Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘klåda’

Ett uppiggande inlägg.


 

Afrikansk kvinna håller i bröstet

Ibland känns det rätt tungt…

Ibland känns det bara rätt tungt. Då gäller det att inte tappa sugen och försöka hitta saker som piggar upp. För ett par veckor sen hittade jag några tips – eller snarare genvägar – till en lite glammigare tillvaro. Dessa tänkte jag dela med mig av i decembermörkret. För skönhet och sånt som har med det att göra behöver inte alltid kosta multum.

  • Stoppa finnen med krukväxten. Det vill säga, bryt av ett blad från aloe vera-växten och stryk växtköttet mot huden två gånger om dan. Då läker blemman ut snabbare. Fast det hjälper inte mot alla finnar…
  • Hej då celluliter! Visste du att koffein är en ingrediens i cellulitkrämer? Så varför köpa dyra tuber när du kan ta tillvara på din kaffesump? Blanda en handfull sump med två matskedar olja och massera in blandningen där du vill minska celluliterna.
  • Förläng väldoften. Om du smörjer in dig med en fet kräm innan du parfymerar dig förlänger du doften. Fettet i krämen gör att doften bevaras längre.
  • Kör blankt med sexhjälpmedel. Vanligt vattenbaserat och silikonfritt glidmedel funkar bra i nytvättat, fuktigt hår och motverkar friss. Dessutom blir håret blankt.
  • Blanda ditt eget superschampo. Om du använder mycket klet och smet i håret behöver du ha ett riktigt bra schampo så att du blir av med rester som gör din hårbotten fet och orsakar klåda. Blanda en tesked bakpulver i en klick av ditt vanliga schampo.

Och nej. De här tipsen är förstås inte mina egna. Du hittar dem och några till om du klickar här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet. Men mest om döden.


 

Min hand

Min vänsterhand med den brutna livslinjen.

I morse vaknade jag 6.44 av att det kliade i högerörat. Jag vaknar alltid av att det kliar i högerörat, men det var betydligt bättre att vakna av det 6.44 än 5.18 som igår. Klådan i sig må vara irriterande. Fast i och med att den finns vet jag att jag fortfarande lever. Just nu funderar jag mycket på livet och det där andra. Döden, vill säga. Och det faktum att jag har en bruten livslinje.

Så sent som igår pratade vi också om döden. Jag vet att jag inte blir särskilt gammal innan jag sluter mina ögon för gott. Det liv jag har levt, framför allt som rökare i nästan 30, har satt sina spår – trots att jag snart firar tioårsjubileum som rökfri.

Jag är inte rädd för döden, men just nu är jag inne i en period när den får mig att gråta. Mycket. Jag gråter varje dag över döden för att den är så definitiv. För att man kanske inte hinner säga eller göra det där man hade velat innan… Det är inte så att jag tror att jag ska dö i morgon, nu är jag ledsen över andra i min omgivning som gått bort. Det finns faktiskt såna som jag som snart inte har nån nära levande familj som jag har blodsband med kvar i livet. Det gör mig ledsen.

För min personliga del känns det värre att bli gammal än att dö. Därför är kanske min vetskap om att jag inte ska bli gammal snarare ett önsketänkande än ett faktum. Att bli gammal i Sverige nu för tiden är inte roligt. Du får inte den hjälp du behöver. Och behöver du hjälp får du betala för den, trots att du betalar skatt –högre skatt än de som jobbar, faktiskt! – till samhället. Jag är ganska less på att se dessa pengar försvinna ner i direktörers fickor i stället för att pengarna används för dem som behöver. Det har jag sett på nära håll. Det är skamligt vilka löner somliga har… Och då menar jag åt båda hållen…

I somras (ja, för nu känns det som höst!) läste jag flera böcker som handlade om döden. Ove-boken, till exempel, och Blå koral. Den senare grät jag mig igenom på vissa ställen. Jag visste redan när en av personerna hade blivit gravid att det skulle sluta med en katastrof. Eller flera. För livet hänger ju ihop med döden. Det blev så… tydligt just i boken.

