Semestertyper vi ogillar – mänskliga sommarplågor

Ett inlägg om sommarens mänskliga plågor.

---

 

OBS! Det här inlägget är kategoriserat som trams och ironi. Ta därför nedanstående för vad det är. Eller, om du är humorlös, läs inte!

 

Så snart värmen, sommaren och semestern kommer dyker de upp. En masse! Jag talar om mänskliga sommarplågor. Semestertyper, det vill säga personer som, enligt Metro, skiftar personlighet och blir outhärdliga att umgås med. 

Precis som regniga dar dyker de upp, de mänskliga sommarplågorna. Enligt Metro finns det fyra typer som vi älskar att hata. Läs och gör din egen bedömning! Mina åsikter och spontana reaktioner finns förstås med!

1. Strandskrålaren
   Strandskrålarens högsta dröm är att vara huvudattraktionen på en musikfestival. Men h*n är inte så musikalisk och får nöja sig med ett begränsat område, som till exempel en strand. Där plockar h*n fram en gitarr eller en musikanläggning.
   Min åsikt: Otroligt störande typ! Helt i klass med människor som skriker privata dialoger i sin mobil.
   Min spontana reaktion: Jag vill inte höra!
2. Gnällspiken
   Personen hatar sommaren och värmen och semestrar helst i november. Håller sig gärna undan, men råkar du träffa på typen kan du förvänta dig en tirad om vädret (”det var mycket bättre förr”). Strandhäng och öl på uteserveringen är inget för typen.
   Min åsikt: Rätt vettig människa!
   Min spontana reaktion: Rain rules! Fast öl kan man dricka jämt, oavsett väder!
3. Sportfånen
   Sportfånen passar in sin semester helt och hållet efter VM, EM, OS och allt vad det nu heter. Att umgås med typen innebär alltid nån form av sport.
   Min åsikt: Inte min typ!
   Min spontana reaktion: Uschaaan! På ren östgötska.
4. Grillkungen
   Denna typ känns igen på lukt och rök som sprider sig i hans kvarter. H*n lagar inte mat i vanliga fall, men under sommaren blir h*n plötsligt expert på allt som har med grillning att göra. Det enda du kan göra är att hoppas på en regnig sommar…
   Min åsikt: Besserwissrar och skrytpell*r, har jag insett att grillkungar är.
   Min spontana reaktion: Regndans.

Så… Är DU nån av typerna och vilken typ tycker DU mest illa om??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

En grillkung in action.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 17: Knopp och Knäpp

Ett hissigt och dissigt och inte så fnissigt inlägg.

---

 

Torsdag och då levererar jag som vanligt en lista över den gångna veckans toppar (knopp) och dalar (knäpp). Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mitt liv för tillfället. Men jag lever. Och livet, min vän, det är en gåva!

Knopp

• Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles (Ett TV-program som berörde mig.)
• Härlig påsk i Himlen (Det blev så fina dagar, trots vissa eländen och gnällspikar)
• Det lilla ordet tack (Tänk vad det betyder mycket!)
• Drömintervjuer på gång (Jag hoppas på alla tre, men…)
• En bra behandling (Fick känna mig lite smärtfri en stund!)

Knäpp

• Frustration (Jag har svårt att se vad jag kan göra och ser hellre vad jag inte pallar med att fixa just nu.)
• Utgångna presentkort (Dåligt, Interflora, att era presentkort bara gäller i två år!)
• Två steg framåt och ett steg bakåt (Ungefär så funkar min rygg just nu.)
• The girl with the dragon tattoo (Varför gjordes den filmen?)
• Tänk på ett tal (Varför skrevs den boken? Eller åtminstone, varför läste jag den?)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Födelsedagsfirning på golvet, under bordet

Ett födelsedagsinlägg med en hel del gnäll.

---

 

Blåsippor i glöggmugg, plockade tidigt på födelsedagsmorgonen av äldsta dottern.

Det var Fästmöns födelsedag igår. Och oavsett mående ville jag självklart åka dit. Nu hade jag bara hunnit få hem presenter i form av böcker. Tack, Bokus, för att ni finns! Jag hade inte haft möjlighet att skena i affärer. Därför gjorde jag ett litet presentkort att användas i valfri klädaffär. Och så tog jag med en flaska Amarone från vinskåpet. Alltid något.

