posta i morgon. Det ösregnar ute och mitt ärende handläggs inte snabbare om jag draschlar till en brevlåda nu. Bland annat läste jag mig till att beslut om a-kassa betalas ut eller ej först kan fattas och meddelas efter att jag fyllt i mitt första a-kassekort. Nu funderar jag på om det handlar om två eller fyra veckor… Dessutom har jag, som alla andra, sju dagars, sju VARdagars, karenstid innan jag då EVENTUELLT får a-kassa. Detta innebär, om jag kan räkna rätt, att jag kanske kan få nån form av ekonomisk ersättning i… oktober, i bästa fall. I bästa fall. Jag har, sedan april 1986, betalat mina fackavgifter varje månad. Need I say more hur jag känner..?

UppsalaTidningen… Den har jag saknat. Men nu har ju Lokalblaskan köpt upp den, så nu är det ju skit samma att läsa den också. Jag menar lika skitdålig som lokalblaskan. Även om UppsalaTidningen är gratis är jag fullkomligt övertygad om att den alldeles strax skrivs av såna som jobbar på lokalblaskan. Och då kvittar det.

Det roligaste i postboxen var förstås DVD:n! Det är den andra filmen i den nyinspelade Maria Lang-serien, Kung Liljekonvalje av dungen. Det är faktiskt en film som redan har gjorts nån gång på 1960-talet. Kan bli kul att titta på i helgen, tror jag! För i morgon kommer min älskling hit. Då ska jag laga italiensk pastasås och vi ska dricka vin och somna framför filmen. På lördag blir det kräftor igen, har jag bestämt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagssittning

Jaa, det är söndag och det blir en del sittningar idag, men jag börjar med lördagen. Nåt nytt tyg till kökssoffan blev det ju inte, så jag får fortsätta att sitta på det trasiga. JA, jag är kräsen. Jag köper inte vad skit som helst.

Trasigt att sitta på.

Maten jag lagade till blev i alla fall ätbar. Kanske hade det med vinet att göra, det alldeles perfekta för denna måltid, Villa Marina från 2009. Klart prisvärt – endast 75 kronor för detta fylliga vin som passade utmärkt till kalkon. Rekommenderas! 

Perfekt vin till kalkon och synnerligen prisvärt.
Maten dög den också och jag var faktiskt vrålhungrig. Det var säkert Fästmön också, för hon hade ju bara knaprat på en hård kaka under eftermiddagen och före dess en banan.

Lördagsmiddag.

Anna var söt och diskade, hennes lott i livet när vi är i New Village (jag skäms…). Sen släckte vi ner till Earth Hour och tände sex vaniljdoftande värmeljus i salongen. Folk får ha vilka åsikter de vill om Earth Hour, men mina skäl till att släcka ner är att jag tänker lite på framtiden – det vore intressant att se lite siffror på hur mycket vi sparade i energi mätt den här timmen – och att det har blivit lite av tradition här.

Därpå såg vi film och om den kan du läsa i inlägget före detta. Till film ska man alltid ha tilltugg. Anna fick en påse bilar, men hon åt inte upp alla.

Tre bilar kvar.

Jag åt Frukt & Mandel (både frukt och mandel är ju nyttiga saker), en 200 gramskaka, men snaskade inte heller i mig riktigt allt.

Frukt och mandel är nyttiga saker, så jag åt duktigt.

Här sitter jag och skriver när jag egentligen borde formulera en ny söndagsfråga att lägga, duscha, gå och handla, se på gårdagskvällens avsnitt av Mr Selfridge eller ringa mamma. Men allt det ska hinnas med innan vi åker in till stan för att äta thaimat och därefter gå på bio. I afton ser vi Mördaren ljuger inte ensam och det är numera bortgångna vännen Karin samt fru Klon som bjuder oss på bion eftersom det är presentkorten jag fick från dem till 50-årsdagen som används. TACK!

Händer det nåt hos dig idag eller läser du bara det senaste blogginlägget jag skriver och inte dem före? 😉

Livet är kort.

