Lever (äter jag inte, men gör)

Ett lördagsförmiddagsinlägg.

---

 

Klockan är efter åtta. Bilden visar dessutom hur många After eight jag åt igår. Många…

Ja, som rubriken säger, lever äter jag inte men gör. Jag gissar att många har saknat mig eftersom jag inte har bloggat sen igår morse (<== ironi). Jag har haft fullt upp med att leva, det vill säga kämpa för tillvaron och även njuta av den. Nu är klockan… efter åtta och jag tar mig en liten stund vid datorn innan jag ska rusa vidare i livet.

Det blev en liten sovmorgon i morse, även om somliga i huset tycktes leka stamrenovering. Jag mindes nattens dröm och rekapitulerade den. Den involverade hundväkteri åt okänd kollega, lera samt löpning. Det enda jag kan tänka mig i detta är hundväkteri, resten begrep jag inte.

Men det var fredag igår och mitt goda humör tycks rinna ut med sanden i timglaset. Jag jobbade stenhårt med det jag fått veta ska prioriteras. Ända fram nådde jag inte igår, men det finns ännu tid kvar. Runt omkring oss får NK* och jag mycken verbal uppskattning. Min chef på distans stöttar på helt rätt sätt. Resten kan jag inte säga mycket mer om förrän jag har deltagit i ett samtal på onsdag eftermiddag. Samtal. Vad Det Nu Innebär… Till dess får jag finna mig att jag inte sover så bra, nåt som i stället ger tid för mer läsning i arla morgonstund. För att peppa mig själv iklädde jag min favvo-tischa igår också. Den får jag känna mig lagom kaxig i. Och nya, spännande konstellationer igår gav vid handen att naturvetare faktiskt är rena kulturknuttarna. Trevligt med utbyte av boktips vid gofikat!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag lämnade byggnaden en kvart före ordinarie arbetstids slut, men jag hade ju jobbat in den tiden på torsdagen. Tog en annan väg hem och plockade upp Fästmön på vägen. Vi åkte och fyndade vin och gott att äta. En del försvann ner i våra magar igår, annat kanske åker ner idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu ska vi hasta iväg på nya äventyr. Den här helgen är fullt intecknad och omfattar förutom vissa ärenden, även födelsedagsfirande och museibesök med mera. Jag hoppas att DU får en riktigt bra helg! Du får gärna lämna en hälsning i en kommentar. Bloggen finns nämligen fortfarande kvar, men se Twitterkontot är jag på väg att avsluta. På Twitter finns nämligen bara konstiga människor, nästan, förut Lisa och Inger. 😆

*NK = Närmaste kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Regn, självtillit och resor

Ett inlägg om svårigheter, väder och resor.

---

 

Det regnar.

Det regnar och jag älskar det! I natt sov jag med öppet fönster. Det var en orolig natt eftersom jag hade ångest för det Sisyfosarbete jag hade framför mig idag på morgonen. Regnets smatter är trösterikt. Det har tröstat och lugnat mig många gånger. Varje gång jag vaknade till och oron högg i bröstet blev jag lugnad av ljudet av regn. Det blev en bekräftelse på att jag fortfarande lever och att jag har klarat värre saker än det som låg framför mig.

 

 

Till exempel har jag…

• som nybliven 18-åring gått vilse i en skog, lyckats lura lodjuret som var på jakt, hittat en sommarstuga och fått pengar till taxiresan (fem mil) hem – utan att ha blivit våldtagen eller mördad av dem i sommarstugan – eller riven av lodjuret
• klarat mig undan både en och två snuskgubbar i min ungdom
• överlevt en skilsmässa
• överlevt operationer
• vänt tillbaka till livet ett antal gånger, i olika situationer
• rymt med mjölkmannen (det låter som en lustig historia, men…)

med mera…

Kort sagt, jag har klarat av saker. Då skulle jag väl klara morgonens uppgifter utan att dö? Ja, det gjorde jag. Två rapporter och en blankett… tänk att de kan skapa sån oro under flera dygn… Men nu har jag skrivit och det är gjort och färdigt. Då kan jag gå vidare och ägna mig åt viktigare saker, som att söka jobb, till exempel.

Nu känner jag att jag kan lita på mig själv igen. För det måste jag. Det finns nämligen bara två saker i mitt liv som jag kan säga är säkra måsten:

1. jag ska leva med mig själv resten av livet
2. jag ska dö

Domkyrkotornen finns i Uppsala.

