Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘medaljer’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Martha

Martha behövde fem nya organ för att fortsätta leva. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Tredje säsongen av När livet vänder körde igång förra veckan. Säsongspremiären bjöd oss ett starkt porträtt av ren och skär broderskärlek. Som vanligt skärmade jag av omgivningen vid 20-tiden för att se och höra Anja Kontor samtala med nästa person: Martha, som fick fem nya organ för att bli fri från sin cancer. Två år senare blev hon världsmästarinna i fem grenar i VM för transplanterade.

När Martha var 30 hade hon inte haft nån större motgång i livet. Sen drabbades hon av en ovanlig cancerform. Valet stod mellan transplantation eller cellgifter livet ut. Att vänta på ett nytt organ kan vara en jobbig och tung väntan. En ovisshet och oro. För man kan ju faktiskt dö under tiden. Men Martha behövde fem nya organ: lever, bukspottskörtel, magsäck, tolvfingertarm och tunntarm.

Ordet cancer tog hon aldrig till sig. Rädd var hon hela tiden. Varje dag blev en förberedelse för operationen. Martha beskriver det som att hon stod i en genomskinlig bubbla som hon inte kunde ta sig ur. Och allting bara fortsätter utanför. Till sist var hjärtat det enda som levde. Men sen ringde telefonen, det fanns en donator och operationen blev av.

De fem medaljer hon tog 2011 delar hon ut till donatorn, familjen, sjukvårdspersonalen, alla som står på väntelista för organ och till sig själv. Och så säger hon:

En dag ska jag dö, men alla andra dagar är livets.

Det finns inget mer att tillägga. Martha har bara så rätt.

 

Läs mera om När livet vänder:

När livet vänder: Viljar

Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)

Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det Elias skolavslutning i första klass. En otroligt het och solig dag samlades förväntansfulla barn och stolta föräldrar, syskon och Tofflor på skolan, intill ett nybyggt litet lusthus. Jag hade hämtat upp skolpojken och hans mamma i Himlen och hos pappa J plockade vi upp Storasyster. Pappa var försenad, men anslöt just i tid för starten.

Barnen tågade in till dragspel och fiol – inspelat sådant, men utskickat via en högtalaranläggning som fick trumhinnorna att vibrera multum. Därpå blev det till vår förvåning Nationalsången. Jerry och jag sjöng med höga och klara (nåja…) röster, medan Anna och Linn skämdes.


Elias i rutig skjorta precis under flaggan.

                                                                                                                                                               Det blev en hel del sång och blomutdelningar och priser och uppträdanden. Rektor höll tal. Eftersom det var massor av folk på plats gick det inte att ta några bra bilder, tyvärr. Jerry och jag sjöng vackert med i Den blomstertid nu kommer i stället för att fota.

Inne i klassrummet rundades kvällen av. Men först fick en varm och törstig liten kille vatten…


En törstig kille.

                                                                                                                                                               Elias hade varit med mamma och klippt sig tidigare på dan. Kolla vilken gullig nacke!


Nyklippt nacke!

                                                                                                                                                              Fröken höll tal och fritidsfröken pratade också. Barnen fick medaljer och fröknarna blommor och paket – precis som det ska vara på en skolavslutning.


En medalj till killen som slutat första klass.

                                                                                                                                                                Och precis som varje skolavslutning samlades vi efteråt för att äta jordgubbstårta. Jerka hade köpt ingredienserna och gav Anna och mig order att fixa tårta. Anna tyckte vi skulle göra marängswisch i stället eftersom Jerry hade köpt marängbottnar, inte tårtbottnar. Men då blev mannen besviken! Jag snoppade gubbar* och Anna vispade grädde – för hand. Jerry själv ställde sig vid spisen och lagade mat – för nån sån hade ingen mer än Frida fått i sig. Alla åt, även jag tog några strips med hot béasås och ketchup, för min middag låg hemma i frysen.

Tårtan, ja, för det blev en tårta, serverades sen med glass och extra jordgubbar vid sidan om samt kaffe till alla över 18. Vi satt på Jerrys uteplats och njöt av junikvällen. Barnen lekte – alla tre. En del av oss var lite taskiga i kistan, andra hyssjade. Nån berättade en fruktansvärt rolig historia. En katt var försvunnen, en annan som vanligt alldeles för på. Till slut tvingade myggen in oss.

Tjejerna stannade hos Jerry, för i morgon åker han och Frida till Göteborg för att kolla på Ringo Starr. Jag skjutsade hem Anna och Elias till Himlen innan jag for hem till mig med Clark Kent**. Min lille man ska ju till bildoktorn tidigt i morgon bitti, så jag ska strax gå och lägga mig. Alarmet är ställt på 6.15…

                                                                                                                                                               *snoppa gubbar = rensa jordgubbar
**Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »