Blindstyre

Ett o-synligt inlägg.

---

 

Nu är jag nästan lika blind snart som den blinde spelemannen på tavlan som inte längre är i min familjs ägo tack vare en lurendrejare. (Men DET är en annan historia!)

Det är kväll. Mörkt ute, mörkt inne. Jag kom nyss hem från Stormarknaden där jag hade turen att få tid för en synundersökning kl. 18.30. Den här gången dissade jag min vanliga optiker. Att som kund sen många år tillbaka (1991) få vänta en vecka på en synundersökning köpte jag inte. Synsam runt hörnet såg till att jag bara fick vänta en halvtimme.

Det var två år sen jag kollade synen. Då blev det en smärre chock och jag fick inte nån bra hjälp hos min ex-optiker. Jag hade inte råd att göra mer än undersökningen, heller. Idag träffade jag en optiker som förstod mig och snackade samma språk. Utan att vare sig skämta eller föreläsa gav hon mig de alternativ som finns.

Chocken blev inte mindre den här gången. Synen har förändrats mycket sen 2013. Till exempel är jag ett sånt blindstyre att jag balanserar på gränsen till att få köra bil med den styrka på linserna jag har idag. Mitt brytningsfel har heller aldrig varit korrigerat, endast närsyntheten. Och nu på äldre dar… långsyntheten. Det här att behöva läsglasögon för att ägna mig åt det jag gillar mest: att läsa.

Jag betalade 550 kronor och fick mitt recept. Tog rulltrappan upp och gick och käkade en supergod Chicken Vindalo, het så att ögonen tårades, medan jag funderade hur jag ska hantera situationen. Tankarna malde på rätt bra. Det går ju inte att jobba som konsult-redaktör om en inte ser. Om en är halvblind.

En halv mygg uppvärmt kaffe och tvättmaskinen som jobbar i bakgrunden. Jag har tänkt. Jag har nätshoppat linser i horribla styrkor, tycker jag själv. När jag får linserna kan jag prova ut läsglasögon, ett antal par av den billiga sorten. Krångligt när en har olika styrka på ögonen, bara. Men så får det bli. Hoppas det funkar…

Det får bli billiga läsglasögon sen.

Ett stort och varmt TACK till Karl-Bertil, vars generositet gjorde att jag kunde betala för både synundersökningen och tre månaders endagslinser! Du är GULD!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Glädje och sorg, slappande och stress

Ett inlägg i vilket finns såväl glädje som sorg och ett stort mått stress.

---

 

Det blev en riktigt skön och slapp kväll igår. Maten lagade sig själv, nästan – räkor med tillbehör. Det var bara att koka ägg, skiva desamma samt en avocado och sen ställa fram detta och det övriga. Vi åt ganska sent och i alla fall jag var rejält hungrig. Det var länge sen frukost och eftermiddagskakan. I kylen låg sen länge ett italienskt billigt chardonnayvin som passade alldeles utmärkt till räkorna! Och som alltid när vi har ätit räkor är uppdelningen den att jag går ut med skalen till soprummet och Fästmön diskar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter maten hängde vi med på prinsbröllopets middag via Sveriges Television. Vi lyssnade på talen, vi kollade vad de åt, blomsterarrangemang, kläder, kyssarna, bröllopstårtan, brudvalsen… Det kändes nästan lite som om vi var med och delade parets glädje.

En tröstebukett med gerbera som jag fick en gång.

Men mitt i glädjen fanns också sorgen för så många den här dan. Under kvällen kom ett tredje dödsbud på två dar, detta tredje om att Magnus Härenstam gått bort. Nu har han joinat Brasse och Eva en trappa upp och jag misstänker starkt att inte en dag blir tråkig där. Här nere på jorden fattas han emellertid, liksom ett par andra människor som har ryckts bort från sina nära och kära nyligen och alldeles för tidigt. Jag önskar jag kunde trösta, men döden är så oåterkallelig och inget jag säger eller gör gör nån skillnad. Smärtan finns där i alla fall och de döda förblir döda. Det har gett mig mycket att tänka på och fundera över och delvis förändrade perspektiv på vissa saker.

Blandade känslor i mig.