Födelsedagsbarnet godkände inte heller den här bilden, men det skiter jag i. Hon är så söt!

Anna hade blivit firad av några av barnen samt mamma och pappa tidigare på dan. Till kvällen var det min och de två äldstas tur. Lillknodden hängde förstås med på ett hörn!

Eftersom Anna inte heller är hundra procent frisk från sin förkylning, blev det middag som till stor del lagade sig själv: grillad kyckling, potatisgratäng och baguette. Det var underbart gott och jag åt alldeles för mycket eftersom jag inte hade ätit riktig lagad mat på en vecka. Till dessert blev det kaffe och en bit hallontårta.

Min rygg var jättebesvärlig igår eftermiddag och kväll, så jag satt så gott jag kunde på den hårdaste stolen när vi åt middag. Sen låg jag mest på golvet resten av kvällen och tittade på min älskades söta fötter under bordet. Hårt golv tycks vara den bästa medicinen mot ryggen. Medicinen i tablettform har inte gjort nån sorts verkan alls än.

Jag låg mest under bordet och tittade på födelsedagsbarnets fötter.

Utanför mina fönster  har det blivit vår.  Jag missar visst allt sånt i år. Och nästa vecka är det redan påsk..!

På måndag är det tänkt att jag ska jobba igen. Då har jag varit hemma de dagar jag får vara hemma utan läkarintyg. Jag ringde chefen igår förmiddag, men han svarade inte. Lämnade ett meddelande på hans mobilsvar att jag kommer på måndag samt lite grann om medicin och behandlingar. Bad honom ringa tillbaka, fast det gjorde han aldrig. Han fick väl all information av gnällspiken som han behövde.

Annas påskpyssel, små kycklingar i gräs, är väldigt söta också.

Idag är det lördag och jag har åkt hem till mitt. Släppte av Anna vid hennes jobb på vägen. Elias får vara ensam hemma tills nån av storasyskonen kommer. Johan jobbar och beräknas vara den som kommer hem först, klockan 17. Anna kämpar på till klockan 20 och är inte hemma förrän runt 21 eftersom hon bussar. Tjejerna är ute på vift.

Jag hade tänkt ett slag att Elias kunde följa med hem till mig, men jag har så ont och idag behöver jag vila. Smärtan gör mig oändligt trött. Och i skrivande stund har jag ingen aning om hur jag ska kunna jobba på måndag. Ryggen gör fruktansvärt ont. Värst är att stå och gå. Sitta och ligga går nu hyfsat om jag hittar rätt lägen. Men det värker typ hela tiden.

Hoppas du får en fin helg utan smärtor!!! Skriv gärna några rader och berätta vad du gör. Jag behöver få lite input från nån som gör nåt kul.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 3 oktober 2013

Ett inlägg där Tofflan omvärldsspanar.

Jag måste ha en titel på mina turer i media. Idag kom jag på den! Om än lite trist – Kollat och kommenterat – ger den ändå en vink om vad den här typen av inlägg handlar om: jag har kollat i media och jag kommenterar vissa artiklar.

Att inte passa in ledde till dödshjälp.

Dödshjälp efter misslyckat könsbyte. Alltså det går inte att låta bli att beröras av belgarens öde! Han som föddes som tjej, men som dissades för det av sin familj. Under åren 2009 – 2012 genomgick han flera operationer för att byta kön. Det blev aldrig bra. Han passade aldrig in. Till sist bad han om dödshjälp. Och fick det. Hur kan det gå så långt? Det här är rent förfärligt fruktansvärt!

Paul McCartney svarade på 50 år gammalt beundrarbrev. Snigelpost är väl idag ett vedertaget begrepp, ett öknamn, snarare, på den post vi får i våra brevlådor och postboxar? Men för 50 år sen skickade två tjejer ett brev med en kassett till Paul McCartney. Brevet nådde inte fram. I stället hamnade det på en loppis. Så småningom sammanfördes brevskribenterna – som inte setts på 40 bast – i samband med en Beatles-utställning i Liverpool. Och då fick tjejerna äntligen svar på sitt brev från sir Paul. En underbar historia, tycker jag – förutom att den bekräftar uttrycket snigelpost…

Nej tack.

