Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kommissarie Banks’

Ett sörplande inlägg.


 

Kräftljus

Kräftljusen stod naturligtvis på bordet.

Kräftor ska det vara så här års. Det har jag ätit i augusti sen barnsben. Ja, jag har naturligtvis aldrig ätit med mina ben, jag gör som alla andra: använder munnen. Ett kilo kinesiska jumbokräftor från ICA:s sortiment smockade vi i oss igår. Särskilt jumbo var kräftorna inte. De flesta var ganska små, även om det fanns såna med stora klor. Smaken var god, lagom sälta. Färgen var vackert röd och färgade våra läppar åt orange, den sniggaste färgen.

Men inte blir man mätt på kräftor allena. Fästmön snodde ihop en ljuvlig Västerbottenpaj à la LCHF. Tillsammans med gräddfil, rom (orange, of course!) och hackad rödlök (den hade jag hackat!) blev den vår förrätt. Underbart god! Receptet är förstås hemligt.

Dryck till kräftorna blev Östgöta sädes till oss båda, en starköl till mig och ett vitt, lätt mousserande vin till Anna. Vi drack nog inte snaps för varje snapsvisa som stod på servetten, men vi visksjöng till varje snaps. Skälet till den blyga sången var att vi hade kräftskiva på ballen*. Till skillnad från andra visar vi hänsyn. Vädret var fram och tillbaka igår. När jag hämtade Anna började det regna, men framåt kvällen blev himlen något ljusare och jag kunde duka på ballen. Vi var lite oroliga att vädret skulle locka ut rökbombare. Tack och lov skedde detta inte!

Jag var duktig kicka och raglade traskade iväg och kastade skalen i soprummet. Anna var duktig kicka och diskade. Framåt 21.30-tiden pep mobilen till. Det var Lucille som undrade om jag var vaken. Jag svarade jakande. Efter några minuter dök hon upp, medförandes fyra inlagda gurkor. Riktigt speciell smak. Vi fick nog höra receptet, men det enda jag minns är att det var vitlök i lagen och väldigt gott. Två gurkor smockade vi oss, två sparade vi. Så där gör en riktig kompis – hör av sig ganska sent en vardagskväll och kommer över med inlagda gurkor! Som tack fick hon en öl, som hon smuttade försiktigt på – det är ju arbetsdag idag för henne.

När Lucille hade hasat över till sig, hällde vi ner oss i soffa respektive bästefåtölj och tittade på Kommissarie Banks, som jag spelat in på DVD-hårddisken tidigare på kvällen. Även om det var spännande var inte bara munnarna svidiga av kräftsalt, ögonen sved också av trötthet. Ögonlocken blev tyngre och tyngre, men vi orkade se slutet innan i alla fall jag somnade på vägen till sängen.

Här är några bilder från vår kräftskiva:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Min morgon idag inleddes vid sju.
Jag har skrivit och administrerat, trots en inte så skön halsbränna. Utanför regnar det lätt. Vår dag är inte inplanerad alls. Det är sånt som Anna behöver dessa sista skälvande semesterdagar innan jobb och ansvar faller på henne igen. För övrigt tycker jag att folk klagar alldeles för mycket på att de måste jobba efter att ha haft betald semester i en månad eller mer. Sluta genast med det! Var lite jävla glada och tacksamma i stället för att ni har jobb!


Och avslutningsvis vill jag förstås ställa den klassiska frågan: kräftor eller surströmming – vad föredrar DU??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon inte är så bra på att lyssna, alla gånger, men att hon gärna vill hjälpa om hon kan.


 

Tofflans öra, kind och öga

Det är inte alltid jag lyssnar, mina stora elefantöron till trots…

Det är inte alla förunnat att känna sig behövd. För egen del försöker jag ta alla chanser till det, eftersom jag har begränsade sociala aktiviteter bortom cyberspace, det vi kallar In Real Life. Sen vill jag gärna hjälpa om jag kan. På intet sätt är jag emellertid nån expert på att lyssna även om jag försöker mig på det. Idag hade jag ett uppdrag hos L och Annas snälla mamma på eftermiddagen. Men det var ett par saker jag skulle fixa först under förmiddagen. Bland annat skulle jag slänga in lokalblaskan till Lucille & co. Inte hade jag tid att lyssna då, inte. Jag blev bara irriterad på att deras lås var så knäppt. Sen insåg jag att de redan hade kommit hem… Sååå pinsamt – även om det faktiskt var Lucille som hade sagt att de skulle komma hem först i kväll… Vi fick en kort pratstund medan jag förberedde min avfärd. Utan att gå in på närmare detaljer kan jag bara hålla med om att vissa sjukdomar är hemskare än andra för närstående.

