Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Japan’

Ett rent inlägg.


 

På TV i Sverige kan man tävla om det mesta. Vanligen tävlar man i sång och skrik musik, bakning och/eller matlagning. Eller i sport, förstås. Men från och med i afton tävlar man också i städning. Serien Sveriges städmästare startade idag på SvT1 med ett gäng städglada i Örebro. Naturligtvis satt städmanikern nummer 1 (<== yours truly) klistrad. För Marléne och Marie-Louise ville jag inte missa! (Sist jag såg dem var på Pride för några år sen. De gjorde en bejublad entré på scenen!)

Marie-Louise och Marléne

Professor Marie-Louise och VD Marléne programleder Sveriges städmästare. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


I varje avsnitt tävlar
fyra självutnämnda städproffs. I kväll var det tre kvinnor och en ung man. De fyra fick prova på att göra rent en soffa efter fredagsmys, ta bort fläckar, källsortera och stryka kläder. En efter en åkte ur tävlingen tills det fanns en ensam segrare. Segraren i varje deltävling får senare tävla i åttonde och sista delen. Högsta vinsten är en resa till Japan, världens renaste land, enligt programledarna. Mellan tävlingsmomenten ger programledarna städtips och Marie-Louise tar sina fantastiska baktprover. I kväll testades lösgodis.

Alltså, jag älskar det här! Det är roligt, underhållande och lärorikt! Inte hade jag klarat av att få bort fredagsmyset eller fläcken, men se källsorteringen och strykningen hade jag fixat galant! Baskat att jag inte sökte till tävlingen! Men självklart hänger jag med till Malmö nästa tisdag – åtminstone från bäste-fåtöljen framför TV:n

Toffelomdömet blir det högsta. Äntligen ett program där jag slipper se folk laga mat, säger jag bara! (Och under tiden jag tittade undersökte polisen i Uppsala en misstänkt bomb…)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad det skrivs om i media just nu.


Alltså man upphör inte att förvånas
vad som får plats i media så här års. Huvudnyhet nummer ett tycks vara vädret. Det är prognoser, det är varningar för värmeböljor, åska, skyfall och jag vet inte vad. Så jag tar en sväng i omvärlden för att kolla om det händer nåt annat också. Och, by the way, vädret utanför mitt fönster är mulet, blåsigt och kvavt. Det är ju inte svårare än så att ha koll på det…

 

blixt

Det är väl blixten som är farlig, inte åskan?

Så skyddar du dig mot åska. Ja lite väder måste jag ju ta med! Här har vi haft två knallar åska på hela sommaren, men det skulle verkligen behövas en riktig urladdning. Vernon Cooray, vid Uppsala universitet, ger dig lite tips på hur du kan skydda dig mot åska. Fast det är ju inte åskan i sig som är farlig utan blixten. Lärde jag mig som barn…


Kvinna ansågs inte kunna vara tekniker.
Nu blir jag jättebesviken! Jag tyckte ju att LinkedIn var så bra… Men tydligen anser LinkedIn att kvinnor inte kan vara tekniker. Webbutvecklingsplattformen Toptal fick ett meddelande där man uppmanades av LinkedIn att ta bort bilden på en anställd kvinna. Bilden skulle ersättas med ”andra bilder, som är relaterade till produkten”. Man tror inte att det är sant…

 

spöket Laban

Spöket Laban är ett snällt spöke och vill inte sno din plånbok.

Polisen varnar för spökliga i Stockholm. Alltså jag trodde att mamma skämtade idag när hon bad mig se upp för spöken i morgon när jag ska in till Stockholm. Men det är alltså ett gäng ficktjuvar som arbetar i grupp. Människor i vita särkar med vitmålade ansikten tigger pengar. Det bygger på att du distraheras. Ett tu tre är din plånbok borta!


Experter varnar för att toaletter kan hackas.
Var då? I Japan, förstås! Lite toafixerade tycker jag att de är där. Har sett en hel del märkliga japanska toaletter både på TV och i tidningar. Den nya lyxtoaletten Satis kan fjärrstyras med en app. Och det är genom appen som vem som helst kan styra toaletten. Det vill säga spola, spela musik, lämna dofter… Första april, eller?

 

 

globe-internet

Kontakt önskas!

