Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ytligt’

Ett inlägg om radio.


 

Igår gjorde Fästmön och jag nåt som vi inte har gjort tidigare: vi lyssnade på ett radioprogram tillsammans. Eller egentligen lyssnade vi ju på två program, varav det ena var ett nyhetsinslag. Nyheter och skvalmusik har vi förstås hört förr, men den här nyheten var mycket speciell: en ung person från vår familj berättade om sina upplevelser. Det var ett fint ”prat”, tydligt och klart. Dessutom mycket modigt. Nu hoppas jag att det får önskad effekt och att det inte blir nån cirkus kring det hela. Det är lätt att det blir det när media är inblandat och personen med fokus på sig är ovan att möta journalister…

KarlavagnenDet uppstod en lite märklig situation när jag samma eftermiddag blev kontaktad av en person vid radioprogrammet Karlavagnen i P4 och tillfrågad om jag ville medverka. Programmet skulle handla om separationer. Anledningen till att jag blev inbjuden var ett blogginlägg jag skrev om att umgås med sitt ex. Det är nu snart tre år sen jag skrev inlägget. Sent ska journalisterna vakna! Skämt åsido, jag kände att ämnet inte är aktuellt för min del. Och sen tycker jag att det räcker med att en i familjen framträdde i media igår. När jag förklarade detta för den som hade mejlat mig från Karlavagnen fick jag förståelse. Samtidigt kände jag att det nog inte var en riktig journalist, för då hade personen i fråga med all säkerhet huggit tag i mitt svar på ett helt annat sätt…

Hur som helst, när kvällen kom och alla sysslor var utförda, satt vi och läste tillsammans i var sin bok, förstås. Och så kom vi på att vi ju åtminstone kunde lyssna på programmet. Både Anna och jag har lyssnat på tidigare program, men inte tillsammans.

Det var ganska vanliga människor – och en och annan så kallad expert – som ringde in till programmet och berättade sina historier. Visst fanns där bland dem en och annan kuf. Jag är glad att jag tackade nej till att medverka, för jag har inte alls nån lust att berätta om nån av mina separationer i radio. Det är så länge sen. Den senaste var 2006 och det var en bra separation. Det kan man inte säga om separationen från min förra sambo och min skilsmässa, som skedde ännu längre tillbaka i tiden. Men det är inget jag vill älta, jag vill inte ha nån kontakt med nån av dem och det tror jag är ömsesidigt. Med framför allt den ena personen hände det så mycket skit även på senare år att jag blir rent rasande när jag tänker på det. Och sånt är inte bra för mig alls. Bättre att låta den björnen sova i sitt egetkackade bo. (Ja, nu var jag elak, helt korrekt uppfattat!)

Jag kan vara avundsjuk ibland på människor som går igenom separationer som blir bra. Separationer, där man kan ha kontakt med sitt ex utan att det blir konstigheter. Särskilt viktigt är ju detta om man har barn ihop! Jag är glad att det funkar så bra som det gör i den familjekonstellation jag lever i sen snart sju år tillbaka – även om det redan från början fanns kvinnor som ville sätta käppar i våra hjul. Irriterande nog för dem lyckades ingen av dem. Inte de som försökte i början och inte de som försökte senare heller. Jag har bara så svårt att förstå varför man måste jävlas med människor som har det tufft och som måste ha relationer som fungerar. Är det roligt/tillfredsställande/spännande eller vad att gå in för att försöka förstöra? Det är tur att vi i min familj är tänkande individer som var och en kan bilda sig sin egen uppfattning!

Gårdagens Karlavagn gav prov på både bra och dåliga separationer. Det var bland annat två äldre kvinnor som brutit upp och som ringde in och berättade sina historier. För den ena hade separationen varit bra och hon hjälpte till och med sin ex-man som nu är cancersjuk. För den andra hade det gått sämre – ex-maken och hon kunde inte mötas ens i affären eller vid familjehögtider.

tårarProgrammet leddes av Martin Melin, som ju är polis och Robinsonvinnare, men kanske mest känd som Camilla Läckbergs ex. För mig känns det… inte riktigt bra. Jag uppfattade att Martin Melin ibland hade svårt att möta dem som ringde in. Han visste inte riktigt vad han skulle säga, helt enkelt. Särskilt tydligt blev detta när en MS-sjuk man ringde och berättade att han hade begärt skilsmässa när han fått diagnosen. Han ville inte hämma fruns liv och aktiviteter! Mannen grät när samtalet avslutades.