Postkods-vd snubblar på sanningen om lönen. Nej, jag gillar inte Postkodlotteriet och jag har aldrig gjort det. Inte nog med att de dränker en i oönskade försändelser via posten. Min uppfattning har alltid varit och är att lotteriet ger sken av att vara nånting det inte är. Nej, ge dina pengar direkt till välgörenhet om du vill det. Sen kan du ju alltid köpa en trisslott då och då eller spela Quiz battle (det senare är en gratis-app).

Svea Telecom: Falsk ryktesspridning eller äldrelurare? Enligt en före detta anställd ringer säljarna främst till äldre personer eller NIX-anslutna. Men ljuger och säger att de ringer från till exempel Telia. En person på kundtjänst blev ombedd att klippa bort på ljudfilerna att kunderna säger att de inte vill ansluta sig. Har jag sagt att min mamma drabbades? Så jag vet ju vad jag tycker om Svea Telecom: inte alls.

Äkta köttbulle – i kökssoffan.

Köpte köttbullar – fann illaluktande klump. Ja, Oscar, det var troligen stekskrap, inte värre än så. Gnällspik!

Tysklands nya OS-kläder sågas. Jag tycker att de är rätt… färggranna… Ha ha ha ha haaaa!!!!!!!!!!!!

Melkers kamp blev riksnyhet. Jaa, f*n… Hur oförskämd får man vara mot våra äldre?.. Heja Melker! Vägra kissa och bajsa i en hink i vardagsrummet!

Livet är kort.

Read Full Post »

Gnäll, grinigt värre och superlativistisk irritation

Nää… Det är inte konstigt att lokalblaskans John Sjögren – och jag! – är skitgriniga. Så här såg det ut igår morse genom mitt köksfönster:

Novembermörkt och -blött.

Och så här såg det ut på samma ställe igår kväll:

Novembermörkt och -blött.

Det här inlägget skulle bli ett riktigt gnällinlägg med fokus på Mig Själv, som alltid – det är ju min blogg! Men jag kan inte låta bli att lägga till några rader om sagde John Sjögren. I dagens lokalblaska ondgör han sig över kvaliteten på de böcker som säljs i dagligvaruhandeln.

De har inte nån högre litterär klass!

anser han.

Gnällspik!

tänker jag. Och är GLAD över att jag kan hitta ett och annat i pocketväg som jag faktiskt vill köpa med mig hem från Tokerian eller nån av ICA-affärerna där jag köper min mjölk, mitt bröd och min Bregott med havssalt. För hellre pocketböcker än nåt av dessa glansiga magasin om mode, smink, kläder, jättebröllop, shopping, jul eller nåt annat YTLIGT!

Men sen dämpar jag mig lite och inser att John Sjögren nog har drabbats av ett allmänt inre mörker, för när jag vänder blad bitchar han om en ny bok om Bruce Springsteen… Ja ja, det här novembermörkret gör saker med oss…

Själv blev jag mega-irriterad på Bloggportalen igår. Jag fick ett andra mejl från dem att jag är tvungen att klistra in ett Javaskript i den här bloggens fot för att de ska kunna mäta min besöksstatistik på ett, enligt Bloggportalen, korrekt sätt. Bara det att jag inte kan lägga in nåt Javaskript eftersom jag kör en gratisvariant av en WordPress-blogg. Detta innebär att jag, som ligger ganska högt på flera av Bloggtoppens listor, snart faller bort. Nu skiter jag egentligen i det, listor som listor… Men… nån korrekt besöksstatistik kan ju inte dessa listor ge om ett stort antal bloggare UTESTÄNGS – av tekniska skäl. I stället för att försöka hitta en lösning som omfattar ALLA bloggare (som vill, förstås!), hänvisar Bloggportalen till att Google Analytics, Tailsweep och Twingly också använder Javaskript. Ja och??? Så klart att Google Analytics använder javaskript, för under dem finns ju alla B-bloggar. Och Twingly och Bloggportalen har ju gemensam ägare nu. Tailweep vet jag inte vad det är.