Runt omkring mig börjar det pratas om semestrar, ledigheter och resor. Jag är ju livegen och en sån får inte resa hur som helst. Kan inte heller, för den delen. Några dar i juli tänker jag mig i alla fall ner till min mamma som fyller 80 år. Jag har funderat på att ta henne på utflykt till Norrköping över dan. Hon tyckte att det var en bra idé när jag nämnde det i påskas. Vi får hoppas att min bil håller för långresa. Inte vill jag att mamma ska sitta ensam på sin födelsedag! Men jag tror att en resa till Uppsala blir för lång för henne och för dyr för mig, som då måste göra fyra långresor (en tur och retur för att hämta, en tur och retur för att lämna). Häromdan läste jag förresten att det tycks vara oklart för somliga vad som är Stockholm och vad som är Uppsala. Extra pinsamt eftersom det var världens största, enligt lokalblaskan, tillverkare av reseböcker som gjort tabben…

London eye fanns inte när jag sist var i London 1981.

Så till Östergyllen far jag över en helg i sommar. Tro nu inte för den skull att jag inte längtar efter att resa utomlands. Igår drömde jag tillsammans med Fästmön om London, där en vän till mig just nu befinner sig. Jag har inte varit i London sen 1981 (efter rymningen med mjölkmannen). Jag har förresten inte varit utomlands sen 1996. Och snart blir även jag för gammal och orkeslös för att resa. Jag får tänka så, då gör det på nåt underligt sätt mindre ont att inte få uppleva nya miljöer som ”alla andra” tycks göra, ofta flera gånger om året. (<== Hjälp, så bittert det lät!)

Ett land jag skulle vilja resa till är Ryssland. Faktiskt. Min farmors pappa är från S:t Petersburg och min farmor föddes i Viborg, när stan fortfarande var finsk. Medan farmor levde kunde hon och många med henne aldrig återvända till sin födelsestad. Så att det nu gnälls över åtta svenskar som inte får visum till Ryssland känns lite… larvigt i jämförelse.

Hur som helst… Jag stannar kvar här och nu ska jag gå och hänga min tvätt. Det är också en perfekt dag att städa hemmet på. Jag är lyckligt lottad, för jag har mat i kylskåpet, en bok att läsa och en Anna att erbjuda skjuts hem från jobbet idag. Att komma hemifrån en stund, att prata några ord under tio minuters bilresa… det räcker för mig.

Vad gör DU en sån här dag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag får vidga mina vyer!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Martha

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Martha behövde fem nya organ för att fortsätta leva. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Tredje säsongen av När livet vänder körde igång förra veckan. Säsongspremiären bjöd oss ett starkt porträtt av ren och skär broderskärlek. Som vanligt skärmade jag av omgivningen vid 20-tiden för att se och höra Anja Kontor samtala med nästa person: Martha, som fick fem nya organ för att bli fri från sin cancer. Två år senare blev hon världsmästarinna i fem grenar i VM för transplanterade.

När Martha var 30 hade hon inte haft nån större motgång i livet. Sen drabbades hon av en ovanlig cancerform. Valet stod mellan transplantation eller cellgifter livet ut. Att vänta på ett nytt organ kan vara en jobbig och tung väntan. En ovisshet och oro. För man kan ju faktiskt dö under tiden. Men Martha behövde fem nya organ: lever, bukspottskörtel, magsäck, tolvfingertarm och tunntarm.

Ordet cancer tog hon aldrig till sig. Rädd var hon hela tiden. Varje dag blev en förberedelse för operationen. Martha beskriver det som att hon stod i en genomskinlig bubbla som hon inte kunde ta sig ur. Och allting bara fortsätter utanför. Till sist var hjärtat det enda som levde. Men sen ringde telefonen, det fanns en donator och operationen blev av.

De fem medaljer hon tog 2011 delar hon ut till donatorn, familjen, sjukvårdspersonalen, alla som står på väntelista för organ och till sig själv. Och så säger hon:

En dag ska jag dö, men alla andra dagar är livets.

Det finns inget mer att tillägga. Martha har bara så rätt.

 

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)

Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

CCS Fotcreme har blivit Foot Cream

Ett inlägg om en fotkräm.

---

 

Min favorit!

Många är åren som jag har smort in mina fötter det sista jag gör på kvällen. Jag ligger i sängen och smörjer fotsulorna. Ger dem lite massage samtidigt. Det tog ett tag innan jag hittade en kräm som passade. Men när jag fick CCS Fotcreme i julklapp ett år av mamma var jag fast. Den fotkrämen har jag kört med sen dess.

