The girl with the dragon tattoo

Ett inlägg om en film.

---

 

I söndags kväll och natt visade TV4 den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor (2009),  med den kanske lite häftigare titeln The girl with the dragon tattoo (2011). I söndags passade det inte mig att titta, så jag spelade in och glodde i kväll. Jag ville nämligen veta om den amerikanska filmen också totalt sett – och inte bara till titeln – är häftigare än originalversionen på svenska.

Båda filmerna baserar sig på Stieg Larssons bok med samma namn som den svenska filmtiteln. Journalisten Mikael Blomkvist fälls för förtal och blir ruinerad. För att inte dra med sig sin tidning ner i skiten väljer han att hoppa av. Lämpligt nog får han ett uppdrag av en gammal industrimagnat. Det officiella uppdraget är att Mikael ska skriva en släktkrönika, den inofficiella uppgiften är att han ska ta reda på vad som egentligen hände den gamle mannens brorsdotter Harriet. Harriet försvann plötsligt en dag 1966 och återfanns aldrig. Till sin hjälp får Mikael den märkliga Lisbeth Salander – ett datageni som har en del sociala inkompetenser. Dessutom är hon ställd under förmyndare och har varit inlåst inom sluten psykiatrisk vård. Hon satte nämligen som tolvåring eld på sin farsa… Eh… ja… Man undrar varför hon blev utsläppt, helt enkelt.

Frågan jag hela tiden ställer mig – före, under och efter – den amerikanska filmen är varför. Varför gjorde man en amerikansk kopia av en mycket bättre film, baserad på en ännu bättre bok? Varför detta misch masch av skådespelare som talar brittisk engelska, amerikansk engelska och svengelska?

Det enda nöjet är att se Daniel Craig i rollen som Mikael Blomkvist, men ärligt talat gjorde Michael Nyqvist rollen minst lika bra. Och Noomi Rapace var en mycket bättre Lisbeth än Rooney Mara. Det var inte ens roligt att se de mycket omskrivna, men naturligtvis superkorta, sekvenserna som spelades in på Drottninggatan i Uppsala.

Nä, jag ser filmen til the bitter end, jag tackar Gud att jag spelade in den så att jag kan snabbspola förbi reklampauserna (detta samt idiotbeslutet att lägga ner lokalredaktionerna är det enda TV4 är känt för) och så gäspar jag.

Det blir lågt Toffelbetyg. De två tofflorna är tack vare Danny Boy.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snart dags för bokslut

Ett inlägg om bokslut, kort och gott.

Det är inte många veckor kvar på det här året, 2013. Men än har vi kvar både jul och nyår att fira.

Under tiden sitter jag och funderar över vad jag ska skriva i mitt bokslutsinlägg över året. Inte heller 2013 var ju det bästa av mina år. Men det var bättre än 2009 och 2010, när mitt gamla liv rasade samman. På snart fem år har jag åldrats typ fem gånger tio år. Minst! Att åka berg- och dalbana under nästan fem år gör att man blir gammal – särskilt när man inte kan styra åkattraktionen som man vill. Eller ens hoppa av om man inte vill åka.

En gång i januari 2009 var det en man som sa till mig att jag skulle tacka honom för att han förstörde mitt liv. Ja, alltså, han ansåg ju inte att han förstörde mitt liv, han tyckte att han gjorde mig en tjänst. Jag kan inte tacka honom för det, det lär jag aldrig kunna. Däremot är han skyldig till att så många runt omkring mig har lidit – efter det jag råkade ut för. Och det värsta är att den här mannen bara får fortsätta att förstöra människors liv. Det är ofattbart för mig. Helt ofattbart!

Ibland är det ofattbart… så ofattbart att det inte går att skriva om.

Nu tänker jag inte hämnas. Jag tror på att det finns en rättvisa nånstans, men det är inte jag som är Hämnaren eller Rättviseskiparen. Det finns det andra som är, andra, som har högre positioner än lilla futtiga jag.

Inte bara har jag blivit gammal de senaste fem åren. Jag har blivit ännu konstigare än jag tidigare var. Nu kan till och med jag se att jag är annorlunda och… konstig. Jag har blivit undfallande i vissa sammanhang. Självkänslan och självförtroendet, som jag trodde åkte ner i botten 2009… De var inte ens halvvägs nere jämfört med hur det är nu.

