Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avsked’

Ett inlägg om att mötas och att skiljas.


 

Fåglar på taknocken

Avsked och återsseenden – även i huset mitt emot…

Livet är fullt av såväl avsked som återseenden. För det mesta är det spännande. Livet, alltså, och dess möten och återseenden. Men avsked är nästan alltid sorgliga, vemodiga. Ibland gör de jävligt ont, till och med, ibland är de nödvändiga. Idag blir det ett avsked av den nödvändiga sorten för min del, även om jag ska erkänna att jag tycker att det är lite sorgligt också. Jag ska skjutsa äldsta bonusdottern till tåget, för nu bär det av hem till norr och studierna för hennes del. Sånt kan inte en bonusmorsa hindra – och vill inte heller. Hon applåderar. Ungen Den unga kvinnan gör ju nåt bra av sitt liv. Därmed inte sagt att avskedet i sig lämnar mig oberörd. Jag bara önskar att jag hade varit en bättre bonusmorsa under de snart åtta år jag har innehaft titeln.

Några egna barn skaffade jag inte av olika skäl. Att ha barn verkar livsfarligt, tycker jag. Jag skulle nog ha varit en sån förälder att jag antingen vakade över mitt/mina barn hela tiden – eller kände mig misslyckad för att jag inte klarade av att vaka hela tiden… Så bonusmorsa blev ett bra alternativ – även om jag, som sagt, kunde ha varit en bättre sån. Nån vidare förebild kan man ju inte påstå att jag har varit. Inte heller det stöd jag borde ha varit. Nä, det var inte bara jag som drabbades av det som hände 2009, även min familj – såväl min gamla familj som min nya – har fått känna av det.

Om saker hade varit annorlunda skulle jag med glatt hjärta ha delat av mig mer om livet som bonusmorsa. Att erövra den titeln på sin ålders höst (jag var 45 år) och få tre tonåringar och en femåring som bonus med min stora kärlek har varit en spännande upplevelse. Bara allt hade varit på ett annat sätt… Nu skildrar jag livet från ett visst avstånd. Även det tog h*n ifrån mig då, för sex och ett halvt år sen… Nej, jag kan inte förlåta. Men att gå vidare har jag varit tvungen till.

Vita molntussar på blå himmel

Kära återseenden…

Det blir ett par återseenden den här veckan också. De kan också vara känslosamma, om än av annan sort. På onsdag ska jag återvända till den bästa arbetsplatsen jag har haft. Jag ska luncha med en före detta kollega, jag ska få en liten guidad tur i nya environger, hoppas jag, och jag ska hoppa in på ytterligare ställen och morsa på gamla kollegor. Kära återseenden, med andra ord.

På torsdag ska jag träffa en av mina nyare vänner.  Vid det här laget har vi känt varandra i några år, men eftersom vi inte bor på samma ort kan vi inte träffas så ofta. Det blir när vi kan. Och på torsdag kan både vännen och jag ses på Odenplan i Stockholm för en lunch. Mötet ska för min del föregås av nåt nytt och spännande, men ärligt talat ser jag minst lika mycket fram emot att träffa min vän. Det blir andra gången på kort tid som jag dessutom återser Odenplan, ett ställe där jag hängde rätt mycket för en så där tio år sen.

Men även i kväll blir det ett återseende, om än ett fiktivt sånt. TV4 kör igång en ny säsong av Broadchurch klockan 21 och brittiska polisserier missar jag ogärna. Här kan du läsa om vad jag tyckte om premiäravsnittet för två år sen och här kan du läsa vad jag tyckte om hela första säsongen 2013. Det blir åtta nya avsnitt och serien inleds med rättegången mot mördaren i säsong ett. (Om TV 4 hade uppdaterat sin webbplats med aktuell information hade jag kunnat länka dit.)

Hur ser DIN vecka ut??? Blir det några avsked eller några återseenden för din del??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Ganska ofta skriver jag om döden här på bloggen. Framför allt att vi måste prata om den. Det finns olika sorters död. Självmord är en död som är fruktansvärd. Det är därför vi alltid måste tränga oss på dem som bara så mycket som antyder nåt om självmord. Kan du förhindra ett enda självmord är du med och sänker antalet självmord varje år till 1 599, ungefär. För runt 1 600 personer är det i vårt land som tar livet av sig varje år. Det blir en person var sjätte timme, enligt introduktionstexten på SvT:s webbplats till kvällens När livet vänder.

Annelie och Anja Kontor

Annelie och Anja Kontor pratade om självmord. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Kvällens program handlar om Annelie.
Mitt i sommaren år 2009 tar Annelies man livet av sig. Han hänger sig i lagården. Det är den höggravida Annelie som skär ner honom. Mannen, som aldrig fick se sitt barn, blir inte äldre än 38 år ung.