Nä, jag tror att Karlavagnen skulle vinna på att ha riktiga radiojournalister som programledare. Såna som är vana att ”ta” människor som ringer in och pratar om svåra saker. Lite mer som programmet var förr, faktiskt. Som det är nu känns det… rätt ytligt…

I kväll ska programmet handla om lyssnarnas erfarenheter av poliser. Programmet börjar klockan 21.40, enligt webben. Kanske är det bättre för Martin Melin att leda ett program om hans yrke, där han själv inte bara är en ex-Robinsonvinnare eller ex-man. Eller är han inte en ex-polisman också??? 

Ett program som en gång var så bra och som kunde ha fått fortsätta vara bra, har blivit medelmåttigt. Tre tofflor av fem möjliga får det av mig – och då är jag välvillig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nää… Det är inte konstigt att lokalblaskans John Sjögren – och jag! – är skitgriniga. Så här såg det ut igår morse genom mitt köksfönster:

Novembermörkt och -blött.


Och så här såg det ut
på samma ställe igår kväll:

Novembermörkt och -blött.


Det här inlägget
skulle bli ett riktigt gnällinlägg med fokus på Mig Själv, som alltid – det är ju min blogg! Men jag kan inte låta bli att lägga till några rader om sagde John Sjögren. I dagens lokalblaska ondgör han sig över kvaliteten på de böcker som säljs i dagligvaruhandeln.

De har inte nån högre litterär klass!

anser han.

Gnällspik!

tänker jag. Och är GLAD över att jag kan hitta ett och annat i pocketväg som jag faktiskt vill köpa med mig hem från Tokerian eller nån av ICA-affärerna där jag köper min mjölk, mitt bröd och min Bregott med havssalt. För hellre pocketböcker än nåt av dessa glansiga magasin om mode, smink, kläder, jättebröllop, shopping, jul eller nåt annat YTLIGT!

Men sen dämpar jag mig lite och inser att John Sjögren nog har drabbats av ett allmänt inre mörker, för när jag vänder blad bitchar han om en ny bok om Bruce Springsteen… Ja ja, det här novembermörkret gör saker med oss…

Själv blev jag mega-irriteradBloggportalen igår. Jag fick ett andra mejl från dem att jag är tvungen att klistra in ett Javaskript i den här bloggens fot för att de ska kunna mäta min besöksstatistik på ett, enligt Bloggportalen, korrekt sätt. Bara det att jag inte kan lägga in nåt Javaskript eftersom jag kör en gratisvariant av en WordPress-blogg. Detta innebär att jag, som ligger ganska högt på flera av Bloggtoppens listor, snart faller bort. Nu skiter jag egentligen i det, listor som listor… Men… nån korrekt besöksstatistik kan ju inte dessa listor ge om ett stort antal bloggare UTESTÄNGS – av tekniska skäl. I stället för att försöka hitta en lösning som omfattar ALLA bloggare (som vill, förstås!), hänvisar Bloggportalen till att Google Analytics, Tailsweep och Twingly också använder Javaskript. Ja och??? Så klart att Google Analytics använder javaskript, för under dem finns ju alla B-bloggar. Och Twingly och Bloggportalen har ju gemensam ägare nu. Tailweep vet jag inte vad det är.

Vidare irriterar jag mig på att få ett påminnelsemejl om detta. I mejlet finns en länk – Påmminelse: Lägg till ny Bloggportalenknapp – att klicka på (nej, det är inte jag som har stavat fel, det är nån på Bloggportalen). På sidan hittar man sen instruktioner, men fortfarande ingenting om att den som bloggar för WordPress.com inte kan använda Bloggportalens statistikmätare!!! (Detta var ju som sagt ett påminnelsemejl och jag har kollat upp detta tidigare.)

När jag söker mig till Bloggportalen för att logga in hittar jag inte kontaktuppgifter nånstans. Vad är det för skit??? Kontaktuppgifter är liksom basic på en webbplats!!! Då twittrar jag om min irritation och får hopplösa svar som det ovan om att Google Analytics, Tailsweep och Twingly minsann kräver Javaskript och att man på Bloggportalen hoppas att WordPress ändrar sig. WordPress… Knappast troligt att ett stort USA-baserat företag som WordPress ändrar sig för att anpassa sig efter svenska Bloggportalen… Eller konkurrenten Google…

Så… ta Bloggportalens listor och Twinglys rankning med en stor skopa salt framöver – de omfattar nämligen inte alla bloggare som vill vara med. Och för mig blir de då den här typen av statistik och rankning totalt värdelösa. Totalt.