Read Full Post »

En utflykt bland gamla grejor

Så småningom, när Fästmön hade handlat upp hela Tokerian, typ, kom vi iväg på en liten och ganska oplanerad utflykt.. Clark Kent* körde oss till Emmaus nya ställe i Svista. Vi tänkte kika vad som fanns och kanske ta en fika, för det utlovades kaffe i annonsen. Men det var slut när vi kom och en enda liten kakjävel fanns kvar. Tur att vi hade försett oss med Ahlgrens bilar i bilen – vi ville ju inte riskera att svälta ihjäl.

Ärligt talat blev jag besviken så snart vi klev innanför dörren – och det handlade inte bara om den enda lilla kakjäveln som var kvar. Det luktade GAMMALT, så där på ett väldigt instängt vis. Det fanns en del smått och gott att glo på, men ingen som jag ville ta med mig hem. Jag blev så rädd för ett hiskeligt troll, så jag tappade alldeles köplusten.

Ett hiskeligt troll satt uppe på en hylla.

Inte hittade jag nåt bra i lådan med vinyler heller, men den här LP:n hade nog passat Somligas grannar…

Kramgoa låtar med Vikingarna är nåt för Somligas grannar.

För Andras grannar kunde man tänka sig något ur bibilioteket, en liten handbok till hjälp när man inte kan hantera situationen.

En handbok som Andras grannar kanske kunde ha nytta av.

När jag till sist såg detta fantastiska djur, Skogens konung, med svensk flagga… Då tyckte jag att det var dags att gå därifrån.

Jaa… vad ska man säga…

Affären bredvid har funnits lite längre och den var en ”riktig” antikaffär. Tyvärr har den begränsade öppettider, men idag hade vi tur. Fast vi blev liiite fundersamma. Nån som sålt möbler hade uppenbarligen en fäbless för… rovdjur.

Vad sägs om en rokokobyrå i ormskinn???

Jaa, det var så fascinerade och gräsligt att det nästan var häftigt och snyggt!

Ett leopardmönstrat vitrinskåp.

Förutom detta var stället fullt av riktigt fina saker. Bland annat fanns det många fina skåp och matsalsmöbler som vi nog kunde tänka oss – om vi hade utrymmet.

Jag hittade en lampa som det stod Rippe på, men Rippe hade tyvärr inte möjlighet att åka och köpa den och vår bil var full av matkassar och min rygga och datorväskan. (Ja, vi fick ringa efter Johan när vi skulle få med oss allt från parkeringen.)

En sån här trearmad skulle jag själv kunna tänka mig. 

Just en sån golvlampa skulle jag själv kunna tänka mig. Jag har en enarmad i mitt gästrum. Lampfoten är i björk och kostade 100 kronor! Men jag fick köpa en ny skärm och den gick loss på 300, om inte 400 spänn. Den trearmade lampans skärmar var i hyfsat skick. Begärt pris var 2 200 kronor och det skulle säkert gå att pruta ner detta, i mitt tycke, lite för höga pris.

Mest fascinerad blev jag emellertid av en helt underbar solstol från tidigt 1960-tal. Stolen var i utomordentligt gott skick, utan särskilt mycket skav på färgen. Den hade till och med sitt lilla soltak kvar. Men se prislappen vågade jag inte titta på…

Vilken fining, va?!

Varma och mätta på intryck åkte vi hem till Himlen och softade. Solen lyste in genom katten i fönstret, så Anna har INTE en blåtira i nyllet. Hon är så färggrann ändå, min kära! Och, till skillnad från Vissa, skulle jag aldrig, aldrig slåss.

Den färggranna Annan.

Anna lagade god mat – kyckling och potatisgratäng – och till senare väntar ost, kex, druvor och ytterligare ett glas vin.

Och du… Du har väl inte  – eller ska väl inte – ätit eller druckit nåt gott i kväll, eller???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Att ge sig i kast med nånting man borde ha gjort för länge sen…

I vissa lägen är mitt efternamn som gjutet och gjort för mig. I andra lägen… eh… är det inte det. Sen i somras, tror jag, har jag haft en grej stående bakom ett skåp här hemma. Fästmön och hennes äldsta dotter var på antikrunda när det fortfarande var soligt och varmt. De införskaffade (jag betalade) nåt som stått på min inköpslista sen länge: ett äkta kast.