Cyberohyfs? Får du inga svar på mejl och sms? Jorå, jag får det för det mesta, men vad säger Magdalena Ribbing? Ungefär att det inte är elakt eller kritiskt eller negativt, utan bara slarvigt och bortkommet. Och att många skyller på att det inte har tid att svara.


ICA-reklamen för hundskiva anmäld.
Men jisses… Så farligt är det väl inte att driva med oss svenskar och vårt kräftätande och kineser och deras hundätande? Det är ju skämt och ironi…

 

kaffe o kanelbulle

Go-fika.

Kaffedrickande kan minska risken för självmord. Eller egentligen: de som fikar och dricker mellan två och fyra koppar java om dan är mindre självmordsbenägna. Hört talas om tröst som go-fika..?


Lanbrukare krävs på bättring.
Nån som fattar vad Motala tidning menar? Finns där ingen som kan korrläsa? Eller har folk LANat men behöver bli bättre?

 

nalle

Min nalle skulle ALDRIG jucka!

Björn-snusk stoppat på TV4. Va? Har jag missat nåt? Uppenbarligen… Ugglan använde juckande björnar i säsongsavslutningen av Lotta på Liseberg. Fantasifullt… (Gäspar…)


Livet är kort. Det finns uppenbarligen inte många nyheter att skriva om just nu.

Read Full Post »

Ett inlägg som HYLLAr kvinnan!


Det blev lite hastigt och lustigt bestämt
att fara till IKEA idag och köpa gemensam hylla till mitt och Lucilles (Lucille heter egentligen nånting helt annat, men Fästmön sa fel en gång och sen dess kallar vi henne Lucille internt) förråd. Men först behövde jag tanka. Och så skulle vi ta svängen om Röda Korsets second hand-affär för där ville Lucille lämna en resväska och en kasse med kläder samt en kasse med prylar. Bara det att affärhelv%&/&n hade sommarstängt när vi kom dit… Ingen information om detta på webbplatsen = skitdåligt!!! Men jag kom att tänka på Återbruket och där hade vi tur – det var öppet! På så vis slapp vi åka hem med alla grejor igen. På Återbruket hade de just öppnat efter sin sommarstängning och där fanns massor för dem att ta rätt på…

På IKEA var vi inte ensamma, men vi hade inte tid att glo. Det var en hylla vi skulle ha. En lagerhylla. Vi hittade inga som stod uppställda nånstans, så vi frågade en personal. H*n visste inte vad en lagerhylla var… Det visste inte personalens dator heller. Men så kom jag på att en av IKEAs lagerhyllor heter Ivar och då fanns den plötsligt. En trappa ner, sa personalen. HA! Den fanns runt hörnet! (Detta var efter vännen Lisa seglat förbi och diskret klappat mig på armen!..) Sagt och gjort vi tittade, diskuterade och traskade sen ner och tog en Ivar med sex hyllplan. Kryss sket vi i.

Det var inga problem att få plats i bilen, men nog satt Lucille lite trångt. Det var sen det blev problem. För problem blir det alltid med möbler, tycker jag. Det brukar fattas skruvar eller så är det inte förborrat ordentligt. I det här fallet var det Lucille som inte hade mätt tillräckligt bra… Hylljä¤%&n var för bred… Men med gemensamma krafter tryckte vi, hamrade, bultade – och till sist fick vi den på plats!

Lucille hamrar

Lucille var väldigt bra på att hamra.


Det blev så bra, så bra
och det kostade oss bara 325 kronor per skalle. Tre hyllor var blir det, jag ska få de tre översta.

Ny hylla

Jag får de tre översta hyllplanen.


På torsdag har jag bokat
ett par extra händer och muskler att hjälpa mig med förrådsstäd, så då ska jag fylla mina hyllplan. Men jag måste erkänna att jag är bra sugen att börja redan nu…

Vi var ganska varma båda två, ändå smakade det supergott med kaffe som intogs i Lucilles kök, ur vackra koppar. Tilltugget var från Turkiet respektive Japan.

Kaffe hos Lucille

Kaffe hos Lucille med tilltugg från Turkiet och Japan.


Vi pratade om ditten och datten,
mammor och bröder och tavlor och kameror med mera. Lucille berättade om 2 000 tunga steg som hon tog semestern… Jag blev mycket imponerad – och tog en japansk kaka till…

Japansk kaka

Inte nåt ägg utan en japansk kaka med nån sorts fyllning. Märklig, men god smak.