Och så, för att runda av detta irriterande gnäll-inlägg, som pricken över i, en annons med en fruktansvärd särskrivning. Fruktansvärd!

Glas skål… Jo tjena! Att inte lokalblaskan, som uppenbarligen samarbetar med affären i annonsen, påpekade misstaget och rättade till det…


Efter all denna irritation
kan väl den här dan bara bli bättre? Snöblandat regn föll över mig och Clark Kent* i morse och det lägger förstås ytterligare sten på bördan. Men ändå! Jag ska på ett, förhoppningsvis roligt möte nu på förmiddagen och, bäst av allt, jag har inte alls ont i hälen den här morgonen. Inte alls! Tjolahopp!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det dags att vända bilen åt andra hållet och åka hem igen, utan medpassagerare. Åter en tur genom fyra svenska län: Östergötland, Örebro, Västmanland och Uppsala. Totalt har jag nu kört 120 mil, ungefär på en och en halv vecka. Tillkommer förstås en del smärre resor.

Jag önskar så att jag kunde fota vissa saker från min resa, men jag kör ju bil och då ska man ha båda händerna på bilkörningen, tycker jag. Det är bitvis ett vackert landskap jag kör igenom. Favoriterna nära mammas hem är Hammarsunden. Idag såg jag en enda segelbåt med sträckta, vita segel vid Stora HammarsundetVackert som fan!

Du får hålla tillgodo med några master som jag fotade för ett par år sen från hamnen i Metropolen Byhålan.


Medan jag körde fick jag sms
från en kär vän som är på semester. En annan vän har jag sökt per sms, men inte lyckats få tag i, vilket bekymrar mig.

Annars hade jag sällskap av lördagsgodisbunken och Sara Bergmark Elfgren, du vet hon som skriver böcker ihop med Mats Strandberg. Tyvärr måste jag säga att jag blev lite besviken på dagens sommarpratare. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, för Sara Bergmark Elfgren sa inget som jag blev arg på eller upprörd över. Tvärtom sa hon väldigt vettiga saker. Men jag vet inte, trots allt prat om barndomen och fantasynörderierna kändes det hela väldigt ytligt. I alla fall i jämförelse med Lars Lerin, som pratade igår och som jag tyvärr bara hörde prata sista halvtimman. Lars Lerin är konstnär och värmlänning och en helt ny bekantskap för mig! Jag måste få veta mer om denne spännande man!!! Det sägs, när jag googlar på honom, att han är Sveriges bästa akvarellmålare.

Resan tog lite mer än tre timmar idag och då stannade jag som hastigast för ett toabesök. Men innan jag for hem tog jag svängen om Stormarknaden för att inhandla den eftertraktade ryggsäcken.

En 30 liters ryggsäck kan vara bra för Pride och för andra kommande ”äventyr” i höst.


Jag har bäddat rent i gästsängen,
ringt mamma och städat av i badrummet och i duschrummet/toan. Svettades rejält, det är varmare här än nere hos mamma. När jag kom in i porten lyckades jag skrämma fru Pucko med min blotta uppenbarelse. Så synd det blir om henne när jag inte finns här längre att slänga skit på.

Maskinen tvättar tjockis-svart och jag funderar på att rensa köttet av en kvarts grillad kyckling som finns kvar sen lördag. Det skulle bli en lagom kycklingmacka till middag. Om jag nu har nåt bröd, vill säga.

Jag har haft ont hela dan, det är bara en sån dag med värk och ångest. Inte ens städning hjälpte.

Livet är kort.

Read Full Post »

En brittisk undersökning visar att hälften av alla kvinnor inte vill vara med på bild. Det handlar om att kvinnor avskyr sitt utseende. Eller framför allt sitt leende. Intressant nog är det ett tandkrämsföretag som gjort undersökningen…

Vad ska man säga om trovärdigheten för en sån här undersökning? Klart tandkrämsföretaget vill ha nya kunder, kunder som förstås vill ha vita tänder.

