Boksläpp och hjärnsläpp

Ett litterärt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Författaren själv låter meddela att den tredje och sista delen, Änglarnas tårar, inte alls är broderns historia, utan…

[…] Den berättas av systrarna tillsammans. Den knyter i hop de första två böckerna och handlar mycket om Srebrenica och det som hände där. […]

För övrigt kan avslöjas att Jag, Alma, det vill säga den andra delen, var inskickad till Augustpriset, men blev tyvärr inte nominerad.

---

 

And first the good news: Jag har fått en inbjudan av författaren själv att delta vid släppet av den tredje och sista delen i serien Hållplats Sverige. Jag har tidigare recenserat Jag, Almina och Jag, Alma i trilogin på min blogg, Jag, Almina även för UppsalaNyheter. Det är riktigt bra och omtumlande läsning om en bosnisk familj och kriget i det forna Jugoslavien. Böckerna vänder sig till lite yngre läsare än jag själv, men jag läste ändå med stor behållning. I den tredje och sista delen får brodern berätta sin historia, tror jag. Boksläppet sker i början av december på biblioteket i Enköping. Jag har fått inbjudningar till släppen av de två första delarna, men har inte kunnat vara med. Tredje gången gillt, hoppas jag därför att det blir! Och kanske blir Hållplats Sverige och Anna Nilsson Spets nominerade till nästa års Augustpris, med tanke på att alla nomineringar i klassen barn- och ungdomslitteratur i år hade de allra yngsta läsarna som målgrupp. Tills vidare får vi vuxna läsa Annas blogg i Enköpings-Posten.

 +  + ???

Sen till hjärnsläppet. I början av oktober gick Fästmön och jag en kyrkogårdsvandring bland några författares gravar. Efteråt hade jag sån tur att jag fyndade en av böckerna vi pratat om, Vägmärken av Dag Hammarskjöld. Och så köpte jag en till bok, Bob Dylan Memoarer del ett eftersom jag trodde att jag hade del två hemma i bokhyllan. Det var fel. Jag är numera ägare till två ex av Bobbans memoarer del ett.

Så… är du intresserad av att köpa Bob Dylan Memoarer del ett blir den din för mitt inköpspris, det vill säga 40 kronor för pocketutgåvan. Skriv några rader i en kommentar om du vill köpa boken eller mejla mig på tofflan(snabel-a)home.se

Bob Dylan Memoarer del ett har jag nu i två exemplar. Du får köpa pocketutgåvan på bilden för 40 pix!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Är du förbannad på nån just nu?

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar resultaten i den senaste veckans omröstning/fråga.

Den gångna veckan har vi varit förbannade lite till mans, tror jag. Hur som helst, Tofflan undrade om du är förbannad på nån just nu.

Så här fördelade sig de 21 inkomna svaren:

42,86 procent (nio personer) svarade: Nej, inte ett dugg arg är jag på nån!

33,33 procent (sju personer) svarade: Ja, jag är skitförbannad!

19,04 procent (fyra personer) svarade: Mja, lite småarg är jag allt.

4,76 procent (en person) svarade: Other [anonyma kommentarer]: fkvvmvdmelceeokmjc

Tofflan kommenterade:

Jag är skitförbannad på den där personen i Nynäshamn som har förföljt mig i cyberspace i fyra år, tror jag att det är. Vilken förebild är h*n för sina barn och barnbarn? De skulle nog skämmas ihjäl om de visste! Men nu när TV har hört av sig till mig kanske det blir annat ljud i skällan. Tänk så pinsamt att bli outad i TV! Eller också har människan helt enkelt ingen skam i kroppen. Man kan ju undra…

Caroline kommenterade:

Ja, jag är så in i h*lv*t* skitförbannad på en människa som gör livet mycket svårt för en mycket närstående person till mig. Är så arg att jag får hjärtklappning när jag tänker på det och det är inte hälsosamt alls… får hjärnsläpp av elaka människor som förtrycker och utnyttjar andra i beroendesituation. Men jag har laddat med lagtexter, myndigheter man kan ”ta hjälp av” (som jag naturligtvis vänligt ska upplysa om) och dokumentation = man ska inte reta upp den här kärringen!! Det är länge sedan jag var så här arg, med åren har jag slipats av och blivit mer diplomatisk. Ska verkligen försöka vara det nu också, det biter mycket hårdare om allt framläggs i en lugn och kall ton 😀

Stort TACK till dig som svarade – på ett eller annat sätt! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Haveri, lax och annat grejs

Det var verkligen ingen bra natt i natt – se morgonens inlägg! Så gissningsvis slocknar jag tidigt i afton. Morgonen blev seg. Jag satt i köket och huset var alldeles tyst. Tror inte att jag nånsin har hört köksklockan ticka så högt nån gång! Sen tog jag mig samman och åkte.

På jobbet hade jag fått ett mejl med en uppgift som fick mig att undra om jag hade fått totalt hjärnsläpp eller bara ett mindre. Men så visade det sig att det var behörighet som saknade. Haveri, haveri. Och eftersom jag ska sluta är det ju ingen idé att… och så vidare, och så vidare.

Haveri.

                                                                                                                                                               Framåt tiotiden dog sen nätverket. Datorskärmen blev helt svart och jag trodde att min dator hade pajat. Haveri igen, alltså. Jag försökte starta om ett par gånger och till slut vaknade datorn till liv och hittade kontakten med nätverket igen. Eftersom det pågår grävarbeten på området är det inte svårt att föreställa sig att det grävs av kablar då och då…

Bad fortune cookies i nätverket? Eller en avgrävd kabel?