Nu ska jag strax kuta över till Tokerian
och handla lite innan jag åker och hämtar hem Anna från jobbet. Nån mat har jag inte planerat idag, men jag tänker nog föreslå att vi plockar oss var sin valfri sallad på ICA Heidan.

I afton blir det säsongens sista Morden i Midsomer samt direkt därpå Bates Motel. Och så ska jag fundera ut lite frågor och förbereda mig inför intervjun med en riktig stjärna som jag ska göra i morgon eftermiddag… Jag har skrivit en grej till Uppsalanyheter.se i morse också, den kommer kanske in i veckan också. Så lite nytta har jag gjort. Eller rätt mycket. Kvinnor kan gäller liksom fortfarande…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan flaxar ut i cyberspace för att kolla läget i environgerna.


Efter en varm och loj helg
är det dags att öppna ögonen för annat än schlagers och hockey. Häng med på tur i environgerna!

DoktorVårdcentraler missbrukar ersättningssystem. Ungefär hälften av de organisationer i landet som ansvarar för vår vård och hälsa ger ersättning till sina vårdcentraler efter hur många diagnoser som ställs på patienter där. Tanken är att pengarna ska användas för de mest så kallade vårdtunga patienterna. Men naturligtvis missbrukas systemet. Flera vårdcentral har ställt inte bara väldigt många diagnoser utan också felaktiga. Ja, vem är förvånad? Det klart att felaktiga system kan manipuleras.

hundarHusdjur på modet i Japan. Det ryktas (!) att hundar och katter har blivit japanernas substitut för barn. Allt färre barn föds i Japan, men husdjuren blir fler. Och företagen är inte sena att haka på trenden. Nu finns massor av företag som tillhandahåller både varor och tjänster med fokus på smådjur. Japanerna lägger ut totalt 60 miljarder kronor, ungefär, varje år på sina små älsklingar. Även stora modehus designar kläder för djur. Nog för att det är lite gulligt, men ska inte djuren få vara djur? Kanske veterinäryrket är på frammarsch i Japan också. Hoppas bara att de inte manipulerar några felaktiga ersättningssystem…

Arbetslösa kan varnas. Från september förändras lagen om a-kassan. Bland annat ska det bli tydligare krav på den arbetssökande att redovisa sökta jobb. Dessutom ska den som missköter sig kunna bli varnad. Vad man menar med att ”missköta sig” går ju att spekulera om, men gissningsvis handlar det om att inte skicka in nån aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen. Som arbetssökande kan avstängd en, fem eller tio dagar, men avstängningen innebär bara avbrott i utbetalningarna. Jag tycker att det är bra att lämna rapporter om vilka jobb man har sökt. Det var nånting jag försökte göra själv när jag var arbetssökande, men på Arbetsförmedlingen var man inte särskilt intresserad. Så frågan är om man är mer intresserad i september.

pengarEl-Sayeds stora korthus. Tillhör du dem som minns Refaat ”Raffe” el-Sayed? Han som blev Årets svensk, Sveriges rikaste man och som sa sig ha doktorsgrad i biokemi? Vad hände med honom egentligen? Tja, så småningom vände alltihop, hans bolag blev värdelöst. Raffe dömdes till fängelse 1989 och fick näringsförbud för bokföringsbrott och brott mot insiderlagen. År 1997 hade han planer på revansch genom att tillverka läkemedel i Egypten med billig arbetskraft. Det nya bolaget gick i konkurs 2011 och sen 2012 är han efterlyst av Interpol på grund av en bedrägeridom. Turbulens…

Kommunal strand marknadsförs med stora tuttar. Badholmarna i Sotenäs marknadsförs på en turistkarta med tuttar. Eller en tecknad bild på en tjej med bara bröst. Nåt nakenbad är där inte. Samtidigt är bröst kvinnliga kroppsdelar. Turistbyrån anklagas för sexism, ordföranden värjer sig och säger att ”det har varit så i urminnes tider”. Personligen har jag inget emot kvinnobröst, men såsom de används i marknadsföringen här är faktiskt sexistiskt. Skäms! 