Dator med windows

En Samsung försökte jag få lite bättre fart på idag.

Hos L och Annas snälla mamma var det lite teknikstrul och ”städning” som behövdes. Jag tipsade om en del tricks och förenklingar samt gjorde några smärre ingrepp. Inte vet jag om deras dator piggnade till, men jag tror det. Medan den jobbade på enligt mina kommandon intog vi kaffe på en inglasad balle*. Det kom naturligtvis en insikt till mig att så skulle jag också vilja ha. Inglasat, alltså. Men… det är ju det där med att kunna betala…Drömmar är gratis, fast tänk så man skulle kunna förlänga utesittarsäsongen både framåt och bakåt. Sen grejade jag lite till med en mobiltelefon som vägrade ringa upp andra telefoner. Dessvärre fick jag ge upp. Detta i sin tur gör nog att ägaren blev mer motiverad att inhandla en smartphone. Det tror jag blir jättebra.

Sin familj och sina vänner hjälper en för att en vill. Betalt tar man inte. Men jag såg i ögonvrån hur Annas snälla mamma kom med en grön påse när det drog ihop sig för avfärd för min del…

Grön påse

En grön påse…


På hemvägen köpte jag fisk till middag. 
Inte kunde jag motstå att inhandla ett paket frysta, röda godingar heller. Och HEPP! så försvann en tiondel av månadens matpeng. Men det skiter jag i. Ska inte jag få äta kräftor bara för att jag är arbetslös?

ICAs jumbokräftor

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.


Vid garaget hemma i New Village 
träffade jag en granne som alltid har varit väldigt vänlig. Vi brukar småprata lite när vi ses vid våra bilar eller på affären, men idag tog vi sällskap en bit. En del av ett livsöde fick jag höra. Det gjorde att jag inte kunde låta bli att lämna mitt visitkort och ärligt säga

Ring om du behöver hjälp! Så länge jag är arbetslös har jag för det mesta tid.

Sen gick jag hem och strök kläder och funderade lite på vad jag ska packa. Jag bestämde mig också för att inte satsa på att stressa fram nästa bokrecension, utan den får göras när vi har kommit hem igen. I kväll vill jag vara lat och se en Kommissarie Banks som jag spelade in från SvT på DVD-hårddisken igår kväll. Först blir det emellertid middag. Till firren kokar jag färskpotatis (hoppas att dillen lever!) och serverar romsås.

Och nu undrar du väl vad det var i den gröna påsen??? En burk och fyra askar plockade jag upp…

Svart vinbärssylt, hallon, blåbär och kantareller

En burk och fyra askar med gott från naturen!


Det var en burk svartvinbärssylt, 
två askar med bär (blåbär och hallon) och en ask med kantareller. Varifrån den svampen kom har jag en viss aning om. Hoppas det svider riktigt ordentligt för den så kallade ägaren som inte riktigt har koll på gränser och allemansrätt…


*inglasad balle = inglasad balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sista lördagen i Metropolen Byhålan.


Det är faktiskt så
att jag är övertygad om att det dröjer innan jag kommer tillbaka hit. Och kanske är det denna känsla som gör mig vemodig i natt. Men jag ska hur som helst försöka sammanfatta min dag i ord och bild och försöka att inte låta det negativa och ledsna ta över.

Efter många om och ett antal flera men kom vi iväg för att handla. Då hade jag i nån sorts förvirrat tillstånd rivit runt i skåp och väskor efter en påsjävel som jag hade mitt trådlösa modem i. Ingenstans hittade jag den! Jo, till sist. Flera timmar efter hemkomsten från vår shoppingur… Släktdrag, det där att lägga saker på så bra ställen att man inte hittar prylarna själv..?