                                                                                                                                                                      Jag  väntade och väntade och väntade på att min uppdragsgivare skulle göra entré på jobbet. Till sist blev det så och det visade sig att jag hade ändrat min tandläkartid i onödan. Hur som helst, jag har tid i morgon klockan 16.30 och det känns ju lite… Pirrigt. Det var liksom ett tag sen. Så det är väl bara att räkna med… haveri… Fick i alla fall en intressant pratstund med gullige S, en person som stärker mitt självförtroende nästan varje dag! TACK!

I eftermiddags agerade jag bläckfisk. Jag var reporter, fotograf, sladdfixare, nålletare, receptionist, cateringkonsult och vik. kommunikatör. Det gick bra, men jag var slut efteråt. Skönt att komma hem och att goa Fästmön lagade lax till middag. Jag hade ätit en skål yoghurt i morse, ett par bitar kaka på förmiddagen och en liten bit morotskaka på eftermiddagen. Det var liiite liiite.

Mina linser kom idag och Anna har varit på stan med sin mamma och kollat synen. Det blir intressant att se vilka bågar hon väljer, hon har det inte lätt med beslutsångesten, Anna…

Vidare hann jag fixa en tid hos frissan åt mamma mellan jul och nyår och så hoppas jag att jag har fått tag i den perfekta presenten till vännen FEM!!! Men jag är inte riktigt säker. Only time will tell…

Read Full Post »

Fullt ös – och soffsoft med FEM

Dagen idag gick i nästan samma tempo som igår. Vi gick ut hårt och stack iväg till Jysk till att börja med. Jag fick vara smakråd när mamma valde vaxdukar. Vi hittade två jättefina, en till köksbordet och en till bordet i TV-rummet. Och så blev det lite annat grejs där också.

Färden gick sen vidare till M-blommor. Mamma hittade en underbart vacker vit orkidé och en mörkrosa novemberkaktus med fina krukor till. Vi köpte en fin liggare till graven och ordnade också blommor till SOS:s begravning.

Nästa stopp blev Ö & B, men där hoppade bara jag ur och tog en torkställning till mamma. Så blev mamma törstig och blommorna borde komma inomhus, så vi åkte hem till mamma. Jag gick två vändor med grejor och hämtade vatten till mamma – som kom på i tid idag att det var dags för medicin!

Jag hade nog också behövt nån form av medicin, för vid ett av stans trafikljus fick jag hjärnsläpp. Tyckte helt enkelt efter ett tag att det var min tur att köra – och körde mot rött! Fattar inte vad som flög i mig…

Eftersom det var en solig dag for vi upp till kyrkogården. Jag borstade av gravstenarna och flyttade på en vit ljungplanta. Liggaren på kom plats och säkrades med ståltråd. Mycket fint! På onsdag åker vi upp och tänder ljuslyktan!

Efter att ha torkat av fem smutsiga små fingrar rattade jag ner till stan. Det blev ett besök på apoteket som föll lyckat ut för mig, mindre lyckat för mamma. Receptet hade nämligen gått ut! Fast det blev ändå några recepfria saker inhandlade – en hel kasse för mammas del. Själv nöjde jag mig med min magsårsmedicin och tandtråd.

Så skuttade vi till bokhandeln där jag inhandlade en kalender för nästa år. (Detta måste innebära att jag tror på ett fortsatt liv även efter den 1 december???) Några kassaboksblad till filofaxen hade de däremot inte, men jag köpte linjerade anteckningsblad, får väl fixa till kolumnerna själv.

Fästmön ringde när vi hade kommit hem. Det blev bara ett kort samtal, men det går liksom inte att prata när man har åhörare, tycker jag. Fick i alla fall en hälsning från Elias att Tokerian fyller år.

Pizza Milano från Rimini blev det i afton och de var ljuvligt salt och god. Hann sitta en stund innan jag tog Vätterpromenaden ner till stan och Bella Notte. Naturligtvis kom mobilkameran upp.

Hann fånga en trädkrona innan ljuset försvann, men färgerna blev inte som de var IRL…

                                                                                                                                                       Längs med vattnet såg jag ett lustigt träd.

Ett riktigt knotigt träd. Vilken häftig stam!

                                                                                                                                                            Och så här såg nästan hela trädet ut:

Det gick inte alls bra att fånga det här trädets häftighet…

                                                                                                                                                             Nån på kommunen tycks i vart fall ha humor! Papperskorgarna är klädda i limegrönt med olika budskap, till exempel

Jo, jo! Det är till att vara hungrig!..

                                                                                                                                                       Stannade till just som solen sjönk. Kolla så härligt vattnet ser ut!

Vattenytan krusades när solen gick ner.

                                                                                                                                                    Strax utanför Bella Notte stod FEM och väntade! Det var så roligt att ses. Vi satt i över två timmar och kacklade mucho. Två gamla hönor, som vi är.

Cappuccino och chokladkaka blev det. Vi satt bekvämt i de röda skinnsofforna.

                                                                                                                                                     Men, sen plötsligt försvann hon…

Lämnade en tom kaffekopp, en fjärrkontroll och sin handväska…

                                                                                                                                                                      Fast hon återvände! Sprang bara ut för att möta Lilla Gubben som hade glömt sina nycklar.

När jag gick hem till mamma igen hade det blivit kolsvart. I Stadsparken hittade jag en start- och landningsbana. Fly, fly away…

En start- och landningsbana, mitt i Stadsparken…

Read Full Post »