hammareRivning på Sjukstugan. Idag börjar man riva på Sjukstugan i Backen. De två höghusen ska renoveras. Avdelningarna ska moderniseras och rustas. För miljarder. Frågan är om man har några anställda kvar som jobbar med vården sen, när allt står fint och färdigt. Det är ju tufft nog som det är redan idag. Besparingsåtgärderna har nämligen medfört allvarliga brister i arbetsmiljön, enligt en undersökning som ett av facken har gjort. Och bristerna är så stora att man har svårt att såväl behålla som rekrytera personal. Det hjälper ju inte med moderna lokaler om man inte hinner ta rast eller skadar sig för att det är så stressigt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Tänk att det redan är lördag i min andra semestervecka! Jag vet inte vart dagen tog vägen igår, jag tyckte att jag mest satt i bilen och körde kors och tvärs. Idag blir det nog bara en kortare tur för några ärenden. Tänkte försöka handla förnödenheter till mamma också så att jag slipper göra det när jag skjutsar hem henne i morgon. Jag ska sova kvar en natt, men vill nog gärna komma iväg tidigt på måndagen. Skulle behöva gå ett varv med snabeldraken här, tvätta nån maskin och så packa till Pride, förstås.

Jag vet inte hur vädret blir framöver, men jag tror inte att jag behöver packa dessa, som jag fick av Monica den norska!


Idag vaknade jag och mådde illa
och det vill inte riktigt släppa. Kanske beror det på webbtrollets närvaro – elva 17 23 26 32 gånger, hittills idag (kl. 16.17 svensk tid). Nu ligger Japan visserligen åtta timmar före oss, men ändå. Det var elva gånger när klockan var  halv tolv mitt på dan där, så det blir som vanligt minst en gång i timmen. Jag förstår inte varför man gör så här. Verkligen inte. Och tänk så tomt hennes liv blir sen när jag inte bloggar mer…

Men just mitt webbtroll är inte unikt. De allra flesta som blir förbannade på mig säger att avslutar bekantskapen. Ändå följer de min blogg, till och med prenumererar på den. Ett lysande exempel var den som började prenumerera samma dag som h*n var tydlig med hur dålig h*n tycker att min blogg är.

Nu bloggar jag inte i nåt fåfängt försök att ha en bra blogg. Vad är det för larvigt syfte? Jag bloggar för min egen skull. Men om det kan glädja nån lär jag inte blogga så länge till, det är jag fullständigt övertygad om. Jag står vid ett vägskäl och det är nog dags att välja nya vägar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Synnerligen ovälkommen är besökaren från Japan, mitt webbtroll som är där för att hälsa på en familjemedlem. Betänk att människan var inne på min blogg 26 gånger igår. 26 gånger. Det är fler gånger än dygnet har timmar. Timmar man borde ägna åt familjemedlemmen som man väl inte träffar så ofta. Kan jag tycka, dårå.

26 gånger.


Nej, det här är inte friskt beteende, tycker jag. 


Livet är kort.

Read Full Post »

Får man skoja om vad som helst? Nej, är mitt svar. Och det sista dumma jag har sett, som man absolut inte får skoja om, är en gigantisk gul tennisboll som folk kan krypa in i när det är jordbävning eller tsunami.


Noah och styrelseordföranden i företaget som tillverkat denna gula boll. (Fotot är lånat från Dagens Nyheters hemsida.)

                                                                                                                                                             Kapseln är gjord av armerad glasfiber och bär namnet Noah. Den är tillverkad i Japan. Enligt tillverkarna har man redan sålt två (2) exemplar. Ja jisses… I kapseln, som flyter och som skyddar mot fallande föremål från ovan, får fyra personer plats. Priset är faciala 25 000 kronor. Och så kan den dessutom användas som lekstuga när det inte är katastrof.

Men får man skoja om vad som helst? Jag menar, det känns ju inte särskilt seriöst när bollen är gul. Gult är ju fult.

Read Full Post »

Före Kitty fanns Miffy, en kanin. Och faktum är att skaparen Dick Bruna stämde japanska Sanrio som äger Kitty för upphovsrättsintrång. Dick Bruna vann. Sanrio dömdes att betala 150 000 euro i skadestånd. Pengarna skulle användas till återuppbyggnaden efter jordbävningen.


Kaninen Miffy har en själ för hon har ett x till mun… (Logik?..)

                                                                                                                                                      Holländaren Dick Bruna skapade Miffy en dag när han behövde roa sin lilla ettåriga dotter. Den första boken kom redan 1955. Idag finns det 33 böcker, filmer, spel och grejor. Böckerna är översatta till ett femtiotal språk.