Det var med blandade känslor jag gick till sängs i natt, även om jag flamsande försökte mig på en vals med Anna innan läggdags. Det är bara att konstatera att vi inte kan dansa tillsammans, trots att vals är bland de enklaste danserna.

På morgonsidan hade jag en fruktansvärd mardröm. Jag har fortfarande hjärtklappning och tryck över bröstet, för jag blev otroligt uppstressad. I drömmen hade jag varit i en affär och storhandlat. Jag hade min bil i ett parkeringshus. Av nån anledning glömde jag ställa in mina matkassar och en bokkasse i bilen – innan jag gick (!) därifrån. När jag kom på detta rusade jag tillbaka till parkeringhuset. Då var inte bara mina kassar borta utan även min älskade Clark Kent*! Jag sprang upp och ner i trapporna i parkeringshuset, men ingenstans fanns varken bilen eller mina saker. Det sista jag gjorde var att åka en rulltrappa inne i affären. När jag stod på toppen av rulltrappan lyckades jag tappa min plånbok också. Jag SPRANG (tro mig, jag springer ALDRIG i verkligheten!) nerför trappan. Som tur var hittade jag min plånbok bland grönsakerna. Där hittade jag också en bok från min borttappade bokkasse. Den boken var allt som var kvar…

Kanske min dröm var bilden av det som blir kvar efter mig: en bok? Jag tolkade drömmen lite på det viset. Därför fotade jag ett par av mina att läsa-högar bara för att visa att det inte är dags för avfärd än. Jag ska bara läsa de här böckerna – och några till – först…

Två av mina att läsa-högar. Det finns fler…

*Clark Kent = min bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På resande fot

Ett resande inlägg.

---

 

På resande fot…

Ja jag har varit på resande fot. Det är därför jag inte har bloggat. Jag ser ju att både troll och vänner oroligt/nyfiket besöker min blogg, men jag skrev att du skulle slippa mig resten av dan igår efter det enda inlägget – och det gjorde du! Jag försöker att hålla det jag lovar, även om jag inte alltid klarar att infria DET löftet (att hålla vad jag lovar, alltså).

Hur som helst, resan gick bra på ett fullsmockat morgontåg. Vankade runt på Östermalm i Stockholm i ösregn och det är inte så mycket mer att säga om det. Jag värmde mig med en surdegsbulle och nybryggt kaffe innan jag skred till verket, det vill säga jag skred inte till nåt ställverk eller patentverk eller ens en verkstad eller huvudvärk utan till ett medieföretag.

Under kaffekvarten smyglyssnade jag intresserat till en mormor med liten dotterdotter som fikade vid bordet bredvid. Mormor använde inte nåt bebisspråk. I stället anade jag en svag accent av östgötska. Den lilla flickan, glasögonprydd, satt med dinglande ben och åt sin bulle utan att slafsa och spilla. Det var en sån connection mellan de två att jag kände mig extra ensam. Och tänkte på min egen mormor, som gick bort alldeles för tidigt. Men jag mindes också att mormor och jag brukade gå på konditori då och då. En del saker förändras uppenbarligen inte – och när det gäller somt är det inte så dumt.

Men det var alltså efter kaffekvarten jag skred till verket uppför en backe. Vad som hände där tänker jag inte skriva så mycket mer om, för…

it’s for me to know and for you to find out.

Ett och annat ytterligare ord släpps i ett lösenskyddat inlägg senare. Jag kan emellertid avslöja att Arne Anka var med mig på toa.

Mitt presskort och min bok behövdes båda två igår.

Tunnelbanebiljetten krånglade när jag skulle hemåt igen. Hade det inte ösregnat skulle jag självklart promenerat och gjort som alla andra som är i Stockholm just nu: fotat körsbärsträden i Kungsan. Men det regnade fortfarande och jag ville komma hem. Den nitiska spärrvakten tog god tid på sig att ringa efter hjälp. Kön bakom mig växte. För en enda hållplats resa. Till sist tror jag att vakten insåg hur befängt det var och släppte igenom mig. Och min biljett var naturligtvis helt OK, jag är inte en sån som förfalskar saker!!!