Paprikaskörd

Min paprikaskörd igår – två små frukter. Men ändå en skörd!

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om döden. Att vi vågar, att vi inte blundar. Att vi också vågar bry oss om dem som drabbas av den när de inte är beredda (vem är egentligen nånsin beredd på döden?). Det är nämligen inte farligt att nån sörjer, det är högst normalt. Det är när sorgen tar överhand under alltför lång tid som det kan vara farligt för den sörjande. Därför är det viktigt att vi runt omkring finns där under hela resan.

Igår skördade jag några ynkliga små paprikor. Till och med då tänkte jag på döden, men mest på livet. För även om min skörd blev mager, så blev det ändå en skörd! Två små röda frukter, som jag ska skiva och lägga på macka. En tredje hänger kvar på krukväxten för att mogna lite till.

Idag har jag inte skördat nånting. Men jag har letat och hittat ett skribentjobb som skulle vara toppen att kombinera med författarskap. Poängställningen är annars ett poäng minus plus minus noll just nu – dan är emellertid inte slut än.

Himlen är lika blå som den var igår på dan, vinden blåser bara fyra sekundmeter idag jämfört med nio igår. Jag vet att jag borde gå ut, men jag har ingen lust, har inget mål. Möjligen att halta över till Tokerian för att köpa bröd till soppan som blir min middag framåt kvällen.

Vad har du för mål den här dagen? Och då tänker jag på andra mål än mellanmål. Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oljigt inlägg.


 

Hjärtats milda intimolja och Niveas Natural shower oil

Hjärtats milda intimolja och Niveas Natural shower oil funkar utmärkt för mig!

När man blir äldre händer en del saker i och utanpå kroppen. Man blir torr, helt enkelt. Och torrhet kliar. Jag har länge letat efter bra produkter som motverkar den här torrheten, men inte förrän helt nyligen hittat två oljor som passar mig alldeles utmärkt! Häng med in i duschen med mig så ska jag berätta.

Apoteket Hjärtats produkter har jag inte haft så mycket gott att säga om tidigare. Jag tycker att många av deras egna varor och märken är rätt dåliga – se länkarna i slutet på det här inlägget. Men det finns ett och annat undantag. Hjärtats milda intimolja hör till dem.

Som jag har letat efter bra intimtvål! De vanliga sorterna gick för ett par år sen fet(!)bort av det skälet att de visserligen gjorde mig ren, men inte åtgärdade varken klåda eller sveda. På Apoteket Hjärtat intill Tokerian finns en apotekare som är i min ålder. En dag tog jag mod till mig och frågade. Jag blev då rekommenderad Hjärtats milda intimolja för 55 kronor flaskan. Redan efter att jag hade använt den ett par gånger blev jag nöjd och glad: jag blev inte bara ren, utan mina besvär försvann.

Oljan är dessutom dryg. Den känns i tunnaste laget, men man behöver verkligen inte ta massor varje gång.

Vid ett tillfälle tog min olja slut och jag köpte ACO:s intimolja. Den var ju utvecklad av experter och borde ju vara minst lika bra som Hjärtats. HA! Inte på mig, inte! Jag fick tillbaka mina problem ganska snart.

Apoteket Hjärtats milda intimolja får därför högsta Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Till resten av min kliande kropp då? 
Efter duschen har jag testat lite olika lotioner och krämer, till och med body butter. De flesta är antingen för tunna och vattniga eller alldeles för feta. Dessutom tar det ju extra lång tid om man ska smörja in sig efter duschen också. Varför inte fixa det redan i duschen, så att säga? Så jag köpte Niveas natural oil shower oil, men jag var misstänk-sam. Min största fundering var om det skulle bli halt i duschen och om hela jag skulle bli fetkladdig.