Katten Kitty skapades inte förrän 1974 i Japan av designern Yuko Shimizu. Kittyär jämngammal med det så kallade kawaiifenomenet. Även Kitty finns i spel och leksaker och serieböcker. Men det Kitty sägs sakna är en själ. Hon har inte ens en mun…


Kitty har ingen mun och alltså ingen själ.

                                                                                                                                                                    Inte visste jag att tecknade figurer kunde sakna själar. Eller ens hade själar… Söta är de i alla fall, båda figurerna. På sitt sätt. Mun eller kryss, själ eller inte själ…

Read Full Post »

Nu vet jag varför!

Nu vet jag äntligen varför! Alltså varför folk är så smak- och stillöst klädda! Att jag själv är det beror på att jag inte har haft ekonomi på ett tag för att inhandla kläder. Eller rättare sagt, jag är tämligen ointresserad av kläder och har prioriterat viktigare saker som böcker och mat. Och en och annan öl, det medges. Dessutom är jag så tjock att inga kläder sitter snyggt på mig.

Igår skulle Fästmön och jag sammanstråla nere på stan för Anna skulle inhandla några linnen till Pride. Att gå i klädaffärer är inget jag estimerar. Att gå i klädaffärer när det är stekhett ute är ännu värre. Men jag hade utsett en belöning åt oss – var sin kall öl efter uträttat ärende. Dessutom hade jag skrapat ihop några hundralappar (ja, jag är en jäkel på att spara och snåla och gömma undan!) så vi kunde äta middag.

Redan i bussen in till stan förfasade jag mig över somligas klädstil. Vilken tur att jag då har min kära storasyster och vän fru Hatt att vända mig till när jag behöver klaga min nöd – denna dag per sms!

  • I gången mitt emot mig på bussen satt en kvinna i min egen ålder med muskort jeanskjol och babblade i mobilen typ hela tiden. Alla samtal började med

Tjena grabben!

eller

Tjena tjejen!

Jag höll förstås på att bli tokig! Muskorta kjolar är nästan bara snyggt på unga tjejer, knappt ens på dem. Och folk som pratar i mobilen på bussen får jag bara lust att bita.

  • När jag klev av bussen såg jag nåt ännu värre! En kvinna med arsle var iförd smårandiga supertajta shorts. Under dessa hade hon svarta tights, på fötterna rosa foppatofflor.
  • Nåt annat som tycks vara högsta mode nu är kombon shorts och svarta, grova stövlar. Det ser inte klokt ut, tycker jag! Shorts när det är varmt – men stackars fötter – och omgivning! Vilken stank när man släpper fossingarna fria, liksom… UFF!
  • En man i shorts och ljusblå t-shirt hade matchat sin top med ett ljusblått bälte.

Sen dök då Anna upp och vi gick till Klädaffär nummer ett. Det började gå upp små ljus för mig, varför folk klär sig som de gör…

  1. Alla kläder tycks gjorda för pygméer, inte för bastanta och robusta kvinnor som vi.
  2. Många kläder har skrikiga färger såsom pissgult, limegrönt och smutsturkost och migrän-/epilepsiframkallande mönster.

Anna testade i alla fall några plagg, men kom tillbaka med moloken min. Jag längtade efter en kall öl.

På Klädaffär nummer två var det om möjligt ännu värre än på Klädaffär nummer ett! Där irriterades vi av en tjej som lät som om hon var i målbrottet också. Hon pratade hela tiden och det var väldigt svårt att fokusera.

Vid det här laget hade jag fått rejält ont i ryggen också. Ajajaj, liksom! Anna hittade i alla fall två linnen, ett vitt och ett svart, till mycket bra pris.

På Klädaffär nummer tre skulle Anna prova jeans eftersom hon har ett enda par som funkar i värmen, men de är lagade. Jag passade på att glo på folk, förstås. Och kläder.

  • På reastället hängde byxor i ridbyxmodell – vem är snygg i det, liksom?
  • Vem designar tyger nuförtiden? Picasso är väl död? En klänning hade alla möjliga färger och som pricken över i (!) en massa bokstäver ovanpå. Vem vill se ut som Ett vandrande alfabete när hon går ut, liksom?

Äntligen hittade Anna ett par jeans som satt normalt och som inte kostade en miljon! Och äntligen kunde vi strolla ner till Åkanten, eller vad stället heter nu för tiden, och ta var sin kall öl och jordnötter till. Lycka!


Belöningen.