Coach Elizabeth, som jag bloggade om igår, har också några funderingar. I Pravda Aftonbladet, där hon dessutom även har blivit krishanterare, säger hon:

[…] Undersökningar har visat att kvinnor ofta har en helt felaktig uppfattning om till exempel sin kroppsstorlek och vi är bra på att fokusera på det negativa. […]

Hon menar att vi kvinnor har uppfostrats negativa. (Vadå negativ? Jag? 😈 )

Coach Elizabeth fortsätter:

[…] Men vi hänger också upp oss på de där missfärgade tänderna i stället för på det tjocka håret eller de supersnygga benen. […]

(Får människan betalt för att säga sånt här? Snacka om utseendefixerad!)

Ett skäl till att man inte vill vara med på bild är att man inte vill att ens fula nuna ska dyka upp i sociala nätverk som Facebook. Men sociala nätverk har även en mer motsatt funktion: självbekräftelse. Många kvinnor publicerar på sig själv för att höja sin självkänsla och tävla om uppmärksamhet.

Kloka (ehum…) Elizabeth igen:

[…] Det finns en helt ny möjlighet till jämförelse. Vi får kontakt med människor vi känt i barndomen som ser jättefräscha ut och här går jag med mina rynkor. Facebook har uppfyllt ett enormt behov hos människor om att bli sedda och det är ett jäkligt ytligt forum, man tävlar om uppmärksamhet. Det funkar precis som snabbmat – du blir mätt för stunden men hungrig snabbt igen […]

(Facebook = snabbmat? Snabbmat är gott, juh… 😉 )

För mig behövs det inga undersökningar som talar om själklarheter – att skälet till att vi inte vill visa upp bilder på oss själva är för att vi är missnöjda med utseendet – på ett eller annat sätt. Jag tycker att det är hemskt att dessa tankar redan slår rot hos våra unga, som ju på många sätt är fina och vackra och alldeles bra. I VÅRA ögon.

Och som vanligt är ju jag snyggast… NOT!


Inte ens en peruk hjälper… Skämt åsido, jag gillar mitt hår. Mitt RIKTIGA hår, alltså!

Read Full Post »

Tja, det känns som att vad jag än skriver efter förra inlägget så blir det alltför ytligt, alltför värdsligt. Men mitt liv måste ju fortsätta och uppenbarligen finns det ju folk som är mycket intresserade av det. Annars skulle min besöksstatistik inte ligga så högt som den gör. Vissa dar ligger den över 600 – och märk väl att då skriver jag nästan bara personliga dagboksinlägg, inget särskilt bitskt eller samhällsdebatterande eller ens om nån nyläst bok…


Varför har min blogg så många läsare vissa dar när jag inte ens skriver om en bok jag just läst?

                                                                                                                                                            Jag tycker inte att mitt liv är så särskilt spännande. Det är en kamp att komma ur sängen till meningslösheten varje dag, kan jag säga. Och jag vet att jag låter bitter och tråkig, men ändå läser du… 😉

Det vore så fantastiskt att få vara nöjd och glad ett tag igen. Att få känna att tillvaron inte svajar. Jag försöker och försöker, men är det inte dörrar som stängs mitt framför näsan så är det nån/verkligheten som slår mig i huvet.

Idag läste jag att Skrivrummet, där jag gästbloggade en vecka i november, ska läggas ner. Jag är ärligt talat inte så förvånad, jag har anat det en tid, men ändå. Det var en av de redaktionella bloggarna på lokalblaskan som jag gillade. Nu handlar ju inte skrivrummets varande eller inte om huruvida jag som läsare gillar bloggen eller inte, utan om tid, förstås. För ska man ha en levande blogg måste man jobba med den och publicera ofta, svara på kommentarer etc. Har man inte den tiden det krävs för detta faller bloggen så smått i glömska. Lite synd var det att blaskan inte engagerade en nära bekant till mig som är mellan två jobb (hum, hum…) att driva Skrivrummets blogg vidare – mot lite lön, den här gången. Men, men. Jag får glädja mig åt den ära det var att gästblogga där och att jag faktiskt mer än fördubblade bloggens besöksstatistik under min gästbloggarvecka! Hur som helst önskar jag Lena och Anna lycka till bryt ett ben med skrivandet i andra, mer skönlitterära genrer!

Nu börjar dagsljuset sakta strila in genom mina fönster. Ett tunt, grått ljus är det idag. Jag kommer inte undan längre. Ska jag hinna med det jag föresatt mig att göra idag måste jag börja damma NU! Sagt och gjort!


Fram med denna nu!

Read Full Post »