Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 14 april, 2014

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Secrets and lies

Ben hittar sin grannpojke mördad och blir misstänkt för mordet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Tänk dig att vara ute på en tidig jogging-runda och hitta din lille grannpojke mördad. Detta händer Ben. Dessutom blir han misstänkt för mordet. I kväll gick första delen av sex av den australiensiska serien Secrets and lies.

Fyraårige Thom och hans mamma bor granne med Ben och hans familj. Utan att polisen egentligen hittar några spår eller bevis blir Ben ganska snart misstänkt för mordet på pojken. Detta utsätter hans familj för stora slitningar. Äldsta dottern får hotfulla meddelande på Fejan (?), nån målar ordet

Barnamördare

i rött på familjens vita staket, Ben själv blir av med kunder i sin målerifirma och grannarna börjar undvika honom. Frun då? Tja, det är underförstått att Ben och Christy ska fira en sista jul tillsammans med döttrarna innan de skiljs åt.

Nu vet vi ju inte vad som händer i fortsättningen, men enligt texten på SvT:s webbplats försöker Ben rentvå sig. Samtidigt kastas tittarna mellan att tro att han är skyldig och att han inte är det. Även om det händer en del i det här första avsnittet tycker jag att denna thrillerserie startade lite som ett sömnpiller. Visst ska jag se nästa avsnitt, men blir det inte bättre då så vete tusan om jag fortsätter. Snyggt filmat är det i alla fall och karaktärerna känns trovärdiga.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett så-här-blev-det-inlägg.


 

Ior-strumpor

Envis som han på strumpan.

Alltså, det var rätt idiotiskt av mig att åka till jobbet i morse. Men jag är envis som fan en åsna och jag ville försöka. Ryggen är alltid värst på morgonen. Den här morgonen var inget undantag – hur jag nu kunde inbilla mig det.

Jag ber inte om hjälp eller söker vård i första taget. Kan själv, försöker själv. Som nu. Jag har egenvårdat med värme, gel, vila, receptfria tabletter, naprapat och det har inte räckt.

Doktor Jan är inte nån doktor man tjafsar med. Det är raka puckar som gäller. Han tyckte att tre veckor med en eländig rygg var nog. Men grejen är att ryggskott måste ha sin gång. Vi diskuterade medicin och det är problematiskt på grund av min mage och bråcket. Nu fick jag i alla fall utskrivet Paraflex som jag kan ta till natten. De är mot värken och gör mig dessutom sömnig. Det vore liiite skönt att få sova en hel natt och inte vakna varje gång jag rör mig. Jag ska fortsätta med Naproxen och kombinera med Alvedon. Fast dumhuvejag glömde köpa alvedon på apoteket.

Eftersom jag blev sjukskriven dessutom fram till dan före min födelsedag kan jag faktiskt ta Paraflex även på dagtid om jag skulle få outhärdliga smärtor. Och så ska jag fortsätta hos naprapaten, men inte låta honom dra i mig. Det har han inte heller gjort, bara masserat och tryckt.

Jag har mejlat till min enhet på jobbet och gett rapport. Försökte ringa HR också, men det var värre. Det blir ett nytt försök i morgon. Jag vet nämligen inte riktigt vad jag ska göra med mitt sjukintyg. Gissar att jobbet måste få se det, men att det sen ska till Försäkringskassan. Äh, jag är helt enkelt sjuk för sällan. Jag minns inte hur man gör.

Plåster på lilltån

Ibland räcker det med ett plåster när man är sjuk, men inte alltid.

Sist jag var sjuk, i samband med alien-operationen, minns jag att det ringde en kvinna från Försäkringskassan och kollade om jag verkligen skulle börja jobba så tidigt. Jag hade dessutom skickat in läkarintyget för tidigt, det vill säga ett par dar innan jag skulle gå tillbaka och jobba. Men jag började den dan det var sagt och även om det var skittufft fixade jag det. Och klarar jag att jobba fyra veckor efter en alien-operation ska jag nog klara av att börja jobba om ett par veckor igen, förhoppningsvis efter ryggskott. Nu är jag inne på fjärde veckan med en rygg jag helst vill amputera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kort inlägg.


 

Brud

Min blivande brud, hoppas jag. Kolla in ansiktet noga!