Det är som om jag inte tror mig klara av nånting. Jag säger så ofta

Nej, det här kan jag inte! Jag kan det verkligen inte! Jag fixar inte det här.

Hittills har jag emellertid fixat allt jag har blivit ombedd att utföra. Jag förvånar mig själv, att jag fortfarande är läraktig och utvecklingsbar!

Det finns ett helt gäng med människor som gillar när det går dåligt för mig och min familj. Som gillar när jag gråter av vanmakt, som njuter när jag fortfarande inte har möjlighet att göra vissa saker eftersom min inkomst bara är säkrad till och med februari nästa år. Jag tänker inte alls göra mig några förhoppningar den här gången. Det gjorde så himla ont sist!

Men gänget som tycker om mig är större än det andra gänget, har jag lärt mig under 2013. Det gör mig varm och glad och det ger mig tillbaka styrka och kraft millimeter för millimeter. Inte lär jag bli den jag var förut, men mitt mål är att bli en människa som jag själv kan lita på igen. De senaste veckorna har jag tagit några stapplande steg mot detta mål. Men det är väldigt, väldigt långt borta.

Jepp. Så är det.

Det händer saker i mitt liv, precis som i allas liv. En del är bra, andra är dåliga, några är varken eller. För min del gäller det att komma till ro med den person jag är idag. Inte sakna den jag var för fem år sen, tio år sen, kanske. Tillåta mig att vara konstig, osäker och sen… slå till och med mig själv med häpnad lite då och då. Det är vad jag har jobbat med 2013 och vad jag ska fortsätta jobba med.

Och fortsätta tro att det finns en rättvisa. Att den som gör ont och fel på ett medvetet sätt lär sig en läxa. Att förföljarnas osunda vanor drabbar dem själva. Att den som har missunnat mig och min familj ett bra liv, ska få känna hur det är när familjen blir utan. Jag tror på rättvisan. Men, som sagt, jag är ingen hämnare.

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldstitt

Ett omvärldsspanande inlägg.

Innan jag fixar till mig för min dagliga promenad blir det lite omvärldsspaning i cyberspace. Måste ha lite koll på vad som har hänt sen sist. Här nedan lyfter jag fram sånt som andra kanske inte lyfter fram alla gånger…

 

Bra att kunna sudda ut ungdomssynder?

Kalifornien tvingar fram en suddknapp på Facebook. I måndags undertecknades en ny lag i Kalifornien. Den nya lagen handlar om att det måste finnas suddknappar på Facebook och andra stora internetställen. Detta för att man inte ska straffas hela livet för eventuella ungdomssynder… Den 1 januari 2015 träder lagen i kraft. Jag, som inte har nåt konto på Fejan, kan nog tycka att detta är en rätt bra lag. Människor förändras genom åren. Även Tofflor…

Hovets informationschef går i pension. Hovets informstionschef Bertil Ternert går i pension vid årsskiftet i samband med att hans förordnande går ut. Ser man på! Ett spännande och snart ledigt jobb att söka för undertecknad!

 

Nej vänta lite nu…

Kylan är på väg. Det varnas för nattfrost. Och det vet jag ju inte om jag estimerar. Jag vill ha härliga höstdagar med ömsom sol, ömsom regn. Köldgraderna kan få vänta! Här hos mig ska temperaturen ligga på mellan fem och tio grader. Dagtid, gissar jag. I natt var det fyra grader när jag knoppade in.

Vi klarar oss inte utan medkänsla! Svenska Dagbladet har en intressant artikelserie om just medkänsla. Bland annat om det nya forskningscentrumet som ska forska kring medkänsla, empati och tillit.

 

Hoppar av! Hoppas jag… (Bilden är lånad från Aftonbladets webbplats.)

Gunilla ska hoppa av! Jaa… Ibland händer det att jag tittar en stund på Hollywoodfruar. Igår gjorde jag det. Kan bara konstatera att Gunilla verkar inte klok i huvudet. Så när jag läser i Prav… Aftonbladet att hon ska hoppa av och att inget kan få henne att ändra sig tycker jag att det nog vore rätt bra. Att hon hoppar av, alltså. Otäck är mitt omdöme om Gunilla, sedd från TV-fåtöljen.