På tåget blev jag smått illamående, men jag kom långt i min bok på gång trots åksjukan. Den är riktigt spännande och jag kan inte förstå att jag har fått för mig att nån av författarnas andra böcker var dålig. Inte heller hittar jag nåt jag har skrivit om nån annan av deras böcker. Kanske har jag drömt?

Bussresan hem gjorde mig inte mindre illamående, så jag slängde om kläder och tog mig ett par mackor. Tänkte att det kanske var lunch som fattades. Nja, det hjälpte inte mycket. Jag hann i all fall att hämta Fästmön när hon slutat jobba. Vi for till Morgonen och sen till Himlen där vi fikade och jag åt en banan. Sen slängde vi sopor och for in till Tokerian för att köpa middag. Träffade Trevlige F bland alla trötta fredagsshoppare. Hemma i New Village damp vi sen ner på våra rumpor och blev sittande – först i köket, sen i soffa respektive bästefåtölj. Lite läsning och The Team på TV fick avsluta fredagskvällen. Mina ögonlock var tunga som bly, tankarna snurrade emellertid efter dagens intryck och nånting har börjat gro inuti.

Här är några bilder från min gårdag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det strålande väder i Uppsala! Himlen är blå och bara några få lätta moln finns att skåda. Aprilsolen har hittat hit igen och vi ska åka på en loppistur för att titta på grejor, inte köpa nåt.

Men vad ska DU göra idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Som vanligt svarar jag på alla publicerade kommentarer!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: Murder is easy

Ett inlägg om söndagens Miss Marple-film.

Sedan förra söndagen har 7:an börjat visa söndagskvällens Miss Marple-filmer en timme senare. Då orkar inte Lillkickan se, för hon ska upp tidigt och jobba. Jag avnjöt därför ensam Miss Marple: Murder is easy igår kväll.

Miss Marple råkar på märkliga mord på landsbygden den här gången.

Den här gången träffar miss Marple en kvinna på tåget. Kvinnan berättar mycket osammanhängande om ett antal mord. Hon avslutar med att säga att hon nog själv är nästa offer. Och mycket riktigt: nån knuffar henne nerför en rulltrappa i London så hon slår ihjäl sig. Miss Marple ser dödsrunan och kan förstås inte låta bli att åka till den lilla byn och ta reda på vad som försiggår. Till synes kloka människor dör på märkliga sätt. Självklart blir de mördade!

En ganska typisk Miss Marple-film, med märkliga mord och många som tas av daga i en liten by. Ganska spännande. även om jag förstås listar ut delar av berättelsen bakom. Det blir ett Toffliskt medelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »

Resecentrums utemiljö prisas

Miljön är trivsam, estetisk och välfungerande. Så lyder motiveringen som till att det är Resecentrums utemiljö som får lokalblaskans Stadsmiljöpris i år.

För sjätte gången delas priset ut. Och det som prisas är Centralpassagen, Järnvägsparken och Kungsgatan, det vill säga miljön kring stans Resecentrum. Lokalblaskan har grundat sin motivering på såväl konst som funktion – och så planteringar. Totalt får de tre upphovsmännen 25 000 pix att dela på.

Lustifikt och annorlunda konstverk.

                                                                                                                                                           Själv fick jag en guidad tur av Elias för en dag i maj. Det var riktigt roligt att se hur fint det har blivit. Hela centrumet känns emellertid inte helt färdigställt ännu och jag tror att man kanske ska se över vissa saker så att de till exempel anpassas bättre för personer med funktionshinder. För övrigt tycker jag att vi kan vara stolta över vårt nya Resecentrum. Men när man läser kommentarerna till UNT:s artikel på nätet undrar man om vi är en samling gnällspikar…

Här springer den unge guiden uppför en jättetrappa. Men det ska finnas rulltrappa och hissar också.

Read Full Post »

Felfylld eftermiddag, typ…

Mamma fick skjuts till frissan i eftermiddag och jag åkte hem och vilade öronen en stund. Det var skönt att få vara ensam en liten stund, en knapp timma… Därpå tog jag bilen in till stan, parkerade i utkanten för tio pix i timman i stället för 25 som inne i centrum och traskade iväg till frissan för att hämta mamma. Mamma var nöjd med håret – man kan inte vara annat när man lämnar det i händerna på min frissa M! Jag hoppas mamma uppskattade denna present, men jag tror faktiskt det!