Vi fyllde på mammas förråd av mat och andra förnödenheter och köpte blommor till kyrkogården. Mamma passade på att fylla på sitt sminkförråd också. Den lilla utflykten tog över två timmar, men både mamma och jag blev nöjda. Och äntligen kunde vi prata lugnt och sansat om total årsskötsel av graven. Det är ohållbart att mamma ska behöva be folk om hjälp hela tiden, lika ohållbart som det är för mig att åka 60 mil för att plantera blommor eller tända ljus. Jag har kollat priser nu i kväll och att dela på en tusenlapp om året har vi råd med. Ett tag till.

Dagens middag hämtade jag från Nattkröken. Jag var första kund idag. Han kämpar verkligen hårt, den där korvkioskkillen! Jag hoppas att han fortsätter kämpa för nåt som faktiskt är kultur…

En kvart över sju lämnade jag mamma och gick ner till hamnen för att träffa vännen FEM. Vi hann träffas en stund, alltså, innan jag åker. Kanske skulle jag ha åkt hit nästa vecka i stället, men nu är det som det är. Jag har varit här i nästan tio dagar. Dags att fara hem.

När man inte ses så ofta inser i alla fall jag att man vet väldigt lite om varandra. Ja FEM vet säkert massor mer om mig än jag vet om henne, men jag fick ändå en del glimtar från ett liv och en tid som jag inte har varit delaktig i. Om vi bodde närmare skulle vi absolut träffas oftare. Vi delar nämligen en stor passion – böcker. Naturligtvis blev det en hel del snack om litteratur, men också om film. Sen hade jag liiite svårt, periodvis, att koncentrera mig på vad FEM sa. Det var så mycket lustigt folk i omlopp att jag inte kunde låta bli att glo. Jag erkänner!

Ett stort sällskap på stället dit vi gick för att dricka kaffe och äta kakor respektive ta en öl hade nån sorts lek för sig, såg det ut som. Typ Hela Havet Stormar. Eller också var alla i sällskapet allmänt förvirrade. Ingen av dem satt stilla många minuter. Efter ett tag serverades de mat. Som på en given signal steg alla damer i sällskapet upp, tog sina tallrikar och försvann in i restaurangen. Några kom tillbaka med sina tallrikar efter en stund, medan andra återvände tomhänta. Lämnade de tillbaka maten, eller vadå? Sista gången jag tittade hade de som gjort sig av med sina tallrikar fått nya tallrikar – med annan mat. Jaa, det var snurrigt värre! Dessutom tycker jag inte att alla passar i shorts. Eller, jag skiter i vad folk har på sig hemma, men inte på en restaurang. Om jag hade ätit på stället skulle jag ha mått smått illa av det jag såg – motsatsen till fägring i uttrycket

kvinnlig fägring…

FEM och jag tog en promenad längs kanalen och FEM visade mig den nya bron. De har röjt ur vid sidan av kanalen och gjort fint med nya bänkar etc. Här skulle jag gå ofta om jag var bosatt i stan!

Strax före klockan 22 var jag hemma, lagom i tid för att umgås en stund med mamma framför TV:n tillsammans med Kommissarie Banks. Ja, det är väl bara att säga som det är – jag är en tant.

I morgon ska jag försöka komma iväg runt 13-tiden, för jag vill köra till Sommar i P1. Men man vet aldrig. Klockan har sprungit iväg nu och den blir väl närmare två innan jag kan posta det här inlägget.

Här kan du se en del av mina upplevelser under lördagen i fotoform:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en lördagskväll hos mamma.


I afton var Findus vår kock.
Mamma åt nån grismuskel, jag kycklingdito. Det var rätt OK med en öl till.

Findusmat
Findus kockade. 


Efter maten tog jag en promenad ner till sjön.
Då var klockan runt 19. Jippot pågick fortfarande och jag såg en löpare komma stapplande på gatan – som var avstängd för biltrafik. (Hört det förut?)

Passerade mitt favorithus här i stan och lyckades fånga ett av husets torn med iPhonens annars rätt kassa kamera.