Vidare irriterar jag mig på att få ett påminnelsemejl om detta. I mejlet finns en länk – Påmminelse: Lägg till ny Bloggportalenknapp – att klicka på (nej, det är inte jag som har stavat fel, det är nån på Bloggportalen). På sidan hittar man sen instruktioner, men fortfarande ingenting om att den som bloggar för WordPress.com inte kan använda Bloggportalens statistikmätare!!! (Detta var ju som sagt ett påminnelsemejl och jag har kollat upp detta tidigare.)

När jag söker mig till Bloggportalen för att logga in hittar jag inte kontaktuppgifter nånstans. Vad är det för skit??? Kontaktuppgifter är liksom basic på en webbplats!!! Då twittrar jag om min irritation och får hopplösa svar som det ovan om att Google Analytics, Tailsweep och Twingly minsann kräver Javaskript och att man på Bloggportalen hoppas att WordPress ändrar sig. WordPress… Knappast troligt att ett stort USA-baserat företag som WordPress ändrar sig för att anpassa sig efter svenska Bloggportalen… Eller konkurrenten Google…

Så… ta Bloggportalens listor och Twinglys rankning med en stor skopa salt framöver – de omfattar nämligen inte alla bloggare som vill vara med. Och för mig blir de då den här typen av statistik och rankning totalt värdelösa. Totalt.

Och så, för att runda av detta irriterande gnäll-inlägg, som pricken över i, en annons med en fruktansvärd särskrivning. Fruktansvärd!

Glas skål… Jo tjena! Att inte lokalblaskan, som uppenbarligen samarbetar med affären i annonsen, påpekade misstaget och rättade till det…

Efter all denna irritation kan väl den här dan bara bli bättre? Snöblandat regn föll över mig och Clark Kent* i morse och det lägger förstås ytterligare sten på bördan. Men ändå! Jag ska på ett, förhoppningsvis roligt möte nu på förmiddagen och, bäst av allt, jag har inte alls ont i hälen den här morgonen. Inte alls! Tjolahopp!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Köer, köer… och att bita i det sura äpplet

Vi traskar för det mesta iväg på våra morgonmöten, jag och L. Det blir promenader när vi pratar om högt och lågt och det är både omväxlande och stimulerande. Efter ett par promenader blir det ju så att man lär känna varandra på ett sätt som man kanske inte lär känna alla på en arbetsplats. Igår när vi kom till mötet möttes vi av en stor chokladask på mötesbordet. Bara det att i den gigantiska asken låg det… två bitar kvar… vi fick helt enkelt ta en frukt i stället. Just det här äpplet tyckte jag mer påminde om en paprika till formen.

När sötsakerna är slut får man bita i det sura äpplet. 

                                                                                                                                                              Ingen rolig dag idag alls igår. Fästmön var stressad och rastlös och det känns som om jag är en black om hennes fot. Jag vill inte vara nån tärande, jag vill inte vara i beroendeställning, men jag är det redan så tillvida att jag lutar mig tungt mot henne nu när det viner om öronen. Det kanske är dags för mig att bita i det sura äpplet – igen – och låta henne få ett liv utan en gnällspik som jag. Allt jag vill är att göra henne lycklig, men det kan jag inte som läget är. Jag kan fortfarande knappt fungera om dagarna, ärligt talat begriper jag inte hur jag kommer ur sängen. Endera dan gör jag nog inte det. Men inte riktigt än. Snart.

Det var som vanligt långa bilköer till jobbet idag. Eftersom jag jobbar på en byggarbetsplats stängs gator, vägar och infarter av rätt som det är. Det blir inte köerna kortare av. Men jag klagar egentligen inte, jag är glad att jag har ett jobb att åka till – ytterligare några veckor.

Bilköer framåt och bakåt… 

                                                                                                                                                               Idag ska jag sitta i sammanträde två gånger – hoppa lite in och ut som en annan hoppjerka. Detta för att jag ska få underlag till den artikel jag ska skriva i morgon, förhoppningsvis. En annan grund är förstås intervjun med fru Chef1 som jag ska göra efter arbetstid idag. Det blir spännande! Fru Chef1 har en otroligt skarp hjärna och jag skulle inte vilja ge mig i nåt vetenskapligt gräl med henne…

Read Full Post »