Så skulle vi traska ner till stan. Mamma skulle ÅTER till apoteket (vi har varit där tre gånger på sex dagar…) och sen var det lite grejor hon ville titta på i stan. Men se, det var fel på det mesta! Och skurken var säkert värmen… MEN… det ÄR inte roligt att ha åkt ner på stan i 30 graders hetta för att se till att ens gäst får shoppa enligt önskemål  – och så blir allt bara fel!

1. Först var det fel för att det blåste på sina ställen. Då förstördes frisyren. Men samtidigt kunde vi inte gå i solen, för då hade vi tuppat av, därav skuggpromenaden.
2. Andra felet var på apoteket där de inte hade kapslar av en medicin utan tabletter – eller så var det tvärt om.
3. Tredje felet var på Lindex där vi inte kom upp för rulltrappan med rollatorn.
4. Fjärde felet var att mamma var så torr i munnen och inte hittade sina halstabletter. Därför satte hon sig typ MITT i gågatan på sin rollator och letade efter tabletterna. Som naturligtvis var försvunna. Då sprang jag och köpte en ask vita Läkerol samt en flaska mineralvatten.
5. Femte felet inträffade på Clas Ohlson. Mamma ville titta på en spelare av nåt slag för att kunna lyssna på talböcker i lurar. Men eftersom hon inte hade bestämt sig för om hon ville ha en bärbar eller en mer ”stationär” blev det ju lite svårt… Och det var naturligtvis affärens fel. Eller nej. Det var MITT fel..? (Strax före besöket till Clas hade Fästmön messat och undrade vad vi gjorde och tänkte komma in och joina oss. Jag blev glad och tänkte att nu kanske det blir bättre stämning. FEL! )
6. Sjätte felet var på en bijouteriaffär där ringarna var alldeles för dyra.
7. Sjunde felet skedde på Hemtex för där var det en rysk gubbe som gick på mamma. Dessutom fanns det inga dukar i affären.
8. Vid det här laget insåg jag att det kanske inte vore fel med mat – att det kanske var just mat som fattades. Så vi knatade ner mot restaurangen. På vägen dit gick vi in på Ohlssons tyger för att titta på en vaxduk till mammas köksbord. Där fanns ett trettiotal dukar att välja mellan, men alla var fula.
9. På restaurangen kunde vi inte sitta vid nåt fönsterbord, för alla dessa fyra var upptagna. Det var naturligtvis SUPERFEL! Det bord vi blev anvisade dög inte, vi ville ha ett ljusare. Men där fanns bara plats för två. Suckande och stönande fick vi sätta oss vid det anvisade, mörka bordet. Vi hade just fått in menyerna när Anna äntligen kom. Vi beställde buffé och mineralvatten, men det dröjde lääänge innan vår beställning togs upp och äääääännu lääääääängre innan mineralvattnet kom så mamma kunde ta medicin. För nu hade hon fått ont nånstans också. Jag snodde därför en kaffekopp som Anna såg och hällde upp lite av vårt medhavda mineralvatten. Till slut åt vi, jag fick hämta mat två gånger åt mamma som inget äter och dessutom en tallrik med glass och frukt. Min fortune cookie var den bästa jag fått på länge, men tyvärr blev jag så glad att jag lyckades riva itu lappen! Hoppas verkligen inte detta betyder total otur utan det omvända! Kolla själv:

Kan man hoppas på att nåt som gör mig lite glad också lönar sig???

