The girl with the dragon tattoo

Ett inlägg om en film.

---

 

I söndags kväll och natt visade TV4 den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor (2009),  med den kanske lite häftigare titeln The girl with the dragon tattoo (2011). I söndags passade det inte mig att titta, så jag spelade in och glodde i kväll. Jag ville nämligen veta om den amerikanska filmen också totalt sett – och inte bara till titeln – är häftigare än originalversionen på svenska.

Båda filmerna baserar sig på Stieg Larssons bok med samma namn som den svenska filmtiteln. Journalisten Mikael Blomkvist fälls för förtal och blir ruinerad. För att inte dra med sig sin tidning ner i skiten väljer han att hoppa av. Lämpligt nog får han ett uppdrag av en gammal industrimagnat. Det officiella uppdraget är att Mikael ska skriva en släktkrönika, den inofficiella uppgiften är att han ska ta reda på vad som egentligen hände den gamle mannens brorsdotter Harriet. Harriet försvann plötsligt en dag 1966 och återfanns aldrig. Till sin hjälp får Mikael den märkliga Lisbeth Salander – ett datageni som har en del sociala inkompetenser. Dessutom är hon ställd under förmyndare och har varit inlåst inom sluten psykiatrisk vård. Hon satte nämligen som tolvåring eld på sin farsa… Eh… ja… Man undrar varför hon blev utsläppt, helt enkelt.

Frågan jag hela tiden ställer mig – före, under och efter – den amerikanska filmen är varför. Varför gjorde man en amerikansk kopia av en mycket bättre film, baserad på en ännu bättre bok? Varför detta misch masch av skådespelare som talar brittisk engelska, amerikansk engelska och svengelska?

Det enda nöjet är att se Daniel Craig i rollen som Mikael Blomkvist, men ärligt talat gjorde Michael Nyqvist rollen minst lika bra. Och Noomi Rapace var en mycket bättre Lisbeth än Rooney Mara. Det var inte ens roligt att se de mycket omskrivna, men naturligtvis superkorta, sekvenserna som spelades in på Drottninggatan i Uppsala.

Nä, jag ser filmen til the bitter end, jag tackar Gud att jag spelade in den så att jag kan snabbspola förbi reklampauserna (detta samt idiotbeslutet att lägga ner lokalredaktionerna är det enda TV4 är känt för) och så gäspar jag.

Det blir lågt Toffelbetyg. De två tofflorna är tack vare Danny Boy.

 

---

Livet är kort.