Bara härligt regn hos mig

Ett inlägg om regn, rusk och… lite snusk.

---

 

Ett bokfönster mot gården.

Idag regnade det hela dan. Jag älskar regn, tycker att det finns nåt trösterikt och lugnande i det. Men kylan som kom med regnet igår hängde sig kvar och den klarar jag mig utan. Jag håller mig inne så mycket det bara går. Efter gårdagens hektiska jobbdag var det skönt att ”administrera ikapp”. På eftermiddagen hann jag dessutom fika. Jag drog upp till lunchrummet och sjönk ner i en mjuk soffa medan jag botaniserade i mini-biblioteket. Två pocketböcker fick följa med ner till kontoret – jag har så väldigt tomt på mina hyllor där till skillnad från här hemma. Därför får böckerna vara kvar där en stund. De kan ju vara bra att ha om det skulle visa sig att mina TBR-böcker* tar slut eller nåt (sa hon som just redigerade sin inköpslista och fyllde på den…).

Min avdelning är lika stor som hela min förra arbetsplats.

Under förmiddagen hade jag två teamledarmöten inbokade. Det är intressant att träffa nya människor och lärorikt. Allt fastnar inte genast, men ju mer jag träffar avdelningskollegorna och vi samarbetar på olika sätt, desto mer sammanhang får jag. Avdelningen jag jobbar på är nämligen stor. Den är faktiskt lika stor som hela min förra arbetsplats… Dagens möten gav ytterligare ett inbokat möte i nästa vecka när vi ska gå igenom innehållet på några webbsidor före migreringen till en nyare version av webbverktyget. Jag förväntade mig ytterligare en bokning, men den kom aldrig, så då måste jag ligga på.

 

Dödligt dubbelspel innehåller många sexuella parövningar…

Efter typisk torsdagslunch – vegetarisk ärtsoppa och pannkakor – förberedde jag morgondagens blogginlägg. Jag höll på med det lite under förmiddagen också, mellan mötena, men eftersom intranätet uppdaterades just då kändes det för instabilt för att göra rubbet. Som vanligt satt jag och läste till lunchen. Men… boken jag läser är inte bara spännande, den är väldigt erotisk… Inte så lätt att fokusera när Rullan är full av människor från min arbetsplats. Och så sitter jag där och läser om allsköns sexuella parövningar… 😮

Innan jag åkte hem idag gjorde jag ytterligare en enkel skylt. Därefter tog jag gamla vägen och svängde av till Äldreboendet för att hämta upp Fästmön. Den stackaren hade suttit i vården hela dan och behövde få både mat i sig och skjuts hem.

När jag anlände till New Village sparkade jag igång den där maskinen tvätt jag skulle ha sparkat på igår, men glömde. För min personliga del behöver jag hoppa in i duschen och det ska jag göra så snart jag har skrivit klart det här inlägget.

I morgon är det fredag. Jag hoppas det regnar då också. (Det blir liksom extra skönt då att sitta i min varma bil och visa fingret åt ett visst hus på vägen till mitt stimulerande jobb.) Fast i helgen får det gärna vara uppehåll dagtid, för jag ska tvätta, städa och piffa Clark Kent** inför besiktningen på måndag kväll. Som vanligt är vi livrädda, han och jag…

Det har regnat hela dan och jag hoppas det regnar i morgon också.

*TBR-böcker = To Be Read-böcker, alltså böcker som ännu inte är lästa men som ska läsas.
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Regn, självtillit och resor

Ett inlägg om svårigheter, väder och resor.

---

 

Det regnar.

Det regnar och jag älskar det! I natt sov jag med öppet fönster. Det var en orolig natt eftersom jag hade ångest för det Sisyfosarbete jag hade framför mig idag på morgonen. Regnets smatter är trösterikt. Det har tröstat och lugnat mig många gånger. Varje gång jag vaknade till och oron högg i bröstet blev jag lugnad av ljudet av regn. Det blev en bekräftelse på att jag fortfarande lever och att jag har klarat värre saker än det som låg framför mig.

 

 

Till exempel har jag…

• som nybliven 18-åring gått vilse i en skog, lyckats lura lodjuret som var på jakt, hittat en sommarstuga och fått pengar till taxiresan (fem mil) hem – utan att ha blivit våldtagen eller mördad av dem i sommarstugan – eller riven av lodjuret
• klarat mig undan både en och två snuskgubbar i min ungdom
• överlevt en skilsmässa
• överlevt operationer
• vänt tillbaka till livet ett antal gånger, i olika situationer
• rymt med mjölkmannen (det låter som en lustig historia, men…)

med mera…

Kort sagt, jag har klarat av saker. Då skulle jag väl klara morgonens uppgifter utan att dö? Ja, det gjorde jag. Två rapporter och en blankett… tänk att de kan skapa sån oro under flera dygn… Men nu har jag skrivit och det är gjort och färdigt. Då kan jag gå vidare och ägna mig åt viktigare saker, som att söka jobb, till exempel.

Nu känner jag att jag kan lita på mig själv igen. För det måste jag. Det finns nämligen bara två saker i mitt liv som jag kan säga är säkra måsten:

1. jag ska leva med mig själv resten av livet
2. jag ska dö

Domkyrkotornen finns i Uppsala.