Hus med torn
Ett hus med torn.


Vätterpromenaden var grå och trist,
men det var ändå ganska varmt. Mamma hade ont och orkade inte gå, jag haltar fram igen eftersom hälhelvetet gör ont efter källarfixandet. Överväger att lära mig gå på händerna (har jag aldrig kunnat, men vaffan, jag är utvecklingsbar!) i stället för på mina onda fötter…

Vätterpromenaden tiltad
Försöker gå på händerna.


Ganska folktomt nere vid vattnet,
men ett par funktionärer såg jag samt ett par som stod och metade. Bron stod kvar även i kväll.

Bron junikväll
Den stod kvar i kväll. 


Kvar fanns också pilträdet
vid den lilla bryggan där jag åkte skridskor ett par gånger som barn. Ja, när jag var barn, på stenåldern, åkte man inte på nån konstgjord skit-is utan på riktig is, frusen ovanpå Vättern.

 Pilträd
Pilträdet är också kvar.


Sen gick jag hem till mamma
som satt och retade upp sig på typ ”allt” på TV:n, men Anne Lundberg i synnerhet. Det var svårt att njuta av Kommissarie Banks eftersom jag hela tiden måste försöka svara på frågor… Men jag hade vissa njutningsmedel så att det blev uthärdligt…

Lördagsgodis
Njutningsmedel.


I morgon ska jag ner i källaren igen
eftersom det plötsligt dök upp flera saker. Därefter blir det storhandling samt besök hos pappa. Och så äter vi kinesiskt i morgon kväll. Findus får ledigt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en kamp mot snedställda möbler, byråkrater och annat.


Uppdaterat inlägg:
Mamma hittade lite mer grejor i kväll som ska ner i källaren. Jaha, i morgon blir det nyordning i källaren igen…

Kassar med ljusstakar
Lite mer till källaren… 


Det har grejats i mammas källarförråd.
För nåt år sen påbörjades ventilationsarbeten i huset där hon bor. Hantverkarna behövde tillgång till hennes källarförråd, vilket de fick. Men de fick förstås flytta på alla hyllor och grejor på egen hand så att de kom åt det som skulle åtgärdas. Tror mamma närde nån förhoppning om att de skulle flytta tillbaka saker och ting också. Svar: Nej!

Mamma är både äldre och rörelsehindrad, så hon kunde inte flytta möbler och tunga lådor på egen hand. Hon kan faktiskt inte ens gå ner i källaren eftersom trappan ner är brant och inte har nån ramp för rullstol eller rollator. Det tog flera månader, förresten, innan hon fick tillbaka nyckeln till sitt förråd, så hon har inte ens kunnat engagera nån att hjälpa henne. Bovärden har lovat att göra det. Grejen är bara att det har blivit indragningar på bovärdar. Och de som jobbar har inte haft tid. Mammas dotter, det vill säga jag, bor 30 mil härifrån. Den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket och inte orkat åka 2 x 30 mil. Före dess genomgick jag en bukoperation som innebär att jag inte fick ägna mig åt tunga lyft, in fact, inga lyft alls den första månaden. Jag fick inte heller köra bil på en månad.

Jag tog en tur ner för att byta glödlampa i taket och kolla på förödelsen. Det jag såg gjorde det omöjligt för mig att låta bli att ingripa. Tyvärr tog jag inget före-foto, men en gigantisk och tung hylla, som i vanliga fall står upptryckt mot ena kortväggen, var ställd diagonalt i förrådet. Alla kartonger och väskor var upptryckta mot andra väggen. Mitt i förrådet stod en glasdörr från vardagsrummet och kilade fast hyllan. Mammas rullstol stod mitt på golvet.

Det går ju aldrig att göra fint i ett förråd, tycker jag, men jag försökte åtminstone göra logiskt. Fast först baxade jag hyllj#¤%&{n på plats. Svetten rann. Mina rena mjukisbrax blev dammbruna på knäna. Ja för jag fick liksom krypa och kräla under hyllan också. Till slut gick det och så här blev slutresultatet:

Mammas källare andra väggen
Inte fint men logiskt.


