Ett inlägg om en TV-serie.
Martha behövde fem nya organ för att fortsätta leva. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Tredje säsongen av När livet vänder körde igång förra veckan. Säsongspremiären bjöd oss ett starkt porträtt av ren och skär broderskärlek. Som vanligt skärmade jag av omgivningen vid 20-tiden för att se och höra Anja Kontor samtala med nästa person: Martha, som fick fem nya organ för att bli fri från sin cancer. Två år senare blev hon världsmästarinna i fem grenar i VM för transplanterade.
När Martha var 30 hade hon inte haft nån större motgång i livet. Sen drabbades hon av en ovanlig cancerform. Valet stod mellan transplantation eller cellgifter livet ut. Att vänta på ett nytt organ kan vara en jobbig och tung väntan. En ovisshet och oro. För man kan ju faktiskt dö under tiden. Men Martha behövde fem nya organ: lever, bukspottskörtel, magsäck, tolvfingertarm och tunntarm.
Ordet cancer tog hon aldrig till sig. Rädd var hon hela tiden. Varje dag blev en förberedelse för operationen. Martha beskriver det som att hon stod i en genomskinlig bubbla som hon inte kunde ta sig ur. Och allting bara fortsätter utanför. Till sist var hjärtat det enda som levde. Men sen ringde telefonen, det fanns en donator och operationen blev av.
De fem medaljer hon tog 2011 delar hon ut till donatorn, familjen, sjukvårdspersonalen, alla som står på väntelista för organ och till sig själv. Och så säger hon:
En dag ska jag dö, men alla andra dagar är livets.
Det finns inget mer att tillägga. Martha har bara så rätt.
Läs mera om När livet vänder:
Här kan du läsa min intervju med Anja Kontor i UppsalaNyheter (Texten uppdaterades i augusti förra året efter att det hade blivit klart att Anja Kontor skulle få göra åtta nya program.)
Här hittar du länkar till vad jag skrev om förra säsongens åtta program!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Tänkte just den tanken, att vänta på ett organ måste ju var hur jobbigt som helst och att då vänta på fem!
När man fick se bilden då hon låg på gräsmattan, då rann tårarna på mig.
Vilken tjej alltså!
Ha dé!/Kram
Ja det var många saker i kvällens program som grep tag i mig och knep i hjärtat. Det där med bubblan var en sak, de där orden om döden har en dag, resten är livets en annan. Mycket tänkvärda ord. Man får perspektiv på sitt eget ”lidande”…
Kram!