Ingetdera hände. I stället blev huden otroligt mjuk, även på ställen som överarmarna, där jag tidigare var extremt torr. Priset är inte särskilt högt heller, även om det kanske ligger något högre än en vanlig duschcrème. I gengäld är Niveas duscholja precis som Hjärtats intimolja – dryg.

Niveas natural oil shower oil får även den högsta Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Tofflan testar Apolosophyprodukter: Vård av fötter

Tofflan testar: Apolosophy nagellack

Tofflan testar: Apolosophy fotcreme

Tofflan testar: Apolosophy fotspray

Apoteket Hjärtats fotcreme – parfyrmerad, svalkande och… blaskig

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fotkräm.


 

CCS Fotcreme

Min favorit!

Många är åren som jag har smort in mina fötter det sista jag gör på kvällen. Jag ligger i sängen och smörjer fotsulorna. Ger dem lite massage samtidigt. Det tog ett tag innan jag hittade en kräm som passade. Men när jag fick CCS Fotcreme i julklapp ett år av mamma var jag fast. Den fotkrämen har jag kört med sen dess.

Jag har då och då provat andra fotkrämer, bland annat Apoteket Hjärtats, men inte gillat nån. En del är för feta och borde benämnas salva, medan andra, till exempel Hjärtats, är för tunna och rinniga. Just CCS kräm har varit perfekt.

CCS Foot Cream

Ny förpackning, nytt, särskrivet namn… Men är krämen i sig ny?

 
 
 

Så jag blev lite… störd när jag skulle skicka efter apoteksvaror från Apotea, vilket jag ofta gör eftersom priserna är lägre än ute i handeln. Noterade då att CCS Fotcreme inte bara bytt färg på tuben till lila utan också namn, till det mer anglosaxiska och särskrivna Foot Cream. Enbart detta borde ha gjort att krämen inte skulle ha hamnat i min varukorg. Men jag chansade och tänkte att den, namnet till trots, ju kanske inte är sämre än ursprunget. Dessutom var jag lite desperat eftersom min gamla, blåa tub var på väg att ta slut.

Det som först slog mig när jag öppnade tuben var att krämen inte doftade annorlunda. Men det gjorde den när jag väl hade klämt ut en klick och börjat smörja in fötterna! Doften går mer än tidigare mot parfyrmerade oljor. Och såna oljor kan man tycka mer eller mindre om. Jag vill inte ha min fotkräm alltför parfyrmerad, men jag tyckte att just denna faktiskt var alldeles lagom.

Vad gäller krämens fyllighet, känns den precis lika lagom fet som sin blåa föregångare. Ytterligare ett plus!

Men vad är nytt, dårå, förutom det förskräckliga namnet – vi bor i Sverige, då skriver vi korrekt svenska! – som är på annat språk och särskrivet? För att se hur krämerna skiljer sig åt måste jag helt enkelt försöka läsa de finstilta innehållsförteckningarna:

 

Blå                                                            

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Methylparaben

Ethylparaben

Propylparaben

Sodiumhydroxide

Parfum

 

Lila

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola oil

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Tocopheryl Acetate

Malva Sylvestris Flower Extract

Phenoxyethanol

Ethylhexylglycerin

Citric Acide

Sodium Benzoate

Potassium Sorbate

Sodium Hydroxide

Parfum

 

Ja, inte känner jag till många av de här ingredienserna. På svenska. Hade det inte varit jättebra om man hade skrivit ut namnen på svenska på en tub fotkräm som ska säljas i Sverige? Jag menar, nu när man ändå väljer att göra om såväl utsida som insida?

Men vad är det för ingredienser egentligen? Ta till exempel

Tocopheryl Acetate

Det är en form av E-vitamin, faktiskt. Den har en mjukgörande effekt, den är fuktighetsbevarande och motverkar håravfall som man får av vissa läkemedel. Nu har jag inte hår på fotsulorna, men… En ganska vanlig biverkning av detta ämne är eksem, framför allt klåda. Det känns ju mindre bra med denna nya ingrediens.

Och vad är

Phenoxyethanol?