Runt omkring mig börjar det pratas om semestrar, ledigheter och resor. Jag är ju livegen och en sån får inte resa hur som helst. Kan inte heller, för den delen. Några dar i juli tänker jag mig i alla fall ner till min mamma som fyller 80 år. Jag har funderat på att ta henne på utflykt till Norrköping över dan. Hon tyckte att det var en bra idé när jag nämnde det i påskas. Vi får hoppas att min bil håller för långresa. Inte vill jag att mamma ska sitta ensam på sin födelsedag! Men jag tror att en resa till Uppsala blir för lång för henne och för dyr för mig, som då måste göra fyra långresor (en tur och retur för att hämta, en tur och retur för att lämna). Häromdan läste jag förresten att det tycks vara oklart för somliga vad som är Stockholm och vad som är Uppsala. Extra pinsamt eftersom det var världens största, enligt lokalblaskan, tillverkare av reseböcker som gjort tabben…

London eye fanns inte när jag sist var i London 1981.

Så till Östergyllen far jag över en helg i sommar. Tro nu inte för den skull att jag inte längtar efter att resa utomlands. Igår drömde jag tillsammans med Fästmön om London, där en vän till mig just nu befinner sig. Jag har inte varit i London sen 1981 (efter rymningen med mjölkmannen). Jag har förresten inte varit utomlands sen 1996. Och snart blir även jag för gammal och orkeslös för att resa. Jag får tänka så, då gör det på nåt underligt sätt mindre ont att inte få uppleva nya miljöer som ”alla andra” tycks göra, ofta flera gånger om året. (<== Hjälp, så bittert det lät!)

Ett land jag skulle vilja resa till är Ryssland. Faktiskt. Min farmors pappa är från S:t Petersburg och min farmor föddes i Viborg, när stan fortfarande var finsk. Medan farmor levde kunde hon och många med henne aldrig återvända till sin födelsestad. Så att det nu gnälls över åtta svenskar som inte får visum till Ryssland känns lite… larvigt i jämförelse.

Hur som helst… Jag stannar kvar här och nu ska jag gå och hänga min tvätt. Det är också en perfekt dag att städa hemmet på. Jag är lyckligt lottad, för jag har mat i kylskåpet, en bok att läsa och en Anna att erbjuda skjuts hem från jobbet idag. Att komma hemifrån en stund, att prata några ord under tio minuters bilresa… det räcker för mig.

Vad gör DU en sån här dag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så jag får vidga mina vyer!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Spännande affärer…

Eller nja… Särskilt spännande är det ju aldrig att åka till Stormarknaden, bara tålamodsprövande och KBT-tränande. Om man dessutom, som Fästmön och jag, ska in på ICA Kvantum – ha ha, jag höll på att skriva IVA (IntensivVårdsAvdelning) – och storhandla kan man krevera. Bokstavligt och faktiskt. Då kan det kännas liiite lugnande att lägga handen på… stora meloner…

Melonas gigantes, så att säga. Mitt dasslock* till vänster i bild.

På ICA Kvantum är det inte alls roligt. Ingenting är kul. Det är väl en sak att jag inte längre hittar i själva Stormarknaden som hela tiden expanderar. På ICA Kvantum tror jag de har vissa Anti-Toffeldagar. Personalen tycks förvarnad om att Petite Moi är på väg dit – och då samlas man för att flytta runt på precis alla varor i hela jävla affären.

Det mest försvunna idag var familjelasagnen. Efter att ha linkat runt några varv med en häl som jag snart ber nån att hugga rakt av för den gör så ont hittade jag så paketet. Bland ketchup och senap. VA?! Lasagne är väl inte ketchup eller senap???

Jag blickade längtansfullt på Londonölet, men eftersom det bara är bebis-öl köpte jag det inte. Visste ju att jag hade var sin kall starköl i kylen hemma. Men snigg etikett var det!

London calling, kändes det som…

Vi hasade runt och handlade jag vet inte vad, men till sist närmade vi oss kassorna. På vägen noterade jag denna chokladbit. Passar ju bra för oss som är skilda. Choklad är ju trösterikt. Inte för att jag behöver tröstas, tvärtom, men det finns ju en del som skulle behöva hjälp att gå vidare. Nej, nu ska jag inte gå över några gränser, så jag spyr inte upp mer galla. Jag bara strör lite salt i såren, för idag känner jag av mina egna sår så det räcker. Då är jag inte go att tas med. Det är därför jag har burit min Serial Bitch-tischa. Som varning, liksom.

Jag känner mig som en skild padda rätt ofta.

Totalt fick vi med oss sex påsar samt en flaska rödvin till kvällen från Systemet (Så! Nu kan alla läsa öppettiderna till Systemet i Stormarknaden. För det ska väl handlas – i morgon är det ju fredag.) Jag köpte ostar som verkligen luktade skit. Hela bilen luktar därför skit, skit, SKIT nu. Men ost är jävligt gott och i afton ska vi mumsa.

Först åkte vi ut till Himlen med fem påsar och ytterligare tre påsar från gårdagens shopping. Jaa, somliga har väldigt många barn (fick jag ju inte skriva om) verkligen påssjuka!..

Fast du kanske minns de här sniggingarna från tidigare idag?

Skogens guld.

Jag kan meddela att dessa är uppätna nu tillsammans med var sin omelett och rostat bröd. De var så fint plockade och rensade! Betänk, att de är plockade av en yngling som fyllde 80 bast i tisdags!!! Det tycker jag är häftigt! Grattis i efterskott, mammakusinen B:s man A!!!

Det har annars inte varit nån av mina bättre dagar idag. Känslor ligger på ytan och svallar och jag har inte mått så bra utan har haft ont lite här och var. Ska strax in i duschen och tvätta av mig eländet. En dusch och hårtvätt brukar nämligen hjälpa till viss del.

*Mitt dasslock = Toffelhanden

Livet är kort.

Read Full Post »