Jag har då och då provat andra fotkrämer, bland annat Apoteket Hjärtats, men inte gillat nån. En del är för feta och borde benämnas salva, medan andra, till exempel Hjärtats, är för tunna och rinniga. Just CCS kräm har varit perfekt.

Ny förpackning, nytt, särskrivet namn… Men är krämen i sig ny?

 
 
 

Så jag blev lite… störd när jag skulle skicka efter apoteksvaror från Apotea, vilket jag ofta gör eftersom priserna är lägre än ute i handeln. Noterade då att CCS Fotcreme inte bara bytt färg på tuben till lila utan också namn, till det mer anglosaxiska och särskrivna Foot Cream. Enbart detta borde ha gjort att krämen inte skulle ha hamnat i min varukorg. Men jag chansade och tänkte att den, namnet till trots, ju kanske inte är sämre än ursprunget. Dessutom var jag lite desperat eftersom min gamla, blåa tub var på väg att ta slut.

Det som först slog mig när jag öppnade tuben var att krämen inte doftade annorlunda. Men det gjorde den när jag väl hade klämt ut en klick och börjat smörja in fötterna! Doften går mer än tidigare mot parfyrmerade oljor. Och såna oljor kan man tycka mer eller mindre om. Jag vill inte ha min fotkräm alltför parfyrmerad, men jag tyckte att just denna faktiskt var alldeles lagom.

Vad gäller krämens fyllighet, känns den precis lika lagom fet som sin blåa föregångare. Ytterligare ett plus!

Men vad är nytt, dårå, förutom det förskräckliga namnet – vi bor i Sverige, då skriver vi korrekt svenska! – som är på annat språk och särskrivet? För att se hur krämerna skiljer sig åt måste jag helt enkelt försöka läsa de finstilta innehållsförteckningarna:

 

Blå                                                            

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Methylparaben

Ethylparaben

Propylparaben

Sodiumhydroxide

Parfum

 

Lila

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola oil

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Tocopheryl Acetate

Malva Sylvestris Flower Extract

Phenoxyethanol

Ethylhexylglycerin

Citric Acide

Sodium Benzoate

Potassium Sorbate

Sodium Hydroxide

Parfum

 

Ja, inte känner jag till många av de här ingredienserna. På svenska. Hade det inte varit jättebra om man hade skrivit ut namnen på svenska på en tub fotkräm som ska säljas i Sverige? Jag menar, nu när man ändå väljer att göra om såväl utsida som insida?

Men vad är det för ingredienser egentligen? Ta till exempel

Tocopheryl Acetate

Det är en form av E-vitamin, faktiskt. Den har en mjukgörande effekt, den är fuktighetsbevarande och motverkar håravfall som man får av vissa läkemedel. Nu har jag inte hår på fotsulorna, men… En ganska vanlig biverkning av detta ämne är eksem, framför allt klåda. Det känns ju mindre bra med denna nya ingrediens.

Och vad är

Phenoxyethanol?

Det är ett konserveringsmedel och det har en viss antibakteriell verkan. Men det är också mycket irriterande för ögon och hud och giftigt för njurarna, nervsystemet och levern. Råkar man få i sig det kan man till och med hamna i koma.

Ja, så här kan man hålla på. Nu orkar jag inte söka på alla ingrediener. Men jag undrar ständigt och jämt varför ingredienserna inte står på svenska.

Jag tänker fortsätta använda CCS Foot Cream, särskrivning, anglosaxism och läskiga ingredienser till trots. Men jag gör det med lite mer… kritiskt öga och kanske troligen blir det rentav så att jag efterhand slutar använda produkten. Produkten, vars nya namn jag totaldissar och vars innehåll känns… riktigt skumt…

Toffelomdömet för den nya, lila fotkrämen blir bara medel. Avdrag på omdömet gäller innehåll och namn. Det som drar upp omdömet till medel är… doften.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 17: Knopp och Knäpp

Ett hissigt och dissigt och inte så fnissigt inlägg.

---

 

Torsdag och då levererar jag som vanligt en lista över den gångna veckans toppar (knopp) och dalar (knäpp). Nu händer det ju inte så väldigt mycket i mitt liv för tillfället. Men jag lever. Och livet, min vän, det är en gåva!

Knopp

• Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles (Ett TV-program som berörde mig.)
• Härlig påsk i Himlen (Det blev så fina dagar, trots vissa eländen och gnällspikar)
• Det lilla ordet tack (Tänk vad det betyder mycket!)
• Drömintervjuer på gång (Jag hoppas på alla tre, men…)
• En bra behandling (Fick känna mig lite smärtfri en stund!)