Det är ett konserveringsmedel och det har en viss antibakteriell verkan. Men det är också mycket irriterande för ögon och hud och giftigt för njurarna, nervsystemet och levern. Råkar man få i sig det kan man till och med hamna i koma.

Ja, så här kan man hålla på. Nu orkar jag inte söka på alla ingrediener. Men jag undrar ständigt och jämt varför ingredienserna inte står på svenska.

Jag tänker fortsätta använda CCS Foot Cream, särskrivning, anglosaxism och läskiga ingredienser till trots. Men jag gör det med lite mer… kritiskt öga och kanske troligen blir det rentav så att jag efterhand slutar använda produkten. Produkten, vars nya namn jag totaldissar och vars innehåll känns… riktigt skumt…

Toffelomdömet för den nya, lila fotkrämen blir bara medel. Avdrag på omdömet gäller innehåll och namn. Det som drar upp omdömet till medel är… doften.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan skriver om hur mysigt det är med regn, om skuldfrågor och om delad glädje.


Vilken kväll det blev igår!
Jag städade ju tills jag mådde illa. Under tiden hopade sig molnen. Det hade ju liksom regnat under dagen, men det var en piss i havet, för att uttrycka sig på ren svenska. Först blev det så här mörkt på himlen:

Regnmoln
Mörka och tunga regnmoln.


Det dröjde inte länge
innan det blåa i molnen försvann helt och de gick mera åt svart. Och sen öppnade de sig. Fullständigt.

Mörkare regnmoln
Svartare ju närmare de kom.


Jag tycker faktiskt
att det är ganska mysigt med regn – om man är inomhus, vill säga. Det smattrar så härligt mot tak och fönster och man får liksom inte bara lust utan också rätt att kura ihop sig under en filt med en bra bok. Nu gjorde jag emellertid inte det, men jag såg sista delen av Ice Cream Girls. Det gick att lista ut lite grann vartåt det barkade hän vad gäller skuldfrågan, men den verklige/a mördarens identitet lyckades jag inte klura ut. Så ska en riktigt bra TV-deckare vara! Och så brittisk, förstås.

Sen blev det plötsligt läggdags. Jag kände hur doften från en av mina porslinsblommor, den som står i gästrummet, fyllde min lägenhet. De är inte bara vackra, dessa blommor, de doftar mycket också. Därför funderar jag om den är skyldig till klådan i näsa och ögon tidigare i veckan… Jag vet många som är allergiska mot hoya – och det är ganska förståeligt. Men vackra är de, när de blommar!

Porslinsblomma blommande
Den blommar och doftar starkt, men är den skyldig till min klåda?


Och just när jag skulle stänga av ljuset
för Storebror* upptäckte jag att jag hade fått ett mejl från min Nästanbror**. Goda nyheter, som jag naturligtvis var tvungen att både blogga om och skriva en nyhet om! För när stipendier, stora stipendier, går till rätt personer blir jag väldigt, väldigt glad!

Idag är det fredag och jag ska hämta Den Mest Älskade efter jobbet klockan 20 hem till mig. Jag vet inte hur länge hon stannar, men för några dagar är hon mest min och jag mest hennes… Kan en helg bli bättre?


*Storebror = min stationära dator

** Nästanbror = Magnus, min syssling


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i serien Saker folk har i sina bilar.


För ett tag sen
hittade jag en blå groda i en bil. Idag har jag satt upp det senaste tillskottet på backspegeln i min egen bil: den fina Bläckisen i min favoritfärg orange.

Bläckis m fl i bilen
Bläckis hänger uppe till stor glädje!


Nu hänger Bläckis ner från backspegeln
tillsammans med Kiss & Bajs, en döskalle, en lila fisk, en gul mini-conversesko samt ett otal numera Wunderbaumgranar och Regnbågsluftfräschare som för länge sen tappat dofterna.