                                                                                                                                                                På Åkanten noterade vi att det bara jobbade unga personer. De var iförda nån sorts jobbuniform som måste ha varit hemsk i värmen – ett slags skjorta av asiatiskt snitt som var knäppt ända upp i halsen! Vi sjönk allt djupare ner i sofforna – och höll på att inte komma upp sen när det var dags att gå. Vi är ju inte så lätta i våra gumpar, precis…

Äta skulle vi göra på Tzatziki, hade vi bestämt. Vi passerade Dômen som förstås var storslagen i solen och vi kunde inte låta bli att fota.


Den här gången blev det mest de två höga tornen. På själva skeppet finns en ängel som jag har försökt fota miljoner gånger. Det blir aldrig några bra bilder… Så jag försökte inte ens!

                                                                                                                                                                 Det var ganska roligt att leka turist i vår egen stad. Vi kände oss nästan som japaner, som enligt allas fördomar ska fota allt – till och med sina egna skuggor… 


Notera den giganiska putmagen på figuren till vänster. Skämmigt!

                                                                                                                                                              På väg mot restaurangen passerade vi Upplandsmuseet, som en gång har varit kvarn. Det var också biskopsbostad i filmen Fanny och Alexander.


Upplandsmuseet och ett pilträd från Tzatziki, vars uteservering ligger nedanför.

                                                                                                                                                         Tzatzikis uteservering är mycket populär på sommaren. Vintertid är den öde, men man kan mysa rätt bra inomhus, i de härliga gamla medeltida rummen. Idag fick vi emellertid köa lite.


Vi fick vänta lite i solen nedanför trappan. Här noterade vi att det finns en öppen hiss för den som är rullstolsburen eller som går med rollator. Hade vi vetat det hade vi självklart gått hit med mamma på hennes födelsedag!!! Attans!

                                                                                                                                                             Det tidigare grekiska ölet Alpha var utbytt mot det lika grekiska Mythos och det smakade minst lika gott. Framför allt smakade det mer än det fatöl vi drack på Åkanten!..


Mythos är lika gott som Alpha!

                                                                                                                                                            Sen var det dags att äta. Vi är ganska konservativa och valde våra typiska förrätter, Anna grillad fetaost, jag het fetaoströra i paprika. Vi fick vänta ganska länge – det var ju massor av folk som skulle äta samtidigt som vi – så jag passade på att notera att damen vid bordet bredvid hade gigantiska näsborrar. Anna noterade att tjejen vid bordet på andra sidan oss såg ut som en häst. Själva är vi ju jättesnygga.

Fotot på min förrätt blev kasst. Min vanliga huvudrätt fanns inte längre på menyn så vi valde kycklingspett. Dessa fick vi vänta på i evigheter. När de kom in var köttet hårt och kallt. Som vanligt hade man i botten på tallriken placerat ett bröd som blivit alldeles soggy av den därpå uthällda tomatsåsen. Tomatsåsen smakade emellertid betydligt godare än vanligt. Potatisklyftorna till badade i fett, så jag åt bara några stycken. Grönsakerna och tzatzikin var fräscha även om en av mina tomater såg lite ledsen ut.

Medan vi åt passerade en tjej med en ljusgrön blomma i håret och blekvita ben. Vid ett bord bakom Anna reste sig en dam med gigantisk kran – och klev rakt in i en parasollstolpe, givetvis med kranen först. Hon skrattade generat och såg sig om ifall nån noterat detta. Självklart observerade hon inte mig, jag observerar så diskret, så diskret…


Anna är också en god och omdömeslös omdömesgill spanare!

                                                                                                                                                              Vidare såg vi en möhippa där alla var fula. Den blivande bruden var fulast. När jag messat över denna observation till fru Hatt undrade hon hur mannen såg ut. Vi var övertygade om att mannen är en kvinna och misstänker starkt att vi lär se följet på Pride.

Hela tiden vi åt var det ett gäng som satt och rökte en bit bort. Värst var en kille i rosa shorts med röda converse. Ingen snygg färgkombo. Men värre stil hade en man jag såg på andra sidan ån. Han var iförd nån sorts beige shortsdress med väst, grön t-shirt och blåa strumpor. Sen fick vi dessert och det var tur det, annars hade jag blivit riktigt elak…


Ljuvlig yoghurtdessert med honung och valnötter! Men den var slafsigt serverad och skulle ha gjort sig mycket bättre i till exempel ett coupeglas!