Att det är ett äkta kast är det ingen tvekan om. Det ÄR verkligen nött av TYPER. Och då talar jag inte om människosorter utan om typer som man tryckte med – på den tiden man satte text till tidningar och böcker för hand.

Kastsamhälle.

Nu har jag ett riktigt kastsamhälle på ena köksväggen. Sen tidigare hade jag ett stenkast, som består av enbart stenar och snäckor, samt ett lägre kast, som mest innehåller småfigurer från Kinder Egg. Och nej, jag har inte ätit alla Kinder Egg själv och nej, jag har inte lekt med småfigurerna. Stenarna har jag samlat själv och kommer från Metropolen Byhålan, Rhodos, Gotland och lite andra ställen.

Idag när jag gick med dammvippan flög det i mig att jag skulle få upp det äkta kastet. Eftersom hälen och även benet fortfarande gör ont av och till är det ganska plågsamt att klättra upp och ner på pallar. Det äkta kastet skulle nämligen monteras ganska högt, vilket tarvade detta trampande å en köksstege, modell mindre.

Kastet är betydligt tyngre än stenkastet med stenar och det lägre kastet, så för säkerhets skull hamrade jag i två betongkrokar. Nu får jag hoppas att det sitter där det ska och att det inte trillar ner på min vinsamling eller jättefikusen (ja, inte jag själv, dårå, utan en krukväxt).

Har telefonerat med min sister och sitter nu och har djävulusiskt ont i häl och ben (vaden). Tur att doktorn är generös med medikamenter. Precis när jag skrev

[…] djävulusiskt ont […] 

ringde telefonen igen. Denna gång var det Annas snälla mamma som ville prata idrott med mera. (Ja tänk, att hon ringer till mig för att snacka sport, det trodde du inte, va?!)

Förutom kastsamhället har jag fått lite annat nödvändigt gjort här hemma. Nu funderar jag på att micra mat, rester av kyckling och Baba Ganoush. Anna ska äta kalkon och potatisklyftor, det är inte så illa det heller. Framåt kvällen blir det en repris från igår, det vill säga ostochkexochvinfrån2008 samt Ahlgrens bilar, enligt beställning. Inget lockar på TV:n, men gissningsvis glor vi på Melodifestivalens första deltävling, trots allt. Nåt bloggande om skiten tävlingen blir det inte i år. Det går ju att smula med kex på nysugen matta, dricka vin och spilla ut hälften på duken och/eller läsa under tiden i stället.

Ett sånt här gick i soporna igår.

 

I kväll ska jag emellertid inte krossa nåt vinglas, vilket jag gjorde igår när jag skulle diska. Det var ett handmålat glas som jag tappade i diskhon (nej, jag var inte berusad, jag hade druckit knappt två glas). Eftersom konstnären var jag själv var det ju ingen större förlust.

Vad händer hemma hos dig???

Livet är kort.

Read Full Post »

”Little things amuse little minds…”

Idag på eftermiddagen hämtade jag Fästmön från jobbet. Jag hade grundat med ett telefonsamtal med mamma och hon peppade mig inför eftermiddagens andra övning. På väg till garaget träffade jag C och A. C var brun som en pepparkaka, medan A och jag var bleka som två lik. Men det var inte solariet som hade fixat färgen utan Egypten…

Anna och jag skuttade in på ICA Heidan för att handla en lök till middagen. Det blev förstås lite annat också – after all, it is Saturday.

Hem en stund halvtimma och vila innan Systrarna O messade att de var på ingång. Anna och jag traskade över till Elake (det är ju JAG som är elak, inte Kaj!) Arge Kaj. Tänk, jag var så desperat på att träffa folk att jag frivilligt promenerade över rondellen till en outlet! Där var inte så mycket folk, tack och lov, så jag kunde i lugn och ro shoppa underkläder och åtta par strumpor. Ja, Strumpmonstret äter ju fan upp alla strumpor. Eller gömmer dem.

Det var förstås jätteroligt att träffa tjejerna, vi har ju inte setts sen Linns födelsedag. Och det är över en månad sen.

Men så blev jag trött. Jättetrött. Det fanns ingenstans att sitta och jag kände hur jag blev tröttare och tröttare och yrare och yrare. Hann i alla fall fota en del skyltar innan vi hasade hemåt, jag hållandes HÅRT i Annas arm.