Man kan ju inte annat än bli glad när man ser Bläckis, eller hur? Jag glömde muskelvärk, nysningar, klåda, halsont, mamma och kraven att hitta ett nytt jobb typ NU – för en stund, i alla fall! Tack igen Iréne!


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså i natt… Jag brukar inte ta med mig främmande människor in i mitt sovrum, men jag måste bara berätta om min allra senaste krämpa: klåda i hålfötterna! Jag vet inte hur många gånger jag vaknade i natt av att det kliade som 17. Under båda fötterna! Det syntes ingenting och i morse ser fötterna ut som vanligt. Ett tag trodde jag att jag skulle bli galen. Inte vet jag vad det var. Det kanske var onda hälen som ville krypa ur mitt skinn och lämna mig. Vore inte så dumt. Igår hade jag jätteont och jag ska erkänna att jag stod med den handikappanpassade brödsågen i högsta hugg ett tag, redo att kapa av eländet. I natt hoppas jag slippa både ont och klåda. Jag vill sova, tack så mycket. Vad gäller klådan i hålfoten finns det ett tillfälle när den är värre än när man försöker sova – och det är när man kör bil. Det finns ju ingen chans i h-e att man kan sparka av sig dojan och klia då eftersom man ju sköter bilens framfart med fötterna. Ja, ja, vi får se vad som händer i ärendet.

Jag skickade ett god natt-sms till Fästmön, men det kom inget svar tillbaka. Gissade att hon varken hörde eller noterade det, kanske såg film med barnena. Så jag släckte och somnade rätt gott till Leif GW:s röst på TV:n. (Sen vaknade jag mitt i natten igen av en viss klåda…) I morse hade jag fått ett rött utropstecken i retur till min Ajfån – mitt sms hade inte gått iväg/kommit fram. Irriterande! Jag vet att Anna hade problem med sitt nätverk hemma igår, nåt som inte ska påverka sms. Kanske Ajfånen hade klåda i hålfoten eller nån annan åkomma? I morse fick jag sms från vännen B, så nu verkar det fungera från mitt håll i alla fall. Nåja, jag får träffa Anna och lillskrutten vid en sen lunch idag. För först ska jag delta i ett webinar om hur sociala medier fungerar i kommunikationen mellan företag.

När jag klev upp i morse hittade jag kanske förklaringen till klådan i hålfoten: jag har ett monster som bor ovanpå garderoberna! Jag hann fånga det på bild, hårigt och läskigt är det.

Profilen av ett hårigt och läskigt monster ovanpå mina garderober i sovrummet.


Det där sovrumsmonstret
kanske är en riktig profil! Det kanske är det som kliar mig i hålfötterna under nätterna, bara för att retas. Vad vet jag? Jag kanske skulle kontakta lokalblaskan som idag har börjat med en ny drive

Månadens kulturprofil

Men hallå! Känns inte det lite… östastat??? Jag minns att jag fick skämmas på ett av mina jobb när förvaltningschefen började införa

Månadens medarbetare

Denn* medarbetare skulle premieras med blomma, tårta och diplom – som informatör skulle jag tillverka diplomet samt göra ett reportage i personaltidningen. Detta var emellertid i början av 1990-talet. Nu är det 2012. Inte ens aktuellt att införa

Månadens mupp

för ingen jävel vet vilka mupparna är, längre.

Hur som helst. Lokalblaskan verkar damma av gamla idéer. Vad Månadens kulturprofil får framgår inte. Dessutom står det att de nominerade kandidaterna är tre – fast det är fyra – tre gubbar och en tjej. Nån mer än jag som lider av galopperande dyskalkyli, huh? Men den som vill in och rösta kan göra det här. Jag tänker nog rösta på han med baskern, bara för att han är den enda som har en huvudbonad och sticker ut – såsom en riktig profil ska göra. (Vem fan han är har jag ingen aning om, men vi har faktiskt råkats en gång i min vän kurdens affär. Då tyckte han att vi pratade för länge, tror jag, för han avbröt oss… Lite svårt att glömma sånt har jag, så han skulle passa som profil!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »