CCS Fotcreme har blivit Foot Cream

Ett inlägg om en fotkräm.

---

 

Min favorit!

Många är åren som jag har smort in mina fötter det sista jag gör på kvällen. Jag ligger i sängen och smörjer fotsulorna. Ger dem lite massage samtidigt. Det tog ett tag innan jag hittade en kräm som passade. Men när jag fick CCS Fotcreme i julklapp ett år av mamma var jag fast. Den fotkrämen har jag kört med sen dess.

Jag har då och då provat andra fotkrämer, bland annat Apoteket Hjärtats, men inte gillat nån. En del är för feta och borde benämnas salva, medan andra, till exempel Hjärtats, är för tunna och rinniga. Just CCS kräm har varit perfekt.

Ny förpackning, nytt, särskrivet namn… Men är krämen i sig ny?

 
 
 

Så jag blev lite… störd när jag skulle skicka efter apoteksvaror från Apotea, vilket jag ofta gör eftersom priserna är lägre än ute i handeln. Noterade då att CCS Fotcreme inte bara bytt färg på tuben till lila utan också namn, till det mer anglosaxiska och särskrivna Foot Cream. Enbart detta borde ha gjort att krämen inte skulle ha hamnat i min varukorg. Men jag chansade och tänkte att den, namnet till trots, ju kanske inte är sämre än ursprunget. Dessutom var jag lite desperat eftersom min gamla, blåa tub var på väg att ta slut.

Det som först slog mig när jag öppnade tuben var att krämen inte doftade annorlunda. Men det gjorde den när jag väl hade klämt ut en klick och börjat smörja in fötterna! Doften går mer än tidigare mot parfyrmerade oljor. Och såna oljor kan man tycka mer eller mindre om. Jag vill inte ha min fotkräm alltför parfyrmerad, men jag tyckte att just denna faktiskt var alldeles lagom.

Vad gäller krämens fyllighet, känns den precis lika lagom fet som sin blåa föregångare. Ytterligare ett plus!

Men vad är nytt, dårå, förutom det förskräckliga namnet – vi bor i Sverige, då skriver vi korrekt svenska! – som är på annat språk och särskrivet? För att se hur krämerna skiljer sig åt måste jag helt enkelt försöka läsa de finstilta innehållsförteckningarna:

 

Blå                                                            

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Methylparaben

Ethylparaben

Propylparaben

Sodiumhydroxide

Parfum

 

Lila

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola oil

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Tocopheryl Acetate

Malva Sylvestris Flower Extract

Phenoxyethanol

Ethylhexylglycerin

Citric Acide

Sodium Benzoate

Potassium Sorbate

Sodium Hydroxide

Parfum

 

Ja, inte känner jag till många av de här ingredienserna. På svenska. Hade det inte varit jättebra om man hade skrivit ut namnen på svenska på en tub fotkräm som ska säljas i Sverige? Jag menar, nu när man ändå väljer att göra om såväl utsida som insida?

Men vad är det för ingredienser egentligen? Ta till exempel

Tocopheryl Acetate

Det är en form av E-vitamin, faktiskt. Den har en mjukgörande effekt, den är fuktighetsbevarande och motverkar håravfall som man får av vissa läkemedel. Nu har jag inte hår på fotsulorna, men… En ganska vanlig biverkning av detta ämne är eksem, framför allt klåda. Det känns ju mindre bra med denna nya ingrediens.

Och vad är

Phenoxyethanol?

Det är ett konserveringsmedel och det har en viss antibakteriell verkan. Men det är också mycket irriterande för ögon och hud och giftigt för njurarna, nervsystemet och levern. Råkar man få i sig det kan man till och med hamna i koma.

Ja, så här kan man hålla på. Nu orkar jag inte söka på alla ingrediener. Men jag undrar ständigt och jämt varför ingredienserna inte står på svenska.

Jag tänker fortsätta använda CCS Foot Cream, särskrivning, anglosaxism och läskiga ingredienser till trots. Men jag gör det med lite mer… kritiskt öga och kanske troligen blir det rentav så att jag efterhand slutar använda produkten. Produkten, vars nya namn jag totaldissar och vars innehåll känns… riktigt skumt…

Toffelomdömet för den nya, lila fotkrämen blir bara medel. Avdrag på omdömet gäller innehåll och namn. Det som drar upp omdömet till medel är… doften.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

#ff mina vänner, men inte min rygg

Ett taggat inlägg.

Idag är det fredag. Tänkte upplysa om det ifall du kände dig osäker. På Twitter används då hastaggen #ff – följt av ett landsnamn i förkortad version, typ se för Sverige, no för Norge etc. Det är roligt att bli uppmärksammad av nån i Follow Friday, som hashtaggen står för i utskriven version. Det handlar om att lyfta fram nån annan, nån som man rekommenderar andra att följa. Eller åtminstone att läsa. Fast ibland blir det jobbigt när nån skickar flera #ff i ett och samma tweet. De flesta människor är nämligen artiga och vill tacka. Och då tackar man liksom alla som nämns i tweeten… Till sist blir man som mottagare smått galen, ärligt talat. Men idag fick jag ett #ff av en nyfunnen vän, som jag mött genom jobbet. Och det var i ett ensamt tweet. Jag har tackat. En gång. Jag blev glad, inte irriterad.

Jag har som vanligt den här veckan ägnat morgonen åt att skriva bok. Nu har det blivit fem färdigskrivna (?) kapitel. Jag har inte skrivit ut dem än, men jag hoppas att Fästmön vill läsa dem. Det är viktigt med hennes ögon på mina ord. Ryggen är besvärlig idag, så det tog två timmar att få till dagens kapitel. Jag fick ställa mig upp ofta, gå omkring lite. Ett av de ämnen jag skrev om idag är vänskap. Jag har ju inte bara nyfunna vänner, som på Twitter, jag har också en del gamla vänner som har valt att stanna kvar i min krets. De hyllas lite grann i dagens text, kan jag avslöja.

I min inbox på mejlen ligger ett obsesvarat mejl från en före detta kollega. Det är så roligt att hon har börjat mejla mig, det är nästan ett år sen vi sågs, i samband med hennes avtackning. Eller nej, det var i samband med en disputation! Tiden går… Jag har fått en rapport om vad som har hänt och händer, hon verkar ha betydligt mer koll än vad jag har. Mitt fokus har ju under hösten främst legat på att skaffa ett jobb och sen slutet av november förra året pendla och jobba. Man kan tycka, när man inte hörs av på ett tag, att man kanske inte har så mycket gemensamt eller så mycket att skriva om. Men jag blir som sagt väldigt glad för min före detta kollegas mejl – de är mycket innehållsrika. Det mejl jag ännu inte har hunnit besvara handlar till exempel om mitt favoritämne: böcker. Då förstår du kanske att jag planerar att skriva ett riktigt långt svar.

Som jag skrev tidigare i inlägget är ryggen besvärlig idag. Jag kände mig mer rörlig i morse än jag brukar vara när jag just har vaknat. Bland annat kom jag ner på köksgolvet snabbare för att göra mina övningar. Men det värker och hugger ganska bra idag. Det onda tycks också ha flyttat sig, från mitten och själva ryggraden ut på vänster sida. Det gör fortfarande ont väldigt långt ner, så jag hoppas att det nu är ryggskott och inte njurarna. Nyss blev jag till och med så desperat att jag grävde fram en sorts mystiska lappar som jag fick mig tillsända en gång av en person innan vi slutade gilla varandra och snacka skit bakom varandras ryggar. Jag tror bestämt att det är riktig häxsalva på lappen som jag nyss fäste på ryggen. Dikofenakgelen, som jag använt fyra gånger om dan sen tisdag eftermiddag, har tyvärr inte gett nån större effekt.

Anna är ledig idag och solen skiner. Termometern utanför köksfönstret visade över 27 grader. Jag tror att vi ska försöka hitta på nånting. Det är bra för min rygg om jag rör på mig. Bara jag kan röra på mig lite mer än i skrivande stund. Men det brukar bli bättre framåt dan.

Vad händer hos dig idag? Har du nån vän som du skulle önska att nån annan följde/läste/umgicks med eller nån du vill lyfta fram rent allmänt ur din vänkrets??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Per

Äntligen har jag sett den första delen av Anja Kontors underbara TV-serie När livet vänder! Och jag kunde inte hålla tårarna borta den här gången. För det ÄR faktiskt så att det borde vara förbjudet för barn att dö före sina föräldrar.

Pers son Jonas fick cancer, men hann fylla sex innan han dog. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Per var ganska nyskild och hade två små barn, när ett av barnen, då fyraårige Jonas, fick cancer i njurarna. Under tiden Jonas var sjuk träffade Per sitt livs kärlek. Hur det gick med alla känslorna berättar han stillsamt, men ändå med kraft. Hoppet tändes att Jonas skulle bli frisk – bara för att släckas igen genom ett återfall med en tumör i magen.

Sex år hann Jonas bli. Han fick en cykel av sin pappa i födelsedagspresent. Men han fick inte vara med när pappa och Ulla gifte sig senare det året. För då var Jonas död.

Per berättar om hur tron kom in i hans liv samtidigt med kärleken, sjukdomen och döden. Och kanske var det tack vare den han tog sig igenom sorgen. Eller också beror det på att han var en sån närvarande pappa – till och med efter sonens död. Men jag tänker inte berätta hur utan jag rekommenderar dig att ägna en halvtimma åt att höra Per berätta sin historia på SvT Play.

Livet är kort.

Read Full Post »

Livsviktiga insulinpumpar på väg att bli ekonomisk fråga?

Läser en intressant debattartikel, signerad folkpartisterna Anna Manell och Ismail Kamil, om insulinpumpar i dagens lokalblaska. (Tyvärr finns artikeln inte att läsa på tidningens hemsida.) Insulinpumpar används av över 1 500 personer (både barn och vuxna) i vårt län. Men vad händer när Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket nu har beslutat att dra in den statliga subventionen av pumpar?

Guldöverklädda chokladpengar lär inte kunna betala en insulinpump.

                                                                                                                                                                    En insulinpump kostar idag mellan 30 000 och 40 000 kronor. Var hamnar kostnaden när pumpen inte längre subventioneras? Inte är det svårt att räkna ut att den räkningen hamnar i patientens knä. För även om den först passerar den verksamhet i vårt län vars huvudansvar är vård och som vi betalar skatt till för att den ska fungera, gissar jag att man där inte har några som helst pengar för detta.

Enligt debattartikelns skribenter utreddes frågan redan för sju år sen. Då drog man slutsatsen att ett borttagande av den statliga subventionen skulle innebära större skillnader mellan ansvariga vårdgivare i vårt land. Och att patienterna riskerade att få betala förden livsviktiga utrustningen.

En sån här kostar mellan 30 000 och 40 000 kronor.

                                                                                                                                                             Nu har SKL deklarerat att patienterna inte ska bli lidande av förslaget. Men som både debattartikelskribenterna och jag ser det innebär det ingen som helst garanti. För det klart att ekonomin påverkar. Folkpartisterna skriver:

[…] Bedömningen av en patients behov av insulinpump måste vara medicinsk och inte ekonomisk. Den redan ojämlika diabetsvården […] kommer därför att öka ytterligare. […]

En insulinpump fungerar nämligen ganska likt organ i en frisk kropp. Den pytsar ut lite insulin i en jämn ström hela tiden. Det som skiljer sig mot en icke diabetessjuk kropp är att man när man äter nåt får ”skjutsa på” en viss mängd insulin via pumpen – olika mängd beroende på vad man äter, hur mycket man äter etc.