En anarkistisk arbetsförmedling. En tänkvärd Expressen-ledare som avslutas med orden:

Det är dags att visa respekt för riksdagen och inte minst för de arbetslösas framtidsmöjligheter.

 

Sjukhuspersonal bör ägna sig åt verkliga ting – patienter, till exempel.

Sjukhuspersonal ska få mer tid till patienter. Maj gadd! Krävs det ett pilotprojekt för att se om personal får mer tid för patienter om de slipper städa, tvätta och ta hand om post?

Livet är kort. Kanske blir det lite längre om sjukhuspersonal får ägna sig mer åt patienter.

Read Full Post »

”Göingeflickorna – 60-talets skånska Spice Girls”

Ett inlägg om en dokumentär om Göingeflickorna.

Nä, jag har inte kommit på rubriken till det här inlägget själv, den är snodd från en kvällsblaska! Idag vet väl knappt nån vilka Spice Girls var. Är det nån som då minns Göingeflickorna från skånska Boalt?

Göingeflickorna.

Systrarna Norén, som de ursprungligen hette och kallade sig, började sjunga tillsammans kring mitten av 1950-talet. Sonja, Barbro och Agneta turnerade Sverige runt och var riktigt stora, framför allt på 1960-talet. Då var det två, tre framträdanden per dag… Det blev många mil i den gamla Volvo Duetten.

Det stora genombrottet för trion kom 1961 med låten Kära Mor. Och det är bland annat på grund av den låten jag verkligen gillar dessa töser! För Kära Mor blev, precis som vissa andra, döskallemärkt av Sveriges Radio. Skälet var att den ansågs alltför sentimental. Men det handlade också om att man tyckte att det var förskräckligt med en dotter som inte besökte sin mor tillräckligt ofta…

Som tur var spelade Radio Nord låten. Och den blev så populär att Sveriges Radio tvingades häva spelstoppet av den. Den valdes till och med till Årets låt 1961 – och slog då bland andra Evert Taube.

Under 1960-talet blev det till och med en turné i USA. Under 1970-talet försökte tjejerna poppa till sig lite, med kort-kort och sånt, men publiken ville se dem i folkdräkter.

Vid mitten av 1970-talet valde Barbro att hoppa av från gruppen och i stället sjunga med sin man Lars. Sen dess har trion gjort ett par revivals. Det senaste framträdandet tror jag var 2012. Men nu blir det inga fler, för Sonja avled i mars i år. Den här dokumentären är gjord av hennes son Tord till minne av mamman.

Det här är en rörande dokumentärfilm om en tid och en musik- och sångstil som inte längre görs. För Göingeflickorna kunde nämligen sjunga.

Tofflan ger högsta betyg till den här dokumentärfilmen!

Missade du dokumentären på TV? Här kan du titta på den!

Livet är kort.

Read Full Post »

Få vill vara chef i offentlig sektor

Så många som var fjärde chef inom offentlig verksamhet vill inte vara chef – i alla fall inte inom offentlig sektor. Det visar en undersökning som Ledarna har gjort.

Hmm… Varför fortsätter man då att vara chef om man inte vill det? Varför har man inte tillräckligt med självinsikt att man hoppar av sitt uppdrag när man uppenbarligen inte trivs?

Vi är ju många som tycker att kategorin

psykopater

är högt representerad bland cheferna. Där har vi kanske svaret. Psykopaterna är ju helt oberäkneliga och förstår varken sitt eget eller andras bästa.

Bland privatanställda chefer kan bara två procent tänka sig att vara chef inom offentlig sektor.

Nej, det är ju inte så konstigt, dårå, att det saknas bra chefer inom det offentliga. De som är chefer där vill inte vara det och de som skulle kunna bli bra chefer i offentlig verksamhet vill inte heller.

Och när båda grupperna beskriver chefer inom offentlig sektor använder de ord som

maktlös, lågavlönad, trött och feg

Lite intressant med tanke på att en före detta chef kallas Fantasilönen i vissa kretsar. Eftersom h*n inte fick den lön h*n ville ha blev h*n tvungen att gråta ut hos Überchefen – som naturligtvis tog tillbaka Fantasilönen. Är alla frimurare eller vad?

Trött och feg är emellertid epitet som stämmer in på Fantasilönen. Men inte maktlös, snarare maktgalen. Ehum… sa jag att Fantasilönen kvalificerar sig som psykopat?

Read Full Post »