                                                                                                                                                                Vid det här laget var vi proppmätta och började fundera på hemfärd. För att kunna göra det var vi tvungna att ta oss uppför en skitlång trappa – antingen den utomhus eller den inomhus. Vi trodde inte vi skulle klara det för två bollar kan väl inte rulla uppåt. Men vi lyckades!


Vi lyckades ta oss till en busshållplats…

                                                                                                                                                                   Vid busshållplatsen fick vi vänta ungefär en kvart. Under tiden noterade vi en tjej med ridbyxlår och underbett. Underbettet kunde hon givetvis inte hjälpa, men ridbyxmodell på byxa är aldrig sniggt. Aldrig. Precis när två jättetjocka och jättemätta tanter skulle slå sig ner på bänken i busskuren hann två jättetjocka killar före. Den ena visade sina rosa kalsonger där bak. Med post. Inte fint.

Till sist kom vi hem, kollapsade i soffa och fåtölj. Anna slumrade till ett halvtimmeslångt TV-program jag spelat in kvällen före. Sen gick vi och la oss – efter tandborstning och tandtrådning, förstås. Anna sov hela natten, jag hade ju lingonen att tänka på, så min natt har varit jobbig. Dessutom drömde jag om matlådor på min blivande arbetsplats…

Read Full Post »

Ja, när jag läser rubriken har jag svårt att se den röda tråden i torsdagens Babel. Vi får se om jag finner nån!..

Veckans dokudiktare var en för mig helt okänd förmåga, Pamela Jaskoviak. Nåväl, som vanligt spolar jag snabbt förbi de inslag som handlar om dokutramset, så jag förblir väl ovetande om vem hon är. (Nejrå, jag har googlat!)

Första gäst i studion var den unga amerikanska författaren Nicole Krauss, vars senaste bok heter Det stora huset och i dess centrum befinner sig ett skrivbord. Nicole Krauss är förvånande nog uppskattad av såväl kritiker som läsare. Släktskap, arv, kärlek och förlust är teman i hennes böcker. Det judiska arvet och det egna barnafödandet har naturligtvis påverkat den här författaren! Diskussionen kom också in på författarskap/skrivande i motsats till barn – vad är viktigast? Går det att ”ha” båda parallellt?

                                                                                                                                                                                                  Nästa inslag handlade om noveller på Twitter. På japanska. De börjar och slutar på 140 tecken. Nyligen kom den första Twitternovellboken ut i Japan. Dess stora stjärna är Mica Naitoh. Redan på 1400-talet skrev man kort i Japan, så det är egentligen inget nytt. Haiku är ett exempel på kort diktning från 1600-talet. Naturligtvis får man in fler ord i ett japanskt tecken än i ett svenskt. Lättare att skriva kort i Japan, alltså!

Nawal el Saadawi var nästa gäst. Denna egyptiska författare och feminist som varit med om revolution helt nyligen, suttit i fängelse, tvingats att leva i exil. Det litterära genombrottet kom på 1970-talet – med en essäsamling. Förra året kom hennes senaste roman ut på svenska, Den stulna romanen. Författaren, som drömde om att bli dansare, som blev läkare, som blev… författare. Skälet? Författare kan rädda så många fler liv än läkare! Den här kvinnan är verkligen urhäftig! Vilken glöd!

Intervjun gled sen vidare i ett reportage i Kairo för att ta reda på vad som händer i litteraturen under i revolution. Bland annat intervjuades författaren och tandläkaren Alaa al-Aswany. Det har till exempel visat sig att den politiska revolutionen också har inneburit en litterär revolution. Tidigare var det hård censur av böcker. Idag är reglerna… oklara. Och böcker säljer som smör i Egypten!

Tillbaka i studion igen hade journalisten och förläggaren Svante Weyler anslutit sig. Bland annat diskuterade man de osynliga författarna. Svante Weyler pratade om Berlinmurens fall och de därefter uteblivna litterära verken – författarna hade inte skrivit under diktaturen. Och de stora författarna under Mubaraks diktatur vänder kappan efter vinden, menade Nawal el Saadawi.

                                                                                                                                                     Veckans boktips var böcker som den nya ledaren i Egypten borde läsa:
Svante Weyler: En tysk mans historia av Sebastian Haffner
Nawal el Saadawi: Den stulna romanen av Nawal el Saadawi

Read Full Post »

Older Posts »