Som jag ser det har insulinpumpen två fördelar:

1. Den påminner om kroppens naturliga funktion och produktion av insulin.
2. Den höjer livskvaliteten.

Med insulinsprutor får man aldrig denna jämna ström av insulin i kroppen. Sprutor är förstås också mindre lätta att ha med sig. Visserligen måste den som har pump ha med sig en spruta för säkerhets skull, men det räcker ju med en, inte flera.

Amputationer av fötter samt komplikationer på ögon och njurar är vanligt hos diabetiker. En amputation kostar 400 000 kronor, enligt folkpartisterna, och vad dialysvård kostar ska vi inte tala om. Men en insulinpump ihop med förebyggande åtgärder är ett hjälpmedel som helt klart minskar andelen komplikationer eftersom den ju påminner om kroppen och dess funktioner betydligt mer än en spruta…

Ska diabetes bli en sjukdom som bara folk med pengar överlever???

                                                                                                                                                                   PS Så klart den här frågan engagerar mig! Fästmön är diabetiker och använder insulinpump.

Read Full Post »

Sex barr och rent barr

Sex barr i BH:n, det var vad som återstod av gröngölingen* när jag klädde av mig för dusch efter en hel dags röjande av mitt hem. Gröngölingen som, pyntad med kulörta kulor, glittrande hjärtan, röda tomtar och en och annan guldfärgad klocka, bland annat, var så här vacker…

Så här fin var den…

                                                                                                                                                              Jag har verkligen slängt ut julen idag. Borta är alla röda dukar, tomtar i olika material och annat som hör julen till. Det känns bra. Det känns… tomt… Men… det är OK. Städat har jag också gjort och tre maskiner är tvättade och hängda – nu finns det inte plats för mer tvätt. Jag känner mig nöjd. Och lite tom. Nu återstår bara att riva ner julgardinen som skymtar på bilden, men det orkar jag inte i kväll. (För då måste jag ju stryka den rena som ska sättas upp i stället…)

Mamma ringde sent om sider – över en timme efter att jag förväntat mig en signal. Chauffören hade varit dum nog att ta vägen över Stockholm och det är INTE bra. Dessutom var han från Peking** och hittade knappt till Metropolen Byhålan. Mamma, 75 bast, fick var kartläsare.

Även jag själv och mitt barr är nu rena. Det var helt underbart att ta den där duschen och tvätta av sig julen och allt annat mindre väldoftande som en kropp utsöndrar under en hel dags städning.

Jag sitter en stund vid datorn medan jag väntar på att håret ska torka så jag kan halka över i slasket – ja, för nu har vi fått plusgrader och regn, dårå – till Tokerian. Sen blir det middag. I afton serverar Toffelköket en matlåda från frysen med spaghetti och kycklingfärs och lök. Till det tänker jag faktiskt ta ett glas rött!

Kvällen blir lugn, jag känner mig lite avskärmad och det är skönt med tystnaden. Men klockan 20 ska jag glo på Stjärnorna på slottet på SvT 1. Idag är det Niklas Strömstedts dag. Niklas Strömstedt är ju en av två rena musiker i gänget, så det ska bli spännande att kolla in vad han hittar på.

Gissar att kvällen avslutas med läsning och så ett samtal till Fästmön, som jag längtar efter massor.

Magontet har gått över, men ersatts av ont neråt njurarna. Fast sista jag kollade var det ju inget fel på mina njurar, så jag gissar att latmasken i mig har fått en rejäl omgång under dan. Illamåendet ligger kvar och lurar, men det är nog mat som fattas. På tal om krämpor insåg jag att det är dags för provtagning igen nästa vecka, så jag får väl försöka tvinga mig själv in till stan nån dag. Kanske går det lättare om jag kan träffa en god vän, som CL eller så, efter provtagningen???

                                                                                                                                          *gröngölingen = granen
**Peking = Norrköping

Read Full Post »