På översta hyllplanet ligger smålampor,
småhyllor och två kartonger med prydnadssaker. Mittenhyllan innehåller julsaker, påsksaker och mammas resväska på hjul. På nedre hyllplanet finns extratäcken och -kuddar och vinylskivor, det vill säga sånt som man inte drar fram så särskilt ofta.

På motsatta kortväggen finns en väggfast hylla med stång. Där hänger klädgarderober. Nedanför står tre extrastolar och en gammal träkista.

Mammas källare ena väggen
Klädgarderober och extrastolar.


I mitten står glasdörren
till lägenhetens vardagsrum, en stege samt mammas rullstol, lättåtkomlig – för den som kan ta sig ner för källartappan.

Mamms källare rakt fram
Rullstol, stege och dörr.


Jag fotade och visade mamma bilderna,
förklarade hur jag hade ställt saker och ting. Hon blev nog nöjd, tror jag, för hon tyckte att jag skulle ta en kall öl som belöning. Det gjorde jag och det var förstås underbart gott!!!

 En kall starköl
Underbar belöning!


I mammas gömmor i köket
grävde hon fram ytterligare en belöning – en fin gammal burk med blommor på. Den ska få följa med hem till Uppsala.

En fin burk
En fin burk som följer med till Uppsala.


Mamma har många fina saker,
men nåt som jag alltid beundrar är ett par gamla stolar. Stolarna är gamla på riktigt, för att klädseln på dem sägs vara original. Enligt mamma är det pappas farmor Mabel som har broderat sitsar och ryggstöd. Mamma har paret, men här är en av dem på bild:

En fin stol
En fin stol! Dess make/a står utanför bild.


I övrigt har jag försökt förstå ett brev
om kommunens nya färdtjänstregler, regler som gäller från och med den 1 juli, det vill säga nu i veckan. Om detta kommer ett särskilt inlägg, för jag är riktigt förbannad, på ren svenska, för att byråkraterna inte kan skriva på… ren svenska!

I kväll är Findus vår kock eftersom jippot har stängt av här runt omkring så vi inte kunde åka iväg och handla med bil. Sen blir det TV-deckare och prästostbågar och före dess kanske en promenad. Om vädret håller sig. Himlen liksom öppnar sig då och då och det har åskat så lamporna här har blinkat!..’


Livet är kort.

Read Full Post »

Torsdag och som vanligt dags för veckans höjning (glass) respektive sänkning (kass). Och det är inte svårare än så här:

Glass

 

Kass

Read Full Post »

Klart det skulle komma ett bakslag! Om det kändes som vår i luften kan jag meddela att det är vinter idag igen. Fem grader kallt var det vid halvsjutiden i morse när jag tuffade iväg med Fästmön i en skinande ren bil till jobbet. Här kommer en gammal vinterbild i stället som du kan njuta (?) av:

Det var vackert även för ett par år sen.


Det är ett väld
igt vackert ljus ute idag. Det skulle verkligen bli bra bilder. Men jag håller mig inne, har just lyckats ta mig ur sängen. Jag har i skrivande stund knivar i magen (den nedre) och inte ens värktabletter eller bloggning hjälper. (Min bloggvän Klara och jag är rätt lika där i det faktum att vi använder bloggandet för att glömma vår smärta.) 

Så här känns det idag när jag ska beskriva smärtan.


Anna skulle egentligen ha jobbat 12 till 21 idag,
men det blev ändrat till 7  till 16. Skönt, för då får vi lite kväll. Igår såg vi slutet av Andra chansen tillsammans och den superbraiga Kommissarie Banks. Sen orkade vi nästan inte gå och lägga oss…

Mina köksstolar har haft bortamatch i natt, de var ju på kalas igår och har fortfarande inte kommit hem. Ska jag bli orolig? 😉

Idag blir det nog inte många knop, jag har för ont, helt enkelt. Jag ska glo i lokalblaskan och bestämma mig huruvida jag ska strypa betalningen till prenumerationen eller inte. Och så ska jag läsa min personaltidning Resurs som kom hem i postboxen häromdan. Ska väl också kika på den del av Andra chansen som jag missade igår kväll.

Read Full Post »

Older Posts »