Annelie pratar om händelsen, tiden före och tiden efteråt. Hon berättar om hur Olof blev tystare och tröttare och söker hjälp i vården. Han får medicin. De åker på semester och det känns OK. Olof ser fram emot att få sitt första barn. Men en dag orkar Olof inte med att leva längre. Han går ut i lagården och han kommer inte därifrån.

En tid efteråt hittar Annelie en post it-lapp. På den har Olof skrivit orden som gör att hon slutar vara arg på honom. Men många i omgivningen var fortfarande arga. Många undrade om det inte hade funnits några tecken att se. Annelie säger:

Men vi ska väl alltid se varandra..?

Hur kunde Annelies liv vända? Lilla Klara blev balsam för själen. Dessutom tog Annelie flera avsked av mannen. Det sista avskedet var att lägga deras båda förlovningsringar i jorden. Att göra slut denna sista gång så att hon kunde leva vidare och släppa in en ny kärlek.


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta

När livet vänder: Lennart


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)


Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Lennart och tidningstext om hans styckmördade son

Lennarts son blev styckmördad. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Onsdag klockan 20 betyder När livet vänder för min del. Det programmet har blivit otroligt viktigt för mig, liksom Antikrundan, men på ett väldigt annorlunda sätt. Anja Kontor gör TV-program som får mig att stanna upp och reflektera. Som får mig att se att även de som har gått igenom nåt obegripligt hemskt kan vända sina liv i stället för att avsluta dem. Kvällens livsberättelse handlar om Lennart och Agneta vars son styckmördades. Det är så… svårt att ta in för mig som tittare. Hur svårt var det då för föräldrarna..?

Vi säger ofta att det är extra ledsamt när barn dör före sina föräldrar. Det är inte det naturliga. Det naturliga är att åldern tar ut sin rätt. För andra gången i mitt liv har jag nu fått ta del av en historia om barn som dör före sina föräldrar som är snäppet värre än de andra: den när barnen blir mördade. Och inte bara mördade, barnen blir styckade, vilket i mina ögon är ett ännu större brott mot livet. Hur klarar man som förälder att gå vidare, att få livet att vända?

Flera gånger under den halvtimme programmet varar får jag svårt att andas. Men sorgen är inte min, den är Lennarts. Pappan till Marcus. Marcus, sonen, som inte kom hem efter jobbet en dag i slutet av december 2002. När han så småningom hittas strax före nyår är det först hans huvud som återfinns, fastfruset vid kanten till Nissan. Sen hittas Marcus kropp bit för bit och pusslas ihop.

Pappa Lennart kämpar med gråten när han berättar om händelserna. Han säger att han först hade sån dödslängtan eftersom han ju så gärna ville träffa Marcus igen. Och han hörde inte fåglar på ett år.

Vid bisättningen hade man fått ihop en hel kropp. Familjen hade fått rådet att se Marcus, att ta ett sista farväl.

Jag var med när båda mina söner kom till livet. Nu var jag med vid avskedet.  Födelsen och livet, förgängligheten och döden.

Så småningom kom luckor när Lennart inte tänkte på det som hade hänt. Men så blev han sjuk. Åter kom tankarna på döden, för han hade ju en son i himlen och en på jorden. Det var efter operationen som livet vände för Lennart. Han säger i slutet av programmet:

Idag finns framtiden. Jag ska ta hand om min familj på jorden först. Men jag är fortfarande och alltid Marcus pappa.

Jag trodde inte det var möjligt att tänka framåt när man är med om nåt sånt här. Marcus pappa bevisar motsatsen. Jag hoppas vännen som berättade för mig en gång om sitt barn, som hittades under liknande omständigheter som Marcus, också kan se framåt. H*n kunde inte ta samma farväl som Marcus föräldrar, det fanns bara en axel med en tatuering kvar. Livet är inte rättvist. Dessutom är det kort, kortare för somliga.


Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

När livet vänder: Marta


Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter
 
(Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)


Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett skönsjungande inlägg.


 

Daniel Norberg har gjort den ultimata hyllningen till ICA-Stig. ICA-Stig lämnar oss tittare, som njutit av BRA TV-reklam, den 1 februari.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan avrundar veckans vardagar med en tur i omvärlden.


Dags att kolla runt lite inför helgen.
I media, alltså. Så man vet vad som är på tapeten. Eller bara vad som lyfts fram av… media.

tröttAvslöjar du hälsouppgifter i sociala medier? Det är inte säkert att det är så smart. Det vi skriver om vårt mående i sociala medier sparas och kan utnyttjas av myndigheter. Det kan handla om till exempel huruvida du får ta en försäkring eller är tillräckligt frisk för vara med och slåss om ett nytt jobb. Aj då, jag som har skrivit så ofta på sista tiden att jag är trött. Men samtidigt… är inte de flesta av oss trötta så här vid terminsslutet..? Ett nytt jobb skulle dock få i alla fall mig alert!