Nej, jag köpte ingen varg pläd i bommul – för jag vet inte vad bommul är. Och varg pläd… Är det samma sak som arg pläd?

Jag undrade om skylttextaren hade lite snuskiga undermeningar i sina texter…

Jag vill nog helst vara superöverst. Men jag andas – till somligas förtret.

En stunds vila hemma och jag kunde fixa till min fantastiska italienska pastasås med vin i och prylar (i övrigt skithemligt recept, försök lura av mig det om du kan! Moahahahaaaaaaaaaa!). Blev visst störd i matlagningen av ett telefonsamtal, men det var bara det förflutna som försökte göra sig påmint. Och bet sig självt i svansen. Väck, jag vill inte ha nån kontakt!

Lite Stjärnor på Slottet blir det strax och till det serveras Ahlgrens bilar och Fazers dumlekolor. Jaa, jag är jävligt barnslig.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vilket är ditt favoritgodis?

Godis är gott. Därför undrade Tofflan under den gångna veckan vilket ditt favoritgodis är.

Så här fördelade sig de 34 inkomna kommentarerna:

52,94 procent (18 personer) svarade: Choklad, förstås! 

14,71 procent (fem personer) svarade: Salta saker! 

11,76 procent (fyra personer) svarade: Jag äter inte godis.

8,82 procent (tre personer) svarade: Sura prylar! 

8,82 procent (tre personer) svarade: FRUKT är godis!

2,94 procent (en person) svarade: Tuggummi.

Ingen svarade: Sega råttor och sånt.

Inna kommenterade:

Åh så svårt att välja! Jag älskar choklad, helst mörk, men jag är oerhört förtjust i salt lakrits!
Numera undviken jag godis så mycket som möjligt. Låter bli raffinerat socker, men om jag äter godis så blir det en bit mörk choklad. Gärna med smak av havssalt. Det finns en supergod italiensk sort, som är svindyr, men smaken är to die for!

Tofflan kommenterade:

Jag är också en chokladmänniska, men fy f*n för mörk choklad! 😛

Jontas kommenterade:

Sanningen är den att jag inte äter godis. Åtminstone inte särskilt ofta. Det kan gå månader/år. Choklad äter jag, men min definition av godis inkluderar inte choklad. Köper jag godis föredrar jag surt godis (Ahlgrens bilar version surt), vilket jag tror är något man uppskattar med stigande ålder.
Det finns mycket onyttigheter man kan äta som inte inkluderar godis. Kakor, vetebröd, pajer, choklad, glass, chips och annat snacks. Bli därför inte förvånad över mina fettdepåer med tanke på att jag inte äter godis.

Tatiana kommenterade:

1. Tag en geischakaramell.
2. En liten lskritsrulle .
3. Klä av karamellen.
4. Dra ut rullen till en lång strånk.
5. Linda lakritsen runt karamellen.
6. ÄT . Korsikrösamoset så gott .

Cattis kommenterade:

Fazers blå choklad..! Marabous nuvarande vita är inte dum den heller fast kanske mer allmän godiskänsla än choklad?! Jag hör inte till mörk chokladfantasterna heller, dessutom nyser jag som ett annat stoll så fort jag äter choklad med mer än 50-60% kakao märkligt nog. Ska nån gång prova att göra varm (drick-) choklad på gräddmjölk och mörk choklad, lär vara något alldeles särdeles påstås det.

Tofflan kommenterade igen:

Jag måste bara kommentera era kommentarer Jontas, Tatiana och Cattis, eftersom jag kommenterade Innas!
Jontas: Du äter inte godis? HA! Jag läste nog att du var ute och jagade choklad häromkvällen!
Tatiana: Detta låter MÄRKLIGT, nästan så äckligt att jag måste testa!
Cattis: Fazers blå är Fästmöns favorit, Marabous vita choklad är min! Lustigt med nysningarna, men lite gulligt också!
Förresten, som god tvåa efter choklad kommer, för min del salt godis, typ turkisk peppar, salta grodor och sånt!

Stort TACK för såväl klick som kommentarer! Hoppas du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!

Livet är kort.

Read Full Post »