Knäpp

• Frustration (Jag har svårt att se vad jag kan göra och ser hellre vad jag inte pallar med att fixa just nu.)
• Utgångna presentkort (Dåligt, Interflora, att era presentkort bara gäller i två år!)
• Två steg framåt och ett steg bakåt (Ungefär så funkar min rygg just nu.)
• The girl with the dragon tattoo (Varför gjordes den filmen?)
• Tänk på ett tal (Varför skrevs den boken? Eller åtminstone, varför läste jag den?)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Frysta köpe-bär kan bära (!) med sig hepatit A-smitta!

Urrrk! Läser på nätet att frysta köpe-bär, främst jordgubbar, kan ha orsakat hepatit A i de nordiska länderna, även i Sverige. I Danmark finns nu 30 personer som fått hepatit A, i Sverige misstänks 22 personer ha fått smittan precis som danskarna – genom frysta, köpta bär. Smittskyddsinstitutet råder alla att koka de köpta bären innan de äts. Själv föredrar jag härplockade bär, gärna från Fästmöns snälla mammas slott.

Ingen heptatit A bland dessa bär från Slottet!

Genom att koka bären – det räcker med en minut – försvinner smittan. Men vad som har orsakat smittan vet ingen än så länge. Smittskyddsinstitutet ska utreda tillsammans med Livsmedelsverket. Det man vet är emellertid att hepatit A sprider sig via avföring. Det kan smitta genom mat eller vatten, men också vid nära kontakt mellan människor, till exempel vid sex.  I Danmark kan det handla om smittspridning genom bevattningen av bären.

Hur skyddar man sig då? Ja, det går att vaccinera sig, men att tvätta händerna efter toabesök och före matlagning och mat ska man göra.

Om man ändå får hepatit A får man feber, man kan må illa och kräkas och huden kan bli gul. Gult är ju, som bekant, i nio fall av tio fult. Man blir trött och får dålig matlust. Levern blir inflammerad, men det är inte nåt kroniskt tillstånd. Barn blir oftast inte så sjuka som vuxna, men kan vara smittbärare. Inkubationstiden är mellan två och sex veckor. De flesta som får sjukdomen i Sverige, ungefär 100 pers om året, har smittats utomlands. Vanligen får man inga men av hepatit A. Och har man en gång blivit smittad kan man inte bli det igen.

Livet är kort. Koka köpebär eller ät egenplockade – och tvätta händerna, för bövelen!

Read Full Post »

Tio meningar

Jag skrattade gott nyss när jag var inne och läste Tio meningar hos vännen Inna. Därför tänker jag härma henne och leverera tio ARGA meningar jag också. Vassego, ba!

1. Turkos är ingen färg.
2. Turkos är skitfult.
3. Man kan inte äta lever.
4. Om du talar om för mig vilket parti jag ska rösta på lovar jag dig att rösta på ett som är helt motsatt ideologimässigt sett.
5. Vänner tar inte betalt för sina tjänster.
6. Jag sminkar mig inte – det är meningslöst och hjälper inte.
7. Shopping? Nej tack!
8. Jag är en elak jävel.
9. Jag stryker ALLT – utom underkläder och strumpor!
10. Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vilken kroppsdel har du ont i?

Så här års är det lätt att vi halkar in på våra krämpor och åkommor – när vi inte halkar på isfläckar. Den gångna veckan undrade därför Tofflan vilken kroppsdel du har ont i. Det var möjligt att klicka i flera svarsalternativ.

De 61 inkomna svaren fördelade sig så här:

19,67 procent (tolv personer) svarade: En arm eller ett ben, hand eller fot, en höft eller två. 

16,39 procent (tio personer) svarade: Ryggen.

13,11 procent (åtta personer) svarade: Huvet. 

13,11 procent (åtta personer) svarade: Magen.

8,2 procent (fem personer) svarade: Jag är kärnfrisk!

6,56 procent (fyra personer) svarade: Halsen eller nacken. 

6,56 procent (fyra personer) svarade: Ett inre organ som hjärtat, gallan, levern, en njure eller så. 

6,56 procent (fyra personer) svarade: Nåt som inte finns med som alternativ.

3,28 procent (två personer) svarade: Ett öga, ett öra eller näsan.

3,28 procent (två personer) svarade: Käften.

3,28 procent (två personer) svarade: Bakstjärten eller framstjärten.

Stort TACK till dig som deltog! Jag hoppas att du tar dig tid till att kolla in den nya frågan som finns här intill i högerspalten.

Men… hur mår du egentligen???

Read Full Post »