Olagligt att sparka direktören. Förvaltningsrätten skriver i sin dom att styrelsens ordförande inte hade rätt att sparka högste direktören i mars i år. Om nån hade rätt att avskeda dirren skulle det ha tagits beslut av hela styrelsen, inte bara dess ordförande. Men frågan är om hon kommer tillbaka, även om beslutet om avsked nu upphävs. Pension, kanske? Hur som helst, detta öppnar ju för andra som har drabbats…

pengarTvå kvinnor bland de högst betalda i Sverige. Det är ju lite lite. Men… vad som inte är lite lite är de löner som dessa de högst betalda svenskarna har. Eller vad sägs om en månadslön på 147 000 kronor (Dan Eliasson, Försäkringskassan)? Angeles Bermudez-Svankvist är generaldirektör för Arbetsförmedlingen och ligger på andra plats i löneligan med ”bara” 142 400 kronor i månaden. Det tycker hon är för lite:

Jag tycker själv att jag skulle ha den högsta lönen med tanke på hur komplext och utmanade mitt uppdrag är, så jag tycker att det är tråkigt att vara tvåa. […] Våra myndigheter [Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen] har de två tuffaste uppdragen i hela Sveriges statsapparat. 

Det senare kanske jag kan hålla med om lite grann, men att det är tråkigt att bara ha näst högst lön i Sverige gör mig förbannad. Hur mycket har en person med a-kassa eller aktivitetsstöd i månaden? Jämför!

Agnetha Fältskog har en låda med minnen. Hon har omgärdats av lite Garbo-mystik efter åren med ABBA. Men faktum är att hon har varit upptagen – med hästar och barnbarn. I sovrummet har hon emellertid en låda minnen från ABBA-tiden. Tänk, den som fick kika lite i den…

Magnus AlkarpOch ifall du har missat det… Magnus Alkarp är årets Jan Fridegård-stipendiat! Det måste kännas extra häftigt när Jan Fridegård var den som fick Magnus Alkarp att vilja skriva böcker…


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag står det i kalendern idag. Då är det dags för veckans höjdpunkter (Hummer) respektive dalar (Dummer). Och för min del är det inte svårare än så här:

Hummer

Dummer


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag tog vi ett sista avsked av dig. Men tro aldrig för en sekund att jag glömmer dig! 

Syyslaulu

Kotimatka pitkä niin, ei vastaantulijaa.

Illat sammuvat kylmään hämäryyteen.

Jo tule lohduttamaan, synkkä mieli pujahtaa

syksyiltani yksinäisyyteen.

 

Kas, pimeähän saa sitä ajattelemaan,

mitä muuten ei muistaisi kai lainkaan.

Nyt muistan miten paljon mä tehdä tahdoinkaan,

miten vähän siitä aikaan mä sainkaan.

Kiirehdi rakkain jos rakkaus kutsuu,

päivän ei hetket niin pitkiä lie.

Suo valon syttyä, yö kohta saapuu,

pois kesän kukkaset syksy jo vie.

 

Etsin jotain mitä meiltä unohtunut on,

minkä löytää mä avullasi voisin.

On kesä lyhyt niinkuin haave saavuttamaton

siitä mikä oisi voinut olla toisin.

 

Kai tulet pian ennenkuin pimeään mä jään

– eihän kaikki kai ole mennyt hukkaan.

Jos löytäisimme toisemme, silloin ehkä nään

keinon jolla kaikki saa vielä kukkaan.

 

Kiirehdi rakkain jos rakkaus kutsuu,

päivän ei hetket niin pitkiä lie.

Suo valon syttyä, yö kohta saapuu,

pois kesän kukkaset syksy jo vie.

 

Syksyn tuuli mukanaan vie kesän muistotkin,

nyt jo turhaan sä kysyt minne viekään.

Nyt rakastan kai vähemmän kuin ennen rakastin,

mutta enemmän kuin koskaan saat tietää.

 

Nyt majakat me näämme kun myrsky raivoaa,

tuuli vaahtopäiden äänen tänne kantaa

– ja tärkeintä on sydämemme ääntä noudattaa

ja kaikkemme toisillemme antaa.

 

Kiirehdi rakkain jos rakkaus kutsuu,

päivän ei hetket niin pitkiä lie.

Suo valon syttyä, yö kohta saapuu,

pois kesän kukkaset syksy jo vie.

Tove Jansson ja Erna Tauro

Livet är kort. 

Read Full Post »

Older Posts »