                                                                                                                                                            Efter mat och nota gick jag efter bilen medan jag sa till mamma och Anna att de kunde sitta fem minuter till och sen korsa gatan och stanna på en parkering där även jag kunde stanna med bilen och lasta in dem och rollatorn. Så skjutsade vi hem Anna till Förorten och jag försökte berätta en historia om Ahlgrens bilar i handskfacket, men blev hela tiden avbruten och till slut blev jag förbannad och fräste i. Då blev det ganska tyst…

Vi släppte av stackars Anna i Himlen och jag åkte och tankade. Det blev naturligtvis fruktansvääääääärt varmt när jag stannade bilen, men jag öppnade alla dörrar. Jag var tvungen att STANNA bilen för att kunna tanka, så AC:n var ju liksom inte igång…

Väl hemma i Nyby igen blev allt som vanligt igen, det vill säga eventuella konflikter sopades under mattan och vi kallpratade och var riktigt trevliga mot varandra. Jag läste ut min jättespännande bok på ballen* medan mamma packade. Upptäckte då ett vackert nät…

Det glittrade i solen…

                                                                                                                                                                Nån spindel såg jag inte till. Vad gäller den andra insekten i min närhet, nässelfjärilen, är den spårlöst försvunnen! Jag fick ett bra tips av Rörmokarsonen vad gäller att locka fram och ut fjärilar som jag hade tänkt prova i kväll. Enligt denne kloke man skulle jag lägga ut färsk frukt på BALKONGEN (inte ballen!) och öppna balkongdörren. Då skulle fjärilen söka sig dit och därmed flyga ut. Nåja, jag sparar på tipset!

Molnen hopade sig på himlen och det började blåsa, men nån åska eller nåt regn tycks inte vara på g. Jag messade JA och berättade att jag skjutsar hem mamma till fredag kväll.

Nu är jag skittrött efter alla fel i eftermiddag och tänker lägga mig platt på kudden och sova så jag orkar köra långt om några timmar. Leksaks-datorn kommer emellertid med, så jag lär inte vara bloggtyst – tyvärr..?

PS En eloge till den trevliga tjejen på Kicks i Forumgallerian som var både hjälpsam och snäll och ordnade till två provre på Korresprodukter!!!

Read Full Post »

Utflykt till Uppsalas nya stationshus

Idag fick jag en guidad tur av Elias i och omkring Uppsalas nya stationshus. Det var verkligen spännande att se!

Om man ska ut och resa måste man fixa biljetter först. Och kolla tider. Och kanske surfa lite…

                                                                                                                                                Elias och jag tyckte att golvet är väldigt fint inne i huset. Men där finns mycket att titta på…

Inne i stationshuset finns sushibar, kafé, apotek och bokhandel. Nästan som en liten galleria!

                                                                                                                                                Huset känns väldigt luftigt och ljust, tack vare glaset, tror jag.

Två våningar med väggar av glas.

                                                                                                                                             Sen gick vi ut och genom tunneln som går under spåren.

Det var livlig gångtrafik i tunneln under spåren idag trots att det är helgdag.

                                                                                                                                              Det finns både buss- och tågtider att hålla reda på.

När går tåget?

                                                                                                                                             Utanför finns ett märkligt konstverk som består av en massa huvuden.

Huvuden i marken, konst som smyckar nya stationshuset.

                                                                                                                                              Det finns både trappor och rulltrappor, men den här trappan är häftigast!

Snacka om att trappa upp… Elias knatade fort som attan, tant Tofflan tog det lite lugnare uppför…

                                                                                                                                              Spåren ser väldigt långa ut.

Vart leder spåren? Ut i den oändliga?

                                                                                                                                               Så började det knorra lite i magarna. Vi inledde med var sin lunchmacka. Elias tog jordgubbsMER till och jag svart kaffe.

Elias ser inte så glad ut, men det var en riktig solskenskille jag hade med mig ut idag. Jag tror han ser sur ut för att han tuggar. 😀

                                                                                                                                            Efter lunchen behövde vi lite dessert.

Morotskaka lät nyttigt och bra, tyckte jag och köpte en.

                                                                                                                                                 Elias brottades med en gigantisk chokladmuffin. Men han fick faktiskt i sig det mesta av den…

Lilleman goffar chokladmuffin.

                                                                                                                                                    Vi såg en tant i cowboyhatt i rulltrappan som vi fnissade lite åt. Sen gick vi och knyckte några tidtabeller och en busskarta.

Så var klockan hämta-mamma-dags och vi traskade iväg till bilen och for till Fästmöns jobb.

En fin guidad tur fick jag! Tack, Elias! 😀

Read Full Post »