Tillhör du också dem gillar att få kort? Jag menar kort i postboxen, inte foton via e-post eller så. Idag är det så himla ovanligt att jag blir så där extra glad när jag får ett! För tillfället skulle ett och annat krya-på-dig-kort inte vara fel att hitta bland reklamen och fönster-kuverten…

När jag själv ska uppvakta nån tar det oftast längst tid att välja ett passande kort. Det ska vara just RÄTT kort. Helst ska det ju vara personligt, kanske ovanligt.

Häromdan när jag surfade runt hittade jag ett perfekt ställe på nätet för Kortdesign. Här kan man få hjälp att ta fram riktigt personliga och speciella kort, för riktigt personliga tillfällen – såsom bröllop, dop och konfirmation.

Det jag tycker är extra roligt är att man också kan beställa vinetiketter för det där speciella tillfället! Jag, som själv gör vin, skulle definitivt beställa vinetiketter till min bröllopsfest – oavsett om det blir en fest med många flaskor eller bara ett par för mig och min kära.

Om det kommer många gäster på min bröllopsfest skulle jag självklart vilja ha en specialutformad gästbok också där gästerna kan skriva en liten hälsning. Och när allt är över vill jag att vi ska kunna skicka fina tackkort, helst med en bild från själva evenemanget.

Kortdesign erbjuder flera andra roliga prylar för just din fest – jag har bara nämnt dem jag skulle överväga att köpa till mitt bröllop (om min brud är med på det, förstås…) Att prislistan dessutom visar bra priser gör det hela ännu bättre.

 


Livet är… kort.

Read Full Post »

Ett ryggande inlägg.


 

Tofflan på köksgolvet

Tofflan på köksgolvet, mitt bästa tillhåll just nu.

Som du kanske fattar av inläggets rubrik gick det inte alls bra att jobba idag. Jag vaknade efter att ha sovit uruselt (vaknar varje gång jag vänder mig i sängen), tvättade mig och la mig på köksgolvet. Redan då hade jag skitont, alltså, och arbetsdagen hade inte ens börjat.

Att köra bil gjorde ont typ hela tiden – vilket det inte har gjort riktigt tidigare – så när jag kom fram till kexfabriken/besticklådan hade jag, på ren svenska, inte bara skitont utan jävligt ont. Jag var rejält smärtpåverkad, nästan omtöcknad.

Och faktum är att jag gjorde nåt ovanligt: jag insåg mina begränsningar och ringde min husläkarmottagning. Efter trekvart blev jag uppringd. Under tiden gjorde jag lite nytta och fixade en nyhet. Vet inte hur texten blev med tanke på mitt tillstånd.

Jag har fått en läkartid klockan 13 idag och är evigt tacksam för den! Igår kväll tog jag nämligen den sista tabletten av den receptbelagda antiinflammatoriska medicinen jag hade i mina gömmor. I morse blev det den receptfria. Nu hoppas jag att doktor Jan skriver ut nåt som gör susen. Eftersom jag var hemma hela förra veckan behöver jag också ett läkarintyg. Jag vet ju inte om jag blir sjukskriven, men jag skulle tro det. Sist jag hade ett liknande rejält ryggskott blev det sex veckor. Det var för övrigt under den tiden min dåvarande chef planerade och förberedde för min avpollettering, fick jag senare veta. Snacka om att hugga i en rygg som redan var kass!..

Spottande grodor

Hade ingen bild på nån potta, så det blev sPOTTAnde grodor i stället. Ungefär så jag känner mig.

Nu tror jag inte att det blir sex veckor, möjligen nån. Det här är ju fjärde veckan med ryggont, så det bara måste bli bättre snart. (Eller?) Min nuvarande chef behöver inte planera min av-pollettering, för min visstidsanställning gäller ju bara till och med den 30 april. Nåt annat vet jag inte. Trots det har jag dåligt samvete för att jag inte är på jobbet eftersom jag sätter mina kollegor på pottan. Men jag tror att de hellre blir satta där än att jag är på jobbet och stönar och gnäller och nästan grinar, som idag.

Detta inlägg har jag för övrigt legat ner och skrivit. Den enda ställning som funkar just nu.

To be continued…  

 


Livet är kort.

Read Full Post »